-Det blev för mycket för min rygg, sa jag till Huskorset.
-Vadå för mycket?
-När jag låg under huset i fem timmar, sa jag.
-Det var inga fem timmar. Ni var knapp där i en timme.
-Skit samma, sa jag, jag har ont i alla fall.
-Du är för otränad, sa Huskorset.
-Vadå otränad. Jag går med hundarna ett par timmar varje dag.
-Ja men sen sitter du klistrad framför TV dag som natt för å se på OS.
Jag föll i begrundande. Hon hade nog lite rätt. Mina fötter kändes som Curlingstenar, benen som Skidstavar, armarna som Hockeyklubbor och ryggen kändes krökt som att det ständigt hängde ett skidskyttegevär där.
Jag fattade ett beslut.
Tre dagar utan OS.
Jaha, sa Huskorset, du skippar Tre Kronor mot Slovakien då?
Ibland ska beslut fattas efter noga övervägande. Det är ju trots allt OS bara vart fjärde år.
Idag steg jag därför upp med min onda rygg vid 06.00 för att set Tre Kronor gå vidare från kvarten, men när klockan slog 08.20 var vi utslagna...
Men som sagt OS är ju inte slut än så jag hänger i.
HH
Man får allt pina sig, självklart måste man se på OS om man kan och har möjlighet.
SvaraRaderaDet är väl fördelen med att det spelas "over there" då hinner man troligen hem innan det börjar för oss som jobbar och samt gå upp tidigt om man vill detta. Man missar alltså inget på dagarna.
Det är bara till och hålla ut, det är som sagt bara vart fjärde år.
//S