Tillbaka från Belgien… Jovisst, det var ju ett tag sedan men nu måste jag ju bara berätta hur läget är och hur allt utvecklar sig.
Jo, Summer är dräktig, ingen tvekan om det!
Hon har alla tecken som berättar att det är valpar på gång. Men låt oss ta det hela från början, nja inte riktigt från början utan från den 9 oktober, det var då vi hade bestämt att det var dags att åka.
Vi hade beställt prov hos veterinären för att veta om det var dags. Man vill ju inte gärna åka flera hundra mil bara för att konstatera att tiken är överlöpt eller som den gången vi beställt parning hos Fru Väster. Här krävs kanske ett förtydligande. Det var inte med Fru Väster parning skulle ske utan en av våra tikar skulle paras med en av Fru Västers hanar. Den parningen skulle ske strax före Jul var det bestämt. Vi, det vill säga Huskorset och jag, hade planerat att vara hemma dagen före Julafton då sönerna skulle komma för Julbordslunch på självaste Julafton.
När tiken väl skulle paras visade det sig att hon inte var speciellt intresserad av denna aktivitet. Det var då jag tänkte tillbaka på min ungdom och jag kände en samhörighet med den hane som ju på det brutalaste vis blivit avvisad medelst ett bett i nosen. Nu har jag aldrig fått bett i nosen men en och annan gång fick väl självförtroendet sig en törn. Liksom för den tilltänkta hanen lyckades även jag komma över mina misslyckanden. För hanen bar det åstad på självaste Julaftonsmorgonen i Fru Västers kök.
Vi firade således Jul hos Fru Väster och sönerna fick Nyårslunch i stället.
Detta skedde för många år sedan, det året var julen osedvanligt kall och när vi kom hem på Annandagen hade hela huset frusit. Huskorset tillbringade timmar under huset med varmuftspistol för att tina avlopp och vatten själv slet jag som en vettvilling i köket för att laga den mat som skulle ätas av familjen bara någon dag senare.
Nu hade vi alltså tagit det säkra före det osäkra och fick beskedet av veterinären att måndag skulle bli en bra dag att para på.
Nödvändigheter packades alltså och Summer och undertecknad begav oss till Götet och Sus från vilket vi nästa dag skulle anträda den långa resan till Houthalen där Kavaljeren Mr Jingles har sitt hem.
Vi, det vill säga Sus och jag, planerade att göra resan under en dag med avfart från Götet söndag morgon, vilket skulle innebära en beräknad ankomst sen eftermiddag vilket också skulle ge oss möjlighet att göra ett första parningsförsök.
Allt flöt som det skulle tills vi sinkades av vägarbeten på A1:an i Tyskland. Det var inte ett vägarbete utan arbete efter arbete. Köerna var milslånga och kröp fram. Vid ett tillfälle åkte vi in på en rastplats för att vi alla skulle få sträcka på oss och lätta på trycket, när vi kom ut på motorvägen igen var vi 10 bilar före dom vi tidigare låg efter…
Tidsplanen sprack men efter en natts sömn på hotellet infann vi oss vid halv nio hos Kavaljeren. Efter lite puss och smek var saken klar och vi som medverkat vid akten tog en koppkaffe och i förekommande fall en cigarett…
Akten upprepades påföljande dag och sen vände vi hemåt.
Nu närmar sig Lucia med stormsteg och det är då vi väntar ett antal små Lucior och Stjärngossar.
Som vanligt har Kavaljeren inte hört av sig men hans matte har meddelat att han undrar hur det går…
Vi får väl se om han har ett större ansvar än de tidigare pojkar som är far till våra valpar, fan trot!
HH
