Det kom ett mail...

Det kom ett mail från Brollan. Han flyttade ju förra helgen och nu berättar han lite om hur han har haft det.

Hej på Er !
Ja, nu har jag varit här i Götene ett tag. Det går faktiskt väldigt bra, jag mår utmärkt.
Hoppas Ni må bra också.
Vi myser väldigt mycket och jag får vatten, mat och härliga promenader.
Det finns mycket spännande att kolla upp i Götene.
Jag sover helst i mattes säng och lycka är att ligga i hennes knäveck, henne har jag full koll på.
Husse har köpt en ny fåtölj, så nu kan jag hoppa upp bättre och ligga i hans famn, har också fått en egen pläd i TV-soffan med älgar på.
Jag har en egen bädd i köket som är skön att ligga i när dom ”kockar”.

Skickar med några bilder, så Ni ser lite vad det är som jag kommit till.
Livet verkar faktiskt OK här.

Många kramar

Brollan

P.s.
Husse och matte hälsar.

Räddad av gång-gången...

Nu skottar dom Britas tomt, sa Huskorset.
-Hummm, sa jag där jag låg bekvämt tillbakalutad i min vilsamma fåtölj med älsklingstiken, ja det är en hund, i knät.
- Ska inte vi också skotta av uppfarten?
- Min rygg, sa jag. För övrigt kan jag inte gå ut nu eftersom ”portersteken” står på spisen. Jag måste kolla den.
- Hur lång tid tar det innan den är klar?
- Tja två timmar, svarade jag.
- Då kan vi skotta lite snö under tiden.
I boxningskretsar finns ett begrepp som beskriver en däckad boxare som ändå får en chans att återhämta sig och fortsätta matchen. Det heter att ”han räddades av gong-gongen”.
Just i det ögonblicket ringde telefonen. Det var en granne lite längre ner mot sjön.
- Hej, sa han.
- Hej, sa jag.
- Du har fyrhjulsdrift på din bil va?
Jag funderade på vart detta samtal skulle ta vägen men att neka var både omöjligt, eftersom han föregående sommar, vid just badstranden beundrat min SUV, dessutom skulle det kanske ge ett alternativ till snöskottning som jag fått nog av för flera år framåt.
- Jajamen, svarade jag.
- Jag har kört fast, sa han, kan du hjälpa mig att komma upp för backen.
- Det ska nog gå, svarade jag.
- Vad var det där om, frågade Huskorset.
- Jo han hade kört fast med bilen och ville ha lite hjälp att komma upp för backen. Jag lovade att hjälpa till efter som vi har fyrhjulsdrift. Jag lovade att komma med en gång för han hade lite bråttom.
- Bra, sa huskorset. Jag gör det som har kläderna på, så kan du skotta färdigt under tiden tills steken blir klar.
Har man räddats av gong-gongen är man alltid lite darrig efteråt och det utnyttjar oftast motståndaren. Det är inte alltid så lätt att vinna en match när man golvats en gång.
HH (Husets Härskare)

Nu är det bekräftat!

Visserligen har jag haft det på känn länge men att det skulle bli så uppenbart kunde jag aldrig tro.
År 2000 fick jag, eller säger man så? Fick jag. Få det är ju presenter och julklappar man får men en hjärtinfarkt? Inte får man den? Kanske drabbas? Men det låter så katastrofalt... När min pappa fick hjärtinfarkt var det traumatiskt och katastrofalt. Han fick inte röra sig utan ligga på rygg på lasarettet i Säffle, ja du vet den där staden som skulle vart by, i tre veckor. Sen fick han komma hem men inte utsätta sig för påfrestande rörelser.
När jag skrevs ut från Hjärtavdelningen efter min infarkt så frågade doktorn om jag rökte.
-Ja, sa jag.
-Då ses vi snart igen.
-Du tycker jag ska sluta, sa jag.
-ja, sa han.
-Hur är det med vin kvinnor och sång? frågade jag.
-Bara nyttigt, sa han.

Jag har säkert berättat den för dig förut. Det är ju en av mina favorithistorier när det gäller sjukdom men den har en viktig ingrediens som är viktig att trycka på: Kvinnor.
Jag brukar skämtsamt säga att Huskorset inte tillät just den ordinationen varför jag slutade med den liksom att sjunga och det bara återstod "vin", men istället för oändliga motionspass och prommisar med hundar skulle man alltså kunnat älska sig i form. Tillskillnad fån kära pappa som bara fick ligga men helt stilla utan stora ansträngningar Så fel dom hade. Det var ju den sortens ansträngning han skulle haft. På något ställe såg jag att om man kan gå uppför en normaltrappa så kan man också gök... humm ja du förstår.
Så har då slutligen den fullständiga bekräftelsen på kärlekens helande inverkan kommit.
Igår kväll, på TV. Inte i Vetenskapens värld eller nyheterna, inte fråga doktorn eller du blir vad du äter.
Nej i den form av TV som jag tycker mest illa om. I reklamen.
"Becel mycket omega 3 och sex. Var rädd om ditt hjärta!"
HH

Min rygg...

-Det blev för mycket för min rygg, sa jag till Huskorset.
-Vadå för mycket?
-När jag låg under huset i fem timmar, sa jag.
-Det var inga fem timmar. Ni var knapp där i en timme.
-Skit samma, sa jag, jag har ont i alla fall.
-Du är för otränad, sa Huskorset.
-Vadå otränad. Jag går med hundarna ett par timmar varje dag.
-Ja men sen sitter du klistrad framför TV dag som natt för å se på OS.
Jag föll i begrundande. Hon hade nog lite rätt. Mina fötter kändes som Curlingstenar, benen som Skidstavar, armarna som Hockeyklubbor och ryggen kändes krökt som att det ständigt hängde ett skidskyttegevär där.
Jag fattade ett beslut.
Tre dagar utan OS.
Jaha, sa Huskorset, du skippar Tre Kronor mot Slovakien då?
Ibland ska beslut fattas efter noga övervägande. Det är ju trots allt OS bara vart fjärde år.
Idag steg jag därför upp med min onda rygg vid 06.00 för att set Tre Kronor gå vidare från kvarten, men när klockan slog 08.20 var vi utslagna...
Men som sagt OS är ju inte slut än så jag hänger i.
HH

Nu frös det igen!

I helgen visade det sig att det var dags att vår toalett ännu en gång frusit. Denna gång var det inte lika "enkelt" som i Nyårshelgen. Denna gången var jag tvingad att kalla på experthjälp.
Hjälpen kom på tisdagen och vi satte igång med upplivningsförsök. Efter dryga två timmar kom Granne 1 upp och frågade hur det stod till.
-Har dä fröse? Sa han
-Jepp, sa jag.
-Har ni pröve mä varmt vatten? sa han.
-Ja, sa experten, nu kör vi med vakumsug.
-Vakumsug, sa Granne 1, dä går aldri.
-Jasså å dä vet du, sa experten.
-Jaaa, sa Granne 1.
-Du har erfarenhet av detta?
-Jaa.
-Hur då?
-Dä frös hos svågern e jul å han körde mä varmt vatten.
Det blev som man sägen en tryckt stämning på gårdsplanen
Expertens högröda ansiktsfärg bleknade något när han gick åt sidan för att ringa en annan expert. Jag hörde hur dom vred och vände på problemet i telefon. Sen kom han tillbaka.
-Har du en varmluftspistol, frågade han.
-Ja, sa jag.
-Då börjer vi mä den så ska vi ta te dunder sen.
I det ögonblicket kom Granne 2 upp på gårdsplanen.
-Jaha, sa han, å här står ni...
-Ja, sa jag.
-Toan har fröse, sa Granne 1.
-Jaha, sa Granne 2 igen, fröse...
-Ja dä har vare för kallt, sa jag.
-Jaha, sa Granne 2.
-Kom nu så kör vi mä varmluften så länge, sa Experten.
-Varmluftspistol, sa Granne 2. Dä många hus som brönne upp när di använt varmluftspistol. Tat rekti lugnt nu.
Experten gav ett ögonkast som i bättre romaner beskrivs som ett som skulle kunna döda.
Vi kröp in under huset Experten och jag. Efter en god stund tittade Granne 2 in under huset och frågade hur det gick.
-Inge vidare, sa jag.
-Humm, sa Granne 2. Jag skulle använt Tösalt om jag vore som ni...
I det ögonblicket var det synd att Experten vände sin blick mot Granne 2 för hade han i stället tittat på det frusna röret hade det tinat på en gång.
-Tösalt, fräste han, och till och med hans röst hade smittats av blicken så varmluftspistolen var onödig.
-Hur i helvete ska en kunne ha tösalt för å tine upp ett rör!
-Häll in ett i e öppning, sa Granne 2.

I går kväll fungerade vår toalett bättre än på flera dar. Den var tinad med tösalt...
Hur det gick med Experten. Tja han åkte hem.
HH

Husets Härskare tycker till

Denna vintern har ju till skillnad från många andra vintrar varit just vinter. När jag var några veckor yngre än jag är nu, det vill säga på 50-,60- och 70-talen var det mycket snö. I alla fall som jag vill minnas det.
På 50-talet var jag tillsammans med mina föräldrar bosatta i världens mest berömda stad... Åmål! ( ja du vet filmen ...)
Min moster och morbror var bosatta i Säffle, som ju knappt hann bli stad förrän själva begreppet stad togs bort. Genom Säffle rinner den stolta Byälven. Ja bara detta förklarar ju att Säffle egentligen bara är en by.
Nåja, mina föräldrar och jag åkte då och då för att hälsa på släkten i byn Säffle. Vi åkte tåg. På den tiden gick tågen oavsett väder och vind och de kom fram i den tid som sagts. Jag kan inte erinra mig att förseningar var ett stort problem.
För övrigt gick det en tågförbindelse mellan Åmål och Årjäng. Tågsträckningen kallades just Åmål/Årjäng.
Det var på denna bana en kvinna från Årjäng steg av på Åmåls station och frågade stinsen när tåget mot Årjäng skulle gå, och fick till svar.
-Ja det går när som helst.
Varvid damen svarade.
-Kan vi säga vid halv tre...
Ja det var andra tider det.
Idag har SJ slopat resegarantin. I min enfald trodde jag att det var ett bevis på att man från och med idag inte skulle tillåta förseningar. Icke sa nicke. Skälet är att man inte kör vissa tåg på grund av vädret och inte ersätter med buss.
I och för sig ett riktigt konstaterande. SJ:s första åtagande måste vara att köra tåg och att se till att resenärerna kommer fram i tid.
För övrigt bör regeringen avgå. Dom har ju inte gjort ett dyft för att ställa SJ-problemet till rätta. Trots att katastrofmyndigheten flyttats från Karlstad till Stockholm.
HH

Brollan har flyttat

Nu har Brollan flyttat till Ulla-Britt och Dan i Götene. Dom kom hit idag på förmiddagen så vi hade lite tid att äta en bit och prata om pojken.
Vi gick igenom han papper bland annat alla hans kritiker från utställningar och vilka kritiker!
Det är en fin kille som blitt Västgöte.
Vi Önskar Ulla-Britt och Dan jättelyckatill med Brollan och vi vet att vi funnit goda vänner som vi kommer att ha kontakt med lång tid framöver.

Varför det varit tyst i bloggen ett par dar.

Jo det har varit lite tyst i några dar för att jag har haft fullt upp... Jo faktiskt är det sant.
Svärmors flytt har ju genererat en del jobb och sedan har vi hittat en ny familj till Brollan.
För att börja med Brollan.
Vi har hittat en ny familj som nyligen förlorade sin Irländare och nu så snabbt som möjligt ville ha en ny gosse. Vi har ju länge planerat att skaffa ett nytt hem till Brollan men det har liksom inte passat. Brollan har ju varit en trogen och värdefull kompis men vi kände att han var värd ett hem där man bara brydde sig om honom. Det blir jobbigt att lämna honom men vi vet att han kommer att få det toppen i sin nya familj. Några viktiga detaljer har vi dock lämnat med som krav. Långa prommisar varje dag. Egen kudde i sängen bredvid den nya hussen, och plats i TV soffan mellan husse och matte. För så har han haft det här!
Bortskämd? Jo jag lovar det, men det är alla våra hundar.
Så till svärmors flytt.
Ja den är ju inte alldeles förestående, men huset som hon bor i ska ju säljas. Huskorset och jag äger huset så det blir vårt jobb att sälja.
Mäklaren är ju utsedd och i måndags var inredningsexperten på plats för att ge tips om hur vi ska styla huset inför fotografering och visning.
Hon berättade att det var den tredje stylingen hon var på den dagen och då undrade jag om man inte blev snurrig av allt tittande i hus och hem.
-Jodå, sa hon, ibland kan man bli lite förvirrad, som den gången jag ringde på hos en kund och det ropades: Stig in! inifrån huset. Jag klev på, berättade hon, och möttes av ett hus i kaos. Kvinnan i huset ropade att hon bytte blöjor på barnet.
Vår stylist tittade sig omkring och började tycka synd om husets innevånare som skulle styla och snyggaupp ett hem som mer liknade en krigszon än ett hem på väg att säljas.
-Ja då börjar vi väl då, sa hon.
-Javisst, sa kvinnan.
-Vi tar vardagsrummet först.
-Vadå?
-Jo jag tittar på vardagsrummet först sen tar vi köket och så vidare.
-?
-?
-Men?
-Ja?
-Ska du inte titta på Henrietta?
-Henrietta?
-Ja, kommer du inte från barnavårdscentralen?

Jag lovar när vi visade svärmors hus blev det inga missförstånd.
HH

Rätt ska va rätt FERRY, FERRY, FERRY!

Två guld på två dar! Nu är vi på gång!
I natt startar Tre Kronor mot Tyskland... Är vi på gång då eller?
Det är väl en sån där måsterysare. Jag ska i alla fall gotta mig åt två guld såhär långt!
HH

Kalla Kalla Kalla!

Jisses så skönt!
Guld till Kalla och den svenska hedern är återupprättad!

Rallyt är slut och OS igång för fullt...

Ingen ska väl egentligen dömas ohörd. Det är ju en princip som man måste leva efter men ibland kan man bara inte låta bli att bli så där uppriktigt förundrad. Nä rätt uttryck är nog mer förbannad. Visst är det roligt när idrottsmän lyckas men har man gjort mediokra resultat och dessutom brutit armen tidigare under säsongen och sedan kommer till OS och gör kanonresultat och vinner en guldmedalj, ja då måste tvivlet tillåtas växa.
Jag tänker naturligtvis på Skidskyttet som för damerna visade sig bli mindre framgångsrikt. Visserligen kan man inte kräva att dom alltid ska vinna och vara bäst men om dom ska förlora så borde det ju rimligen vara mot någon av de som man skulle kunna kalla elitskidskyttar. Nu vanns guldet av ett blåbär med tidigare kopplingar till en nation som inte rosat marknaden med odopade idrottsmän precis
En skam är det om det nu visar sig att medaljören inte tävlat "rent".
Om vi ska få en idrott som later de tävlande tävla på lika villkor utan otillåtna substanser så måste hela idrottsvärlden visa sin avsky och sitt avståndstagande. Det räcker inte med en instämmande nick. Här måste storsläggan till! Diska alla som tävlar dopade och diska dom med en gång på livstid. Det finns inga förmildrande omständigheter!
HH

Tiden spelar roll...

Nu vet jag. Jag skulle aldrig kunnat bli elitskidåkare. Ännu mindre elitskidskytt. Magdalena Forsberg, som man ju bara älskar, en sån kvinna, berättar om förberedelserna där man börjar med att skjuta in. Sedan lämnar man bössan till en fysioterapeut medans man själv åker ett par uppvärmningsvarv. Detta sker en timma innan start. Sen när det är en kvart kvar kommer man in till starten och "stutsar" lite i väntan på att få köra igång.
När jag åker tåg är jag på plats minst en halv timma innan tåget går. Ska jag flyga är tiden minst en timma. Åker jag bil är jag framme en och en halv timme innan jag behöver vara framme...
Men å andra sidan. vem skulle slå mig? Om jag kommer i mål en halvtimme innan alla andra?
HH

Lövbiff

Läste på Susannes blogg att hon och Örjan skulle på bio ikväll. Sedan skulle det bli födelsedagmiddag med oxfilé. Inte illa. Här blir det en av Huskorsets favvo. Lövbiff med vitlökssmör och klyftpotatis. Sen blir det melodifestival och skidskytte. Ja, inte på en gång men efter varandra. Såg att Andra generationen är tillbaka nu med Dogge. Förra gången Andra generationen var med kände jag en stark sympati för dom. Läcker och tempofylld musik. Dom skulle nog vunnit och haft en chans! I år är ju Dogge med. En riktigt spännande kombination. Ungefär som Sill och pommesfrittes med chokladsås...
Var och ett jäkligt gott men tillsammans?
Ja vi får väl se. Även om jag starkt gillade Malena så vet vi nu att vi har ingen chans mot de gamla öststaterna. Ska man lyckas måste vi nog damma av nån gammal ryss som blivit kvar i Sverige. Eller varför inte chocka hela Europa med Kalle Moraeus...
Säkrare kort hoppas jag finns i skidskyttet. Kommer vår första medalj redan ikväll eller kanske till och med två?
Nu har huskorset satt in klyftpotatisen i ugnen så jag ska snart bränna på lövbiffen men innan dess. En Wirre!
Ha dä
HH

Grattis Susanne!

Idag fyller Susanne år! Det måste ju firas. Hon har ringt men jag låtsades inte om att det var hennes födelsedag
Men firas ska hon. När hon kommer hem väntar en liten och det är faktiskt en liten överraskning men väldigt välment.
Susanne när du så småningom läser detta ska du veta att vi uppskattar din vänskap och all den hjälp vi får med våra hundar.
Grattis på födelsedagen!
Lena & UP

Kommer våren?

Imorgon startar Svenska Rallyt. Det var flera år sedan det var så mycket snö, ändå var det en Rallyförare som klagade på underlaget. Det kom upp grus på vägen.
-Arrangörerna skulle vattnat innan då det blev is. Tyckte han med sin finska accent.
Är det för lite snö är det inte bra är det för mycket är det inte bra är det barmark borde det var is och är det is borde det vara sandat.
Det är inte lätt att vara arrangör av vad det nu månde vara. Hur tillfredsställer man alla?
Vad vi än tycker om snö så är det i alla fall rätt årstid för snö, i alla fall i Sverige.
Så startar OS också. I Vancouver varnar dom för alla vädersorter som finns. Regn och snö om vartannat.
Så såg jag en rubrik i en av kvällstidningarna som fångade min uppmärksamhet.
Lökarna ska vara små i år.
-Jisses, tänkte jag, har vintern påverkat naturen så att man skulle satt små lökar i höstas eller är det de gula man köper i affären som ska vara små?
Nej då, det handlade om kvinnornas bröst.
För några år sedan skulle dom vara stora, nu små.
Hur gör man då? Går man till plastikkirurgen och säger: Jag vill ha tre storlekar minde. Hur gör man sen nästa år när dom ska vara större?
Stackars kvinnor. Deras utseende styrs av marknaden, eller?
För övrigt utmärker sig TV4 som vanligt när de krävde att Elisabet Höglund skulle skönhetsbehandla sig i direkt TV för att dra upp tittarsiffrorna på Förkväll.
Elisabet sa "NEJ!" och blev avstängd från programmet!
Heja Elisabet!
En sak säger jag bara.
-Låt min kropp va! Jag tänker inte förlänga "den"! "Den" räcker för det jag använder "den" till.
HH

Tillbaka till vardagen

Igår gjorde vi klart med mäklaren. Idag ringde stylisten, hon som ska komma och titta på svärmors hus och tala om allt som måste tas bort innan fotografen kommer. Sen ska det tas kort och annonseras. Så ska det bli visning.
Allt detta låter ju enkelt men...
Svärmor är inte så förtjust i att nån ska komma och tala om vad som ska bort, och det får man ju förstå, men ska huset säljas så måste det göras. Det är som: Vill man va fin får man lida pin!
Nu har allt i alla fall börjat att rullapå. Det känns bra. Bara vi nu hittar en lägenhet till svärmor, en som hon kan trivas i.
Vi tittade på en igår, svärmor, svägerska Lotta, svåger Olsson och jag. Den var fin men låg lite inträngt. Den får va så vi letar efter en annan.
Jo,allt ska ju stylas numer. Går man på en husvisning så är det så stylat så man tror inte någon bor där.
När vi tittade på hus senast hade man lagt ut böcker vid sängarna för att det skulle ge ett mer bebott intryck...
Det är ju tur att huskorset inte ska sälja mig för hur den stylingen skulle bli vågar jag inte ens tänka på.
Gissa hur många grader det är!
Fel, -7.
HH

SJ, SJ, gamle vän...

Hemma! Äntligen hemma! Få sova i sin egen säng! Få en gonattpuss av Huskorset!
I går kväll kom jag hem från min utflykt till Södertälje. Klockan slog 18.20 när jag välkomnades av hela flocken med rödingar. Främst stog Huskorset (hon är rödhårig också, för den som nu inte visste det).
Jag har alltså jobbat i tre dagar. Hade en kurs för Vuxendöva i Sverige som handlade om intressepolitik. Så långt var allt väl, men det började egentligen redan på fredagen när jag skulle åka.
Hela veckan hade jag kollat på nyheter och SJ:s hemsida hur det såg ut med förseningar. Jag upptäckte att det både var förseningar och inställda tåg, men alltefter det att tiden gick blev det ju mindre snö i luften och mildare väder.
Med detta som utgångsläge bestämde jag mig för att tågförbindelserna med Huvudkommunen borde vara säkerställda. Bara som en försiktighetsåtgärd kollade jag hemsidan på fredag morgon och fann till min bestörtning att det X2000-tåg jag skulle nyttja, ersatts av ett X40-tåg. X40 är det samma som ett dubbeldäckståg. Det går nästan lika fort som X2000, så någon tidsförlust skulle det inte bli, dock något mindre kalorier eftersom serveringen inte fanns på dessa tåg. Jag hade en trerätters lunch på min biljett så det blev falukorv innan jag åkte till tåget.
Kursen avlöpte som beräknat även om jag kände mig något ringrostig till att börja med.
På söndag morgon bad jag, vis av tidigare erfarenheter, Huskorset undersöka huruvida tågen skulle gå som beräknat.
Hon ringde vid halv nio och sa:
-Grattis, du ska åka buss!
Som om det var nåt att gratta för. Jag fattade väl att det var motsatt önskan, alltså en beklagan,och beklagligt tyckte jag också att det var.
Bussen anlände 33 minuter sent till Södertälje syd.
-Till Karlstad, frågade busschaffisen.
-Ja, sa jag.
-Jag kan ta väskan, sa han.
Jag steg upp på bussen och fann en plats där jag var ensam.
När spänningen släppt pockade det på. Man är ju inte jätte ung och för oss lite äldre pockar det på lite oftare än för yngre män. Toaletten var stängd. Jag krånglade mig fram till förarplatsen och frågade om den gick att öppna.
-Den har frusit, sa han, du får gå när vi stannar vid en station.
-Vilken station då, sa jag.
-Katrineholm, sa han.
-Va, sa jag, ska vi åka genom Katrineholm. Det blir ju en omväg på ett par tre timmar.
-Ja, sa han, vi måste åka samma väg som tåget går. Du skulle tagit direktbussen på Centralen.
-Jag gick på i Södertälje, sa jag, där fanns bara du. Du får stanna, sa jag, jag kan inte vänta till Katrineholm, jag äter vätskedrivande tabletter förstår du.
-Då ska jag stanna, sa han, och tittade på golvet för att försäkra sig om att det inte var för sent.
När han stannade visade det sig att jag inte var ensam om att äta vätskedrivande eller vad dom andra nu inmundigat. Halva den manliga delen av bussen inspekterade parkeringsplatsens vita snödrivor som när bussen åkte vidare hade antaget en något mindre vit färg...
I Katrineholm rusade både män och kvinnor in på stationshuset för att göra sitt.
När vi sedan reste vidare hörde vi hur chaffisen per mobiltelefon talade med de andra bussarna.
-Jag kör bara i 4,5 timme, sa han, sen ska jag ha paus.
Hela bussen stelnade till och bakom mig konstaterade en yngling att vi lagom skulle hinna till Degerfors.
-Än vi då, hördes från bussen.
Inget svar.
När vi kom till Hallsberg knäppte det till i bussens högtalarsystem.
-Du som käkar vätskedrivande och måste gå på toan får byta buss i Hallsberg. Var ä du?
Jag sträckte upp handen och såg 60 par ögon som tittade på mig. Om det var på grund av avundsjuka för att jag skulle få byta buss eller om dom ville se vem det var som var pissnödig, vet jag inte.
Nu är jag i alla fall hemma. Bussresan tog dryga 6 timmar.
HH

Dags för Melodifestival

Som vanligt har temperaturen legat på -4. Dagen har gått i dammtrasans spår, och Summer har hjälpt mig att tvätta fönster. Kan väl inte påstå att hon var till speciellt mycket hjälp. Hennes bror Louie och morbror Lynley har varit i Stockholm på SISK utställning. Det kunde väl ha gott bättre om vi säger så. Enligt Susanne var det ingen direkt bra bedömmning, av alla stående fågelhundar var det sammanlagt endast två som var med till finalen.Tråkigt för SISK när de nu firade 100 år.
Varken Louie eller Lynley fick CK men Louie blev i varje fall BIM-Unghund alltid något.
Snart blir det Melodifestival. Får väl se om rätt låt går vidare till finalen.

Min förutsättning för denna helg är att jag ska få lite gjort här hemma. För första gången sedan i somras jobbar HH. Det brukar vara enklare att städa och röja då han inte är hemma. Började så smått sen blev det stopp. Men får väl ta nya tag i morgon. Tänkte att det skulle slängas lite här och där. Sånt där som man tänker kan vara bra att ha, men nu har många saker legat oanvända, en del i ett antal år så nu kommer de att hamna i sopsäcken.
Ibland ångrar man sig, som den sammetsklänning jag inte tyckte att jag som 50+ passade i längre. Nu ska vi ha personalfest i slutet på månaden och jag tänkte att just den hade passat perfekt. Men som sagt den hänger inte i min garderob längre. Så är det när städlusten är som störst.
Det lär säkert bli så med det som hamnar i sopsäcken den här helgen också. Nästa år kommer jag på att just den klänningen skulle passa perfekt. Men det går ju inte att spara på allt.

Temperaturen stiger

Idag ska vi avgöra vem som får uppdraget att sälja svärmors hus. Vi har kontaktat te mäklare som tittat grunnat och sedan gett oss en offert på hur försäljningen ska gå till och vad den kommer att kosta och inte minst,vad dom räknar med att vi får för huset.
Efter gårdagen fanns två kvar som var aktuella för att få uppdraget och nu har vi bestämt oss.
Det kan ju tyckas vara lite onödigt att göra en så omfattande affär för att sälja ett litet hus men jag lovar, det skiljer!
Hade vi tagit den som kom på sista plats hade vi gjort en urdålig affär. Så man måste kolla runt.
Igår kväll, när jag åkte hem från ett sammanträde, var det 0-gradigt i Molkom, här hemma var det -4. Vid varje tillfälle som temperaturen gått upp har vår stannat på -4. Nu på morgonen frågade huskorset hur kallt det var och om det snöade.
-Lite snö, sa jag, och -4. Jag tror vår termometer har stannat på max -4.
-Nej, sa huskorset det tror jag inte.
-Jo faktiskt, sa jag. Vet du jag funderar allvarligt på att köpa en ny.
-Onödigt, sa huskorset, den här är bara två år och håller säkert länge till.
-Jamen, sa jag, om den inte går upp mer än till -4 så kommer vi att ha -4 på midsommar...
Huskorsets blick angav att det inte var utrymme för ytterligare diskussion i saken.
HH

Att köpa eller inte...

-Jag hör inget, sa huskorset, telefonen funkar inte längre.
Det var den andra telefonen som hon dömde ut på kort tid. Den första slutade bara att fungera varför vi var tvingade att använda en äldre som vid ett tidigare tillfälle ådragit sig huskorsets ogillande och därför ställts på vad som skulle kunna kallas för undantag.
-Det är väl bäst du köper en ny då, sa jag.
I lördags skred hon därför till verket under lunchen och införskaffade en telefon som jag genom en konsumentundersökning på nätet, rekommenderade. När hon kom hem följde vi manualen för att satta samman de olika delarna, likaledes lät vi den stå på laddning i minst 10 timmar…
På söndag eftermiddag tog vi den från sin basenhet eller som Huskorset plägar säga ”Boet”.
-Den funkar jättebra, framförde hon jublande och som ett bevis på detta inledde hon ett längre samtal med fröken Öster.
Här skulle man nu kunna förledas att tro att idyllen var fullkomlig, men…
På måndagsmorgonen hämtade jag tidningarna med söndagsutdelade reklamblad. För min personliga del brukar jag införskaffa uppgifter om veckans extrapriser på mat och också kolla om det finns någon dator eller mobiltelefon till ett alldeles obegripligt bra pris.
På förstasidan i reklambladet som kommer från den stora komsumentägda kedjan var vår nya telefon avbildad.
”Spara 100 kronor” löd den marknadsförande texten.
Hundra spänn! Jag kan väl leva utan de hundra kronorna om det bara vore för denna gången. För oss är det liksom alltid så att fyndpriset kommer när vi handlat.
När vi köpte vår fina platt-TV för två år sedan till fotbolls EM,var det samma sak. Veckan efter damp ett reklamblad ner där vår lyxiga 9000 kronors-TV var nedsatt till 7500.
Jag blir så förkhnaostyjmnls!
Bara som när vi köpte bilen för tre år sedan. Månaden efter erbjöd firman alla som köpte en ny bil av det märke och modell som vi köpt, en platt-TV på 32’’. Bara där hade vi tjänat in 9000!
Jag skulle varit miljonär om jag bara fått mellanskillnaden på alla köp som vi gjort och sedan upptäckt att det blivit extrapris bara några dagar efter.
Det kanske handlar om någon sorts arv. Farsan spelade samma tipsrader på stryktipset i 32 år och vann inte ett skit! Sen kommer det upp gamla kärringar, förlåt damer, på Bingolotto som på den tiden Loket körde, för att spela på nåt lyckohjul. Guldet bara dignar om dom så man tror inte dom ska orka att gå fram till Loket som frågar hur veckan varit och får till svar:
-Jo jättefin, vi har åkt hit i bilen som vi vann här i förra veckan…
Morsning och goodbye!
HH