Varder ljus

Trots vårdagjämning och sommartid är det inte så ljust när vi ska kissa hundarna för kvällen. Huskorset envisas med att hon ser i mörkret men jag tror henne inte. Jag behöver i alla fall en lampa för att ser vart jag går.
I höstas köpte jag två alldeles utmärkta lampor med sådana där lysdioder i. Jag har känt ett obehag för dessa lampors ljus som jag tycker går alldeles för mycket i blått och det främjar inte mitt seende så att säga. Nu fick jag tag i några som nästan hade vitt sken och det tyckte jag var alldeles utmärkt.
När jag för en tid sedan var hos Sus för att vi sedan skulle åka till Malmö, jag har bloggat om det tidigare, tog jag med mig pannlampan för att kunna gå ut med mina hundar även i storstaden Göteborg. Det visade sig att stadens ljus gav mig tillräcklig upplysning varför pannlampan inte kom att användas.
När jag så kom hem, detta är för snart en månad sedan, var min älskade pannlampa försvunnen. Idag i samtal med Sus som Huskorset hade, framförde jag frågan om lampan möjligen kunde ligga kvar hos Sus.
Svaret kom rappt och nekande.
-Har du tittat i hundväskan, sa huskorset.
Jag hatar när hon har så där enkla lösningar på problem som gnagt inom mig i flera veckor.
HH