Världen går inte under

-Jaha, sa grannen, så var det slut på dä rolige.
Jag kom som vanligt med hundarna på vägen och där stod han och såg deppig ut med snöskoveln i ena handen.
-Jaså , sa jag, längtar du efter snö?
-Nä, sa han.
-Ja annars så hörde jag att dom vänta snö på Irland och i Skottland så där kan du säkert få skotta, skämtade jag.
Han tittade på mig och såg ännu deppigare ut.
-Men vad är det då, sa jag.
-Jasså, du såg inte matchen igår då?
-Jovisst, sa jag.
-Ja hur kan du då gå här å se ut sôm ôm inge hännt?
-Ja men jorden går ju inte under för att FBK slogs ut ur slutspelet.
-Nä, men nästan, sa han.
-Ja, sa jag, dom har ju inte haft en av de bästa säsongerna i serien, så det var väl inte helt oväntat.
-Jo, sa han, di har inte missat en semi på tie år. Ja trodde ju di skulle skärpe ôpp säj å inte förlore mot ett sånt lag som Skellefteå.
-Ja men det är väl inget fel på Skellefteå?
-Nä men di ä ju nästan nye i serien.
-Ja men så kan du ju inte se påt. Dom har ju kompetenta spelare som dom köpt in som alla andra, så det är inget dåligt lag.
Nä, nä, du har väl rätt. En tröst i bedrövelsen är ju att dä inte va Linköping eller Djurgårn som di förlora mot, för då vet ja inte va ja skulle gjort.
-Vad är det för fel på dom lagen då, sa jag.
-Allt, sa han.
-Ja men så kan du ju inte säga.
-Jo, sa han.
-Men kom igen nu.
-Linköping har värdens sämsta publik, di skriker så fort nôn titter på deras spelare å Djurgårn kômmer frå Fjollträsk. Bara dä!
-Är du inte lite väl enögd nu?
-Nä.
-Jag trodde inte att du var så kategorisk.
-Dä had vare bättre ôm di mött HV eller Frölunda för där vet en att di fusker hela tia.
Jag kände att det drog iväg med samtalet så jag började göra mig redo för att gå vidare med hundarna.
-Ja, sa jag, du får väl stå ut till nästa säsong.
-Behövs inte, sa han. Vi räkner inte denna säsonga utan ser det som en försäsong. När serien börjar ä vi redo för å försvare guldet.
Jag tittade uppgivet på honom och sa: Men det blir ju nån som vinner årets SM-slutspel och dom tar ju guld.
-Du hörde mäj, sa grannen. Vi räker inte denna säsonga så di som vinner i år, vinner bare försäsonga å dä inte värt nôe.
Jag gick nedåt vägen och hörde grannens sång:
Dä ä jänget sôm ska vinna dä jänget som ska slå!
FBK! FBK!
HH

I kungens granna slotts stora, stora kök. Det fanns en liten, liten, liten piga. Hon alltid har så brått, för där är så mycket stök, ...*

Ja ungefär så känns det.
Har just kommit hem med hundarna.
Ska skriva en inköpslista.
Åka och handla med svärmor.
Äta.
Städa.
Fixa svärmors hus för visning i eftermiddag.
Som den minnesgode säkert kommer ihåg håller vi på att sälja huset.
Sen fixa tillbaka efter visningen.
Laga mat till Huskorset och mig.
Sen, om jag orkar blir det fredagsmys.
Ja roligare än så blir det inte idag!
HH
*Kungens lilla piga är en barnvisa skriven av Anna-Lisa Frykman

Ett sånt liv det blev...

Bara för att jag gick med i/på facebook. Men vi tar det hela från början.
Huskorset är ju med i Facebook och mailboxen formligen översvämmas av meddelandet att det är någon som kommenterat något som någon har skrivit om någon eller något. Eller så har någon kommenterat det du skrivit om dig själv och det i sin tur har någon annan kommenterat… och så fortsätter det.
Varje gång det kommer ett mail, klingar det till i datorn. När Huskorset åkt till jobbet på morgonen, som idag till exempel, sätter jag mig i min favvofåtölj med Trollet i knät och njuter av värmen från brasan. Kanske tittar jag lite på nyheterna på TV innan Morpheus åter sluter sina armar runt mig för en liten sovstund innan det är dags för morgonprommis. Då är det alltid någon galning som kommenterat något som någon skrivit och datorn plingar som galen och jag väcks ur min morgonsöm för att efter att ha rusat upp och vält Trollet till golvet, bara konstaterat att det var ett Facebookmail…
Därför har jag stabilt och konsekvent annonserat att Facebook är inget för mig. Snuttiga meddelande som ingen förstår!
En före detta arbetskamrat i Stockholm har vid flera tillfällen bjudit in mig till Facebook.
Huskorset har framhållit all glädje man kan ha genom att söka gamla vänner. Örjan har gått med. Jag började känna mig som den Ståndaktige tennsoldaten.
När vi åkte hem från Skåne så sände Örjan meddelande via Facebook till Huskorset via sin telefon och det kändes som en bra idé att undersöka om jag inte skulle ansluta mig eller vad det heter.
När jag kom hem på måndagen hade det kommit en massa Grattis till helgens framgångar och det kändes ju också trevligt så det började kännas som om det faktiskt var värt att ompröva min tidigare ställning.
Jag är absolut inte teknikfientlig, tvärt om. Det finns dom som betecknar mig som teknik- och pryltokig. Kommer det nåt nytt ska jag prova eller ännu heller ha det.
Man kan sålunda beteckna mig som tekniskt progressiv.
Jag läser sällan manualer mer än helt flyktigt för jag är så intresserad av att komma igång så när det basala lärts in kör jag.
Jag beslutade mig sålunda för att ta steget in i Facebook och inviterade Huskorset till att ge mig en snabblektion.
Hon visade och tryckte både här och där sen skaffade jag mig ett konto och Huskorset fick bli min första vän.
Det var då det hela brakade loss. Datorn började klinga.
Har ni varit ovänner??
Är ni vänner nu??
Vad har hänt??
Facebookarna hade nappat och frågorna bara vräkte in.
Jag vill därför med denna blogg, som jag vet att många läser, göra följande uttalande:
Huskorset och jag är goda vänner och har aldrig varit annat. Vi letar efter ett hus tillsammans och att jag var ensam i Skåne berodde på att vi inte hade någon som kunde passa våra hemmavarande hundar. Förra helgen var Huskorset på hundutställning och denna helgen var det min tur.
Inget dramatiskt i detta.
Det enda jag funderar över nu är hur klokt det var att gå med i Facebook.
HH (Husets Härskare)

Hemma!

Inget är som hemmets lugna vrå... eller? Ärligt talat var det inte så dumt igår heller. Summer med fina placeringar och likaså mamma Yaya (läs Huskorsets blogg nedan).

I Malmö fick jag rycka in som Handler eftersom både Yaya och dotter Summer fick CK.

Det var inte bara de egna hundarna som jag visade. Efter de framgångar jag rönte blev också efterfrågan på mig som Handler oväntat stor. Jag fick också hjälpa till i Ember-Kickis uppfödargrupp så det blev en hel del springande.

Sen är det inte så dumt att komma hem efter väl förrättat värv. Huskorset mötte mig endast iklädd sin dyra fuskpäls med en Dry Martini i handen... Nä det där var inte sant. Hon var och handlade när jag kom hem så det blev till att bära in packningen från bilen själv. Men det var inte så dumt att hon handlat för det visade sig ganska snart att HH skulle bjudas en extra fin middag.

Hon slog upp en Wirre och sa.

-Sätt dig här i din favvofåtölj och njut så fixar jag lite gott att äta. Ja där är vi nu. Jag sitter skönt tillbakalutat i min favvofåtölj och det kommer ljuvliga dofter från köket.

Ja jag vet att det bara är måndag men det spelar ingen roll. Vi är båda lediga och i lördags var jag inte hemma så nu tar vi igen!

HH

Foto: Örjan Magnusson

Igår skottade jag bort snön på verandan, idag är det är den snötäckt igen. Kan bli lätt deprimerad. Men det blåste bort med rapporterna från Malmö SKK. Jag fick sitta här hemma i snöovädret, det var kära makens tur (han som kallas HH i denna blogg) att åka denna gång. Så igår eftermiddag åkte han med Yaya och Summer till Sus i Gbg. De åkte i morse vidare till Malmö SKK med Yaya och hennes barn Summer och Louie. En lyckad dag blev det och som sagt blåste bort att det snöar igen.
Louie vann unghundsklassen med Hp. Sen var det syrran Summers tur som även hon gick segrande från ringen i sin klass med CK. Den stolta modern Yaya kunde inte konkurrera ut Livia från Kicki och Anders, men nätt och jämt. I bästa tik vann Livia över Summer tätt följd av Yaya. En lyckad dag som sagt.
Livia blev även BIR.
Här hemma har dagen gått i städandes tecken. Är jag ensam med två "gamla" damer som sällskap blir det mycket mer gjort än om huset HH och yrvädret Summer är hemma.
Snart snart ska jag och damerna (om de känner för det) gå en sväng i snöovädret, som faktiskt har gett sig lite. Håller turen i sig är det vår i morgon igen.
Lena

Ack nu är det vinter…

När vi vaknade igår morse var vår svarta bil vit, lika så den lilla guldfärgade. Backen var vit sen tidigare likaså hundgården men nu var de missfärgningar som uppträder i hundgårdar, även de vita i stället för gula…
-Det har snöat inatt, sa jag till Huskorset.
-Va, snö, det ska bli vår då får det inte snöa.
-Jo då, sa jag, det är bara bra. Kommer det nysnö på den gamla blir den gamla liksom porös och bidrar till smältningsprocessen.
-Vi får hoppas det, sa hon, för fortsätter det såhär kommer det att ligga snö kvar till Midsommar.
-Det blir nog vår snart ska du se, sa jag förhoppningsfullt.
Nattens snöande följdes av en dag full av solljus och smältvatten. Hundprommisen gick som en dans och jag lagade två middagsrätter att frysas in och tas fram vid behov. Pepparrotskött och som en bonus när man lagar denna husmanskost får man också en vidunderlig grönsakssoppa. Blir det kött över, blandar men i det och vips blir grönsakssoppan en köttsoppa. Fiffigt eller hur.
Jag misstänker att det blir anledning för Huskorset att smaka av Pepperrotsköttet under helgen för då ska jag möta våren i Skåne.
Det är bestämt nu, så på lördag ställer jag kosan mot Götet till Sus och Örjan. På söndag blir det tidig revelj och resa mot Malmö.
Idag är det tööööööööööö. Snart är den här våren. Jag tar den med från Malmö!!!
HH

Nya dojjor 2!

Ring i klockorna, sjung av glädje, hurra och jubla!
Nej, jag har inte blivit religiös men i går kväll fick jag i uppdrag att ta fram kostym, vit skjorta och slipsar för kontroll.
Allt passade!
Till och med de nya skorna satt som gjutna och gjorde sig utmärkt till den övriga kreationen.
-Fy sjutton va du ser stilig ut, sa Huskorset. När du får på dig fina kläder bär du din kroppshydda med elegans. Jag skulle nästan kunna fria till dig.
Jag sträckte på mig och kände mig nästan som en påfågel med sina vackra stjärtfjädrar utspända. Jag speglade mig och det var inte utan att jag kunde hålla med.
-Så du kan tänka dig att gå på gourmetsupé med mig då, sa jag.
-O ja, kuttrade huskorset.
Hon smög sig intill mig och la armarna om mig under kavajen. Hon tittade mig djupt i ögonen och kysste mig.
Då ringde klockan. Dags att gå upp.
-Redan morgon, sa Huskorset från sin sida av sängen.
-Ja, sa jag, jag hade en sån skön dröm.
-Va bra, sa hon, sätt på kaffe och hämta tidningen så kan du berätta när vi äter frukost.
HH

Nya dojjor 1!

-44, sa huskorset, du har väl aldrig behövt 44 i skor… Men det syns faktiskt på dig att du blivit tjockare.
Tjockare. Hon sa tjockare, inte lagt på dig eller lagt ut eller något mer försiktigt. Hon drämde till med det tunga artilleriet med en gång. Tjockare… Jag kände mig faktiskt lite förnärmad.
-Du skulle ha fortsatt på den där vägen du var på förra året, när du var hos dietisten. Då gick du ju faktiskt ner några kilon men dom har du hämtat igen med råge nu.
Hon sa några kilon. För att göra mina ansträngningar rättvisa ska det framhållas att vågen visade på ett positivt, alltså ett negativt resultat med hela 9 kilo. Det var då jag bestämde mig för att det gick så bra att jag inte behövde den extra hjälp som den då nyinköpta digitalvågen erbjöd. På den kunde man se minsta lilla förändring i decimaler. Hade man ätit en bulle mindre och ersatt den med en rå morot gavs genast resultat eller om man dristade sig att väga sig efter fullgjord toalett kunde viktminskningen närma sig 0,67 gram!
-Man blir väl inte större om fötterna, sa jag, det är vinterskorna som fått mina fötter att liksom plattas ut.
-Vad du pratar, sa hon, det är klart att även fötterna blir större om man blir tjockare.
Nu var hon där igen, tjockare…
-Jag ska säga dig att jag även innan mina sejourer hos dietisten kunde ha 42 i skor.
-Du, sa hon, 42 har du inte haft de senaste 20 åren. Det var i alla fall bra att du fick tag i skor som passade. Det ser bättre ut än om du skulle ha vinterkängor på utställningen i Malmö eller när vi ska på supé om två veckor. Förresten kanske du ska prova kostymen också. Du kan ju inte gå i T-skirt och jeans på supén. Du skulle nog sticka ut bland alla kostymer och långklänningar.
Jag ställde mig vid fönstret och tittade ut på den snö som inte bara föll i fjol utan aven senare. Jag tänkte på att jag gjort ett nytt hål i livremmen och samlade mod för att testa kostymen, men det ska jag göra när Huskorset inte är hemma. Det var inte bara mina fötter som var tillplattade, jag kände mig också själv tillplattad och behövde tid för återhämtning som man säger.
HH

Idag känner jag mig lite bättre…

Har medvetet undvikit att kolla på Hemnet. Jag känner ingen längtan dit. Dagen har jag såhär långt fyllt med hundprommis, matlagning, bakning och inhandling. Jag tror att jag har det hela under kontroll.
Huskorset jobbar ju och då kan jag koncentrera mig på annat än att surfa efter hus. Solen skiner och det är faktiskt snödropp från taken. Tänk vad lite klagomål egentligen kan göra mycket.
Jag tror att vädret hjälper mig att hålla smittan på avstånd. Skulle det trots allt kännas att suget kommer efter hussurfning, har jag en strategi att ta till.
Mina skönaste skor föll isär härom helgen när jag jobbade. Jag rör mig nog för mycket när jag talar inför grupp och detta innebär förmodligen ett alldeles för stort slitage på helt normalt framställda skor. Det finns kanske anledning att undersöka om det finns mer slittåliga varianter för människor som mig.
Nåja, detta är alltså min strategi.
Jag åker in till staden för att söka efter slittåliga men ändå sköna och ”fina” skor. Med fina, menar jag skor som kan bäras både till vardag och fest. För fest ska jag på några helger på raken. Det börjar redan nu till helgen då det visserligen inte blir fest, utan vad jag hoppas en festlig hundutställning i Malmö.
Jag har nämligen bestämt mig för att åka med Sus och Örjan till Malmöuställningen. Huskorset får ta vakten här hemma. Sen löper det på med det ena festliga tillfället efter det andra. När jag ser på mina framtida engagemang får jag nog köpa två par skor.
Detta kommer att ta sin tid, kanske två dagar och då kanske jag är botat från hussurfningen.
Vi får se…
HH (Husets Härskare)

Jag har blivit smittad!

Så är det. Jag har blivit smittad av den som jag ser det allvarligaste sjukdomen. Porrsurfning efter hus, bostad eller vad man nu kan kalla det.
Huskorset har ju gjort detta surfande till en konst som utövas minst en gång per dag. Jag har tyckt att vi bor bra där vi bor och att eventuell flytt bara skulle innebära en massa besvär. Jag vet för att nu när Svärmor beslutat sig för att flytta och vi säljer hennes hus har det varit både styling och fototagning och visning. Det är inte lätt kan jag säga. Även om man förväntar sig att det ska ge lite i retur är frågan om det är värt allt arbete. Jag läste om Fredrik Lindström, han som är domare i På spåret. Han sa att han va naturligt lat och att det hade hjälpt honom att fokusera bättre på det han var intresserad av. Jag känner precis lika dant. Jag fokuserar bara på det jag är intresserad av. Allt annat lägger jag saklöst åt sidan. Till exempel är jag helt ointresserad av att meka med bilen, snickra, måla på huset eller dylika aktiviteter. Jag fokuserar på att laga mat, dricka gott, läsa, skriva och att ha synpunkter, bland annat.
Men nu ska det handla om hur jag blivit smittad.
-Titta här, sa Huskorset, detta är väl en helt fantastisk Skånelänga och se vilket bra pris.
Jag tittade på datorn eftersom jag vet att man ska göra som man blir tillsagd av Huskorset, med vissa undantag.
Det var faktiskt ett ganska prydligt hus och varför inte, Skåne är inte helt fel. Det kan ju bara inte bli lika kallt där som det varit här. Då slipper man ju frusna toaletter och fruset vatten. (Om detta finns att läsa på annan plats under rubriken: Nu frös det igen och SJ, SJ, gamle vän... samt Gomorron och gonatt…)
-Vi kollar med Vännerna i Skåne, dom bor inte så långt bort.
Uppfylld av spänning att kanske komma till ett med milt klimat greppade jag telefonen och ringde till Vännerna i Skåne. Det var han som svarade och lovade att tillsammans med hustru inspektera det tilltänkta objektet för en eventuell flytt.
Han ringde idag och beskrev objektet vilket innebar att det mer eller mindre avskrevs i så att säga sittande telefonlur. Objektet krävde både spikande och målande förutom en bilverkstad som ena granne tätt inpå och en annan granne ännu tätare inpå på andra sidan.
-Jag vill ha öppet och bra utsikt, sa jag.
-Förstår precis, sa han, det var en förutsättning när vi köpet vårt, sen vill man ju ha lite utrymme för hundarna också.
-Hur ä vädret, sa jag.
-Helt underbart, sa han, 5 grader varmt och snödropparna har kommit fram.
-Ja, sa jag, här droppar inte ens snön från taken.
HH

Hallå!!! Är det någon där???

Jag har ju inte skrivit på så länge så det kanske är så att ni glömt bort Bloggen och gått annorstädes.
Hallå är det nån där?
Jag bara undrar. Det känns lite ensamt.
-Ja jag är här. Så skönt att du tittade in. Jag började känna mig lite desperat.
Hur det är och har varit?
Tja, lite å stå i men ändå inte så mycket. Man blir liksom avtrubbad. Förra helgen var ju Huskorset och Sus i Kartinehom. Sen har veckan gått på och så plötsligt är det lördag. Huskorset har jobbat hela veckan så det har ju varit lugnt. Förutom igår...
-Va disk det är, sa hon.
-Ja, sa jag. Diskmedlet har tagit slut.
-Du får väl köpa nytt då när du är och handlar, sa hon.
-Ja, sa jag, men jag har glömt bort det och man måste ju tänka på miljön och inte åka till affären flera gånger om dagen.
-Nä sa hon, du kan väl skriva upp det på lappen med en gång så glömmer du inte. Vill du ha kaffe.
-Ja tack, sa jag.
-Då får du diska en kopp för det finns inga rena, sa hon.
-Jag tar en gammal sa jag. Jag har ställt undan en kopp som jag vet är min. Jag sköljer bara av den så funkar det.
Hon tittade på mig som om jag kom från en annan planet. Sen drack vi kaffe.
Idag har jag varit och handlat. Bland annat maskindiskmedel så nu går resten av dagen åt till att diska, innan huskorset kommer hem från dagens slit som Webredaktör på Värmlands Folkblad.
När jag har diskar ska jag ta en Wirre och laga mat. Sen ska jag äta på renadiskade tallrikar med rena bestick och dricka ur rena gas. Vilken lyx.
HH

Katrineholm i ett nötskal

I helgen var Susanne och jag i Vingåker på årets första ISF utställning. Med oss hade vi Lynley, Summer och Yaya, Louie fick tyvärr en vagel i ögat och fick stanna hemma hos Örjan. Ulf Peter fick vara hemma hos oss med Korint och Våfflan. Det var roligt att träffa alla "settervänner" efter vinterns ide.
Vår hundvakt Marie har fullt upp med annat denna månad. Vilket grämer min kära make, för han får stanna hemma när vi ska möta våren i Skåne om 14 dagar. Fast egentligen har han sig själv att skylla, han vill inte åka själv. Det har blivit en tradition att åka till Malmöutställning i slutet på mars varje år och få en försmak på vad som kommer, VÅR. Men jag tvivlar att vi får se blommande påskliljor i år.

Tillbaka till den gångna helgen. Aldrig mer jag tänker bo över på hotell eller stugor i Katrineholmstrakten. För två år sedan hade vi bokat stuga på Djulö camping. Väl framme fick vi veta att vi inte fanns inbokade på någon stuga. Nu löste det sig och vi fick en stuga för natten.

I helgen lyxade vi till det och bokade ett hotellrum på Hotell Gillet. Vi hade ringt i förväg och kollat pris, hundar välkomna och rättat till felbokningen. Vi hade fått ett enkelrum och inga hundar på rummet. Nu skulle vi checka in.

- Välkomna sa den eleganta damen i receptionen. Hur många hundar har ni med er?

-Tre svarade vi.

-Då blir det 300 kronor extra, vi tar 100 per hund.

- Nej det har vi inte fått någon upplysningom, hundar medtages för en kostnad av 100 kronor står det på hemsidan och det sa även den vi pratade med i torsdags, sa Susanne och jag.

- Nej 300 vill jag ha förutom rumspriset, förklarade hon lite snorkigt för oss.

Susanne och jag tittade på varandra, funderade om vi skulle åka därifrån och inkvartera oss hos vännen Camilla. Men vi visste att hos Camilla var alla sängplatser upptagna. Vi fick bita i det sura äpplet.

- Okej men vi betalar inte 300 extra. Det står 100 för hundar på er hemsida

- Nu tycker jag nog att ni i frågasätter vår verksamhet, men jag kan ta 200 extra, jag har hundar själv och betalar alltid extra per hund när vi bor på hotell, sa den eleganta damen.

Den eleganta damen fick oss som gäster, men kommer vi aldrig mer att bo där.

Har funderat på att skriva till hotellet att de bör nog ändra sin text på hemsidan. Katrineholms hotellnäring skulle aldrig överleva annat än i Katrineholm, frågan är om de gör det där.

För våra hundar gick det väl så där, inte dåligt och inte jättebra.

Lena

Älgjakt eller jagad av älg

Det är inte bara i de Värmländska skogarna man kan råka ut för äventyr. Igår kom det en rapport från Daffy som bor i Göteborgstrakten.


Hej på er och hoppas allt är bra i vinter Sverige .

Men det förstår jag att det är då jag läser bloggen varje dag . Jättetrevligt . Vill bara berätta om en händelse som inträffade på vår dagliga skogspromenad idag . Vi gick vår vanliga runda i skogen där Daffy kan springa lös då han är jätteduktig och kommer direkt på inkallning så fort jag kallar . Helt plötsligt står det tre älgar framför oss en stor tjur och två stycken kor även de av de större slagen jag sett . Toppen tänker Daffy , vilka stora hundar och rusar fram till dem han springer runt dem , skäller försöker att nosa dem i baken och slå sin tass mot deras ben som han gör när han leker med andra hundar . Alla mina inkallningsförsök är förgäves trots att de tidigare funkat jättebra även när vi möter andra hundar . Helt plötsligt får älgtjuren nog och går till anfall mot Daffy vilken jakt den pågår i säkert över hundra meter Daffy före och älgen efter . Så fort har jag aldrig sett Daffy springa . Ursian Bolt sprintern från jamaica hade inte haft en suck . Till slut stannar älgen och ger upp som tur är och lommar i väg till sin flock. Då kommer Daffy som en raket på inkallningen och verkar väldigt förbryllad över jakten och går i kopplet så lungt så hade han tävlat i lydnad hade han fått högsta poäng.

MVH Peter Eva och sprintern Daffy

Lillördag

-Idag är det onsdag Tjoho!!!
Jag låg kvar i sängen och Huskorset vaknade till mitt glada morgonrop. Trollet som hade placerat sig vid mina fötter satte sig upp och tittade sig förvirrat runt. Trollets mamma som låg lite längre upp i sängen, bredvid huskurset lyfte på huvudet, yrvaket. Från vardagsrummet kom mormor inrusande för att se vad som stod på. Det enda som inte reagerade var gammeltanten som hör lite dåligt, hon snarkade ljudligt vidare i sin fåtölj.
-Va, vad är det som händer, sa Huskorset, rasar taket in, jag sa ju att du skulle skotta!
-Ingen fara, sa jag jag bara gjorde ett litet glädjetut över att det är så fint väder och dessutom onsdag. Den värsta delen av veckan är förbi. Nu är det snart helg!
-Jasså, du säger det, sa Huskorset.
-Jajjamen! Sa jag, nu är det snart fredag med mys och pys och en hel helg med bara lugn och ro.
-Kul, sa hon, vad har du tänkt att göra då?
-Jag, sa jag.
-Ja, du, sa hon.
-Inte vi, sa jag.
-Nä, du sa hon
-Jag, sa jag.
-Sluta, sa hon.
-Ja, sa jag, vad menar du?
-Ja, vad ska du göra eftersom du verkar ha tagit ut nån sorts total ledighet? Har du fixat hundvakt eller?
Jag tittade yr av alla frågor och förvirrad av konversationen, på henne.
-Jag menar att det ska bli skönt med en helg tillsammans. Blir det fin väder kan vi ta långa prommisar med hundarna och njuta av solen.
Om det är något ord som Trollet lärt sig så är det ”prommis”. Andra ord som ”nej”, ”hit”, ”stanna”, ”sitt” och ”ligg”, har hon helt enkelt rationaliserat bort ur sitt ordförråd. Däremot ord som ”mat”, ”godis” och ”prommis”, sitter så att den värsta lydnadshund skulle krympa av avund.
Trollet tog ett jätteskutt från sin plats vid mina fötter och landade på golvet för att i vild karriär springa mot dörren och sedan åter in i sovrummet där hon började ansatsen i sitt kommande hopp för att landa på min mage.
-Puhaojehööö! Kom det från min kropp. Ihhh, ihhhh, ihhhh, jag försökte återfå andan.
Trollet slickade mig i ansiktet och jag fick till och med en tungslät vilket gjorde mina försök att återfå andan ännu svårare.
-Tjoho, sa Huskorset, det är onsdag idag… Du får nog gå upp nu…
Jag lyckades lugna den överlyckliga settertiken och kom på fötter. När frukosten så småningom var uppäten och Huskorset på väg mot dagens arbete, vände hon sig i dörren och sa:
-Tjoho! Du glömmer väl inte att jag inte är hemma i helgen, ska på utställning med Sus och tar Trollet med. Du får ta hand om de tre som är kvar sen lämnar Sus två av sina här. Det blir väl bra. Då får du ta flera långa prommisar!
Trollet spetsade öronen och tog ett skutt mot mig.
HH

Att avyttras elleri nte avyttras.

-Ja jävlar va snö dä ä, sa Granne 3 när vi gick förbi med hundarna i eftermiddags.
Natten hade varit generös med snö och jag kunde knappt ta mig till postlådorna i morse när jag skulle hämta tidningarna. Ja, det är klart att det gick ju att komma fram med lite ansträngning men för mitt hjärta kändes ansträngningen alltför svår.
Det var inte bara mitt hjärta som klagade på för mycket snö. Det visade sig att även tidningsbudets bil hade synpunkter på den rikliga snön. Följaktligen fanns det inga tidningar i lådan på morgonen. Dom kom först sent på dagen och då dessutom fel. Husorganet Värmlands Folkblad hade ersatts med vad en del kallas ”Blåblänget” och den rikstidning som också ingår i våra prenumererade morgontidningar, uteblev helt.
Inte ens till förmiddagskaffet erbjöds alltså tidning utan snarare till lunch och då fick densamma intagas med fel tidning.
Dagen började inte bra och fortsättningen blev inte bättre.
När Huskorset kom hem deklarerade hon att det skulle promeneras med hundarna. Vi klädde oss sålunda inför promenaden och gav oss iväg i det nu endast lätta snöfallet.
Det var då, på hemvägen som vi träffade Granne 3.
Jag höll med om att även jag kände mig nöjd på snö för ett tag framöver men å andra sidan som någon sa,
-Det lackar ju mot Jul…
Nåja för min del ser jag fram mot Påsk, Första Maj, Midsommar och hela sommaren också för den delen.
-Ja dä räcker väl att gå mä två hundar var nu, sa Granne 3.
-Ja, sa huskorset, det är bara de här fyra tikarna vi har kvar nu. Vi har avyttrat alla hanar!
Det blev tyst en stund sen sa han:
-Så du ä ensam hane nu då… Då ä dä bäst du passer däj så ho inte avyttrer däj mä.

Bilder från Susanne

Susanne hittade lite bilder av Brollan. Här är adressen till hennes blogg:
http:/legneskog.blogspot.com/