http://www.kenneleastmeadows.se/
Ulf-Peter Peterson och Lena Fosselius-Peterson
+46 (0) 553 41541
Susanne Legneskog
+46 (0) 706-97 45 08

söndag 25 juli 2010

Bilder på mig efterlystes på Facebook...



Här kommer några:





Håll till godo!
HH

Nästan alla var där...

Igår var det fullt på altanen och grillen gick varm!
Sönerna med sonhustruar och barn kom för att traditionellt grilla och träffas. Ex-hustrun var också med liksom nuvarande hustrun. Saknades gjordes två av barnbarnen som var hos sin mamma.
Låter det komplicerat?
Nja inte så värst.
-Detta är ju som ett familjefoto hos Ingemar Bergman på Fårö, sa någon i församlingen, och visst finns det likheter.

På bilden nerifrån vänster: Ulrica med hunden Sacha, Ulrika är gift med Andreas, Lena (Huskorset) min hustru, Siw ex-hustru.
Ovanför Siw sitter Andreas. Ovanför Andreas sitter Maria som har sin sambo Mattias och dotter Rut till vänster om sig på bilden.
Ovanför Maria sitter Fredrik med sin son Jonathan i knät och som till vänster om sig på bilden har sin fru Carina. Nedanför Carina stitter Carina och Fredriks son Kasper och till vänster om Kasper på bilden sitter Andreas och Ulricas dotter Linnea.
Sen var det några som inte kom fram men dom kommer här:


I mitten är det ju jag, Husets Härskare, sen till vänster om Rut ovanför Ulricas axel sitter Sebastian, Ulrika och Andras son. Bakom mitt huvud sticker Samuels ansikte fram, det är också son till Andreas och Ulrica.

Sen saknas ju alla våra hundar på bilden men dom tar vi bild på nästa helg tillsammans med Sus och Öjje!

När jag tittar på bilderna känns det inte som en kopia av Bergmansfamiljen utan snarare en del av kortspelet "Löjliga Familjen".

HH

tisdag 13 juli 2010

Regnet öste ner hela morgonen!

Det började ganska bra. Jag vaknade vid 3-tiden av att det regnade. Ja, regnade är en underdrift. Det formligen vräkte ner vatten frå ovan. I fjärran mullrade det lovande.

Nu är det inte så att jag är speciellt förtjust i åska men muller för oftast med sig regn och till och med oväder. Detta känndes lovande. Jag vände mig i sängen och somnade om.

Huskorset har ju tidigare deklarerat vilka arbetsuppgifter som står på tur och dagen skulle ägnas åt vedkörning. Det innebär att jag kör ved i skottkärran och Huskorset staplar i vedboden. Detta skulle alltså ske samtidigt som Tour de France nionde etapp avgjörs. En bergsetapp där vi tittare skulle få vara med från början. Med det ihållande regnandet såg det därför lovande ut inför dagen.

Vid nio-tiden slutade regnet plötsligt och vi, det vill säga hundarna och jag, kommenderades ut på morgonprommis.

Lugnt tänkte jag, väderleksspåmännen lovar mer regn så när vi kommer hem, om vi hinner hem, regnar det igen.

När klockan väl passerat tv-starttiden för Touren, sken solen från en klarblå himmel.

-Vi tar lite youghurt, sa Huskorset, sen börjar vi med veden.

Jag har spejat mot horisonten likt en gammal indian. Inget regn i sikte. Nu har Tourdeltagarna passerat flera berg...

Vedhögen är fortfarande ett jätteberg i mina ögon.

Kanske regnar det i morgon?

HH (Husets Härskare)

måndag 12 juli 2010

Hemma igen!



Så är vi då hemma igen efter helgen i Götet och utställningen i 2åker. Vicken helg!


Jag tror Huskorset (hon är tillbaka som Huskors nu) flutit omkring i ett litet lyckorus.


Såhär såg det ut när hon blev BIS R.



Huskorset började sin semester idag. Hon har redan börjat planera vad som ska göras här hemma. Det ska renoveras och det ska målas och köras in ved. Så man kan säga att allt återgått till det normala. I alla fall tills vi gör en ny tripp.

Ingen rast och ingen ro, bara gno och bara gno...

Ska sanningen fram, tänker jag nog ta kompledigt någar dagar...


I detta ärende återkommar jag.


HH

lördag 10 juli 2010

Det blev BIS 5 !

Ett jättegrattis till min underbara Lena som med YaYa placerade sig som BIS 5:a till slut!
Kort kommer när och om vi får tag i några!

Vilken dag så här långt....












Det började med att Louis blev klassvinnare och 2:a bästa hane. Sen vann YaYa sin klss med dotter Summer som tvåa och sen blev dom båda placerade 1:a 0ch 2:a i bästa tikklass. Men inte nog med det YaYa blev Grupp 1:a och nu väntar vi å BIS-finalen....
Lena är handler, en stolt sådan!
Bilden tog Sus påpassligt!

torsdag 8 juli 2010

Eiffeltornet

Ibland är morgonprommisarna underbara. Lagom varmt, syrerik luft. Fåglar som kvittrar. Inga andra, varken människor eller hundar som är ute.
Idag hade det alla möjligheter att bli en sådan morgonprommis.
Huskorset började tidigt idag. När hon är Webbredaktör, stiger vi upp vid halv fem. Vid sjudraget var morgonsysslorna avverkade så jag beslutade att det var dags för morgonprommis. Att gå ut sådär tidigt på morgonen har andra poänger också. En del hundägare, då gäller det framför allt ägare till så kallade brukshundar, har för sig att man aldrig ska ha sina hundar kopplade. När jag traskar förbi sommarstugor med allahanda innevånare, vet jag att det finns dom som är rädda för hundar och sen är det dom som hatar hundar. Jag har därför alltid mina hundar kopplade. Skulle dom vara lösa blir det för mycket bus. Fyra irländare kan hitta på massor av saker att göra och när dom gör det är husses inkallning inte alltid det första som är av intresse. Skulle dom dessutom stöta på en lös hund kan det bli rena rama kalabaliken.
Som sagt ibland är morgonprommisen helt underbar, andra gånger mindre underbar, som idag.
Jag vet inte vad som flugit i mina röda älsklingar men det där förnäma prommandet bredvid husse var som bortblåst.
Det skulle nosas, helt ok men idag samtidigt och inte på samma ställe. I alla väderstreck och helst inte i närheten av vägen. Efter nästan en timmes pärs var vi i alla fall hemma. Fyra hundar slängde sig ner för att pusta ut. Jag började reda ut kopplen, och vad får jag se. Den marigaste av alla sådanadär trådövningar: Eiffeltornet!
Låt mig förklara. När jag var mycket yngre än jag är nu, brukade tjejerna leka med trådar. Man skulle greppa tråden med fingrar och rätt som det var formade tråden en ”tekopp”, eller något annat finurligt.
Hundarna hade så gott som gjort Eiffeltornet av sina koppel. Inte undra på att dom var trötta…
HH

onsdag 7 juli 2010

Nu bör det klippas

-Ikväll jobbar jag länge, sa Huskorset.
-Jaha, sa jag.
-Ja, det vore bra om du kunde göra några grejor.
-Jaha, sa jag.
-Ja om vi ska på utställning i helgen måste det fixas lite innan.
-Jaha, sa jag.
-Kan du trimma hundarna, det är bara lite puts, sa hon, så ska jag bada dom när jag kommer hem. Sen vore det bra om du kan dammsuga och torka golven. Jag såg att gräset i vårt andra hus behöver klippas också innan helgen om det skulle komma spekulanter, så det vore bra om det kunde bli gjort också. Sen kommer Rörisen och fixar avloppet. Kolla efter garantin på tvättmaskinen också. Ha det så bra idag så ses vi ikväll. Puss,Puss.
Så var hon på väg till jobbet.
Telefonen ringde och en god vän som hjälpt mig med en reservdel till toaletten i det andra huset meddelade att jag kunde hämta den under eftermiddagen.
En del problem måste man lösa med en gång, andra kan man vänta med att lösa och en del löser tiden.
Nu ska vi se vilka som tiden löser...
Nu tar jag kaffe så får vi se hur det blir.
HH

tisdag 6 juli 2010

Så var det klippt

-Du kan inte se ut på det viset till helgen, sa Huskorset.
-Se ut? Vad då, sa jag.
-Ja du måste klippa dig!
-Jaha, sa jag.
Denna replikväxling utbyttes under helgen.
Idag var det dags att göra något åt saken.
När hundarna prommats och morgonsysslorna var gjorda förberedde jag mig för en tur till staden och frisören.
Redan på trappan hindrades jag av en liten svart ödla som solade sig och vägrade att flytta på sig.
-Flyttar du inte på dig kan jag trampa på dig, sa jag.
Ödlan tittade på mig och sa liksom att det skulle vara skönt att sola på mina fötter.
-Nä du, sa jag. Inget sådant om jag får be. Väck med dig!
Ödlan flyttade sig i sakta mak och jag åkte till staden för att klippa mig.
Det var tre före men min frisör är snabb så snart satt jag i stolen och hårtestarna flög åt alla håll.
-Jag tar bort hälften, sa han, och klipper fram öronen.
-Ja , sa jag.
Min frisör kommer från Kurdistan och är en hejare på att frisera.
När jag var klar betalade jag och lämnade bekymrad etablisemanget.
Inte var det som det brukar.
Såhär blev det,
jag tycker att det var bättre förut, men längre...
Det är inte bara jag som blivit klippt!
Hemsidan är också klippt! Telia har beslutat sig för att ta betalt för det som tidigare var gratis och nu måste man beställa ett nytt abonemang för hemsidan på Telias Webbhotell. Vi letar alternativ ska jag säga.
Visst är det bra med frihet som han Reinfelt pratar om men den friheten är bara till för de som vill och framför allt kan betala.
Jag blir inte bara klippt utan rödare och rödare för var dag som går och då handlar det inte om solbränna!
HH

fredag 2 juli 2010

Kvinnor som hatar män!

Ja, jag vet att det finns kamrater som kommer att delita mig från sin ”kamratlista” redan nu, utan att ha läst hela bloggen. Men ge mig i alla fall en chans?
Tack!
Jag blev pensionär för ett år sedan. Jag valde att ”gå vid 63”. Skälet till detta var många, bland annat att jag under de senaste tio åren haft problem med hjärtat efter en infarkt. Ett annat skäl var att jag kände mig något sånär pigg och ville inte gå i pension förbrukad och oförmögen att njuta mitt ”otium cum dignitate”( njuta min vila med värdighet), som man säger.
Vad har då detta med manshatande kvinnor att göra?
Varje dag när Huskorset åkt till jobbet tar jag hundarna på en morgonprommis som sisådär tar en timme, lite kortare om jag går raskt och inte träffar någon. Dessa promenader ger mig tillfälle att reflektera över allahanda saker. Jag tror till och med att jag ibland för resonemang med mig själv genom att gå och mumla eller till och med tala mer eller mindre högt. Hundarna tycks ha vant sig för dom låter mig hållas och sysslar med sånt som hundar sysslar.
Idag reflekterade jag vidare på en tanke som jag började på igår. Jag tänkte då på Huskorset som ibland i denna spalt framställs som en delvis hård och dominerande kvinna. Så är inte fallet i verkligheten, vill jag påpeka. Den ”konstnärliga friheten” som jag tar mig i detta fall har om ingen, så i alla fall ringa likhet med förebilden.
Huskorset är en stark kvinna med idéer och vilja som ofta ställs mot mina i en konstruktiv diskussion. Hon har varit och är fortfarande ”ledare” i olika organisationsformer. I dessa uppgifter försöker jag att vara hennes bollplank och stötta.
I mitt professionella liv arbetade jag under lång tid med att vara just det, ett bollplank för ledare i olika positioner, allt ifrån suppleanter i en liten förening (dom är ju också ledare i ett visst perspektiv) till personer som aktivt under pågående utbildning eller under kommande år, styrde och styr, organisationer och samhälle i den absoluta toppen.
Oj,oj, oj, detta blir långt!
Jag har också under många år haft kvinnor som chefer. Flera av dessa kvinnor har varit utmärkta i sin ledarfunktion, faktiskt många gånger bättre än manliga kollegor jag stött på.
Det är liksom mitt kära Huskors, starka kvinnor med idé och tanke bakom sina ageranden, men med ett viktigt plus, empati.
Ofta har detta på ett påtagligt sätt visats genom att dom ”bryr sig” om sina arbetskamrater. Att ”bry sig” innebär inte bara undanfallenhet utan också att visa på en annan väg eller ett annat förhållningssätt i arbetet.
Jag har också träffat på motsatsen. Kvinnliga chefer som anammat sina manliga kollegors sämsta sidor. För något år sedan lyckades två sådana kvinnor hamna i samma organisation. Båda började intervjua sina medarbetare och strax därefter omorganisera och utesluta.
”Utesluta” i mening att oskadliggöra personer med lång och gedigen erfarenhet, någon kvinna, och flera män. Personer som tidigare varit kärnan i organisationens arbete, ja man skulle till och med kunna kalla dom organisationens själ. Flera fick sluta sina anställningar och några liksom jag fick välja att pensioneras. Kvar fanns bara personer som endera skrämts till tystnad och följsamhet eller sådana som genom följsamhet trodde sig kunna klättra i hierarkin. Genom sitt ledarskap tror jag att den organisation dom leder sakta kommer att förtvina och den relativa storhet och inflytande på samhället som organisationen tidigare hade kommer att försvinna.
Kvinnor som hatar män!
Deras människosyn har inget med jämställdhet mellan könen att göra. Det handlar inte om Feminism. Det handlar om en förvriden maktsträvan.
Vi kan bara hoppas att denna typ av ledarskap försvinner och att ”riktiga kvinnor” får chansen till att utöva ledarskap.
Till slut några ord till Huskorset.
Kära Huskors. Du har allt dessa manshatare saknar. Förutom en modern samhällssyn med strävan efter jämlikhet och ansvar, byggt på empati, ärlighet och rättvisa, är du en sjuhelvetes kvinna!
HH (husets härskare)