Hur mycket väger en Undulat?

Det var en fantastisk helg nu också. Först trevligt sällskap och god mat hos Örjan på fredagskvällen sen utställning på lördagen med fina resultat för våra hundar.
Läste på Carina Petterssons hemsida att hennes Undulater fått ägg och några ungar. Detta fick mig att dra mig till minnes en händelse som inträffade för sådär 30 år sedan. Ja, jag vet att man inte kan tro att jag är så gammal men man kan inte rymma från sin ålder hur mycket man än vill. Bodil Jönsson, Professor i Lund har beskrivit vår syn på ålder. Jag gör en fri tolkning av hennes tankar, så att vi liksom träden kan sägas ha årsringar. Allt eftersom tiden går förändras det yttre och liksom träden blir barken grövre och mer motståndskraftig. Däremot ser vi inte oss själva i den åldersbelägenheten utan i ett yngre perspektiv så där i 30-årsåldern.
Det var i den åldern jag höll på med Undulatavel. Jag hade alltså ett antal undulater som jag parade kors och tvärs och fick naturligtvis ungar. Dessa sålde jag till djuraffärer för en liten summa pengar som knappast kan sägas vara av den digniteten att varken jag eller fåglarna kunde leva av det. Nåväl, i min bekantskapskrets fanns på den tiden en man som också tyckte om burfåglar och av mig införskaffat en undulat som han varje dag tränade till att tala. Fågeln tillbringade mycket tid, friflygande i lägenheten och hade sin favoritplats i mannens hår, som förövrigt var av modellen "fågelbo". En kväll ringde han förtvivlad till mig och berättade att hans älskling, det vill säga undulaten, var sjuk. Jag gav några råd och mannen kontaktade följande dag en veterinär som förskrev medicin. Medicinen avhämtades på Apoteket och hemkommen skulle sjuklingen kureras.
Jag fick ett nytt samtal där mannen frågade hur medicineringen skulle ske.
-Är det flytande medicin, frågade jag.
-Ja, sa han,
-Då använder du en pipett, sa jag, en sån där med en gummituta. Sen försöker du försiktigt att sticka in den i fågelns näbb.
Mannen blev tyst sen sa han:
-Hur mycket väger en Undulat?
-Inte mycket, sa jag.
-Nä, men vad tror du.
-Varför undrar du, sa jag.
-Jo det står att medicinen ska ges till fjäderfä och att det ska vara 1 cl per tio kilo kroppsvikt. Jag fick en 2 litersdunk.
HH

Va? Gick vi inte vidare?

Någon som är förvånad? Vi har år efter år forlorat i position gentemot de "nya" länderna i Eurovisionsschlagern. Det är bara att inse. Vi ser fortfarande ut låtar som bara Sverige gillar. Det är inte som på den tiden vi var ledande med ABBA, Carola, Herreys, Charlotte eller till och med Malta. Nä nu är vi på musikens bakgård.Jag föreslår att vi tar upp en kamp med våra grannländer i en Nordisk musikkamp. Då går vi alltid till final även om vi blir sist där.
En bra sak för det i alla fall med sig. Vi behöver inte gräma oss över en sista plats i finalen på lördag.
Nu gäller det att se framåt. För egen del ska jag se fram emot Star Boys på Sandgundsudden den 5 juni.
HH

Att våga släppas lös...

Nej det handlar inte om hundar som man skulle kunna tro. Detta handlar om barn, faktiskt.Läste nyligen en artikel i KT (Karlstads Tidningen) om hur barn inte ges frihet. Redan i de första skolåren utrustas dom med mobiltelefoner så föräldrar kan nå dem
När jag var liten tillbringade jag timmar i skogen. Vi bodde intill en skogspark där det kunde lekas alla tänkbara lekar. Vi byggde hyddor och ibland "krigade" Röda rosen och Vita rosen mot varandra. Vi byggde städer och gator bland träden och gjorde utflykter till sjön.
Visst låter det idylliskt, men det var faktiskt så. Det var ju en annan tid och det verkar som om det inte fanns lika många knäppgökar då som nu.
Mamma släppte till och med ut mig på jakt efter "Svarta Damen". Svarta Damen var en figur som dök upp på bioduken i filmen "Damen i svart". Året var 1958. Jag var då 11 år och fick naturligtvis inte gå på barnförbjudna filmer. Men, halva släkten var involverade i Åmåls Bio på den tiden och när det var storpremiärer fick jag endera tillbringa filmen i maskinrummet hos min farbror eller bredvid min pappa som "drog biljetter". När det blev spännande fick jag gå ut i foajén eller i bästa fall blunda. Det var i alla fall någon knäppgök som antog rollen som Svarta Damen och satte skräck i folk. Ja det var faktiskt inte ens en Svart Dam, hon uppträdde i snart sagt alla städer och dessutom samtidigt. Vi unga grabbar klädde oss i varma kläder, ficklampa i fickan, scoutkniven i bältet och sedan började jakten på cykel tills utegångstiden var upplupen och mamma väntade med kvällsmat.
Hon vågade släppa mig lös och jag klarade mig ganska bra, men som sagt det var väl andra tider. Jag skulle nog inte tillåta min 11-åring, om jag nu hade en son i den åldern att på tidig natt jaga Svarta Ninja eller vad et nu kan vara man jagar nu.

HH

I'm Singing in the Rain...

Vaknade och himmelen hade öppnat alla portar. Drog mig till minnes för något år sedan då det regnade nästan hela sommaren. Hundarna var inte torra många dagar och till slut tycket jag att dom började mögla. Själv blev jag allt deppigare och längtan efter värme och ljus växte sig allt starkare. Det var då jag började odla tanken att flytta till andra breddgrader där solen skiner och det är varmt och torrare.
Såg i förra veckan på Girot som passerade en av de städer som drabbats av jordbävning...
En annan dag visade man översvämmningar där bilar och folk flöt omkring...
På andra ställen får vulkanerna utbrott och folk flyr från lavaströmmarna...
"Ä dä inte dä ena så ä dä dä andra", som kärringen sa.
På vårt berg, där vårt hus är beläget, är det en sjö 35 meter under vår höjd. Det tar ett tag innan det blir översvämmning.
Vulkaniska aktiviteter har man inte hört talas om i vår omgivning, aldrig, vad man vet.
Det mesta berget har rört sig var när dom sprängde på före detta Infanteriregemente no 2:s övningsfält nån mil bort.
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att vi har det ganska bra!
Därför sjungar jag i regnet, vem bryr sig om amn blir lite blöt när man hade en sån fantastisk helg!
HH

Firar idag med

Tidig uppstigning sedan mot Hasseholm och SKK utstallning. En ny bra dag hittills.
Loui Bhkl 2:a med CK och reserv cacib.
Lynley Bhkl 3:a med CK.
Summer Uhkl 2:s med Hp
Yaya Btkl 3:a med CK
Uppf 1:a med Hp.
Nu vantar vi pa att ga in i finalerna.

Nu firar vi

Vi firar!!!!!

En sån dag. Summer blev BIS2 och tävlade i rasen mot sin bror om BIRet. Sålunda Resultaten från FA-utställningen i Landskrona:
BIR och BIS2 East Meadows Jazz Summer.
Brorsan East Meadowd Louis Armstrong blev BIM!
HH

Inget schack och plattor på kaffeuteplatsen.

Det gick vägen. Sverige vann med 4-2... Det borde varit mer för en bra match gjorde inte Tre Kronor. Grattis i alla fall till Grannen som kan fortsätta se på Hockey.
Fem plattor har blivit 15! Huskorset såg nöjd ut när hon kom hem idag! Det fattas visserligen en del innan allt är klart, men nu är det i alla fall på väg.
HH

Att fylla(s)

Som sagt, igår fyllde jag år. Huskorset slutade inte förrän bortåt 17 så jag anträdde eftermiddagsprommisen allena
När jag kom förbi grannens hus satt han och hustrun på altanen och njöt i eftermiddagssolen. Det var alldeles tyst så jag hade inte upptäckt dom om han inte börjat sjunga. Det var inte FBK:s kampsång som han sjöng denna gången utan "Ja må han leva".
Jag bugade och tackade för uppvaktningen innan jag gick vidare. För att få lite omväxling tog jag inte den vanliga prommisen utan kom tillbaka samma väg förbi grannen.
-Ja nu har det gått ett år te, sa han.
-Så länge har jag väl inte vart borta, sa jag för att skämta till det.
-Du vet vad jag mener, sa han, ska du ha en wirre?
-Jaaa, sa jag lite tvekande och tittade neråt vägen för att se om Huskorset var på väg.
-Va titter du etter, sa han.
-Jo vi ska äta när chefen kommer hem, sa jag, och hon är väl på väg.
-Då passer dä mä en klämtare innan. Kom å sätt däj här, sa han och pekade på en stol som han ställt på grusgången. Jaha du... så ska Tre Kroner möte Danmark. Förlorer di där så ska ja aldri se på hockey mer. Då blir dä schack för hele slanten.
-Spelar du schack, sa jag.
-Nä, sa han.
-Vad menar du, sa jag, ska du börja med schack?
-Ja inte ska ja se på hockey i alla fall.
-Inte ens på FBK, sa jag.
-Vi får se, sa han.
Det blev tyst och han slog på en wirre till i mitt glas.
Där satt vi på hans grusgång och var tysta. Kunde verkligen Danmark slå Sverige i hockey?
Våra tysta funderingar avbröts av ett glatt tutande från Huskorsets bil när hon bromsade in framför grannens hus.
-Jasså pojkar, här sitter ni och har det bra, sa hon.
Vi nickade båda. Jag tackade för dryckjomet och han nickade tillbaka så gick jag hem.
Huskorset tittade förvirrat på mig sen på Grannen så satte hon sig i blien och åkte hem hon också.
-Vad i all världens tid var det där om, frågade hon.
-Ja vi talade om hockeymatchen i morgon, sa jag. Tänk om Svetige får stryk av Danmark...
-Ja, och..., sa hon.
Jag svarade inte.
Idag vet vi vem som vinner. Klockan 16 börjar matchen.
HH

Mitt djupt kända tack... dock inte till kroppsarbete!

-Nu ska vi fixa till på framsidan, sa Huskorset i förrgår.
Som jag berättat tidigare betyder oftast "vi" inte vi utan i stor utsträckning jag. Det vill säga undertecknad. Jag anade oro redan från början. Hon har talat om plattor i en något diffus precisering. Plattor kan ju innebära vad som helst men det gick snart upp för mig att det handlade om omläggning och förflyttning. Plattorna upp tillvår entré, som man så där elegant kan kalla den dörr som används som ingång till huset, har med åren satt sig. Dom lutar lite hit och lite dit. Sen hade hon planerat att bryta upp plattorna av skiffer, somgår upp till den så kallade hundaltanen, för att förflytta dom till en nyanlagd "kaffeuteplats".
När huskorset bestämt sig blir det ofta så.
Nu är de så kallade entréplattorna på plats men skifferplattorna...
Här kommer några av de invändningar jag förde fram.
-Dom måste ligga i en stabil grund av sand.
-Fixar vi, sa hon.
-Dom är jättetunga och ligger ju så fint där dom ligger, sa jag.
-Då bryter vi upp dom och flyttar dom, sa hon.
-Jamen dom är tunga, sa jag igen.
-Vi använder skottkärran, sa hon.
-Det blir ju tomt på gången upp till Hundaltan, sa jag.
-Vi kör på grus, sa hon.
I det läget kände jag att inga argument bet.
-Jag måste åka in till stan och köpa muttrar,sa jag.
Hon bevärdigade mig inte ens ett svar.
-Nu kör vi, sa hon.
Den inte helt invigde läsaren kan ju med dessa rader som intäkt få för sig att jag är lat. Så är inte fallet. Jag har jobbat mer än många. Det är bara det att min kropp inte behöver så mycket kroppsarbete.
Fem plattor av skiffer är nu på plats. Resten ligger i sorterade högar så att man lätt ska kunna hitta just den som passar i det hål som behöver just den plattan.
Jag har beslutat att göra detta med noggrannhet
-Har du bara fått dit fem plattor, sa huskorset.
-Ja, sa jag, där jag satt på en liten pall och tittade på det som åstadkommits Man kan inte jäkta när man lägger skiffer. Allt måste planeras annars blir det inte bra.
-Planera, sa hon, fem plattor på tre dagar. Planera mindre noggrant, annars får vi äta nyårs middagen här ute när det hela ska invigas.
Planering är ordet!
Mina kära, nu sen flera år bortgångna, föräldrar planerade, så att min födelsedag skulle infalla i den sköna månaden maj, närmare bestämt den 19 maj.
Jag vill på detta sätt tacka för gratulationerna som började komma in redan 00.21 på min nya mobil. Ja jag kan faktiskt läsa meddelandena nu.
Som sagt tack.
HH (Husets Härskare)

Visst kan jag...

Vill med detta visa att jag nu klarar av fen nys telrfonen. Dett skrivs alltsa pa den. Vissa saker aterstar att lara, forutom hur man lagger in kort. Men det kommer. Hoppas jag.
HH

Växeln hallå...

Det blir bara bättre och bättre. Nu börjar det verkligen kännas att man har nått nytt. I morse när vi var på morgonprommis med hundarna kom vi som vanligt ner till badstranden. Innan själva badet börjar finns en vacker björkbacke som nu som golv hade en underbar matta av vitsippor. Självklart skull den nya mobilkameran provas. Jag fotade åt alla håll och kanter. Huskorset drog fram sin "gamla" och fotade hon också. Jag sa så där lite stöddigt att hon kunde få en likadan som min när hennes tog slut.
-Nä, sa hon, jag kan inte sitta i tre dagar och försöka förstå min mobil.
Hon erkände att korten i min mobil blev ganska bra.
-Du kan ju lägga in dom i bloggen, sa hon.
För en stund sedan gjorde hon sin vanliga koll efter hus att köpa och upptäkte då att bloggen låg utan att bli avslutad.
-Du har inte lagt in kortet från i morse, sa hon.
-Nä, sa jag, jag hinner nog inte idag.
-Jasså, sa hon, du har ju hållit på sen i förmiddags, utan resultat...
-Ja, jag vet men jag tar det i morgon, sa jag.
Hon tittade spefullt på mig som om hon menade att jag inte kunde lägga in bilden.
Kanske får jag tid i morgon. Det var i alla fall en vacker bild.
När vi träffas kan jag visa den i mobilen för dig.
HH

Ryktet om vår död är betydligt överdrivet!

Folk har mailat och undrat om vi är sjuka eller om vårt äktenskap har upphört. Svaret är :NEJ!
Vi lever, är friska och älskar varandra.
Ja, det vill säga jag, för huskorsets kärlek har satts på prov.
Jag har nämligen köpt en ny mobiltelefon och denna gång valde jag ett nytt märke som rekomenderades av äldsta sonen. En av tvillingarna tyckte jag skulle köpa en iPhone, men därvidlag satte ekononomin vissa gränser. Sus förespråkade Eriksons Aino, som inte fanns på lager. Det blev en Tattoo!
Nu är jag i alla fall i kontakt med omvärlden, även om det understundom inneburit påfrestninngar på vårt äktenskap.
När man köper en ny mobil av dessutom ett nytt märke, ställs världen på ända.
Jag har slitit dag och natt med att få in min adressbok. Härom natten när jag misslyckats med en "app" och i ren frustration skrek: Nej!
Föreslog Huskorset en temporär flytt till Svärmors hus som ju som bekant står tomt för tillfället.
Jag avböjde erbjudandet och lovade att bättra mig och åtminstonde inte försöka att anpassa min telefon nätter igenom. Med detta löfte som intäkt har jag tillbringat nätterna i vår sängkammare. När man inte kan pilla på sin nya telefon måste man pilla med något annat.
Jag har därför löst korsord.
Nu är i alla fall telefonen i fullt bruk, nästan.
Jag har just fått två mail eller så är det mess eller något på Facebook, eller nej det är det inte för den har jag inte aktiverat. Jag förstår mig inte på den. Kalla det ålder, men jag vill uttrycka mig i mer än två korta meningar.
HH

Tomten lever

Om det nu skulle vara någon som missat det så säger jag det igen. Huset som svärmor bodde i ska säljas. Det är Huskorset och jag som äger det så det är inte bara flytten som det handlar om.
Hus ska ju stylas innan dom säljs och det hade vi ju gjort när svärmors möbler var kvar, men nu när hon flyttat måste ju det in nya möbler så det inte ser så tomt ut.
I detta ärende har jag meddelat grannar och vänner. Vi tar alltså emot allt som är gratis.
Därför fick jag ett erbjudande av en granne vars son hade en soffa som inte skulle användas av honom eller hans nära.
Sålunda kopplades kärran till bilen och vi begav oss till en närbelägen ö på vilken grannens son bodde.
När vi lastat på sofforna, för det var faktiskt två, kom sonens dotter hem. Hon var ett väluppfostrat barn, ja barn och barn. Hon tar studenten om några veckor.
Dottern sträckte fram handen och presenterade sig. Jag sa mitt namn och tillade att vi träffats förut.
Hon såg undrande ut, som om hon inte kände igen mig.
-Ja, sa jag, det är ju några år sen, då såg jag inte riktigt likadan ut som nu.
Hon tittade oförstående på mig.
-Ja, det var en jul, sa jag, det var jag som var Tomten.
Inte vet jag men det såg ut som om alla hennes illusioner rycktes undan. Där stod Tomten framför henne i keps, munkjacka och jeans, pålastandes en gammal soffa från hennes garage.
Kanske undrade hon vem som skulle få sofforna i julklapp.
Hon tittade länge efter mig och hennes farmor när vi åkte. Tänk att hennes farmor var kompis med Tomten.
HH

Sommaren är i alla fall på gång...

...det konstaterade jag när jag läste sportbilagan i husorganet Värmlands Folkblad.
På lördag händer det, det som gör att sommaren absolut är i antågande, minusgrader eller ej!
Girot börjar!
Visserligen avgörs de tre första etapperna i Nederländerna. Prologen går som en tempoetapp i Amsterdam, sedan körs de två kommande som så kallade plattetapper, även dessa i Nederländerna.
Man skulle varit ute lite i tid och haft en bra cykel så kunde man hängt med, eller? Det brukar ju inte gå så där vansinnigt fort i början och slutet på de där långa etapploppen som Giro d'Italia.
Du kanske undrar varför jag är så intresserad av Cykelsport. Jo man får sådana underbata upplevelser med cykel. Naturen rusar inte förbi utan man hinner se allt som är intressant. Det är skillnad mot att sitta i en F1 racer eller en Rallybil där allt bara är ett suddigt virrvarr som susar förbi i flera hundra kilometer i timmen. Nä cykel ska det va.
Undrar du hur mycket jag cyklar varje år?
Inte en meter!
Jag tittar på TV som sänder Girot, Touren och Vueltan.
Där sitter jag skönt tillbakalutad i min sköna TV-fåtölj, med en kopp kaffe och en bulle.
Dag efter dag under hela maj månad pågår Girot, sen några veckors återhämtning innan Touren drar igång sen kommer Vueltan.
Äntligen sommar! Sen blir det höst och man kan bara konstatera att det lackar mot Jul!
HH

I selen igen

Det känns som måndag fast det är onsdag. Bloggen är eftersatt men det har ju varit så mycket med flytt och allt.
Nu är i alla fall flytten klar och svärmors hus tomt.
Idag blev det som vanligt när Huskorset jobbar, uppstigning vid 05.30 och sedan efter frukost prommis med hundarna.
I morse var det minusgrader igen. Huskorset gjorde en filosofisk fundering och sa:
-Jag undrar om jag haft vinterjackan på mig såhär långt in i maj?
Jag svarade och sa:
-Jag har tänt eld i spisen varje morgon sen i september.
Vårt filosofiska samtal avslutades med att hon åkte till jobbet och jag gick ut med vovvarna.
Det är som sagt kallt. Detta hindrar dock inte sommargäster på området att med jämna mellanrum fråga när sommarvattnet sätts på.
Jag svarar lika artigt varje gång frågan ställs, att tjälen måste gå ur marken och att det endast varit ett fåtal nätter utan nattfrost och att denna nattfrost försenar tjälens återtåg. På vissa platser sägs det att tjälen gått ner nästan två meter.
Detta får mig att undra om vi är på väg mot permafrost. Ni vet såna där områden där tjälen aldrig riktigt går ur marken. Det blir bara lite sörjigt på ytan sen är det fruset för evigt längre ner...
Nej det blir nog sommar så småningom. Varmt och skönt. Sådär lagom svensk sommar!
Sommarvattnet sätts säkert också på, kanske redan till helgen, vem vet.
Grillat har jag redan ett antal gånger. Hört en Näktergal, som ju inte finns här... Nej, det var inte efter jag grillat och intagit grillolja, om nu någon trodde det
(grillolja anväds 1. för det man ska grilla och 2. för den som grillar. Oljan är dock ej av lka slag...). Huskorset hörde den också. Sen har jag sett en huggorm!
Som sagt nu är vi i selen igen.
Det ska krattas, det ska målas, det ska bäras, staplas virke, det ska brännas gammalt löv och planteras nya blommor.
Min gamla far sa alltid:
-Arbeta, arbeta säger alla.Ta en sup och en smörgås, säger ingen.
Tänk så rätt han hade!
HH