Summary of 2010 / Sammanfattning av 2010

Time to summarize the past year. 2010 a year to remember. Yaya and Summer as well as Lynley Louis and Alouette has done well in the show ring with many outstanding results.

Dags att summera året som gått. 2010 - ett år att minnas tillbaka på som ett väldigt innehållsrikt och trevligt år. Yaya och Summer har gjort bra ifrån sig i utställningsringarna med många framstående placeringar, detsamma gäller Lynley, Louis och Alouette.

Utställningsårets började som vanligt på:

My Dog i Göteborg 10/1 Domare: Hans van der Berg, Nederländerna
E M Louis Armstrong “Louis” 2 Ukk ck,
E M Jazz Summer “Summer” 1 Ukk ck

E M I´ve Got a Feeling "Lyndley" 2 Ökk ck, Bhkl-R

Malmö 21/3 Domare: Britt-Marie Donell, uppfödare av stående fågelhund

E M Louis Armstrong - 1 UKK HP

E M Jazz Summer - 1 UKK CK 2 BTKL

E M I'll Follow the Sun “Yaya” - 2 ÖKK CK 3 BTKL

SFK/SVK Landskrona 22/5 Domare: Marie Nylander uppfödare av stående fågelhund

E M Louis Armstrong – BIM/BOS

E M Jazz Summer – BIR/BOB, BIS-2

SKK Int Hässleholm 23/5 Domare Inga Siil, Estland

E M Louis Armstrong - Bhkl 2, r-cacib

E M I´ve Got A Feeling - Bhkl 3

E M I´ll Follow the Sun - Btkl 3

FA Skara 28/5 Domare: Charlotte Jacobsson

E M Louis Armstrong – BIM/BOS

E M Jazz Summer - Btkl 2
Discovery´s Irish Clare “ Korint”- Btkl 3, BIS Veteran

NKK Drammen 5/6 Domare: Morten Berg, Norge

E M It's Only Love – BIR/BOB, CACIB, BIG-3

SKK Jönköping 19/6 Domare: Rita McCarry-Beattie, Irland

E M Jazz Summer – BIM/BOS, CACIB

Herning World Winner 26/6 Domare: Eeva Rautala, Finland

E M I've Got A Feeling – Excellent

Tvååker 10/7 Domare: Wenke Eikeseth, Norge

E M Louis Armstrong - 1ökk, ck, 2 Bhkl

E M Jazz Summer - 2 ökk, ck, 2 Btkl
E M I´ll Follow the Sun – BIR/BOB, BIG-1, BIS-R

Oslo NV-10 15/8 Domare: Wenke Eikeseth, Norge

E M I´ll Follow the Sun – BIM/BOS, CACIB NORSK VINNARE 2010

Visby 28/8 Domare: Martin Johansson uppfödare av stående fågelhund

E M It´s Only Love "Alouette" – BIR/BOB, BIG-2

The last months of 2010 we took it easy. In October Ulf Peter and Susan went to Belgium for mating Summer. Her cavalier VDHCH GBSHCH NLCH Sumaric Shadows of Mr. Jingles 2010 Irish Red Setter winner at Crufts. This handsome Irishman and Summer now has eight puppies born on 13 th of december. Three girls are left for sale. Now we are looking forward to a successfull 2011.
Happy New Year

Årets sista månader har vi tagit det lugnt. I oktober åkte Ulf Peter och Susanne ner till Belgien för att para Summer. Hennes kavaljer VDHCH GBSHCH NLCH Sumaric Shadows of Mr Jingles 2010 år Irländsk röd setter vinnare på Cruft en stiligt irländare och Summer har nu åtta valpar som föddes på Luciadagen. Tre tikar finns kvar att tinga.
Nu ser vi fram ett lika gott 2011.
Gott Nytt År

// Lena & Ulf-Peter

New picture puppies/ Nya bilder på valparna

Almost two weeks / Nästan två veckor

The puppies are now almost two weeks and we can see gaps in their eyes. They have also become quite large. Their legs are becoming firmer and it's not long before they will move themselves. We see that some are already trying to stand on all fours.

Nu är valparna nästan två veckor och vi börjar se glipor i ögonen. Dom har också blivit riktigt stor och tar för sig. Benen blir allt stadigare och det dröjer inte länge förrän de kommer att rulta på. Vi ser att en del redan försöker att stå på alla fyra.

Breakfast in bed

Today the puppies were one week old and had breakfast in bed to celebrate. We also went up early as Lena began working at seven o'clock. When she comes home we'll celebrate a little bit more but then there will be people and large dogs that will be celebrating!

A talk with the neighbors and a puppy on the run!

Today Summer and I took a little walk. On the way we met some neighbors who wanted to know how it goes with the puppies. Summer sat proudly next to me when I told them all about the puppies. Summer understood what we were talking about and that I praised her and her puppies. When we got home a puppy was on the run from the litter. Summer resolutely took the puppy in her mouth and put it back. Tomorrow we’ll have a one week party!

Idag gjorde Summer och jag en liten promenad. På vägen träffade vi några grannar som ville veta hur det går med valparna. Summer satt stolt bredvid mig när jag berättade. Hon förstod vad vi talade om och att jag berömde henne och valparna. När vi kom hem var det ett fasligt liv i Hundrummet och en valp var på rymmen från valpboxen. Summer tog resolut valpen i munnen och la tillbaka den i valpboxen. I morgon ska vi ha enveckaskalas!

Besök av Marie

Idag är det lördag och snart har en vecka gått sen valparna föddes. Förra veckan vid denna tiden talade vi om att det kanske skulle dröja ytterligare nån dag innan Summers valpar skulle se dagens ljus. Vi gjorde i alla fall de sista förberedelserna i valprummet och Summer var med och tittade så att allt blev som hon ville.

Idag kom Marie, Ellingtons matte och vår numer "ibland",kennelflicka, på besök. Hon tog några bilder som kommer här:

Som synes mår valparna utmärkt och Summer likaså. Valparna blir allt mer försigkomna och får dom inte den bästa platsen med en gång blir det ett väldigt väsen.

Valpboxen är lugn och harmonisk och de små bara växer och blir större!

A walk in the snow

Today Summer thought the puppies were old enough to be left alone a little while so she wanted to go for a shorter walk.Lena and Summer did a tour in the forest. We had "only" -10 degrees C and snow fell lovely today, too.The puppies are doing well and when Summer came home she had her lunch and then went to the puppies to give them their lunch.

Idag tyckte Summer att valparna var tillräckligt gamla för att lämnas en stund så hon ville gå på en kortare promenad.
Lena och Summer gjorde en tur i skogen. Vi hade ”bara” -10 grader C och snön föll vacker idag också.
Valparna mår bra och när Summer kom hem åt hon och gick sedan in till valparna för att ge dom lunch.

The puppies are now 4 days and growing. I wonder what Summer is feeding them with because they are growing like crazy! If it continues like this we will soon have to by a new house...

We weighed them today and it is not just that you can see that they become larger, almost all have increased their weight by between 35% and 45%. Looks realy good!

Valparna är nu 4 dagar och växer. Undrar vad Summer har i sin mjölk för dom är riktiga små fetknoppar! Fortsätter det såhär får vi snart byta hus…
Vi vägde dom idag och det är inte bara syns att dom blivit större, i stort sett har alla ökat sin vikt med mellan 35% och 45%. Valparna artar sig alltså väl!

Slarva inte med hygienen

Det är viktigt med hygienen. Summer ser till att alla valparna är rena och fina. Valparna är inte alltid inne på samma bana utan protesterar högljutt varje gång Summer genomför hygienkontroll.

Valparna en dag gamla!

Så har valparna växt och blivit en hel dag äldre. Summer har visat sig vara en ansvarsfull och öm moder. Hon, liksom sin mamma Yaya, ser om sina små och städar och fejar. Hon bär också sina valpar till ”bästa” platsen i valpboxen. Skulle någon komma på avigvägar och för långt bort från kullen, hämtas de tillbaka av Summer. Natten som gick innebar endast lite sömn för Huskorset (Lena) som ju sover i valprummet de första veckorna. De små körde Luciatåg om och om igen så nu har den stolta ”matten” en viss sömnskuld. Som varande Husets Härskare tillbringade jag natten i min säng med Morbror (Lynley) och Gammelmormor (Korint) vid fotändan. Lussetåg är det ju bara en gång om året så vi ställer vår förhoppning till att valparna även lärt sig detta av sin ömma moder. Tack alla som hört av sig och lyckönskat oss till kullen. Mer info kommer här efterhand och självklart mer foton.
HH

Summer har blivit mamma!

På lucianatten kom dom efterlängtade valparna! En Lucia sex Tärnor och en Sjärngosse!

Valpar, parning i Belgien och hos Fru Väster

Tillbaka från Belgien… Jovisst, det var ju ett tag sedan men nu måste jag ju bara berätta hur läget är och hur allt utvecklar sig.
Jo, Summer är dräktig, ingen tvekan om det!
Hon har alla tecken som berättar att det är valpar på gång. Men låt oss ta det hela från början, nja inte riktigt från början utan från den 9 oktober, det var då vi hade bestämt att det var dags att åka.
Vi hade beställt prov hos veterinären för att veta om det var dags. Man vill ju inte gärna åka flera hundra mil bara för att konstatera att tiken är överlöpt eller som den gången vi beställt parning hos Fru Väster. Här krävs kanske ett förtydligande. Det var inte med Fru Väster parning skulle ske utan en av våra tikar skulle paras med en av Fru Västers hanar. Den parningen skulle ske strax före Jul var det bestämt. Vi, det vill säga Huskorset och jag, hade planerat att vara hemma dagen före Julafton då sönerna skulle komma för Julbordslunch på självaste Julafton.
När tiken väl skulle paras visade det sig att hon inte var speciellt intresserad av denna aktivitet. Det var då jag tänkte tillbaka på min ungdom och jag kände en samhörighet med den hane som ju på det brutalaste vis blivit avvisad medelst ett bett i nosen. Nu har jag aldrig fått bett i nosen men en och annan gång fick väl självförtroendet sig en törn. Liksom för den tilltänkta hanen lyckades även jag komma över mina misslyckanden. För hanen bar det åstad på självaste Julaftonsmorgonen i Fru Västers kök.
Vi firade således Jul hos Fru Väster och sönerna fick Nyårslunch i stället.
Detta skedde för många år sedan, det året var julen osedvanligt kall och när vi kom hem på Annandagen hade hela huset frusit. Huskorset tillbringade timmar under huset med varmuftspistol för att tina avlopp och vatten själv slet jag som en vettvilling i köket för att laga den mat som skulle ätas av familjen bara någon dag senare.
Nu hade vi alltså tagit det säkra före det osäkra och fick beskedet av veterinären att måndag skulle bli en bra dag att para på.
Nödvändigheter packades alltså och Summer och undertecknad begav oss till Götet och Sus från vilket vi nästa dag skulle anträda den långa resan till Houthalen där Kavaljeren Mr Jingles har sitt hem.
Vi, det vill säga Sus och jag, planerade att göra resan under en dag med avfart från Götet söndag morgon, vilket skulle innebära en beräknad ankomst sen eftermiddag vilket också skulle ge oss möjlighet att göra ett första parningsförsök.
Allt flöt som det skulle tills vi sinkades av vägarbeten på A1:an i Tyskland. Det var inte ett vägarbete utan arbete efter arbete. Köerna var milslånga och kröp fram. Vid ett tillfälle åkte vi in på en rastplats för att vi alla skulle få sträcka på oss och lätta på trycket, när vi kom ut på motorvägen igen var vi 10 bilar före dom vi tidigare låg efter…
Tidsplanen sprack men efter en natts sömn på hotellet infann vi oss vid halv nio hos Kavaljeren. Efter lite puss och smek var saken klar och vi som medverkat vid akten tog en koppkaffe och i förekommande fall en cigarett…
Akten upprepades påföljande dag och sen vände vi hemåt.
Nu närmar sig Lucia med stormsteg och det är då vi väntar ett antal små Lucior och Stjärngossar.
Som vanligt har Kavaljeren inte hört av sig men hans matte har meddelat att han undrar hur det går…
Vi får väl se om han har ett större ansvar än de tidigare pojkar som är far till våra valpar, fan trot!
HH

Hus i huvudet!

-Titta, sa Huskorset och nickade menande åt TV-apparaten. Är dom inte bara fantastiska som ger sig på sådana projekt.
Huskorsets nya vurm är att se på ett program i TV där man får följa Engelska familjers strävan att renovera fallfärdiga byggnader. TV-programmet beskriver de anspänningar som familjen utsätts för under sina ibland år av arbete med en gammal sten lada eller fallfärdigt uthus på den Engelska landsbygden.
-Såg du alla dessa fantastiska hus som finns i Belgien när du var där, sa Huskorset.
Sus och jag hade nyligen avslutat en resa till Belgien för att para en av våra tikar, Huskorset hade på grund av sitt arbete nödgats stanna hemma.
-Jodå, sa jag, vi såg en del hus,
-Tänk om vi skulle göra en riktig renovering av huset, sa Huskorset.
-Humm, sa jag som anade riktningen på samtalet.
Jag har sagt det tidigare och säger det igen, jag är inte tekniskt eller praktiskt begåvad. Mina tummar kom aldrig längre ner på armen än till armhålorna. När Huskorset funderade på en riktig renovering i samband med att hon tittade på TV-programmet, anade jag det värsta.
-Hur menar du, frågade jag, ska vi rensa hela huset eller handlar det om lite målning.
-Jag funderar på det, sa hon, vi får se.
När det gått några dagar och inget nämnts om renoveringsarbete började jag känna mig säker på att saken förflyttats till projekt som kanske, bara kanske, sak tas upp i framtiden.
Jag fällde upp fotstödet på min fåtölj och slöt ögonen för en eftermiddagslur. Det var just då, när jag kände mig som säkrast och sömnen vaggade mig som jag hörde henne från köket där vår dator är placerad.
-Kom hit ska du får se, sa hon.
Jag rycktes abrupt ur min dvala och var snabbt på benen. Det var ju inte lätt att veta vad jag skulle få se.
På datorskärmen visades en bild av ett helt nytt hus i två våningsplan.
-Vi har ingen tomt, sa jag.
-Jodå, sa hon.
-Jasså, sa jag, var då?
-Här, sa hon.
-Här, sa jag frågande.
-Javisst, sa hon, vi har ju alltid sagt att vi bor på den mest perfekta plats för oss och hundarna. Bra gångvägar, bra natur inpå knuten och bra grannar.
-Vad menar du, sa jag.
En gnagande oro började ta form längst bak i mina hjärnvindlingar.
-Jo, vi kan bygga detta huset här så har vi allt som vi tyckt vara så bra. Fundera på det.
På TV:n visade dom en familj som höll på att renovera sitt drömhus. Dom hade bott två år i en husvagn för att få råd med att bygga om sitt hus.
Jag såg oss flytta in i Friggeboden med hundar och valpar. Jag såg mig med blodiga händer sträva för att få tak på vårt nyinköpta hus och jag såg hur månader förvandlades till år och mitt redan gråa hår blev längre för att så småningom hejdas på längden då det skavdes av mot byggnadsställningar och grundplatta.
-Visst bor vi bra som vi gör, sa jag, reste mig upp ur fåtöljen och gick ut med en hund innan jag hann att få svar.
HH

Summer and Mr Jingles

Summer har varit och hälsat på en snygg kille i Belgien, Sumaric Shadow of Mr Jingles. Så nu hoppas vi på valpar i mitten av december. Tyvärr fick jag stanna hemma, jobbet kallade. Men Susanne följde med Ulf Peter och jag har haft hennes hundar här. Lite strul att få allt och passa. Hundarna kan ju inte vara själva hemma i åtta timmar. Tack Marie för att du ställde upp trots dina flyttbestyr.

Nu är trion på väg hem och räknar med att vara i Göteborg i natt. Här hemma blir det fotboll, Heja Sverige.

3 mål på fem minuter

Hundarna var mer än vanligt dragiga när jag släpades nerför vägen mot grannens hus. Han stod på gården med krattan i hand och såg riktigt deppig ut.
-Hur är det fatt, flåsade jag när jag fått stopp på vilddjuren.
-3 mål på fem minuter mot Brynäs å sen 4-1 igår mot HV, sa han.
-Ja det är ju riktigt bra, sa jag.
-Dä va inte FBK som gjorde 3 mål på fem minuter dä va Brynäs, sen vann di igår mä 4-1 igår.
-Jasså, jaha, sa jag, men är inte det bra.
-Jo men dä inga stabilitet. Dä måste va nåt som inte står rätt te i kaffebörken.
-Hur menar du, sa jag.
-Jo förre åre så trodde ja nog att dä var som en engångsföreteelse, men nu börjer dä å se lika dannt ut igänn.
-Ja men, sa jag, det har väl hänt förut att FBK inte varit sådär lysande på försäsongen och sen har det blivit lyckat ändå i slutet. Om jag inte kommer ihåg fel så blev dom Svenska mästare efter en urusel höstsäsong, sen på våren tog dom placering efter placering.
-Jo dä dä nog sant, sa han , men dä ä annorlunda nu. Dä ä liksom inte bara nu i höst. Förre åre så sa di att truppen va för tunn. I år sa di att di hade en trupp som skulle slåss om gulde. Då kan tränera inte stå i TV å säge att lage inte höller ihop, att di inte ställer öpp för varann. Dä ä väl hans sak å se te att di speler för lage allihopa? Nä, ja vill inte va dänn som kraxer som en olyckskörp, men om di nu har fått alle di spelera som di velle ha då måste fele sitte nön annan stanns.
Han krattade lite bland löven och vände sig bort och jag gick vidare.
HH

Fågel, fisk eller mitt emellan?

För en kort tid sedan var jag på en social samling med en massa människor. Det visade sig snart att de allra flesta var jägare, varför samtalet naturligt kom att handla om jakt. Jag var, kanske man skulle kunna säga, en udda fågel i flocken. Vi stod där en massa människor med glas i händerna och konverserade.
-Jaha, sa en man och riktade blicken mot mig, dig har jag inte sett förut?
-Nä, sa jag, jag har inte varit här förut.
Nähä, sa han, har du varit ute på jakten idag?
-Nä, sa jag, det har jag inte.
-Så du är inte här för att jaga, sa han.
-Nä, sa jag.
-Nähä, sa han. Är du med nån som jagar då.
-Nä, sa jag.
-Nähä, sa han. Ska du börja jaga?
-Nä, sa jag, jag tror inte det.
Det blev tyst och vi stod där och tittade på varandra.
-Jag har hundar, sa jag, för att liksom lätta upp det som blev en tryckt stämning.
-Jahaja, sa han, du har hundar.
Stämningen liksom lättade med en gång när vi fann en gemensam nämnare.
-Jahaja, sa han igen, du har hundar… betyder det att du har flera hundar?
-Ja, sa jag, min fru och jag har flera hundar.
-Är din fru med också, sa han.
-Ja, sa jag men hon pudrar näsan och kommer snart.
-Jahaja, sa han.
Det blev tyst igen, sen sa han:
-Vad jagar du med dom?
-Jag jagar inte, sa jag.
Han tittade på mig, sen tittade han sig runt i rummet liksom för att söka en hjälpande hand, eller snarare ett hjälpande sällskap.
Det var då Huskorset anlände med nypudrad näsa.
-Jasså, här står ni och språkar, sa hon.
Vi tittade på varandra, min konversations granne och jag, sen nickade vi unisont, liksom i det första samförstånd vi uppnått.
-En sån trevlig sammankomst, kvittrade Huskorset.
-Ja, är det inte, sa han.
-Jag har prtatat med din man och han berättar att ni inte är här för att jaga.
-Onej, sa Huskorset, vi har utställningshundar och ska vara med på utställningen i morgon.
-Jasså, jaha, sa han, ni jagar inte alls?
-Nej vi har riktat in oss på utställning, sa Huskorset, man kan ju inte göra allt och sen så är våra linjer av utställningsslag.
Han tittade på mig som om han inte riktigt visste vad han skulle tycka. Sen vände han sig till Huskorset och gav henne all sin uppmärksamhet. Han tyckte tydligen att vår tidigare knapphändiga konversation hade uttömt det som gick att uttömma i ett samtal med mig.
Huskorset fortsatte samtalet och berättade om våra framgångar i utställningsringen och vår målsättning med uppfödningen.
Samtalet flöt på och det till och med skrattades då och då. Jag nickade och höll med om det mesta.
Någon klingade i glasen och bjöd till bords och min tidigare konversationsgranne tog Huskorset i hand och tackade för ett trevligt samtal, sen nickade han åt mig, och tittade medlidande på Huskorset som om han beklagade att hon som var så trevlig fått en sån träskalle till man.
-Visst va han trevlig, sa Huskorset, vet du vi är inbjudna till fågeljakt på hans marker.
Jag nickade bara och kände mig som den gråsparv jag var bland alla fasaner och påfåglar.
HH
PS
Tror inte man jagar påfågel men de kan ju spänna fjädrarna…

På G igen!

Hej! Jo jag är tillbaka. En smula tilltufsad efter allt som skett. Jag hade ju hoppats på en förändring. Det blev det inte. Nu får man rätta in sig i ledet och lägga upp en strategi för det fortsatta livet framöver.
När huskorset och jag gick igenom hösten sa hon att jag hade ställt för höga förväntningar.
-Du måste ta tag i det ”lilla”, sa hon. Alla kanske inte tycker som du och då ska du inte bli deppig för det.
­-Ja men jag vet ju hur det ska vara, sa jag. Hela mitt liv såhär långt har jag samtalat med folk om framtidsstrategier och det har ju fastnat ett och annat även hos mig.
-Vet du, sa hon, titta ut, njut av att solen skiner och att svampen vi plockat blir till god mat i vinter. Tänk på alla framgångar vi haft med hundarna under året, och det är inte slut än. Tänk på hur bra det går för sönerna både dom här i Värmland och han i ”Fjollträsk”. Börja att se humorn i livet, skratta och dela med dig av skratten.
-Du är bra klok du, sa jag, men det är fortfarande det där med egoismen som stör mig så djupt.
Huskorset tystnade och tittade länge på mig, sen sa hon:
-Skit i det!
Ibland behöver man få just de där orden, ”Skit i det”.
Det är just det jag ska göra nu, ”Skita i det”.
Det är aldrig för sent att ta upp kampen.
Det är aldrig för sent att se det fina i tillvaron.
Det är aldrig för sent att börja skratta igen.
Låt mig därför berätta en liten historia ur levande livet, även om även den tufsats till lite för att passa i denna spalt.
Två goda vänner var på besök för en tid sedan. Svamparna fullkomligt sprutade upp som svampar i skogsmarken varför huskorset kommenderade stövlar/kängor/oömma fotdon PÅ!
Sällskapet begav sig ut i markerna för att plocka svamp.
-Hittar ni något, hörde jag huskorset ropa bakom en kulle.
-Inte mycket, sa jag.
-Kom hit, sa hon.
Jag traskade över kulle och där satt hon i skogen av svamp mitt i skogen. Det var trattkantareller i massor.
Vi plockade korg och medhavda reservpåsar fulla.
-Nu räcker det, sa hon. Vi går hem och rensar allt.
Vårt besök hade också en lyckad dag i skogen och när vi tömde vårt kap på köksbordet insåg jag att vi borde gått hem tidigare.
-Gör du trattissoppa, sa huskorset och adresserade frågan till mig.
-Visst, sa jag och skred till verket.
På TV hade jag följt alla matprogram och kände mig redo för en kulinarisk läckerhet.
Jag stekte Charlottenlök i smör, krossade en vitlöksklyfta och lät den steka med. Slog av lökarna i en kastrull av större mått och ersatte dessa med 1,5 l svamp i stekpannan. Svampen fick släppa sin vätska sen i med mer smör och när det hela stekts lite slog jag på 2 dl sherry och lät det hela koka ihop varpå även detta förpassades till kastrullen. Stekpannan slog jag lite vatten i för att få med eventuella kvarvarande smaker och sedan slogs även detta i kastrullen. Jag tillsatte 3 dl grädde och lät det hela koka upp.
Såhär lång gick allt som på dans.
Jag vet inte varför men jag kände mig som en ”Master Chef” och tog fram min mixer i vilken jag slog allt som tidigare fanns i kastrullen. Locket på och vrid på ”tillknappen”.
Allt fullkomligt exploderade och köket blev i ens trattkantarellbrunt. En färg som var poppis i början av förra seklet.
-Va hände, sa huskorset.
-Jag slog i lite för mycket, sa jag och vred på ”tillknappen” en gång till.
Resultatet blev exakt som tidigare med undantag att köket blev ännu mer trattkantarellbrunt, denna gång fylldes även den i närheten stående brödrosten med trattkantarellsoppa.
-Ska du rosta dom, sa en tidigare vän.
Jag tog brödrosten och förpassade den med några välvalda men mindre angenäma ord ut genom fönstret. Jag hade öppnat det först.
-Ja ha, sa den före detta vännen, där gick den in i omloppsbana. Ska Fuglesang upp i rymden igen behöver han inte ta med brödrost i alla fall…
Det var då Huskorset gjorde ännu en avgörande insats i mitt liv. Hom kom med en stor Wirre klappade mig på kinden och sa:
-Drick detta sen tar du stavmixern som du brukar.
Det är aldrig för sent…
HH

Det är aldrig för sent att ge upp

Jag blir så trött på egoism, snålhet och illojalitet. Ja, det finns mycket mer också för den delen, men just nu känns det som om det bara är detta det handlar om. Att se till sitt eget bästa, inte ställa upp för andra, inte räcka en hjälpande hand, bara räkna sekiner som man har och tror man ska få.
Det som gjors har gjorts och är historia, hur bra det än gjordes och hur oegennyttigt det än gjordes. Sånt räknas inte.
Lojalitet räknas bara i det man själv kan ha nytta av.
Jag blir så trött.
Nä nu ger jag upp.
UP

Dags för flytt – igen.

-Du får börja med sovrummen, sa Huskorset, flytta ut sängarna och skruva ner lamporna, ta bort allt som står på golven så börjar vi städa där.
Anledningen till denna arbetsorder var försäljning av vårt andra hus. Huset har tidigare bebotts av Huskorsets mamma men under några månader stått utan inneboende. När huskorsets mamma flyttade ut, möblerade vi det för att eventuellt kunna hyras ut. Varken hyresmarknaden eller försäljningsmarknaden har levt upp till de förväntningar som vi hade. Ingen uthyrning och få spekulanter. Huset är en alldeles utmärkt stuga med möjlighet till åretruntboende. Nå ja nu är den ju såld så jag behöver inte göra reklam för den.
Vi flyttade alltså ut svärmor. Vi flyttade in möbler för uthyrning och nu ska vi flytta ut dessa möbler.
Det är helt otroligt. Vi har inte bott i detta hus en enda minut och trots det är huset fyllt med möbler tavlor porslin och en massa annan bråte.
-Vart kommer allt ifrån, frågade jag Huskorset.
-Du köpte det för att vi skulle kunna hyra ut, sa hon.
-Jaaa, sa jag, men det hade ju varit bra om vi hyrt ut.
-Ja, sa hon, men nu gjorde vi inte det.
-Nä, sa jag.
-Men vi sålde, sa hon, och det är det inte många andra som gjort!
- Nä, sa jag. Det är ju i alla fall bra.
-Ja sa hon, det är bra men nu måste vi få bort allt innan de nya ägarna kommer och det blir kvällarna som vi får ta till så det är bra om du kan börja lite.
-Jag får väl försöka, sa jag, men du vet att jag är inte riktigt bra i ryggen och sen har jag fått en lårkaka.
-Lårkaka, sa hon, nä det är väl snarare en kaffekaka eller rättare flera kaffekakor och dom syns lite högre upp på din kropp. Det är bara nyttigt att du rör lite på dig. Flytta ut det du kan i vardagsrummet så hjälper jag dig att bära när jag kommer hem.
Jag förstod att det inte fanns någon väg ut ur denna arbetsinsats varför jag satte mig i favoritfåtöljen med en bok samtidigt som hon vinkade farväl och begav sig till jobbet.
Jag förstår nu varför alla pensionärer har så lite tid. Alla klagar ju på att dom inte hinner med.
Hur ska man kunna hinna med något när man har arbetslistor som skulle få en hel flyttfirma att sysselsättas?
HH (Husets Härskare)

Köttbullens dag

Idag firar vi Köttbullens dag!
Ja, ja det är inte mig som avses så alla dåliga skämt betackar jag mig för. Nä detta är faktiskt seriöst. För några år sedan lades slakteriet i Kil ner. Lokalerna stod tomma tills Konsum Värmland beslutade att starta en del produktion i de gamla lokalerna. Det var då det blev produktion av Köttbullar i Kil. Ett Kommunalråd i kommunen utropade i rena euforin den 23 augusti till KÖTTBULLENS DAG.
Så är det. För att det ska kunna göras lite aktiviteter kring denna ödesmättade dag har den fått flytta på sig till närmaste lördag och det blir då idag.
Som den föreningsmänniska jag är, har jag också ett finger med i Konsums Butiksråd här på hemorten. Vi har därför idag ett storslaget firande av Köttbullens dag genom att bjuda kunder i butiken på, ja just det, Köttbullar.
Efter ett antal timmar med utbjudande av färdiglagade köttbullar tänker jag åka hem och grilla. Oavsett väder! Men till dess firar vi alltså Köttbullens dag.
HH

Morgonstund har guld i mund...?

-Ska du verkligen gå ut nu? Sa Huskorset. Klockan är ju bara kvart över sex…
-Jepp, sa jag. Morgonstund har guld i mund!
-Har du tittat ut? Hundarna verkar inte vara på G precis!
Jag slängde en blick ut genom fönstret och såg vatten, bara vanligt vatten. Eller snarare vanligt regn. Hundarna vände sig bort från mig när dom såg vad som var i görningen.
-Ser du, sa Huskorset. Dom vill sova lite till.
Visserligen var det tidig morgon och gryningsljuset som borde vara strålande var mer strilande.
Natten hade varit lugn fram till halv fyra då vår Norska Vinnare 2010 (Yaya blev det i söndags på utställning i Oslo så vi är mäkta stolta över henne också, Huskorset och jag) bestämde sig för att något var i görningen utanför. Hon tog till sitt mest skräckinjagande skall och vägrade sluta förrän Huskorset smög upp för att se vad som stod på.
I grannhuset bor för närvarande Grannens son med en kamrat. Grannen är tysk likaså hans son liksom även sonens kamrat. Sonens kamrat har aldrig sett en älg, en missad upplevelse som han delar med en stor del av den tyska befolkningen. Det verkar som om tyskarna är mest intresserade av älg. I alla fall mer intresserade än övriga Europeer. För att råda bot på detta svarta hål bland upplevelser, hade gossarna helt sonika bokat plats på Älgsafari… Denna Älgsafari genomfördes under föregående natt och när dom kom hem vid tresnåret tyckte Yaya att det fanns alla skäl i världen att upplysa oss om detta. Sålunda var detta skälet till hennes envetna skällande.
Jag hade följaktligen endast slumrat en kort stund när klockan ringde halv fem. Dagen kändes som långt skriden varför jag alltså beslutade mig för att gå morgonprommis kvart över sex.
Mornar ska vara ljuvliga och lugna.
En katt satt vid vägkanten och tittade på oss en bit ner på gatan.
Katter ska inte sitta vid vägkanten och titta på en hel Kennel som är ute på morgonprommis. Detta konstaterande gjorde Alfahanen (då menar jag inte mig själv). Han började helt oannonserat att förflytta sig och tikarna mot den tittande katten. På släp efter kom jag. Jag lyckades få stopp på ekipaget innan frukosten så att säga var intagen…
Efter ytterligare några hundra meter blockerades vägen av en råbock som uppenbarligen ansåg att vägen var hans. Han rörde sig inte ur fläcken. Det gjorde däremot mina hundar, eller rättare sagt dom försökte att röra sig mot bocken. Jag stretade emot och lyckades med uppbådande av all min kraft och lite till att göra en omväg, förbi bocken.
Jag vill inte påstå att morgonen var lugn, ljus och ljuv, nä slitsam, svettig och skitig, blev den!
Jag trodde att den resterande delen av morgonprommisen skulle flyta bättre men i skogen sista biten hade tydligen ett djur med ett av djurvärldens mest intressanta dofter förflyttat sig. Det skulle nosas på varenda blåbärstuva och även på de förekommande lingontuvorna. Ingen av hundarna valde samma tuva utan olika och på samma gång. Då var det nära att kopplena formade Eiffeltornet och sedan Tekoppen! (Se blogg den 8 juli 2010)
När jag kom hem var jag blöt och slut.
Morgonprommisar i all ära men inte som idag. Nu ska jag vila. Hundarna har redan lagt sig tillrätta. Sofforna är upptagna av hundar. Min bästa TV fåtölj ockupera av Alfahanen. För mig finns bara hundkorgen kvar…
HH

Tillbaka på bloggen

-Nu är det nån som har skrivit och undrat vart du tagit vägen, igen, sa Huskorset. Du måste rycka upp dig. Du kan inte bara låta bli att skriva.
Sommaren fick mig att liksom gå in i en tid av icke skrivande.
-Det är snart en månad sen du skrev i bloggen. Förstår du att folk undrar, sa hon.
Jag hade inte något direkt svar så jag tittade vidare på Gomorron i SVT1.
-Dom kan ju tro att vi har nån fnurra på tråden, sa hon.
På TVn kom ett intressant reportage om hur man odlade olika pumpor på kompost.
-Vad tittar du på, sa hon.
-Hur man odlar pumpor på kompost, sa jag.
-Va, sa hon.
-Hur man odlar pumpor på kompost, sa jag.
-Har du blivit intresserad av att odla, sa hon.
-Nä, sa jag men det fanns inget annat att titta på och TV4 tycker jag bara är osakliga i nästan allt.
-Jahaja, sa hon.
Hon vände på klacken och försvann ur rummet med en suck.
Jag började fundera över vad hon sagt.
Jag hade inte skrivit en rad sedan den 25 juli och då hade jag inte ens skrivit utan bara satt in några bilder på mig själv.
”Du har en underbar distans till dig själv.” Var en kommentar om bilderna av en god vän.
Nå ja, distans.
Det fanns en Engelsk komiker som hette Tommy Cooper. Han var popular på 70- och 80-talet. Han hade en show i Engelsk TV, den visades också i Sverige. I sina shower bar han en röd fez. Han trollade, oftast med mindre lyckat resultat, sen hade han en snabb monolog, som till exempel:
Last night I dreamed that I ate a giant marshmallow and when I woke up this morning my pillow was gone. ( Inatt drömde jag att jag åt en gigantisk marshmallow och när jag vaknade I morse var min kudde borta).
Så där var hans skämt och dom framfördes i ett rasande tempo och när hans shower var slut satt man som publik helt andfådd. Den 15 april 1984 avled Tommy Cooper i direktsändning i brittisk TV. Han segnade ihop och publiken jublade och applåderade i tron att det ingick i showen.
Vilket fantastiskt sätt att få lämna in som komiker. Till och med i dödsögonblicket jublade publiken. Eller kanske inte… Kanske är det problemet som komiker att du inte blir tagen på allvar. Alla förväntar sig att det ska hoppa lustigheter ur din mun. Eller att allt du skriver är med en anstrykning av komik.
Ibland måste man hämta andan. Skapa distans. Hitta fokus och mål.
I idrottens värld går kroppen ibland sönder, den orkar inte mer och då måste den vila för att orka på nytt.
Vi får väl se om jag vilat tillräckligt. Om jag hittat nytt fokus och nya mål. Nu ska jag i alla fall ta på mig de där glasögonen som får mig att se världen lite mer ut ett löjets skimmer. Kanske blir det då som fokus framträder och jag kan se livets alla galenskaper.
HH

Bilder på mig efterlystes på Facebook...

Här kommer några:

Håll till godo!

HH

Nästan alla var där...

Igår var det fullt på altanen och grillen gick varm!

Sönerna med sonhustruar och barn kom för att traditionellt grilla och träffas. Ex-hustrun var också med liksom nuvarande hustrun. Saknades gjordes två av barnbarnen som var hos sin mamma.

Låter det komplicerat?

Nja inte så värst.

-Detta är ju som ett familjefoto hos Ingemar Bergman på Fårö, sa någon i församlingen, och visst finns det likheter.

På bilden nerifrån vänster: Ulrica med hunden Sacha, Ulrika är gift med Andreas, Lena (Huskorset) min hustru, Siw ex-hustru.
Ovanför Siw sitter Andreas. Ovanför Andreas sitter Maria som har sin sambo Mattias och dotter Rut till vänster om sig på bilden.
Ovanför Maria sitter Fredrik med sin son Jonathan i knät och som till vänster om sig på bilden har sin fru Carina. Nedanför Carina stitter Carina och Fredriks son Kasper och till vänster om Kasper på bilden sitter Andreas och Ulricas dotter Linnea.
Sen var det några som inte kom fram men dom kommer här:

I mitten är det ju jag, Husets Härskare, sen till vänster om Rut ovanför Ulricas axel sitter Sebastian, Ulrika och Andras son. Bakom mitt huvud sticker Samuels ansikte fram, det är också son till Andreas och Ulrica.

Sen saknas ju alla våra hundar på bilden men dom tar vi bild på nästa helg tillsammans med Sus och Öjje!

När jag tittar på bilderna känns det inte som en kopia av Bergmansfamiljen utan snarare en del av kortspelet "Löjliga Familjen".

HH

Regnet öste ner hela morgonen!

Det började ganska bra. Jag vaknade vid 3-tiden av att det regnade. Ja, regnade är en underdrift. Det formligen vräkte ner vatten frå ovan. I fjärran mullrade det lovande.

Nu är det inte så att jag är speciellt förtjust i åska men muller för oftast med sig regn och till och med oväder. Detta känndes lovande. Jag vände mig i sängen och somnade om.

Huskorset har ju tidigare deklarerat vilka arbetsuppgifter som står på tur och dagen skulle ägnas åt vedkörning. Det innebär att jag kör ved i skottkärran och Huskorset staplar i vedboden. Detta skulle alltså ske samtidigt som Tour de France nionde etapp avgjörs. En bergsetapp där vi tittare skulle få vara med från början. Med det ihållande regnandet såg det därför lovande ut inför dagen.

Vid nio-tiden slutade regnet plötsligt och vi, det vill säga hundarna och jag, kommenderades ut på morgonprommis.

Lugnt tänkte jag, väderleksspåmännen lovar mer regn så när vi kommer hem, om vi hinner hem, regnar det igen.

När klockan väl passerat tv-starttiden för Touren, sken solen från en klarblå himmel.

-Vi tar lite youghurt, sa Huskorset, sen börjar vi med veden.

Jag har spejat mot horisonten likt en gammal indian. Inget regn i sikte. Nu har Tourdeltagarna passerat flera berg...

Vedhögen är fortfarande ett jätteberg i mina ögon.

Kanske regnar det i morgon?

HH (Husets Härskare)

Hemma igen!

Så är vi då hemma igen efter helgen i Götet och utställningen i 2åker. Vicken helg!

Jag tror Huskorset (hon är tillbaka som Huskors nu) flutit omkring i ett litet lyckorus.

Såhär såg det ut när hon blev BIS R.

Huskorset började sin semester idag. Hon har redan börjat planera vad som ska göras här hemma. Det ska renoveras och det ska målas och köras in ved. Så man kan säga att allt återgått till det normala. I alla fall tills vi gör en ny tripp.

Ingen rast och ingen ro, bara gno och bara gno...

Ska sanningen fram, tänker jag nog ta kompledigt någar dagar...

I detta ärende återkommar jag.

HH

Det blev BIS 5 !

Ett jättegrattis till min underbara Lena som med YaYa placerade sig som BIS 5:a till slut!
Kort kommer när och om vi får tag i några!

Vilken dag så här långt....

Det började med att Louis blev klassvinnare och 2:a bästa hane. Sen vann YaYa sin klss med dotter Summer som tvåa och sen blev dom båda placerade 1:a 0ch 2:a i bästa tikklass. Men inte nog med det YaYa blev Grupp 1:a och nu väntar vi å BIS-finalen....
Lena är handler, en stolt sådan!
Bilden tog Sus påpassligt!

Eiffeltornet

Ibland är morgonprommisarna underbara. Lagom varmt, syrerik luft. Fåglar som kvittrar. Inga andra, varken människor eller hundar som är ute.
Idag hade det alla möjligheter att bli en sådan morgonprommis.
Huskorset började tidigt idag. När hon är Webbredaktör, stiger vi upp vid halv fem. Vid sjudraget var morgonsysslorna avverkade så jag beslutade att det var dags för morgonprommis. Att gå ut sådär tidigt på morgonen har andra poänger också. En del hundägare, då gäller det framför allt ägare till så kallade brukshundar, har för sig att man aldrig ska ha sina hundar kopplade. När jag traskar förbi sommarstugor med allahanda innevånare, vet jag att det finns dom som är rädda för hundar och sen är det dom som hatar hundar. Jag har därför alltid mina hundar kopplade. Skulle dom vara lösa blir det för mycket bus. Fyra irländare kan hitta på massor av saker att göra och när dom gör det är husses inkallning inte alltid det första som är av intresse. Skulle dom dessutom stöta på en lös hund kan det bli rena rama kalabaliken.
Som sagt ibland är morgonprommisen helt underbar, andra gånger mindre underbar, som idag.
Jag vet inte vad som flugit i mina röda älsklingar men det där förnäma prommandet bredvid husse var som bortblåst.
Det skulle nosas, helt ok men idag samtidigt och inte på samma ställe. I alla väderstreck och helst inte i närheten av vägen. Efter nästan en timmes pärs var vi i alla fall hemma. Fyra hundar slängde sig ner för att pusta ut. Jag började reda ut kopplen, och vad får jag se. Den marigaste av alla sådanadär trådövningar: Eiffeltornet!
Låt mig förklara. När jag var mycket yngre än jag är nu, brukade tjejerna leka med trådar. Man skulle greppa tråden med fingrar och rätt som det var formade tråden en ”tekopp”, eller något annat finurligt.
Hundarna hade så gott som gjort Eiffeltornet av sina koppel. Inte undra på att dom var trötta…
HH

Nu bör det klippas

-Ikväll jobbar jag länge, sa Huskorset.
-Jaha, sa jag.
-Ja, det vore bra om du kunde göra några grejor.
-Jaha, sa jag.
-Ja om vi ska på utställning i helgen måste det fixas lite innan.
-Jaha, sa jag.
-Kan du trimma hundarna, det är bara lite puts, sa hon, så ska jag bada dom när jag kommer hem. Sen vore det bra om du kan dammsuga och torka golven. Jag såg att gräset i vårt andra hus behöver klippas också innan helgen om det skulle komma spekulanter, så det vore bra om det kunde bli gjort också. Sen kommer Rörisen och fixar avloppet. Kolla efter garantin på tvättmaskinen också. Ha det så bra idag så ses vi ikväll. Puss,Puss.
Så var hon på väg till jobbet.
Telefonen ringde och en god vän som hjälpt mig med en reservdel till toaletten i det andra huset meddelade att jag kunde hämta den under eftermiddagen.
En del problem måste man lösa med en gång, andra kan man vänta med att lösa och en del löser tiden.
Nu ska vi se vilka som tiden löser...
Nu tar jag kaffe så får vi se hur det blir.
HH

Så var det klippt

-Du kan inte se ut på det viset till helgen, sa Huskorset.
-Se ut? Vad då, sa jag.
-Ja du måste klippa dig!
-Jaha, sa jag.
Denna replikväxling utbyttes under helgen.
Idag var det dags att göra något åt saken.
När hundarna prommats och morgonsysslorna var gjorda förberedde jag mig för en tur till staden och frisören.
Redan på trappan hindrades jag av en liten svart ödla som solade sig och vägrade att flytta på sig.
-Flyttar du inte på dig kan jag trampa på dig, sa jag.
Ödlan tittade på mig och sa liksom att det skulle vara skönt att sola på mina fötter.
-Nä du, sa jag. Inget sådant om jag får be. Väck med dig!
Ödlan flyttade sig i sakta mak och jag åkte till staden för att klippa mig.
Det var tre före men min frisör är snabb så snart satt jag i stolen och hårtestarna flög åt alla håll.
-Jag tar bort hälften, sa han, och klipper fram öronen.
-Ja , sa jag.
Min frisör kommer från Kurdistan och är en hejare på att frisera.
När jag var klar betalade jag och lämnade bekymrad etablisemanget.
Inte var det som det brukar.
Såhär blev det,
jag tycker att det var bättre förut, men längre...
Det är inte bara jag som blivit klippt!
Hemsidan är också klippt! Telia har beslutat sig för att ta betalt för det som tidigare var gratis och nu måste man beställa ett nytt abonemang för hemsidan på Telias Webbhotell. Vi letar alternativ ska jag säga.
Visst är det bra med frihet som han Reinfelt pratar om men den friheten är bara till för de som vill och framför allt kan betala.
Jag blir inte bara klippt utan rödare och rödare för var dag som går och då handlar det inte om solbränna!
HH

Kvinnor som hatar män!

Ja, jag vet att det finns kamrater som kommer att delita mig från sin ”kamratlista” redan nu, utan att ha läst hela bloggen. Men ge mig i alla fall en chans?
Tack!
Jag blev pensionär för ett år sedan. Jag valde att ”gå vid 63”. Skälet till detta var många, bland annat att jag under de senaste tio åren haft problem med hjärtat efter en infarkt. Ett annat skäl var att jag kände mig något sånär pigg och ville inte gå i pension förbrukad och oförmögen att njuta mitt ”otium cum dignitate”( njuta min vila med värdighet), som man säger.
Vad har då detta med manshatande kvinnor att göra?
Varje dag när Huskorset åkt till jobbet tar jag hundarna på en morgonprommis som sisådär tar en timme, lite kortare om jag går raskt och inte träffar någon. Dessa promenader ger mig tillfälle att reflektera över allahanda saker. Jag tror till och med att jag ibland för resonemang med mig själv genom att gå och mumla eller till och med tala mer eller mindre högt. Hundarna tycks ha vant sig för dom låter mig hållas och sysslar med sånt som hundar sysslar.
Idag reflekterade jag vidare på en tanke som jag började på igår. Jag tänkte då på Huskorset som ibland i denna spalt framställs som en delvis hård och dominerande kvinna. Så är inte fallet i verkligheten, vill jag påpeka. Den ”konstnärliga friheten” som jag tar mig i detta fall har om ingen, så i alla fall ringa likhet med förebilden.
Huskorset är en stark kvinna med idéer och vilja som ofta ställs mot mina i en konstruktiv diskussion. Hon har varit och är fortfarande ”ledare” i olika organisationsformer. I dessa uppgifter försöker jag att vara hennes bollplank och stötta.
I mitt professionella liv arbetade jag under lång tid med att vara just det, ett bollplank för ledare i olika positioner, allt ifrån suppleanter i en liten förening (dom är ju också ledare i ett visst perspektiv) till personer som aktivt under pågående utbildning eller under kommande år, styrde och styr, organisationer och samhälle i den absoluta toppen.
Oj,oj, oj, detta blir långt!
Jag har också under många år haft kvinnor som chefer. Flera av dessa kvinnor har varit utmärkta i sin ledarfunktion, faktiskt många gånger bättre än manliga kollegor jag stött på.
Det är liksom mitt kära Huskors, starka kvinnor med idé och tanke bakom sina ageranden, men med ett viktigt plus, empati.
Ofta har detta på ett påtagligt sätt visats genom att dom ”bryr sig” om sina arbetskamrater. Att ”bry sig” innebär inte bara undanfallenhet utan också att visa på en annan väg eller ett annat förhållningssätt i arbetet.
Jag har också träffat på motsatsen. Kvinnliga chefer som anammat sina manliga kollegors sämsta sidor. För något år sedan lyckades två sådana kvinnor hamna i samma organisation. Båda började intervjua sina medarbetare och strax därefter omorganisera och utesluta.
”Utesluta” i mening att oskadliggöra personer med lång och gedigen erfarenhet, någon kvinna, och flera män. Personer som tidigare varit kärnan i organisationens arbete, ja man skulle till och med kunna kalla dom organisationens själ. Flera fick sluta sina anställningar och några liksom jag fick välja att pensioneras. Kvar fanns bara personer som endera skrämts till tystnad och följsamhet eller sådana som genom följsamhet trodde sig kunna klättra i hierarkin. Genom sitt ledarskap tror jag att den organisation dom leder sakta kommer att förtvina och den relativa storhet och inflytande på samhället som organisationen tidigare hade kommer att försvinna.
Kvinnor som hatar män!
Deras människosyn har inget med jämställdhet mellan könen att göra. Det handlar inte om Feminism. Det handlar om en förvriden maktsträvan.
Vi kan bara hoppas att denna typ av ledarskap försvinner och att ”riktiga kvinnor” får chansen till att utöva ledarskap.
Till slut några ord till Huskorset.
Kära Huskors. Du har allt dessa manshatare saknar. Förutom en modern samhällssyn med strävan efter jämlikhet och ansvar, byggt på empati, ärlighet och rättvisa, är du en sjuhelvetes kvinna!
HH (husets härskare)

Väntan är över

Nu är väntan över. Midsommar har passerat. Gästerna lämnat oss och det är bara Huskorset hundarna och undertecknad kvar. Sus och Örjan har kommit hem från Världsutställningen och allt har gått utan större framgångar eller om man så vill missöden.Sus sa att hotellet var över medel. Bra områden att rasta hundarna på och fint käk. Vad mer kan man önska? Möjligen en Världs Vinnare då.Lynley fick Excellent och det är helt OK i konkurrensen.
Huskorset och jag hämtar oss nu från helgen. Örjan sa att man borde fira annandag, tredjedag, fjärdedag midsommar osv.
Ligger nåt i det. Då är det ju snart Jul och då kan man börja på ny kula.
Så det lackar alltså mot Jul!
HH

I väntan på Midsommarafton

-Va, är du på väg till bolaget idag, sa Sus på sin klingande Göteborgska när jag ringde henne från bilen idag på eftermiddagen. I morse sa dom på radion att det var köer som väntade utanför när dom skulle öppna.
-Jaså, sa jag, jag får väl försöka att ha tålamod då om det är långa köer till kassan.
Hennes skratt låg inte i närheten av ett leende inte ens ljusår i närheten av ett fniss, om ni förstår vad jag menar. Det var snarare ett uttryck för ett hysterisk skratt som bottnade i vetskapen om att om det är något som jag inte besitter så är det tålamod.
-Ja,ja, sa jag, skratta du men är det för mycket folk får Midsommargästerna hålla tillgodo med vad huset bjuder.
-Jasså, sa hon, och vad kan det vara?
-Det blir Bols Blåa Curaco som snaps alternativt Schwartzer Häger (en sorts sprit jag förärades för ett par år sedan av Tyska vänner), sen får det bli vatten eller folköl som måltidsdryck.
-Hummm, sa hon, det är synd vi ska till Danmark på Världsutställningen för detta Midsommarfirande hade jag gärna velat vara med om.
Jag tackade för hennes tro på mig och vi avslutade samtalet.
När jag kom fram till köpcentrat fanns endast ett fåtal parkeringar att uppbringa så Sus farhågor såg ut att besannas. Jag stegade in på Systembolaget och fann att köerna inte var speciellt långa. Efter fem minuter hade jag både plockat till mig det Huskorset skrivit upp på inköpslistan och betalat detsamma.
Sedan gjorde jag en raid genom matbutiken och allt som allt tog det 45 minuter.
Tillbaka i bilen ringde jag upp Sus för att påpeka att hennes farhågor kommit på skam.
-Vilken tur för dina gäster, sa hon.
-Javisst sa jag.
Sen blev jag tyst för bensinmätaren lyste som i neon: TOM TANK, TOM TANK!
Jag tyckte att bilen hackade till och svetten bröt ut i pannan. Skulle jag bli stående med soppatorsk också, när det gick så bra med allt annat bränsle?
Jag klarade mig till macken och hem också för den skull.
Nu väntar jag på huskorset som fått jobba över.
Det ser ut att bli midsommar i år också!
HH

FB bär skulden!

-Hej, det var länge sen du Bloggade, sa en glad kamrat på utställningen i helgen.
-Ja jag vet, sa jag, det blir liksom inte av, tiden bara rinner iväg när man måste kolla på Facebook vad alla håller på med, sen måste man ju meddela sig med omvärlden vad man håller på med, sen får man ett gilla eller en kommentar som man måste kommentera…
Hon tittade på mig och nickade instämmande.
-Vet du, sa hon, det var mycket roligare att läsa om vad du gör på bloggen än de där snuttarna på FB. ”Nu går jag upp”, ”Ska grilla ikväll”, ”Framme på utställningen och det var lång kö”. Vem bryr sig egentligen.
-Jag vet inte, sa jag, men på något sätt får man en sorts bekräftelse på att man inte är ensam. Du vet jag bor ju mitt ute i skogen och när Huskorset åkt till jobbet blir det lite Facebookande och sen mat och allt det där som man gör på dagrna.
-Jaha, sa hon, som att lägga skifferplattor då…
Det fanns ju inget direkt svar på detta så jag höll tyst och försökte ändra inriktning på samtalet.
-Vilken kö det var i lördags, sa jag, men det gjorde ju inte så mycket för sen gick det ju så bra för Summer.
-Javisst, sa hon, BIM och CACIB får man väl vara nöjd med.
-Ja, sa jag det var väl kul.
-Förreseten, sa hon , jag läste Sus Blogg, eller snarare såg bilderna.
-Jaha ja, sa jag. Bilderna. Ja jag försökte spexa till det lite på söndagsmorgonen och nu när bilderna blivit offentliga har jag förstått att man nog ska vara mer värdig i sitt uppträdande..
-Jasså, hurdå, sa hon.
-Jo när vi satt upp tältet i morse och jag satt inuti för att det var lite båsigt utanför, så hörde jag en alldeles främmande kvinnoröst säga: ”Såg du i tältet, där satt den där galningen som du visade mig på internet.” En mansröst svarade: ”Nähä, han i den där fula jackan, han med vantar mitt i sommaren? Vardå, såg han lika dan ut idag?”
Samtalet försvann men det räckte för att jag skulle förstå att om något skulle hållas så var det en låg profil.
Tills nästa utställning ska jag färga håret och skaffa helskägg, eller kanske raka av mustaschen.
HH

Bröllopsdag och fotboll

Igår för 21 år sedan lovade Huskorset och jag varandra evig trohet och kärlek. Det var en enkel men vacker ceremoni på vår altan. Vi hade ännu inte flyttat till det som sedan dess varit vårt hem. Det gjorde vi påföljande sommar.
Vår gästlista var något mindre än den som i dagarna tillkännages för det bröllop som avhålls i Stockholm på lördagen. Inte heller behövde jag eller min tillkommande fråga om någons lov. Vi bestämde själva. Förlovningen passerade lika obemärkt den 5 december 1987. Ingen press inga kameror och inga bilder i tidningarna!
Tillbaka till vårt bröllop. Det var väl sisådär ett 30-tal gäster. Grannar, Huskorsets föräldrar, syskon, barn och vänner och barnens kamrater utgjorde den muntra skara som efter själva vigseln i kortege åkte till Graninge Värdshus i Molkom för att därstädes intaga en Bröllopsmiddag. Detta inslag var ett absolut krav från min svärfar. Tärna och Bestman var Huskorsets syster Lotta och min älste son Fredrik.
Efter middagen begav sig sällskapet tillbaka till Österängarna för glam och stoj. Brudvalsen dansades på gårdsplanen till tonerna av An der Schönen Blauen Donau. En son med en kamrat framförde Schvamingjoner av Gustav Frödig. Kamraten tillsammans med Adde och Mattias numer medlemmar i det allt mer kända Showbandet StarBoys. Kamraten heter för övrigt Björn Starrin så lite stjärnglans hade vi på bröllopet även om ingen av ovan nämnda ungomar då tillhörde de mer kända.
Vi båda fick en minnesvärd dag. Inte minst kan detta bestyrkas då detta lilla kåseri har kommit till genom en inte alltför djup dykning i minnenas arkiv.
Gårdagen förlöpte inte lika minnesvärd även om vi åt gott och tittade varandra djupt i ögonen. Kära efter 21 år, men det är ju ostraffbart, eller hur?
Tidningarna fylls i dagarna av två saker Bröllop, dock icke vårt, och fotboll.
Båda tilldragelserna är ju historiska på sitt sätt. Fotbolls VM för första gången på den Afrikanska kontinenten och Kronprinsessbröllop i Sverige. Det tycks som om världens journalister samlats i Stockholm och Sydafrika.
För egna delar, det vill säga Huskorsets och min, tar vi det hela med ro och siktar in oss på Silverbröllop och en ny VM-turnering i fotboll där Sverige är med!
HH

Plattorna går igen!

Jag har ju på denna plats beskrivit mödorna med att få förmiddagskaffealtanen i skick för att användas.
Huskorset har nu gjort en friserad beskrivning i Värmlands Folkblads "gomorron"-spalt med dagens datum(http://www.vf.se/Kronika/Varmland/Kampen-mot-skifferplattorna-100614.aspx).
Låt mig därför berätta om dagens övningar.
Vi begav oss under eftermiddagen til min födelsestad Åmål för att tillse mina föräldrars grav. Efter detta gjorde vi en prommis med hundarna i Örnässkogen, en skogspark väl värd att besöka. Vi parkerade vår bil vid Kamratgården. Detta är Idrottsföreningen Kamraternas näste. Vid återkomsten till bilen pekade jag på Kamratgården och meddelade att det var därledes mina svällande muskler, som beskrivs i Huskorsets morgonspalt, odlades.
Vid detta påpekande log Huskorset. Ja att påsta att det var ett leende är att betrakta som årets underdrift. Jag vill inte påsta att hom brast ut i ett okontrollerat gapflabb och rullade sig på marken. Nej, Mitt emellan dessa!
Vid hemkomst till Karlstad besökte jag därför en butik vilken för naturprodukter.
I afton vid sänggåendet ska jag smörja mina svällande muskler med jordnötsolja. Bara för att visa hur svällande dom är!
HH

Ett stort grattis på två års dagen till alla J-kullsvalparna.

Detta med att besiktiga bilar.

Nu står den där på gården, guldgul och nybesiktigad. Den ser faktiskt nöjd ut, Guldklimpen. Ja den kallas så, Guldklimpen, mest för att färgen är guldgul, men också för att den faktiskt är billig att köra. I bränsle handlar det om mindre än hälften av vad Feen drar. Inget ont om Feen, den måste vi ha om vi ska åka med hundar och sånt.
För flera år sedan hade vi en Toyotaminibuss (Hiace). Det var vår dåvarande transportmedel för oss och hundar som vid den tiden var fler än de tre som idag finns på Kennel East Meadows.
Bussen hade inköpts begagnad och fyllde väl sitt ändamål tills vi beslutade att sälja den vilket är en historia i sig.
Besiktningen denna gång skedde 2 dagar efter det att sista dagen för ordinarie besiktning passeras. Vi har problem med detta med besiktning.
När det gällde Hiacen var det bromsarna som satte i igång det hela.

-Hur går det med bromsarna, frågade huskorset när hon passerade genom rummet på väg till någon syssla..?
-Jo tack, sa jag alldeles utmärkt.
-Ä dom klara?
-Nä, sa jag, inte förrän imorgon bitti, då har jag tid på verkstaden.

På verkstaden bad jag om en lite grundligare genomgång så att det inte skulle bli nåt problem vid besiktningen.
-Harru inte besiktiat, sa verksstadskillen.
-Tjhummaaa, svarade jag lite obestämt.
-Fan du ha ju en nolla, den skulle vatt inne i februari senast - dä ä körförbud pån då.
-Hummtjaummm, sa jag lite obestämt.
På vägen tillbaka till jobbet i arbetskamratens bil kunde jag inte låta bli och fråga om han trodde man kunde besiktiga på dagen.
-Harru inte besikitat... fan då har du ju körförbud pån, blev arbetskamratens svar.

På bilbesiktningen föreslog dom att jag skulle ta Drive in, alltså bara chansa på att det inte var för många i kö.
-300 kronor, sa besiktningsmannen.
-Va, sa jag.
-300 kronor kostar dä.
-Jahaja, sa jag och betalade.
Sen blev det tyst.
-Du, den här bussen ska besiktigas senast februari, sa mannen i den blågrå uniformen.
-Ja jag vet, sa jag och slog skamset ner blicken, det är lite sent men det kanske går bra ändå?.
-Sent, sa mannen i den blågrå uniformen, sent.... fan du ska besiktiga senast februari.
-Ja, sa jag.
-Februari nästa år. Du har ett år på dig. Här har du pengarna tillbaka.
-Tack, sa jag.
-Backa ut bussen, sa mannen i den blågrå uniformen.
-Nice doing business with you, sa jag.
Mannen i den blågrå uniformen tittade på mig när jag backade ut.

Denna gång var vi alltså 2 dagar sena så sitt sätt kan man säga att det är på väg att jämna ut sig. Jag tycker ändå att vi har plus och att någon dag här och där inte borde spela någon roll.
HH