Kvinnor som hatar män!

Ja, jag vet att det finns kamrater som kommer att delita mig från sin ”kamratlista” redan nu, utan att ha läst hela bloggen. Men ge mig i alla fall en chans?
Tack!
Jag blev pensionär för ett år sedan. Jag valde att ”gå vid 63”. Skälet till detta var många, bland annat att jag under de senaste tio åren haft problem med hjärtat efter en infarkt. Ett annat skäl var att jag kände mig något sånär pigg och ville inte gå i pension förbrukad och oförmögen att njuta mitt ”otium cum dignitate”( njuta min vila med värdighet), som man säger.
Vad har då detta med manshatande kvinnor att göra?
Varje dag när Huskorset åkt till jobbet tar jag hundarna på en morgonprommis som sisådär tar en timme, lite kortare om jag går raskt och inte träffar någon. Dessa promenader ger mig tillfälle att reflektera över allahanda saker. Jag tror till och med att jag ibland för resonemang med mig själv genom att gå och mumla eller till och med tala mer eller mindre högt. Hundarna tycks ha vant sig för dom låter mig hållas och sysslar med sånt som hundar sysslar.
Idag reflekterade jag vidare på en tanke som jag började på igår. Jag tänkte då på Huskorset som ibland i denna spalt framställs som en delvis hård och dominerande kvinna. Så är inte fallet i verkligheten, vill jag påpeka. Den ”konstnärliga friheten” som jag tar mig i detta fall har om ingen, så i alla fall ringa likhet med förebilden.
Huskorset är en stark kvinna med idéer och vilja som ofta ställs mot mina i en konstruktiv diskussion. Hon har varit och är fortfarande ”ledare” i olika organisationsformer. I dessa uppgifter försöker jag att vara hennes bollplank och stötta.
I mitt professionella liv arbetade jag under lång tid med att vara just det, ett bollplank för ledare i olika positioner, allt ifrån suppleanter i en liten förening (dom är ju också ledare i ett visst perspektiv) till personer som aktivt under pågående utbildning eller under kommande år, styrde och styr, organisationer och samhälle i den absoluta toppen.
Oj,oj, oj, detta blir långt!
Jag har också under många år haft kvinnor som chefer. Flera av dessa kvinnor har varit utmärkta i sin ledarfunktion, faktiskt många gånger bättre än manliga kollegor jag stött på.
Det är liksom mitt kära Huskors, starka kvinnor med idé och tanke bakom sina ageranden, men med ett viktigt plus, empati.
Ofta har detta på ett påtagligt sätt visats genom att dom ”bryr sig” om sina arbetskamrater. Att ”bry sig” innebär inte bara undanfallenhet utan också att visa på en annan väg eller ett annat förhållningssätt i arbetet.
Jag har också träffat på motsatsen. Kvinnliga chefer som anammat sina manliga kollegors sämsta sidor. För något år sedan lyckades två sådana kvinnor hamna i samma organisation. Båda började intervjua sina medarbetare och strax därefter omorganisera och utesluta.
”Utesluta” i mening att oskadliggöra personer med lång och gedigen erfarenhet, någon kvinna, och flera män. Personer som tidigare varit kärnan i organisationens arbete, ja man skulle till och med kunna kalla dom organisationens själ. Flera fick sluta sina anställningar och några liksom jag fick välja att pensioneras. Kvar fanns bara personer som endera skrämts till tystnad och följsamhet eller sådana som genom följsamhet trodde sig kunna klättra i hierarkin. Genom sitt ledarskap tror jag att den organisation dom leder sakta kommer att förtvina och den relativa storhet och inflytande på samhället som organisationen tidigare hade kommer att försvinna.
Kvinnor som hatar män!
Deras människosyn har inget med jämställdhet mellan könen att göra. Det handlar inte om Feminism. Det handlar om en förvriden maktsträvan.
Vi kan bara hoppas att denna typ av ledarskap försvinner och att ”riktiga kvinnor” får chansen till att utöva ledarskap.
Till slut några ord till Huskorset.
Kära Huskors. Du har allt dessa manshatare saknar. Förutom en modern samhällssyn med strävan efter jämlikhet och ansvar, byggt på empati, ärlighet och rättvisa, är du en sjuhelvetes kvinna!
HH (husets härskare)