En trevlig helg i Göteborg

Att åka tåg är faktiskt inte alls dumt. Med vissa reservationer. Vad folk nyser och hostar i trånga kupéer. Jag har inte bacillskräck, snarare tvärtom. Men att sitta i en varm och trång tågvagn där folk hostar och nyser runt omkring, då kändes det som om bacillerna bara hoppade på mig.
Tåget kom varje fall fram i tid till Göteborg och peppar, peppar, jag känner mig fullt frisk.
Anledningen till Göteborgsbesökets var att jag hade blivit inbjuden av Västsvenska Fågelhundsklubben till att döma deras inofficiella utställning i Sätila. Min första tanke när jag blev tillfrågad var: ridhus = svinkallt.

Nu var ju temperaturen med oss denna helg och i Göteborg var det barmark, nästan, så jag tänkte stanna och inte åka hem till all snö igen.
Ridhuset där utställningen var får "excellent", "very good" välstädat golv, "good" storlek, och jag frös inte på hela dagen.
Många vackra hundar, valpar, vuxna och veteraner äntrade ringen under dagen. Det är alltid lika roligt att döma olika raser. Även om dagen blir lång och huvudet känns tungt efter en dags bedömning.

En stor eloge till Västsvenska Fågelhundsklubben för en bra arrangerad utställning.
Väl hemma i Värmland igen bjöd maken på söndagsstek med ett gott vin till. Sen ringde telefonen och jag blev tillfrågad att döma Filipstads Brukshundklubbs inofficiella utställning den 6 juni.
En trevlig avslutning på en trevlig helg.

BIS-finalen för valpar dömde jag tillsammans med Irene Hjeltman-Vinnhed ( på bilden, till vänster, också Marina Bengtsson ordförande i Västsvenska Fågelhundsklubben).

Foto: Örjan Magnusson

Hur kommer det sig...

Nu är valparna 10 veckor och vi har bara ett par kvar att sälja. De som flyttat har fått så mycket beröm för hur duktiga dom är, förutom att dom är världens underbaraste valpar, världens vackraste och mest förståndiga. Allt är alltså som det ska vara både på bortaplan och hemmaplan. Allt detta får mig att tänka på hur det är att ha valpar. Inte alltid en dans på rosor och ganska mycket jobb. En del av jobbet är att ta vara överskottet. Det vill säga det som efter natt, vilopauser, mat och lek så att säga görs av med.
Hur kommer det sig att, när man med en plastpåse i ena handen i vilken man lägger ”pissiga” tidningar och med en toapappersrulle klämd mellan tummen och pekfingret i samma hand, och i andra handen ett avrivet papper från tidigare omnämnd rulle, plockar upp en deponi på golvet och papperet ger vika varvid ett par fingrar så att säga får närkontakt med deponin, samtidigt som man får ett hårstrå i munnen och detta enbart sker i sammanhang som här beskrivits?
Men visst är dom söta som man säger till sina valpköpare på besök…
HH

Mage som mage

-Vilken fin mage du har, sa Huskorset.
Uttalandet som sådant var ovanligt.
-Tack, sa jag.
-Nu var det inte dig jag menade, sa Huskorset. Jag menar valpen.
Jag muttrade ett ”Jasså”, till svar från min relativt bekväma position i vardagsrumssoffan. Vi köpte en ny soffa till jul. Den gamla var så att säga utsliten av alla hundar som liksom jag använt den för en kort ”lur”.
-Titta, sa Huskorset, är hon inte alldeles underbar.
-Jo sa jag.
Vi har en valpkull nu bestående av 7 tikar och en pojke. En tik har flyttat, Kolan, döpte hennes ägare henne till. Det stolta kennelnamnet är East Meadows Keep the TM Going On.
Nu var det alltså dags för tik nummer två att flytta till sitt nya hem. Hon ska heta Farin som tilltalsnamn men heter egentligen East Meadows Keep An Eye On Me.
Huskorset undrade uppfodrande om jag inte skulle stiga upp snart för valpköparna var på väg.
-Jovisst, sa jag, om du säger att du tycker att min mage är fin…
-Du har en fin mage, sa hon och vände sig bort och mumlade något som lät som, men stor…

8 veckor och livet leker

Kanonväder att leka i!

Playing in the sun!

A wonderful winter day and the puppies love to be outside in the sun. Now they are eight weeks old and next weekend some of them will move to their new families.