Jag blir så trött på egoism, snålhet och illojalitet. Ja, det finns mycket mer också för den delen, men just nu känns det som om det bara är detta det handlar om. Att se till sitt eget bästa, inte ställa upp för andra, inte räcka en hjälpande hand, bara räkna sekiner som man har och tror man ska få.
Det som gjors har gjorts och är historia, hur bra det än gjordes och hur oegennyttigt det än gjordes. Sånt räknas inte.
Lojalitet räknas bara i det man själv kan ha nytta av.
Jag blir så trött.
Nä nu ger jag upp.
UP
fredag 27 augusti 2010
onsdag 25 augusti 2010
Dags för flytt – igen.
-Du får börja med sovrummen, sa Huskorset, flytta ut sängarna och skruva ner lamporna, ta bort allt som står på golven så börjar vi städa där.
Anledningen till denna arbetsorder var försäljning av vårt andra hus. Huset har tidigare bebotts av Huskorsets mamma men under några månader stått utan inneboende. När huskorsets mamma flyttade ut, möblerade vi det för att eventuellt kunna hyras ut. Varken hyresmarknaden eller försäljningsmarknaden har levt upp till de förväntningar som vi hade. Ingen uthyrning och få spekulanter. Huset är en alldeles utmärkt stuga med möjlighet till åretruntboende. Nå ja nu är den ju såld så jag behöver inte göra reklam för den.
Vi flyttade alltså ut svärmor. Vi flyttade in möbler för uthyrning och nu ska vi flytta ut dessa möbler.
Det är helt otroligt. Vi har inte bott i detta hus en enda minut och trots det är huset fyllt med möbler tavlor porslin och en massa annan bråte.
-Vart kommer allt ifrån, frågade jag Huskorset.
-Du köpte det för att vi skulle kunna hyra ut, sa hon.
-Jaaa, sa jag, men det hade ju varit bra om vi hyrt ut.
-Ja, sa hon, men nu gjorde vi inte det.
-Nä, sa jag.
-Men vi sålde, sa hon, och det är det inte många andra som gjort!
- Nä, sa jag. Det är ju i alla fall bra.
-Ja sa hon, det är bra men nu måste vi få bort allt innan de nya ägarna kommer och det blir kvällarna som vi får ta till så det är bra om du kan börja lite.
-Jag får väl försöka, sa jag, men du vet att jag är inte riktigt bra i ryggen och sen har jag fått en lårkaka.
-Lårkaka, sa hon, nä det är väl snarare en kaffekaka eller rättare flera kaffekakor och dom syns lite högre upp på din kropp. Det är bara nyttigt att du rör lite på dig. Flytta ut det du kan i vardagsrummet så hjälper jag dig att bära när jag kommer hem.
Jag förstod att det inte fanns någon väg ut ur denna arbetsinsats varför jag satte mig i favoritfåtöljen med en bok samtidigt som hon vinkade farväl och begav sig till jobbet.
Jag förstår nu varför alla pensionärer har så lite tid. Alla klagar ju på att dom inte hinner med.
Hur ska man kunna hinna med något när man har arbetslistor som skulle få en hel flyttfirma att sysselsättas?
HH (Husets Härskare)
Anledningen till denna arbetsorder var försäljning av vårt andra hus. Huset har tidigare bebotts av Huskorsets mamma men under några månader stått utan inneboende. När huskorsets mamma flyttade ut, möblerade vi det för att eventuellt kunna hyras ut. Varken hyresmarknaden eller försäljningsmarknaden har levt upp till de förväntningar som vi hade. Ingen uthyrning och få spekulanter. Huset är en alldeles utmärkt stuga med möjlighet till åretruntboende. Nå ja nu är den ju såld så jag behöver inte göra reklam för den.
Vi flyttade alltså ut svärmor. Vi flyttade in möbler för uthyrning och nu ska vi flytta ut dessa möbler.
Det är helt otroligt. Vi har inte bott i detta hus en enda minut och trots det är huset fyllt med möbler tavlor porslin och en massa annan bråte.
-Vart kommer allt ifrån, frågade jag Huskorset.
-Du köpte det för att vi skulle kunna hyra ut, sa hon.
-Jaaa, sa jag, men det hade ju varit bra om vi hyrt ut.
-Ja, sa hon, men nu gjorde vi inte det.
-Nä, sa jag.
-Men vi sålde, sa hon, och det är det inte många andra som gjort!
- Nä, sa jag. Det är ju i alla fall bra.
-Ja sa hon, det är bra men nu måste vi få bort allt innan de nya ägarna kommer och det blir kvällarna som vi får ta till så det är bra om du kan börja lite.
-Jag får väl försöka, sa jag, men du vet att jag är inte riktigt bra i ryggen och sen har jag fått en lårkaka.
-Lårkaka, sa hon, nä det är väl snarare en kaffekaka eller rättare flera kaffekakor och dom syns lite högre upp på din kropp. Det är bara nyttigt att du rör lite på dig. Flytta ut det du kan i vardagsrummet så hjälper jag dig att bära när jag kommer hem.
Jag förstod att det inte fanns någon väg ut ur denna arbetsinsats varför jag satte mig i favoritfåtöljen med en bok samtidigt som hon vinkade farväl och begav sig till jobbet.
Jag förstår nu varför alla pensionärer har så lite tid. Alla klagar ju på att dom inte hinner med.
Hur ska man kunna hinna med något när man har arbetslistor som skulle få en hel flyttfirma att sysselsättas?
HH (Husets Härskare)
lördag 21 augusti 2010
Köttbullens dag
Idag firar vi Köttbullens dag!
Ja, ja det är inte mig som avses så alla dåliga skämt betackar jag mig för. Nä detta är faktiskt seriöst. För några år sedan lades slakteriet i Kil ner. Lokalerna stod tomma tills Konsum Värmland beslutade att starta en del produktion i de gamla lokalerna. Det var då det blev produktion av Köttbullar i Kil. Ett Kommunalråd i kommunen utropade i rena euforin den 23 augusti till KÖTTBULLENS DAG.
Så är det. För att det ska kunna göras lite aktiviteter kring denna ödesmättade dag har den fått flytta på sig till närmaste lördag och det blir då idag.
Som den föreningsmänniska jag är, har jag också ett finger med i Konsums Butiksråd här på hemorten. Vi har därför idag ett storslaget firande av Köttbullens dag genom att bjuda kunder i butiken på, ja just det, Köttbullar.
Efter ett antal timmar med utbjudande av färdiglagade köttbullar tänker jag åka hem och grilla. Oavsett väder! Men till dess firar vi alltså Köttbullens dag.
HH
Ja, ja det är inte mig som avses så alla dåliga skämt betackar jag mig för. Nä detta är faktiskt seriöst. För några år sedan lades slakteriet i Kil ner. Lokalerna stod tomma tills Konsum Värmland beslutade att starta en del produktion i de gamla lokalerna. Det var då det blev produktion av Köttbullar i Kil. Ett Kommunalråd i kommunen utropade i rena euforin den 23 augusti till KÖTTBULLENS DAG.
Så är det. För att det ska kunna göras lite aktiviteter kring denna ödesmättade dag har den fått flytta på sig till närmaste lördag och det blir då idag.
Som den föreningsmänniska jag är, har jag också ett finger med i Konsums Butiksråd här på hemorten. Vi har därför idag ett storslaget firande av Köttbullens dag genom att bjuda kunder i butiken på, ja just det, Köttbullar.
Efter ett antal timmar med utbjudande av färdiglagade köttbullar tänker jag åka hem och grilla. Oavsett väder! Men till dess firar vi alltså Köttbullens dag.
HH
fredag 20 augusti 2010
Morgonstund har guld i mund...?
-Ska du verkligen gå ut nu? Sa Huskorset. Klockan är ju bara kvart över sex…
-Jepp, sa jag. Morgonstund har guld i mund!
-Har du tittat ut? Hundarna verkar inte vara på G precis!
Jag slängde en blick ut genom fönstret och såg vatten, bara vanligt vatten. Eller snarare vanligt regn. Hundarna vände sig bort från mig när dom såg vad som var i görningen.
-Ser du, sa Huskorset. Dom vill sova lite till.
Visserligen var det tidig morgon och gryningsljuset som borde vara strålande var mer strilande.
Natten hade varit lugn fram till halv fyra då vår Norska Vinnare 2010 (Yaya blev det i söndags på utställning i Oslo så vi är mäkta stolta över henne också, Huskorset och jag) bestämde sig för att något var i görningen utanför. Hon tog till sitt mest skräckinjagande skall och vägrade sluta förrän Huskorset smög upp för att se vad som stod på.
I grannhuset bor för närvarande Grannens son med en kamrat. Grannen är tysk likaså hans son liksom även sonens kamrat. Sonens kamrat har aldrig sett en älg, en missad upplevelse som han delar med en stor del av den tyska befolkningen. Det verkar som om tyskarna är mest intresserade av älg. I alla fall mer intresserade än övriga Europeer. För att råda bot på detta svarta hål bland upplevelser, hade gossarna helt sonika bokat plats på Älgsafari… Denna Älgsafari genomfördes under föregående natt och när dom kom hem vid tresnåret tyckte Yaya att det fanns alla skäl i världen att upplysa oss om detta. Sålunda var detta skälet till hennes envetna skällande.
Jag hade följaktligen endast slumrat en kort stund när klockan ringde halv fem. Dagen kändes som långt skriden varför jag alltså beslutade mig för att gå morgonprommis kvart över sex.
Mornar ska vara ljuvliga och lugna.
En katt satt vid vägkanten och tittade på oss en bit ner på gatan.
Katter ska inte sitta vid vägkanten och titta på en hel Kennel som är ute på morgonprommis. Detta konstaterande gjorde Alfahanen (då menar jag inte mig själv). Han började helt oannonserat att förflytta sig och tikarna mot den tittande katten. På släp efter kom jag. Jag lyckades få stopp på ekipaget innan frukosten så att säga var intagen…
Efter ytterligare några hundra meter blockerades vägen av en råbock som uppenbarligen ansåg att vägen var hans. Han rörde sig inte ur fläcken. Det gjorde däremot mina hundar, eller rättare sagt dom försökte att röra sig mot bocken. Jag stretade emot och lyckades med uppbådande av all min kraft och lite till att göra en omväg, förbi bocken.
Jag vill inte påstå att morgonen var lugn, ljus och ljuv, nä slitsam, svettig och skitig, blev den!
Jag trodde att den resterande delen av morgonprommisen skulle flyta bättre men i skogen sista biten hade tydligen ett djur med ett av djurvärldens mest intressanta dofter förflyttat sig. Det skulle nosas på varenda blåbärstuva och även på de förekommande lingontuvorna. Ingen av hundarna valde samma tuva utan olika och på samma gång. Då var det nära att kopplena formade Eiffeltornet och sedan Tekoppen! (Se blogg den 8 juli 2010)
När jag kom hem var jag blöt och slut.
Morgonprommisar i all ära men inte som idag. Nu ska jag vila. Hundarna har redan lagt sig tillrätta. Sofforna är upptagna av hundar. Min bästa TV fåtölj ockupera av Alfahanen. För mig finns bara hundkorgen kvar…
HH
-Jepp, sa jag. Morgonstund har guld i mund!
-Har du tittat ut? Hundarna verkar inte vara på G precis!
Jag slängde en blick ut genom fönstret och såg vatten, bara vanligt vatten. Eller snarare vanligt regn. Hundarna vände sig bort från mig när dom såg vad som var i görningen.
-Ser du, sa Huskorset. Dom vill sova lite till.
Visserligen var det tidig morgon och gryningsljuset som borde vara strålande var mer strilande.
Natten hade varit lugn fram till halv fyra då vår Norska Vinnare 2010 (Yaya blev det i söndags på utställning i Oslo så vi är mäkta stolta över henne också, Huskorset och jag) bestämde sig för att något var i görningen utanför. Hon tog till sitt mest skräckinjagande skall och vägrade sluta förrän Huskorset smög upp för att se vad som stod på.
I grannhuset bor för närvarande Grannens son med en kamrat. Grannen är tysk likaså hans son liksom även sonens kamrat. Sonens kamrat har aldrig sett en älg, en missad upplevelse som han delar med en stor del av den tyska befolkningen. Det verkar som om tyskarna är mest intresserade av älg. I alla fall mer intresserade än övriga Europeer. För att råda bot på detta svarta hål bland upplevelser, hade gossarna helt sonika bokat plats på Älgsafari… Denna Älgsafari genomfördes under föregående natt och när dom kom hem vid tresnåret tyckte Yaya att det fanns alla skäl i världen att upplysa oss om detta. Sålunda var detta skälet till hennes envetna skällande.
Jag hade följaktligen endast slumrat en kort stund när klockan ringde halv fem. Dagen kändes som långt skriden varför jag alltså beslutade mig för att gå morgonprommis kvart över sex.
Mornar ska vara ljuvliga och lugna.
En katt satt vid vägkanten och tittade på oss en bit ner på gatan.
Katter ska inte sitta vid vägkanten och titta på en hel Kennel som är ute på morgonprommis. Detta konstaterande gjorde Alfahanen (då menar jag inte mig själv). Han började helt oannonserat att förflytta sig och tikarna mot den tittande katten. På släp efter kom jag. Jag lyckades få stopp på ekipaget innan frukosten så att säga var intagen…
Efter ytterligare några hundra meter blockerades vägen av en råbock som uppenbarligen ansåg att vägen var hans. Han rörde sig inte ur fläcken. Det gjorde däremot mina hundar, eller rättare sagt dom försökte att röra sig mot bocken. Jag stretade emot och lyckades med uppbådande av all min kraft och lite till att göra en omväg, förbi bocken.
Jag vill inte påstå att morgonen var lugn, ljus och ljuv, nä slitsam, svettig och skitig, blev den!
Jag trodde att den resterande delen av morgonprommisen skulle flyta bättre men i skogen sista biten hade tydligen ett djur med ett av djurvärldens mest intressanta dofter förflyttat sig. Det skulle nosas på varenda blåbärstuva och även på de förekommande lingontuvorna. Ingen av hundarna valde samma tuva utan olika och på samma gång. Då var det nära att kopplena formade Eiffeltornet och sedan Tekoppen! (Se blogg den 8 juli 2010)
När jag kom hem var jag blöt och slut.
Morgonprommisar i all ära men inte som idag. Nu ska jag vila. Hundarna har redan lagt sig tillrätta. Sofforna är upptagna av hundar. Min bästa TV fåtölj ockupera av Alfahanen. För mig finns bara hundkorgen kvar…
HH
onsdag 18 augusti 2010
Tillbaka på bloggen
-Nu är det nån som har skrivit och undrat vart du tagit vägen, igen, sa Huskorset. Du måste rycka upp dig. Du kan inte bara låta bli att skriva.
Sommaren fick mig att liksom gå in i en tid av icke skrivande.
-Det är snart en månad sen du skrev i bloggen. Förstår du att folk undrar, sa hon.
Jag hade inte något direkt svar så jag tittade vidare på Gomorron i SVT1.
-Dom kan ju tro att vi har nån fnurra på tråden, sa hon.
På TVn kom ett intressant reportage om hur man odlade olika pumpor på kompost.
-Vad tittar du på, sa hon.
-Hur man odlar pumpor på kompost, sa jag.
-Va, sa hon.
-Hur man odlar pumpor på kompost, sa jag.
-Har du blivit intresserad av att odla, sa hon.
-Nä, sa jag men det fanns inget annat att titta på och TV4 tycker jag bara är osakliga i nästan allt.
-Jahaja, sa hon.
Hon vände på klacken och försvann ur rummet med en suck.
Jag började fundera över vad hon sagt.
Jag hade inte skrivit en rad sedan den 25 juli och då hade jag inte ens skrivit utan bara satt in några bilder på mig själv.
”Du har en underbar distans till dig själv.” Var en kommentar om bilderna av en god vän.
Nå ja, distans.
Det fanns en Engelsk komiker som hette Tommy Cooper. Han var popular på 70- och 80-talet. Han hade en show i Engelsk TV, den visades också i Sverige. I sina shower bar han en röd fez. Han trollade, oftast med mindre lyckat resultat, sen hade han en snabb monolog, som till exempel:
Last night I dreamed that I ate a giant marshmallow and when I woke up this morning my pillow was gone. ( Inatt drömde jag att jag åt en gigantisk marshmallow och när jag vaknade I morse var min kudde borta).
Så där var hans skämt och dom framfördes i ett rasande tempo och när hans shower var slut satt man som publik helt andfådd. Den 15 april 1984 avled Tommy Cooper i direktsändning i brittisk TV. Han segnade ihop och publiken jublade och applåderade i tron att det ingick i showen.
Vilket fantastiskt sätt att få lämna in som komiker. Till och med i dödsögonblicket jublade publiken. Eller kanske inte… Kanske är det problemet som komiker att du inte blir tagen på allvar. Alla förväntar sig att det ska hoppa lustigheter ur din mun. Eller att allt du skriver är med en anstrykning av komik.
Ibland måste man hämta andan. Skapa distans. Hitta fokus och mål.
I idrottens värld går kroppen ibland sönder, den orkar inte mer och då måste den vila för att orka på nytt.
Vi får väl se om jag vilat tillräckligt. Om jag hittat nytt fokus och nya mål. Nu ska jag i alla fall ta på mig de där glasögonen som får mig att se världen lite mer ut ett löjets skimmer. Kanske blir det då som fokus framträder och jag kan se livets alla galenskaper.
HH
Sommaren fick mig att liksom gå in i en tid av icke skrivande.
-Det är snart en månad sen du skrev i bloggen. Förstår du att folk undrar, sa hon.
Jag hade inte något direkt svar så jag tittade vidare på Gomorron i SVT1.
-Dom kan ju tro att vi har nån fnurra på tråden, sa hon.
På TVn kom ett intressant reportage om hur man odlade olika pumpor på kompost.
-Vad tittar du på, sa hon.
-Hur man odlar pumpor på kompost, sa jag.
-Va, sa hon.
-Hur man odlar pumpor på kompost, sa jag.
-Har du blivit intresserad av att odla, sa hon.
-Nä, sa jag men det fanns inget annat att titta på och TV4 tycker jag bara är osakliga i nästan allt.
-Jahaja, sa hon.
Hon vände på klacken och försvann ur rummet med en suck.
Jag började fundera över vad hon sagt.
Jag hade inte skrivit en rad sedan den 25 juli och då hade jag inte ens skrivit utan bara satt in några bilder på mig själv.
”Du har en underbar distans till dig själv.” Var en kommentar om bilderna av en god vän.
Nå ja, distans.
Det fanns en Engelsk komiker som hette Tommy Cooper. Han var popular på 70- och 80-talet. Han hade en show i Engelsk TV, den visades också i Sverige. I sina shower bar han en röd fez. Han trollade, oftast med mindre lyckat resultat, sen hade han en snabb monolog, som till exempel:
Last night I dreamed that I ate a giant marshmallow and when I woke up this morning my pillow was gone. ( Inatt drömde jag att jag åt en gigantisk marshmallow och när jag vaknade I morse var min kudde borta).
Så där var hans skämt och dom framfördes i ett rasande tempo och när hans shower var slut satt man som publik helt andfådd. Den 15 april 1984 avled Tommy Cooper i direktsändning i brittisk TV. Han segnade ihop och publiken jublade och applåderade i tron att det ingick i showen.
Vilket fantastiskt sätt att få lämna in som komiker. Till och med i dödsögonblicket jublade publiken. Eller kanske inte… Kanske är det problemet som komiker att du inte blir tagen på allvar. Alla förväntar sig att det ska hoppa lustigheter ur din mun. Eller att allt du skriver är med en anstrykning av komik.
Ibland måste man hämta andan. Skapa distans. Hitta fokus och mål.
I idrottens värld går kroppen ibland sönder, den orkar inte mer och då måste den vila för att orka på nytt.
Vi får väl se om jag vilat tillräckligt. Om jag hittat nytt fokus och nya mål. Nu ska jag i alla fall ta på mig de där glasögonen som får mig att se världen lite mer ut ett löjets skimmer. Kanske blir det då som fokus framträder och jag kan se livets alla galenskaper.
HH
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)