När man flyttar...

...borde det vara lag på att minst en tredjedel av bohaget ska slängas, eller i alla fall det man inte använt på 3 år eller ens visste att man hade. Jag vill inte framföra klagomål till någon angående detta men det är mer att se som en allmän reflektion.
Vi är ju mitt uppe i en flytt nu, det vill säga inte vi utan Huskorsets mor. Det är detta faktum som satt mina hjärnceller i arbete.
Ett annat alternativ är ju att man arbetar med kompostmodellen. Man sorterar sålunda undan saker som inte används och placerar dom i ett för detta avsett hörn eller område i bostaden. Detta sker en till två gånger per år. Finns det sedan något man behöver för sitt dagliga, i någon av de högar eller kartonger eller lastpallar, eller vad man nu använder för sorteringsområde, tar man fram detta och så att säga aktiverar det igen. Det som blir kvar i "kompostområdet" i mer än två år är sådant som kan skatta åt förgängelsen, det vill säga dumpas, slängas eller om man så vill förflyttas till loppmarknaden. Detta bara om man strävar efter att utöka förmögenheten till att så småningom uppgå till en eller flera miljoner.
Jag har några exempel från vårt eget hem. För fem år sedan gav vår torktumlare upp. En ny inköptes och placerades ovanpå den gamla. Tanken var att den gamla skulle förflyttas till den plats där gamla torktumlare får evig vila, liksom på elefantkyrkogården. Vi kallar det återvinningscentralen eller mer förståeligt, sophögen!
Detta skedde alltså inte. Nu har vår nya torktumlare, som alltså är gammal, också gett upp. En tanke kan vara att köpa en ny och sedan placera den ovanpå den gamla som liksom en påminnelse om att inget varar för evigt. Eller så kan man ju helt enkelt köra hela skiten till sophögen.
Detta får mig att erinra mig en berättelse av en av mina favoritkåsörer, Herman Lindqvist. Han berättade om grannen som köpt en ny tvättmaskin, tror jag det var. Den gamla fungerade inte längre. I Frankrike ställer man ut sina sopor på en bestämd dag och så kommer man och hämtar det utställda för vidare transport till återvinningscentralen eller vad man nu kallar det i Frankrike. Nåja Hermans granne installerade sin nya tvättmaskin och placerade den gamla i den nya maskinens kartong för att på detta sätt bli av med både kartong och spis. Hela klabbet placerades på trottoaren för att påföljande morgon hämtas av kommunens sophanterare.
När grannen tidigt nästa morgon var på väg till jobbet upptäckte han att hans gamla tvättmaskin i en ny förpackning hade bytts ut mot en gammal spis...
Någon hade alltså trott sig göra ett fynd med att sno en ny tvättmaskin samtidigt som man blev av med sin gamla spis.
Nu ska jag ta mig en funderare på hur vi ska göra med våra torktumlare. Ställer vi ut dom på gatan kommer nog ingen och hämtar dom, eller?
HH

Jag tjuvstartar lite med svärmors flytt. Har just kommit hem efter att ha fyllt kärran med kartonger av det slag som är mindre ömtåliga. Ska fixa lunchen sen åker jag in med ett lass med flytt. När jag kommer hem ska jag fylla kärran igen med sånt vi magasinerat i grannens hus. Det kör Huskorset och jag till den nya lägenheten, i morgon.
Det känns bra att vi får bort lite så att svågrarna kan koncentrer sig på möbler i första hand.
Så är då huset snart tomt och inga nya ägare, i alla fall just nu. Vi har en ny visning den 10 maj.
Jag förstår inte att det inte finns spekulanter. Här är ett hus som passar för året runtboende, 3 rum o kök och en lillstuga. Braskamin och luftvärmepump. Naturen inpå knuten. Billigt boende, cirka 3500 i månaden. Frisk luft.
Vi har bott på området i 22 år... Flyttar vi kommer det inte att bli tal om staden. Nä har finns frihet och lugn.
Känner du någon som också vill ha frihet och lugn? Tipsa om svärmors hus!
HH

Måndag, tisdag onsdag...

...har mer eller mindre rusat iväg utan att jag haft tid att skriva lite i bloggen. Ja det är klart att det handlar om prioritering men också lite om inspiration.
Författandet i stort och smått handlar om en gnutta inspiration men om övervägande mängden svett och blod.
Följaktligen har jag inte prioriterat varken svett eller blod.
Läget är sådan i familjen nu att vi förbereder svärmors flytt, som ska ske på lördag. På Valborgsmässoafton kommer svåger från Åker hit. På lördagen hjälper han till att flytta medans jag demonstrerar. Sedan ska svåger åka till Åker och Huskorset och jag ska på fest hos Granne1.
Idag är vädret mindre tilltalande, i alla fall nu på eftermiddagen och Huskorset har just kommit hem så nu ska vi promma hundarna.
Så var det med det, svett och lite, lite, lite blod (har en självspricka i pekfingret).
HH

Hemma efter utställning

Ja, då är vi hemma. Sus och Örjan har styrt kosan mot Skara och sen Götet för Sus del.
Marie åkte hem och lämnade kvar Ellington som ska vara inneboende tills på tisdagkväll.

Feen gick som en klocka både till Gurkstaden och hem, mobilen är knäpp och utställningen var ingen höjdare.

Jo, kanske i alla fall för Louis som fick en etta med HP (till vänster ).


Summer gick ur ringen med en slät etta (till höger nedan).


Det var många tvåor så en etta får man väl vara nöjd med trots allt... sen kom ju Louis 2:a i sin klass.
Det är konstigt med utställningar. Ena gången är man i topp andra inte riktigt lika bra, men det är väl det som är tjusningen. Om man alltid var bäst skulle det ju inte kännas lika kul när det händer. Det är som om man skulle vinna 82 mille på lotto varje helg... fy så tråkigt... eller...?

Fröken Öster tog allt så grattis!

Nå ja nu står köttfärslimpan i ugnen och sen ska den avsmakas med något gott vitt... mjölk heter det visst säger Huskorset.
HH
Fotograf med splirrans ny kamera är Örjan!

Kontakt men ändå inte...

Så är det alltså. Jag kan inte lita på min mobil.
Igår blev den ju helt svart, sen lagade den sig, sen blev den svart, sen verkade allt fungera.
Jag ställde klockan på väckning 06.30 för att Huskorset skulle upp och till jobbet. Jag vaknade som vanligt 05.30, utan väckning och låg och drog mig till fem. Så gick jag upp och började förbereda dagen och väntade på att min klocka skulle ringa.
Det gjorde den inte!
Det går alltså inte att lita på mobilen längre. Nu går jag alltså i fundering att köpa en ny men med Feens kostnader denna månad kan det bli svårt. Därför vill jag göra denna uppmaning till alla som läser detta och eventuellt försöker att nå mig på min mobil:
Svarar jag inte så funkar inte mobilen.
Ring på hemtelefonen eller på Huskorsets mobil.
Jag meddelar självklart på denna plats när jag åter är fullt kontaktbar.
Nu ska jag städa Sus och Örjans rum, sen ska jag fixa matsäck för oss fyra till imorgon, pastasallad, blir det.
När Sus och Örjan kommer blir det grillad lax med kall sås på stenbitsrom, rödlök, dill och créme fraiche. Snuskigt gott!
HH

Hjälp! Min kontakt med omvärlden var bruten!

När jag kom hem med hundarna möttes jag av sotarn. Det var ju ingen överraskning eftersom han meddelat sin ankomst för en vecka sedan. När han gjort vad han skulle eller snarare vad sotare gör, tackade han för sig och gick till grannen. Grannen var inte hemma, är i fjällen hela veckan. Jag greppade min mobil för att ringa honom och höra om jag skulle bistå sotaren att komma in och även hos honom göra det sotare gör?
Mobilen var svart. Ja den är visserligen svart i skalwet men även displayen var svart. Den ville inte visa något ljus hur jag än försökte. Jag som är oerhört kommunikationsintensiv, som det heter, kände de kalla kårarna börja krypa längst ryggraden. En annan granne ryckte in och ringde till den första grannen medans jag rusade hem för att försöka fixa den till synes helt döda mobilen.
Efter laddning hände inget. Desperationen tilltog. Jag började leta efter gamla mobiler som jag sparat som reserver.
Efter ytterligare en stund angrep jag mobilen igen för att försöka etablera kontakt med omvärlden. Plötsligt lyste den upp och krävde ett lösenord. Jag kände hur hjärtfrekvensen avtog och världen stabiliserades. Nu fungerar min mobil men det var en skräckfylld upplevelse. Men som sagt så mycket lite kan göra.
HH

Skorna går igen

Igår fick vi inte bara tillbaka bilen. På eftermiddagen fick jag också ett mail att mina gympadojjor fanns att avhämta på macken.
Tänk vad mycket lite kan göra. Bil och skor på samma dag. Jag hämtade skorna samtidigt som vi gav oss iväg för att hämta bilen. Ja, bilen hade Huskorset redan hämtat ut men hon klarade inte av att köra hem två bilar!? Det behövdes alltså en karl för att klara av detta, så jag åkte med till staden för att köra hem en av våra bilar. Lotten för mig föll på Guldklimpen.Passande.
Hemkommen rev jag upp paketet för att prova mina nya skor.
Tänk vad lite kan göra mycket. Dom passade inte! Nu får jag gå i mina gamla ett tag till innan jag fått en storlek större. Detta är nackdelen med att köpa skor på postorder. Förresten att köpa vad som helst på postorder. Jag köper sällan kläder på postorder för min storlek finns inte mer än hos "min" klädaffär inne i staden. Fina grejor har dom, men dyra. Men som sagt kör man en Guldklimp kan ju bara det bästa var gott nog.
Nu får jag alltså skicka tillbaka skorna men Feen funkar!
HH

Det kom ett SMS

Din bil är klar!!!!!!!!!

Tiden tryter

Ingen Fee igår och ingen idag vad det verkar. Nu börjar det bli knappt om tid för på söndag kommer Marie hit och tar hand om hus och hemmavarande hundar medans Huskorset, Trollet och jag, tillsammans med Sus, Örjan och Louis beger oss till Västerås för utställningsaktivitet. Sus och örjan har inte bestämt om dom kommer hit först för att umgås men dt verkar som om dom tänkt att åka från Skara direkt till Gurskstaden.
Nå ja det skulle ju handla om Feen. Han är alltså på verkstad sedan i måndags. Vi väntar på reservdelar säger trevlige Christer på verkstaden. Då blir jag orolig. Visserligen säger Christer att dom kommer från Jönköping men, men...
Vi har ett par tyska grannar längre ner på gatan som var hör och såh om sin stuga under Påsken. Deras bil, en stor Nissan, blev justerad och lämnades in på verkstad i staden. Reservdelarna har inte kommit än vad jag förstår. Verkstaden löste det i alla fall på något sätt så dom kunde åke hem i tisdags.
Men vad är väl det mot att sitta fast i Thailand, Grekland, Spanien, Kanarieöarna, eller var nu en del tidiga semesterfirare, befinner sig eller har befunnit sig.
En del har ju haft tur och kommit hem i askmålnsgluggar andra har fått åka hem med buss. Tänk dig 60 timmar i buss utan toalett, 8 timmar mellan måltidsstoppen. Hur ser det ut på måltids eller kisstoppen när passagerare från 5 bussar ska gå på toa samtidigt? Kan man gå på busken utomlands? Jag säger bara: Vilken tur man har som är hemma i kyla, snö och regn, utan Fee men med en Guldklimp, hundar och Huskors! Hos oss finns det buskar runt knuten om toa skulle vara upptagen!
När vi får tillbaka Feen?
Ja inte vet jag. Christer har lovat att ringa när den är klar så nu vågar jag inte gå ifrån telefonen. Det betyder att man får väl hålla sig inne idag också, trots sol...

Snö och inställda jobb ute.

Idag börjar Huskorset sin arbetsperiod. Det betyder att hudar och jag har dagarna för oss själva.
När klockan ringde 05.15 var det -2 och snö! Ja det började redan igår kväll. Jag hade visserligen hoppats att det skulle smälta bort under dagen men icke så.
Feen är ju på verkstad så det blir inga utflykter idag. Nä det blir att hålla sig hemma.
Idag hade jag därför planerat att gör lite ute. Jag hade tänkt måla huset. Sen skulle jag krattat gården. När det var klart skulle jag fortsatt med att rensa i vedboden. Sedan skulle jag plockat bort allt skräp bakom tvättstugan. Jag hade också tänkt att rensa på gäststugans altan. Huskorset och jag har talat om att ta ner några träd och det får ju anstå nu. Det finns lite ved som skulle sågas och som nu ligger på gården. Tja det kan jag ju heller inte ta tag i, och inte att måla huset en andra gång.
Jag får väl hålla mig inomhus.
HH

Carpe diem

Så är man då tillbaka i vardagen. I helgen har jag varit upptagen annorstädes med andra aktiviteter än Huskors, hem och hundar. Nu ska dock sägas att Huskorset bistått mig genom att på morgonen fixa frukost och sedan ge mig skjuts till staden. I lördags när frukosten var aväten och färden skulle ställas mot staden och där väntande aktivitet, hände det. Bilen, den som nyligen servats för onämnbart många slantar, lät som ett tröskverk.
-Stäng av, kommenderade jag från passagerarplats.
-Vad är det, sa Huskorset.
-Hör du inte hur den låter?
-Jo, sa hon, vad är det?
-Inte vet jag, sa jag, men bra låter det inte.
-Nä, sa hon, vad ska vi göra?
-Ställ tillbaka den så tar vi "Guldklimpen".
Ja den kallas så då den till färgen är guldlik. Och en guldklimp kan man också anse den vara då den endast kräver litet dryckjom. Jag tankade den i november och sedan i mars, visserligen hade den inte tjänstgjort så mycket under denna tid men förbrukningen ligger på mindre än halva den som Feen drar.
Feen ställdes sålunda i väntan på samtal till verkstaden, vilket gjordes idag.
-Hur låter den då, sa verkstadsbasen Christer.
-Som ett tröskverk, sa jag.
-Hur, sa han-
-Tja jag är ju ingen tekniker, sa jag, men såhär har den aldrig låtet förut.
Det blev tyst i luren en sekund.
-Ska jag starta den så får du höra, sa jag, för det kan väl inte vara nån fara?
-Nä, starta den, sa han.
Motorn brummade igång, kanske inte med ett vrål men det lät inte bra och Christer höll med.
-Du får se till att få hit kärran, sa han, men kör den inte, ta bärgare.
Tänk vad livets erfarenhet i alla fall kan vara bra att ha. Och för en gångs skull hade jag inte tagit det billigaste alternativet utan kunde rak i ryggen ringa mitt försäkringsbolag som med servicevilja hjälpte mig att beställa bärgning.
Nu är Huskorset och handlar med "Guldklimpen", Feen står välbehållen i staden på verkstad, ditforslad av en bärgare, och jag bakar.
Allt är således lugnt för ögonblicket, snart nog kommer det ett besked från vänliga Christer på verkstaden om vad som felas Feen, men tills dess känner jag mig sorglös. Det gäller att fånga dagen.
HH

Hela kärran full

Igår rensade vi i vedboden som jag skrev. Hela kärran blev full! I och för sig bra att få bort skräpet men att det var så mycket. Och inte nog med det, det finns säkert en kärra till i tvättstuga och gäststuga. Som det brukar stå i en del annonser: Allt ska bort!
I alla fall tycker Huskorset det. Jag för min del känner en större restriktivitet mot detta att"allt ska bort". Ofta tycker jag att just sånt man slängt är just det man behöver bara några dagar efter det att det förpassats till återvinningen. Just det Återvinningscentralen är en annan fråga. Här hos oss är den öppen tisdag, torsdag och lördag samt under vissa delar av året även måndagar. Detta innebär att det ständigt är kö för att få slänga sina icke önskvärda tidigare använda ägodelar. En annan sak är också att när folk står i kö för att få slänga förvandlas en del till rena rama terroristerna Ilskan bara ökar och så tar dom och tränger sig före i kön eller ännu hellre skiter i att det är en kö. Sånt gör mig så förbannad att jag skulle kunna drämma en gammal pedistal i huvudet på... skit så var jag där också.
Ett, två, tre, fyra... hundratio... tvåhundraelva...
Hur långt ska man behöva räkna för att lugna ner sig?
Näää man ska inte reta upp sig på andra idioter än sig själv. Dom andra kan man inte ändra på.
HH

Idag är det vardag igen... och mer dojjor.

...även om det var fredagsmys igår kväll på tisdagen är det inte helg idag utan en helt vanlig onsdag. Eller vanlig och vanlig. Allt skräp rensat för ögonblicket ut ur vedboden för att imorgon köras till tippen. I vedboden ska plats så småningom göras för den nya veden som ligger på gården men innan den laddas in ska den gamla sorteras om, så att vi vet vad som är nytt och gammalt.
Hittade för övrigt högtryckstvätten under allt skräpet i vedboden så den lär väl ha frusit sönder. Typiskt. Ja, jag ska i alla fall prova om den funkar.
Jag har gått sönder mina skor. Denna gången gäller det gympadojjorna. Dom findojjor jag köpte ska jag använda ikväll nar jag ska på Konsum Värmlands föreningsstämma. Det börjar med en buffé sedan är det mötesförhandlingar. Fint ska det va.
Till lunch blir det däremot en helt vanlig stekt Falukorn med stuvade makaroner. Det påminner mig om när min morfar Hjalmar berättade om när han var vallpojke på Derrenäs, utanför Åmål. Han fick gå dit efter järnvägen och när han kom fram till gården hälsade bonden honom välkommen och välkommen till bords, sen sa han:
-Idag Hjalmar är du främmat och därför får du sitta på en fina sidan av bordet. Imorron är du tjänstefolk och då äter du på andra sidan.
Så är det alltså. Fint ena dagen och vanligt andra, Fredagsmys och sen Falukorv.
HH

Nu har vi ätit

Gillians Chicken bjöds det på ikväll. Det betyder Kycklingfilér i ugnen liggande på en bädd av potatis, paprika, tomat och lök, kryddad med vitlök, salt, pepper och ingefära. Smakrikt så att gommen böjs dubbel! Till detta ett suveränt gott vin Agramont 2000. Ja, jag vet en tisdagskväll, men är det fredagsmys så är det! Detta avslutas med en god kopp kaffe och något gott till! Och sen...
...TV
HH

Varder ljus

Trots vårdagjämning och sommartid är det inte så ljust när vi ska kissa hundarna för kvällen. Huskorset envisas med att hon ser i mörkret men jag tror henne inte. Jag behöver i alla fall en lampa för att ser vart jag går.
I höstas köpte jag två alldeles utmärkta lampor med sådana där lysdioder i. Jag har känt ett obehag för dessa lampors ljus som jag tycker går alldeles för mycket i blått och det främjar inte mitt seende så att säga. Nu fick jag tag i några som nästan hade vitt sken och det tyckte jag var alldeles utmärkt.
När jag för en tid sedan var hos Sus för att vi sedan skulle åka till Malmö, jag har bloggat om det tidigare, tog jag med mig pannlampan för att kunna gå ut med mina hundar även i storstaden Göteborg. Det visade sig att stadens ljus gav mig tillräcklig upplysning varför pannlampan inte kom att användas.
När jag så kom hem, detta är för snart en månad sedan, var min älskade pannlampa försvunnen. Idag i samtal med Sus som Huskorset hade, framförde jag frågan om lampan möjligen kunde ligga kvar hos Sus.
Svaret kom rappt och nekande.
-Har du tittat i hundväskan, sa huskorset.
Jag hatar när hon har så där enkla lösningar på problem som gnagt inom mig i flera veckor.
HH

Kennelpojke med bak.

Sådär ja, så står degen på jäsning. Det blir några siktkakor idag också. Jag har liksom fastnat på det med siktkakor nu. Förut gjorde jag småfranska. Kanske ska jag växla om med småfranska ett tag.
Jag blir trött på köpebrödet. Som dom sa i "Macken": det är bara en massa luft och lite bös...
Huskorset går av ikväll så då ska vi ha fredagsmys...
Om det inte kommer nån och tittat på svarmors hus alltså. för då får vi skjuta upp myset nån timme. Men mys ska det bli!
Huskorset lägger upp sommarturnén tillsammans med Sus. Det betyder förmodligen utställningar från norr till söder, från öst till väst och så några dessemellan! Dom har pratat om nån tur till utlandet också. Lynley är ju klar för tävlingar utomlands och i maj får vi se om Summer går igenom också. Annars får man väl finna sig i lotten att vara kennelpojke på heltid...
HH

Ved

Sånt rasande fint väder det är! Solen bara öser ner sina strålar. Visserligen var det minusgrader i morse, -4, men nu är det lockande att vara ute.
Därför ska jag grilla för andra dagen i rad. Ja det är ju ingen ovanlighet när väl grillen är framme men det känns som om man måste komma ikapp alla som grillat flera gånger innan jag startade.
När jag skrev om service häromdagen blev jag överhopad av mail och telefonsamtal från kamrater som ville köpa eller bli vid det som grannen lämnat efter sig.
Svärmors hus är ännu till salu. Jo, Jag nämner det för då kanske det mailar eller ringer nån som är intresserad!
Sen var det detdär med ved. Den kom idag! Så nu är gården full i ved som ska torka tills midsommar och sedan förpassas in i vedboden. Detta innebär att vi inte kommer att frysa nästa vinter... Ja man måste ju ha lite framförhållning.
Som jag brukar säga:
-Det lackar mot Jul.
HH

Elitserien

Igår avklarades kvalet till Elitserien i hockey. Fyra lag hade chansen att gå upp alternativt klara sig kvar.
Södertälje var klara sen förra omgången och nu var det den återstående platsen som skulle besättas. Rögle mötte Södertälje och skulle i fall av egen vinst och AIK förlust mot Växjö klara sig kvar. Leksand var också spekulanter på en plats bland de bästa.
AIK lyckades i sista periodens slut klara de tre poäng som krävdes och är nu efter 8 år åter ett Elitserielag. Man får väl säga grattis AIK. Ni har ett styvt arbete framför e
r att bevisa att ni är mogna Elitserien. Säkert behövs nya spelare köpas in. Men hur gör ni med era supportrar? Senast blev det ju palaver när AIK mötte Rögle då AIK fansen tog sig in i Rögles avbytarbås. Sådant håller inte i den högsta serien. Så frågan är då. Är AIK-fansen mogna att ta steget upp i Elitserien eller har AIK råd att både köpa nya spelare och nya fans?
HH

Det är jättejämt...

Har du hört det förut?
TV4:as älsklingsreplik hos sina programledare. Förut var det "Let's Dance". Nu är det "Körslaget".
-Det är jättejämt mellan lagen det skiljer bara knappt 100 röster så ring och rösta på ditt favoritlag...
Hur dumma tror dom jag är? Eller du, eller du, eller du...
För varje samtal som rings till TV4 tjänar dom ett antal kronor och till skillnad mot SVT går dessa pengar inte till välgörande ändamål!
Det är klart jag vill att Team Rongedal ska vinna men att ringa så TV4-cheferna får mer lön... näää ALDRIG.
För övrigt tror jag inte att röstningen spelar någon som helst roll. Här handlar det om var det finns mest att tjäna. Gotland? Vem bryr sig? Med Gotlands lilla befolkning är det bättre att låta Smålänningarna vinna, eller?
Sen kan jag inte låta bli att titta på körslaget men jag ska försöka. Det måste finnas en bra spännande bok jag kan läsa på lördagskvällarna istället, sen tittar jag på reprisen...
HH

Oj,Oj, Oj...

Jag har sagt det förut och säger det igen. Facebook - blä!
Först blir jag mer eller mindre inknuffad i denna märkliga företeelse där kända och okända ska veta vad jag gör, när jag gör det och till och med hur jag gör det.
Sen får jag förklara att jag faktiskt är vän med min hustru sen 20 år och sen förklara för henne varför jag inte medgett vårt förhållande i min profil på Facebook. Jag tyckte inte det var så intressant men i morse när jag för ovanlighetens skull bestämde mig för att logga in på mitt Facebookkonto såg jag bland annat att ett par före detta arbetskamrater och tillika mycket goda vänner, fast i nutid också, skulle träffas för att arbeta lite under dagen. Då kände jag att det kanske trots allt inte var så tokigt med denna facebook. Jag bestämde mig därför att gå Huskorset till mötes och korrigera min profil. Jag är inte den som alltid läser manualer och sånt så jag fyllde bara i att jag var gift med Huskorset och vad jag trodde var hennes födelsedag. Det visade sig att det skulle vara den dag då vi gifte oss...
Att jag kom ihåg hennes födelsedag är i och för sig en prestation, jag vet knappt när min egen födelsedag är men att jag skulle komma ihåg när vi gifte oss är nästan obefintligt. Jag fyllde alltså i år, månad och dag i den fulla förvissningen och faktiskt en del stolthet över att jag komihåg datumet för hennes födelse.
Nu rasar gratulationerna in till vårt bröllop...
Nä Facebook ä inget för mig!
Jag ska i fortsättningen bara smygtitta på vad som andra skriver och vara lika oförstående till vilka hänvisningar som dom gör som jag har varit tidigare.
Nu ska jag åka och handla Falukorv, då vet jag vad jag får!
HH

Natten går stilla fjät

Kom just in med hundarna. Gjorde en tidig prommis för jag hade lite annat planerat för dagen. Ja, egentligen planerade jag det när jag var ute och gick med hundarna. På radion lovade dom sol idag så det kändes som om allt blev lite lättare.
Med tanke på gårdagens bilservice (8200:-) så behövs alla input som känns lättare...
Därför tänkte jag att göra ett litet besök hos en av sönerna. Vintern har gått åt hans nyinköpta, fast inte nya, hus. Dom flyttade in i december och sen blev det ännu mer snö och ännu mer snö och ännu... Ja, du vet.
Sen började taket läcka! Det blev ansvarsförhandling och sånt. Nu är i alla fall taket både invändigt och utvändigt under lagning. Därför hade jag tänkt bjuda på lite kaffebröd om han bjuder på kaffe.
Inget blir dock som man planerar. När jag ringde för att bjuda in mig, var han inte hemma!
Nu tar jag kaffe här hemma. Kaffebröd hittade jag i frysen... lussebullar... tja det får duga.
HH

Service

Ordet för dagen är service.
Idag steg vi upp sådär mitt emellan. det vill säga inte som allra tidigast och inte heller som allra senast.
Som vanligt fick Huskorset service på morgonen. Frukosten var klar när hon kom ur duschen.
Bilen skulle på service kl 8. Det blir inte billigt. Vågar knappt tänka på det...
Svärmor behövde handla så jag gav henne service genom att köra henne till affären.
När vi kom hem från affären vinkade grannen från Tyskland på mig och frågade om jag ville ta vara på lite grejor som han inte behövde. Ett par sängar av god kvalité, en gasolkamin, en tvättmaskin, en kanot och lite smågrejor. Det var väl fin service?
När jag kom hem erbjöd sig en annan granne att hjälpatill på eftermiddagsprommisen med hundarna. Service!
Nu undrar jag bara om nån vill betala bilservicen?
HH

Så är Påsken slut på riktigt!

Äntligen återvänder vi till vardagen och vardagssysslorna. Det blev ju en Påsk som blev extra tung när Våfflan lämnade oss och det tog ett tag att komma igång igen.
Idag har Huskorset börjat jobba och jag har gjort morgonprommisen så det börjar bli som vanligt igen.
Vi fick mail om Brollan igår och både han och hans nya familj trivs med honom. Såhär skrev hans matte:
Hos oss var påskhelgen lugn och skön. Vi hämtade min gamla mor som var hos oss hela helgen.
Så TV-soffan var ockuperad av Brollan och den gamla.
Det var väldigt mysigt att se när han låg där intill henne och hon klappade och pratade med honom.
Här fungerar allt bara bra med Brollan, han är helt underbar och fortfarande mattes hund ( till husses förtret).
Det känns jättebra!
Som sagt allt börjar flyta på och nu när snön snart är borta känns det också som vi tar en nystart.
Svärmors hus är ännu i vår ägo. Konstigt tycker jag för det är ett fint hus som ligger bra och borde vara attraktivt som sommarboning. Kanske är det så att folk inte har varit inställda på att köpa sommarstuga när snön legat nästan meterdjup... Vi har inte gett upp hoppet ännu, rätt som det är kommer det väl någon som vill ha just den stugan!
Idag lite mulet och dimmigt men härifrån blir det bara bättre... hoppas jag.
HH

Jag glömmer det inte…

…den där dagen som jag åkte till Camilla Östman för att para Moa, ”East Meadows And The Angel Sings”. Lena hade som vanligt tittat på tänkbara hanar som skulle passa och till slut föll valet på Copper´s Wild Rover. Moa var dotter till Katti, Bolands Katherine of Aragon, som också var vår stamtik.
Lena kunde inte följa med på parningen på grund av jobbet så jag lastade in Moa i Escorten och begav mig mot Östergötland och Finspång till adressen Sjöstugan vid Stjärnviks slott där Camilla residerade på den tiden.
Moa var en vidlyftig dam och kunde inte litas på i fritt format, varför jag ville ha henne kopplad. Camilla försäkrade att det inte skulle vara några problem då hennes inhägnad var helt säker, vilket jag utan vidare konstaterade att så inte var fallet.
Slutligen genomfördes parningen i en löplina och på hemvägen lossnade plåten som skyddade bilens katalysator. Vad man minns egentligen när man börjar tänka efter.
Den 17 juli nedkom Moa med 7 tikar och 5 hanar. På kenneln stannade Våfflan, East Meadows Comfort To The Angel, och hennes bror, Sean, East Meadows Catch My Heart.
Sean är nu borta sedan några år.
Våfflan blev ålderdamen på kenneln och rönte den aktning som åldringar ska ha. På grund av sina dåliga höfter blev hon aldrig själv mamma men hon tog aktiv del i de kullar som växte upp på kenneln under hennes nästan 13 år långa liv. Hon blev en extra mamma för valpkull efter valpkull och med sitt typiskt Irlänska setter sätt tålig och överseende med valparnas ibland hårdhänta behandling av sin ”Tant”. När valparna var små tog hon ofta över passningen när deras mamma behövde en stunds paus och hon lämnade tillbaka valparna tvättade och fina.
Våfflan blev gammal det sista året. Förra sommaren var varm och den värmen besvärade henne något. På sommaren följde en lång kall vinter och många dagar valde hon att stanna inne i värmen i stället för långa promenader. När kylan inte var så stark följe hon med glädje med på promenader och i nysnön var hon som en valp.
På långfredagen valde hon att stanna inne vid morgonpromenaden och när hon sedan skulle ut för få en nypa frisk luft, bar henne inte benen.
Våfflan slutade sina dagar Långfredagen 2010. Solen sken och förhoppning om en ny vår tändes hos oss alla.
Våfflan det blev tomt efter dig. Nu får du jaga fåglar på de alltid gröna ängarna.