-Ja jävlar va snö dä ä, sa Granne 3 när vi gick förbi med hundarna i eftermiddags.
Natten hade varit generös med snö och jag kunde knappt ta mig till postlådorna i morse när jag skulle hämta tidningarna. Ja, det är klart att det gick ju att komma fram med lite ansträngning men för mitt hjärta kändes ansträngningen alltför svår.
Det var inte bara mitt hjärta som klagade på för mycket snö. Det visade sig att även tidningsbudets bil hade synpunkter på den rikliga snön. Följaktligen fanns det inga tidningar i lådan på morgonen. Dom kom först sent på dagen och då dessutom fel. Husorganet Värmlands Folkblad hade ersatts med vad en del kallas ”Blåblänget” och den rikstidning som också ingår i våra prenumererade morgontidningar, uteblev helt.
Inte ens till förmiddagskaffet erbjöds alltså tidning utan snarare till lunch och då fick densamma intagas med fel tidning.
Dagen började inte bra och fortsättningen blev inte bättre.
När Huskorset kom hem deklarerade hon att det skulle promeneras med hundarna. Vi klädde oss sålunda inför promenaden och gav oss iväg i det nu endast lätta snöfallet.
Det var då, på hemvägen som vi träffade Granne 3.
Jag höll med om att även jag kände mig nöjd på snö för ett tag framöver men å andra sidan som någon sa,
-Det lackar ju mot Jul…
Nåja för min del ser jag fram mot Påsk, Första Maj, Midsommar och hela sommaren också för den delen.
-Ja dä räcker väl att gå mä två hundar var nu, sa Granne 3.
-Ja, sa huskorset, det är bara de här fyra tikarna vi har kvar nu. Vi har avyttrat alla hanar!
Det blev tyst en stund sen sa han:
-Så du ä ensam hane nu då… Då ä dä bäst du passer däj så ho inte avyttrer däj mä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar