Gomorron och gonatt

Något sent på dagen kanske för denna rubrik men läs vidare så kommer allt att klarna.
I går kväll när vi skulle lägga oss ordnades som vanligt med hundar och annat som ska vara i ordning inför natten. Jag plockade med mig mobil, glasögon och tidning, och lämpade av det hela vid sängen och gick sedan på den upptinade toan för att göra aftontoalett.
Återkommen till sängkammaren gjorde jag mig redo för att gå till sängs, men var var mobilen. Jag lyfte på tidningen. Tittade under täcket. Rumsterade om på skrivbordet... Hade jag i alla fall inte tagit med mobilen? Jag ropade på Huskorset för att höra om hon möjligen såg den i vardagsrummet. Svaret blev nekande. Ingen mobil fanns att skåda.
-Stanna kvar därute, sa jag, jag ringer så får vi se om du hör den där ute.
Jag ringde och hörde signalen men såg ingen mobil. Bakom mig verkade det, på strykbrädan kanske. Jag lyfte på det som låg där men telefonsignalen kom inte närmre.
-Kom hit och hjälp mig lyssna, sa jag till huskorset. Den låter här inne.
Huskorset kom och höll med om att det lät som om mobilen ringde i sovrummet. Så slutade signalen att ringa, mobilsvar hade trätt in. Jag ringde upp igen. Signalen hördes på samma sätt som förut. Det var då Huskorset upplyste mig. Jag kunde gått genom golvet, dragit täcket över huvudet, försvunnit upp i tomma intet. Jag fattade med en gång att detta var något jag skulle få leva med i många år framåt.
-Det lyser i din bakficka, sa hon.
Gonatt.
Idag var det lika kallt som förut. Jag kände mig nöjd med att toan inte frusit och att det mesta såg ut att fungera.
Vid sen eftermiddag tog vattnet slut. Det fattades bara det.
-Kolla i tvättstugan så det inte har gått läck, sa jag till Huskorset.
Vår tvättstuga ligger i ett eget litet hus ute på gården.
-Ingen läcka rapporterade hon men det är vatten under en liten blå kran.
-Var, sa jag.
-Under en liten blå kran,sa hon.
-Hmmmm, sa jag, jag går ut och kollar.
Jodå, det läckte.
Gonatt.
Jag ringde den numer välkände rörmokaren.
-Darling det är till dig, sa hans hustru.
Det lät kärleksfullt och jag undrade om jag skulle lägga på. Man kan ju aldrig säkert veta vad folk sysslar med på söndag eftermiddag.
-Ja, sa det i telefonen.
Jag framförde mitt ärende och han lovade komma om en halvtimme, han skulle bara fixa nåt först.
Kanske anade jag rätt. Nåja nu var det för sent att ändra på det hela.
Rörmokaren kom, tätade och åkte. För att nu travestera ett mer känt kommande...
Nu fungerar allt. I alla fall tills vidare.
-Darling, kom och lägg dig nu, sa Huskorset.
Gonatt