Så är man då tillbaka i vardagen. I helgen har jag varit upptagen annorstädes med andra aktiviteter än Huskors, hem och hundar. Nu ska dock sägas att Huskorset bistått mig genom att på morgonen fixa frukost och sedan ge mig skjuts till staden. I lördags när frukosten var aväten och färden skulle ställas mot staden och där väntande aktivitet, hände det. Bilen, den som nyligen servats för onämnbart många slantar, lät som ett tröskverk.
-Stäng av, kommenderade jag från passagerarplats.
-Vad är det, sa Huskorset.
-Hör du inte hur den låter?
-Jo, sa hon, vad är det?
-Inte vet jag, sa jag, men bra låter det inte.
-Nä, sa hon, vad ska vi göra?
-Ställ tillbaka den så tar vi "Guldklimpen".
Ja den kallas så då den till färgen är guldlik. Och en guldklimp kan man också anse den vara då den endast kräver litet dryckjom. Jag tankade den i november och sedan i mars, visserligen hade den inte tjänstgjort så mycket under denna tid men förbrukningen ligger på mindre än halva den som Feen drar.
Feen ställdes sålunda i väntan på samtal till verkstaden, vilket gjordes idag.
-Hur låter den då, sa verkstadsbasen Christer.
-Som ett tröskverk, sa jag.
-Hur, sa han-
-Tja jag är ju ingen tekniker, sa jag, men såhär har den aldrig låtet förut.
Det blev tyst i luren en sekund.
-Ska jag starta den så får du höra, sa jag, för det kan väl inte vara nån fara?
-Nä, starta den, sa han.
Motorn brummade igång, kanske inte med ett vrål men det lät inte bra och Christer höll med.
-Du får se till att få hit kärran, sa han, men kör den inte, ta bärgare.
Tänk vad livets erfarenhet i alla fall kan vara bra att ha. Och för en gångs skull hade jag inte tagit det billigaste alternativet utan kunde rak i ryggen ringa mitt försäkringsbolag som med servicevilja hjälpte mig att beställa bärgning.
Nu är Huskorset och handlar med "Guldklimpen", Feen står välbehållen i staden på verkstad, ditforslad av en bärgare, och jag bakar.
Allt är således lugnt för ögonblicket, snart nog kommer det ett besked från vänliga Christer på verkstaden om vad som felas Feen, men tills dess känner jag mig sorglös. Det gäller att fånga dagen.
HH
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar