torsdag 27 december 2012
onsdag 26 september 2012
Ett Hundliv – i husbil del 4 slutet och början
-Ja, då säger vi så, sa Huskorset.
Hon avslutade sitt telefonsamtal och vände sig mot mig och sa:
-Ja då är vi husbilsägare.
-Jahaja, sa jag, faktum är att jag också tyckte den där husbilen var just det som passade oss bäst.
Det hade gått några veckor sedan vi först började prata om husbil och vi hade skaffat oss en ganska god överblick över marknaden och husbilar i allmänhet. Vi hade fastnat för en och det var den som Huskorset ringde och bekräftade att vi skulle ha.
-Vi ska hämta den på torsdag, sa hon. Problemet är ju att det är en bit så vi får lov att ta en bil dit och sedan får en av oss köra husbilen hem.
-Ja, sa jag, då tar jag husbilen så kan jag ligga över på vägen hem.
-Knäppskalle, sa hon kärleksfullt, ska det liggas över gör vi det allihop, hundar du och jag, men jag tror nog vi klarar av alltihop på en dag.
På torsdagen steg vi upp i ottan och gav oss iväg för att hämta vårt mobila hem. På firman skrevs det och slantar bytte ägare. Nå slantar var väl en underdrift. Det handlade om rejäla pengar men framför mig såg jag inte pensionen fara all världens väg utan snarare varma och sköna kvällar på en utställningsplats i väntan på att i sådär lagom tid stiga upp för att färdigställa frukost i stället för att halvt sovande släpas ur sängen vid halv fyra för att hinna i tid till utställningen.
-Ja tack då sa huskorset och skakade försäljarens hand.
Sedan skakade jag och försäljaren hand och vi skyndade ut i snålblåsten och regnet mot husbilen. Ett väder som var allt annat den bild jag tidigare såg för mitt inre.
Vägen hem gick utan problem och väl hemma började planeringen för kommande utställningar och vilka inköp som måste göras för att få ett drägligt liv i husbilen.
Allt det där är en annan historia och den kan inte berättas förrän det skett och berättas ska det men som sagt det har ju inte skett än.
Det som däremot skett är att Huskorset som i sin publicistiska iver avslöjat inköp och annat på sin Facebook och sin kolumn i tidningen, så som vanligt är jag sent ute med nyheten, men vad spelar det för roll hon har ju inte berättat hela historien…
Nästa vecka kommer en ny spännande berättelse
Hon avslutade sitt telefonsamtal och vände sig mot mig och sa:
-Ja då är vi husbilsägare.
-Jahaja, sa jag, faktum är att jag också tyckte den där husbilen var just det som passade oss bäst.
Det hade gått några veckor sedan vi först började prata om husbil och vi hade skaffat oss en ganska god överblick över marknaden och husbilar i allmänhet. Vi hade fastnat för en och det var den som Huskorset ringde och bekräftade att vi skulle ha.
-Vi ska hämta den på torsdag, sa hon. Problemet är ju att det är en bit så vi får lov att ta en bil dit och sedan får en av oss köra husbilen hem.
-Ja, sa jag, då tar jag husbilen så kan jag ligga över på vägen hem.
-Knäppskalle, sa hon kärleksfullt, ska det liggas över gör vi det allihop, hundar du och jag, men jag tror nog vi klarar av alltihop på en dag.
På torsdagen steg vi upp i ottan och gav oss iväg för att hämta vårt mobila hem. På firman skrevs det och slantar bytte ägare. Nå slantar var väl en underdrift. Det handlade om rejäla pengar men framför mig såg jag inte pensionen fara all världens väg utan snarare varma och sköna kvällar på en utställningsplats i väntan på att i sådär lagom tid stiga upp för att färdigställa frukost i stället för att halvt sovande släpas ur sängen vid halv fyra för att hinna i tid till utställningen.
-Ja tack då sa huskorset och skakade försäljarens hand.
Sedan skakade jag och försäljaren hand och vi skyndade ut i snålblåsten och regnet mot husbilen. Ett väder som var allt annat den bild jag tidigare såg för mitt inre.
Vägen hem gick utan problem och väl hemma började planeringen för kommande utställningar och vilka inköp som måste göras för att få ett drägligt liv i husbilen.
Allt det där är en annan historia och den kan inte berättas förrän det skett och berättas ska det men som sagt det har ju inte skett än.
Det som däremot skett är att Huskorset som i sin publicistiska iver avslöjat inköp och annat på sin Facebook och sin kolumn i tidningen, så som vanligt är jag sent ute med nyheten, men vad spelar det för roll hon har ju inte berättat hela historien…
Nästa vecka kommer en ny spännande berättelse
onsdag 19 september 2012
Ett Hundliv – i husbil del 3
…forts
-Det var denna som jag först tänkte på, sa Huskorset, helt lagom för oss. Titta på garaget!
Jag snodde runt och tittade på ett icke oansenligt hus i den bortre ändan av inhägnaden i vilka ett större antal husbilar fanns uppställda för beskådande.
-Ja det är verkligen maffigt, sa jag, man får in hur mycket som helst.
-Javisst, sa huskorset, både det ena och andra. Nu går vi in och kollar.
Insidan var lika fin som utsidan och jag kommenderades upp i den bakre sovdelen.
-Måste man använda stege för att komma i säng, sa jag.
-Javisst, sa Huskorset, inga problem du vänjer dig. Ligger du bra?
-Jovars, sa jag, inte så illa men… kanske inte som hemma…
-Tror jag det, sa Huskorset, det ska ju till sköna kuddar och täcken å sånt vetja.
Hon klättrade vigt upp för stegen och svingade sig över mig och lade sig vid min sida.
-Mysigt, eller hur?
-Jo, sa jag och drog lite på svaret.
-Klättra ner nu så provar vi hur det är att sitta vid köksbordet.
Vi satt båda bredvid varandra och huskorset beskrev ivrigt hur mysigt det skulle vara att sitta och äta frukost, middag och kanske lite fredags mys.
-Nu kollar vi alkoven, sa hon.
-Va, sa jag.
-Alkoven, sa hon.
Jag tittade mig omkring tills hon pekade på en hylla ovanför förarplatsen. Hon drog vant ner en stege och kommenderade mig på ännu en klättring.
-Nädu, sa jag, dit klättrar jag min själ inte. Det räcker med att jag ligger på ett ställe.
Hon insåg att skulle alkoven provas fick det bli av henne själv.
När alkoven godkänts bestämdes att vi skulle göra en provtur. Även denna föll Huskorset på läppen och så var det åter dags att okulärbesiktiga husbilen.
-Nä nu ska vi kolla garaget ordentligt, sa hon.
Jag vände på klacken och började så långsamt att strosa mot byggnaden i änden på inhängnaden.-Vart ska du, sa hon
-Till garaget, sa jag.
-Här, sa hon, och gav mig ett ögonkast som överseende slätade ut mitt misstag. Garaget är här i den bakre delen av bilen, det är alltså bagageutrymmet men på husbilar kallas det garage.
Jag kände att rodnade smög sig fram men sa:
-Ja det är verkligen ett jättegarage…
Fortsättning följer nästa onsdag
-Det var denna som jag först tänkte på, sa Huskorset, helt lagom för oss. Titta på garaget!
Jag snodde runt och tittade på ett icke oansenligt hus i den bortre ändan av inhägnaden i vilka ett större antal husbilar fanns uppställda för beskådande.
-Ja det är verkligen maffigt, sa jag, man får in hur mycket som helst.
-Javisst, sa huskorset, både det ena och andra. Nu går vi in och kollar.
Insidan var lika fin som utsidan och jag kommenderades upp i den bakre sovdelen.
-Måste man använda stege för att komma i säng, sa jag.
-Javisst, sa Huskorset, inga problem du vänjer dig. Ligger du bra?
-Jovars, sa jag, inte så illa men… kanske inte som hemma…
-Tror jag det, sa Huskorset, det ska ju till sköna kuddar och täcken å sånt vetja.
Hon klättrade vigt upp för stegen och svingade sig över mig och lade sig vid min sida.
-Mysigt, eller hur?
-Jo, sa jag och drog lite på svaret.
-Klättra ner nu så provar vi hur det är att sitta vid köksbordet.
Vi satt båda bredvid varandra och huskorset beskrev ivrigt hur mysigt det skulle vara att sitta och äta frukost, middag och kanske lite fredags mys.
-Nu kollar vi alkoven, sa hon.
-Va, sa jag.
-Alkoven, sa hon.
Jag tittade mig omkring tills hon pekade på en hylla ovanför förarplatsen. Hon drog vant ner en stege och kommenderade mig på ännu en klättring.
-Nädu, sa jag, dit klättrar jag min själ inte. Det räcker med att jag ligger på ett ställe.
Hon insåg att skulle alkoven provas fick det bli av henne själv.
När alkoven godkänts bestämdes att vi skulle göra en provtur. Även denna föll Huskorset på läppen och så var det åter dags att okulärbesiktiga husbilen.
-Nä nu ska vi kolla garaget ordentligt, sa hon.
Jag vände på klacken och började så långsamt att strosa mot byggnaden i änden på inhängnaden.-Vart ska du, sa hon
-Till garaget, sa jag.
-Här, sa hon, och gav mig ett ögonkast som överseende slätade ut mitt misstag. Garaget är här i den bakre delen av bilen, det är alltså bagageutrymmet men på husbilar kallas det garage.
Jag kände att rodnade smög sig fram men sa:
-Ja det är verkligen ett jättegarage…
Fortsättning följer nästa onsdag
onsdag 12 september 2012
Ett Hundliv – i husbil del 2
…forts
För många år sedan fick vi ett samtal från en person som sa sig vilja köpa en valp av oss. Han sa att han i sin ungdom hade växt upp med Irlädsk setter. Sånt får en ju alltid nyfiken så vi bestämde att han skulle komma för att titta på valparna påföljande söndag vid tiotiden, då han ville att dottern skulle följa med. Med den informationen slutade samtalet. När söndagen kom väntade vi på vårt besök som lät vänta på sig. När klockan slagit ett och lite till svängde det upp en bil på gården och ut kom en man och en yngre kvinna, förmodad dotter. Båda tog sig med raska steg upp till vår altan där en hel flock Irländare ivrigt gläfste för fånga besökarnas uppmärksamhet.
-Gud så vackra, sa den förmodade dottern.
-Undrebara, sa den förmodade fadern.
Han presenterade sig och dottern och frågade var valparna fanns.
Huskorset följde med besökarna till valprummet då ytterligare en bildörr öppnades och en kvinna steg ut ur bilen. Hon ställde sig på gården så som hon hällts ur en flaska.
Mannen som nu uppmärksammat att kvinnan kommit ur bilen ropade inifrån valprummet:
-Kom hit älskling så får du se på något sött. Detta är min fru, sa han sedan till Huskorset.
Kvinnan på gården rörde sig inte ur fläcken utan stod som paralyserad kvar.
-Varsågod och kliv på, sa jag för att liksom bryta paralyseringen.
-Vi ska inte ha nån valp, sa hon, vi ska inte ha nån hund.
-Jaha ja, sa jag, men jag kanske kan få bjuda på en kopp kaffe, jag har bakat en sockerkaka också.
-Vi ska inte ha nån hund, sa hon.
-Men en kopp kaffe kanske kunde smaka, sa jag.
Jag tog henne lätt i armen och ledde henne in i köket där kaffekopparna stod färdiga.
Mellan oss satte jag en av våra försäljare, ja det vill säga en av våra hanar som både älskade besök och sockerkaka. Han satt där på bänken i köket mellan mig och den paralyserade kvinnan.
-Socker? Mjölk? Frågade jag när jag slog upp kaffe i hennes kopp.
Hon svarade inte, däremot hade hennes man känt kaffedoften så han slet sig från valparna.
-Ja min fru är lite överraskad, sa han, det blev liksom en överraskning för henne att vi åkte hit. Jag sa bara att vi skulle åka på en liten picknick.
-Jahaja, sa jag, jag fick aldrig klart för mig var ni kom ifrån.
-Jasså, jo, sa han vi kommer från Halmstad…
Halmstad ligger på ett avstånd av dryga 400 km från vår bostad…
Denna lilla historia dök upp i mitt minne när vår färd för att titta på husbilar tagit oss en timma från bostaden.
-Vart ska vi, sa jag.
-Det får du snart se, sa Huskorset.
-Du kommer väl ihåg valpköparna från Halmstad, sa jag, maken i den familjen hade det nog inte så lätt under hemfärden. Han skulle ringa på måndagen och det är fjorton år sedan och han har inte ringt än…
-Vi ska inte till Halmstad och vi är snart framme, sa Huskorset. Jag har sett ute några jättefina husbilar som skulle passa oss som hand i handske.
-Jahaja, sa jag, är dom trånga då?
Om man kunde kylas ner av blickar jade jag fått is i mustaschen.
Fortsättning följer nästa onsdag
För många år sedan fick vi ett samtal från en person som sa sig vilja köpa en valp av oss. Han sa att han i sin ungdom hade växt upp med Irlädsk setter. Sånt får en ju alltid nyfiken så vi bestämde att han skulle komma för att titta på valparna påföljande söndag vid tiotiden, då han ville att dottern skulle följa med. Med den informationen slutade samtalet. När söndagen kom väntade vi på vårt besök som lät vänta på sig. När klockan slagit ett och lite till svängde det upp en bil på gården och ut kom en man och en yngre kvinna, förmodad dotter. Båda tog sig med raska steg upp till vår altan där en hel flock Irländare ivrigt gläfste för fånga besökarnas uppmärksamhet.
-Gud så vackra, sa den förmodade dottern.
-Undrebara, sa den förmodade fadern.
Han presenterade sig och dottern och frågade var valparna fanns.
Huskorset följde med besökarna till valprummet då ytterligare en bildörr öppnades och en kvinna steg ut ur bilen. Hon ställde sig på gården så som hon hällts ur en flaska.
Mannen som nu uppmärksammat att kvinnan kommit ur bilen ropade inifrån valprummet:
-Kom hit älskling så får du se på något sött. Detta är min fru, sa han sedan till Huskorset.
Kvinnan på gården rörde sig inte ur fläcken utan stod som paralyserad kvar.
-Varsågod och kliv på, sa jag för att liksom bryta paralyseringen.
-Vi ska inte ha nån valp, sa hon, vi ska inte ha nån hund.
-Jaha ja, sa jag, men jag kanske kan få bjuda på en kopp kaffe, jag har bakat en sockerkaka också.
-Vi ska inte ha nån hund, sa hon.
-Men en kopp kaffe kanske kunde smaka, sa jag.
Jag tog henne lätt i armen och ledde henne in i köket där kaffekopparna stod färdiga.
Mellan oss satte jag en av våra försäljare, ja det vill säga en av våra hanar som både älskade besök och sockerkaka. Han satt där på bänken i köket mellan mig och den paralyserade kvinnan.
-Socker? Mjölk? Frågade jag när jag slog upp kaffe i hennes kopp.
Hon svarade inte, däremot hade hennes man känt kaffedoften så han slet sig från valparna.
-Ja min fru är lite överraskad, sa han, det blev liksom en överraskning för henne att vi åkte hit. Jag sa bara att vi skulle åka på en liten picknick.
-Jahaja, sa jag, jag fick aldrig klart för mig var ni kom ifrån.
-Jasså, jo, sa han vi kommer från Halmstad…
Halmstad ligger på ett avstånd av dryga 400 km från vår bostad…
Denna lilla historia dök upp i mitt minne när vår färd för att titta på husbilar tagit oss en timma från bostaden.
-Vart ska vi, sa jag.
-Det får du snart se, sa Huskorset.
-Du kommer väl ihåg valpköparna från Halmstad, sa jag, maken i den familjen hade det nog inte så lätt under hemfärden. Han skulle ringa på måndagen och det är fjorton år sedan och han har inte ringt än…
-Vi ska inte till Halmstad och vi är snart framme, sa Huskorset. Jag har sett ute några jättefina husbilar som skulle passa oss som hand i handske.
-Jahaja, sa jag, är dom trånga då?
Om man kunde kylas ner av blickar jade jag fått is i mustaschen.
Fortsättning följer nästa onsdag
onsdag 5 september 2012
Ett Hundliv – i husbil del 1
Det var inte som vanligt. Det vill säga, jag satt i min vilsamma fåtölj och såg på TV. Huskorset satt i soffan bredvid och vi hade tidigare på kvällen avnjutit en icke helt oanständig middag med ett icke helt oanständigt vin till. På bordet stod en kopp kaffe och i glaset bredvid hade Huskorset serverat mig en Calvados av icke helt oanständigt märke.
-Du, sa hon.
-Ja, sa jag och avsmakade Calvadosen.
-Tänk va skönt det skulle vara om vi hade en husbil…
Yttrandet liksom svävade av egen kraft runt i rummet.
-Vad sa du, sa jag.
-Jo, sa hon, tänk dig om vi hade en husbil då skulle vi kunna åka till utställningarna dagen innan, ställa upp husbilen och sen sitta där och gosa oss till det blir läggdags. Inget mer uppstigande halv fyra och sen snärja in på utställningsplatsen på morgonen för att få en bra plats för tältet vid ringen. Allt där skulle vi kunna fixa kvällen innan och innan vi åt. Sen tänk dig att krypa ner i egen säng och äta frukost i något så när normal tid, bara lugnt och sansat promenera till utställningen och vara på plats några minuter innan det hela startar…
Låter det inte bra?
Det blev alldeles tyst medans jag begrundade vad hon sagt.
Det lät alldeles fantastiskt som hon lade fram det, nästan som om hon var anställd av en husbilsfirma för att sälja husbil till en sliten ”Kennelman”.
-Jo faktiskt, sa jag, det låter inte alls dumt men det kostar väl också.
-Inte så farligt, sa hon.
-Du har väl redan kollat, sa jag.
-Jo då, sa hon, kom här ska du se. Jag har plockat fram några intressanta objekt på datorn och i morgon ska vi åka och kolla på ett par som ligger i närheten.
Fortsättning följer nästa onsdag.
-Du, sa hon.
-Ja, sa jag och avsmakade Calvadosen.
-Tänk va skönt det skulle vara om vi hade en husbil…
Yttrandet liksom svävade av egen kraft runt i rummet.
-Vad sa du, sa jag.
-Jo, sa hon, tänk dig om vi hade en husbil då skulle vi kunna åka till utställningarna dagen innan, ställa upp husbilen och sen sitta där och gosa oss till det blir läggdags. Inget mer uppstigande halv fyra och sen snärja in på utställningsplatsen på morgonen för att få en bra plats för tältet vid ringen. Allt där skulle vi kunna fixa kvällen innan och innan vi åt. Sen tänk dig att krypa ner i egen säng och äta frukost i något så när normal tid, bara lugnt och sansat promenera till utställningen och vara på plats några minuter innan det hela startar…
Låter det inte bra?
Det blev alldeles tyst medans jag begrundade vad hon sagt.
Det lät alldeles fantastiskt som hon lade fram det, nästan som om hon var anställd av en husbilsfirma för att sälja husbil till en sliten ”Kennelman”.
-Jo faktiskt, sa jag, det låter inte alls dumt men det kostar väl också.
-Inte så farligt, sa hon.
-Du har väl redan kollat, sa jag.
-Jo då, sa hon, kom här ska du se. Jag har plockat fram några intressanta objekt på datorn och i morgon ska vi åka och kolla på ett par som ligger i närheten.
Fortsättning följer nästa onsdag.
onsdag 29 augusti 2012
Ett Hundliv del 8
8 slutet
-Du ser sliten ut, sa påandrasidansjönboendegrannen.
-Ja, sa jag, det var en hård natt.
-Jasså, sa påandrasidansjönboendegrannen.
-Ja, sa jag, jag vet inte hur många altaner jag byggt i natt, förresten blev dom dansbanor allihop och jag skulle driva dom. Där satt jag och bokade orkestrar och lyssnade till konstiga skämt som:
Är det trallvirke i dansbanan.
-Jag blev så trött efter allt arbete och orkesterbokningar, sa jag. Sen vaknade jag av att Huskorset skakade mig och sa till mig att sluta skratta för snarkningar hade hon vant sig vid men en person som ligger och gapskrattar i sömnen gjorde henne inte bara nervös utan nästan skräckslagen.
-Ja du, sa påandrasidansjönboendegrannen, du har det inte lätt du. Nu kör vi i alla fall igång så det blir klart när orkestrarna kommer.
Han gick småskrattande till bilen och hämtade en massa verktyg.
Det sågades, mättes, sågades, skruvades och monterades och så stod Huskorset med kaffebrickan klar på den del av dansbanan, ä, jag menar altan, som var brukbar.
Påandrasidansjönboendegrannen drack sitt kaffe med kaka och sedan jagade han på mig för att skruva vidare.
När lunchen var aväten och eftermiddagen närmade sig sitt slut satt allt på plats. Trappan, trappräcke och altanräcke.
-Det gick ju som en dans, sa påandrasidansjönboendegrannen. Han fnissade åt sitt skämt.
-Den hörde jag redan häromdagen av sonen, sa jag, så det så.
-Ja man kan ju inte alltid få nya skämt, sa påandrasidansjönboendegrannen. Jag tycker i alla fall att det har gått bra och dessutom ser bra ut.
-Tack för hjälpen, sa jag.
Där stod jag på gården och höll om huskorset och beundrade vår nya altan. Det var nästan som en väggbonad från förr.
Hur det blev?
Ta kolla på kortet här nedanför så ser du resultatet. Det blev förbaskat bra och det gick ju faktiskt som en dans…
Nästa vecka kommer det nya äventyr!
-Du ser sliten ut, sa påandrasidansjönboendegrannen.
-Ja, sa jag, det var en hård natt.
-Jasså, sa påandrasidansjönboendegrannen.
-Ja, sa jag, jag vet inte hur många altaner jag byggt i natt, förresten blev dom dansbanor allihop och jag skulle driva dom. Där satt jag och bokade orkestrar och lyssnade till konstiga skämt som:
Är det trallvirke i dansbanan.
-Jag blev så trött efter allt arbete och orkesterbokningar, sa jag. Sen vaknade jag av att Huskorset skakade mig och sa till mig att sluta skratta för snarkningar hade hon vant sig vid men en person som ligger och gapskrattar i sömnen gjorde henne inte bara nervös utan nästan skräckslagen.
-Ja du, sa påandrasidansjönboendegrannen, du har det inte lätt du. Nu kör vi i alla fall igång så det blir klart när orkestrarna kommer.
Han gick småskrattande till bilen och hämtade en massa verktyg.
Det sågades, mättes, sågades, skruvades och monterades och så stod Huskorset med kaffebrickan klar på den del av dansbanan, ä, jag menar altan, som var brukbar.
Påandrasidansjönboendegrannen drack sitt kaffe med kaka och sedan jagade han på mig för att skruva vidare.
När lunchen var aväten och eftermiddagen närmade sig sitt slut satt allt på plats. Trappan, trappräcke och altanräcke.
-Det gick ju som en dans, sa påandrasidansjönboendegrannen. Han fnissade åt sitt skämt.
-Den hörde jag redan häromdagen av sonen, sa jag, så det så.
-Ja man kan ju inte alltid få nya skämt, sa påandrasidansjönboendegrannen. Jag tycker i alla fall att det har gått bra och dessutom ser bra ut.
-Tack för hjälpen, sa jag.
Där stod jag på gården och höll om huskorset och beundrade vår nya altan. Det var nästan som en väggbonad från förr.
Hur det blev?
Ta kolla på kortet här nedanför så ser du resultatet. Det blev förbaskat bra och det gick ju faktiskt som en dans…
Nästa vecka kommer det nya äventyr!
onsdag 22 augusti 2012
Ett Hundliv ( del 7)
…forts
7
-Vi börjar inifrån den del som du ska ha kvar, sa sonen, langar du upp golvplanken så skruvar jag.
Valet var inget, varför jag började med att lägga upp några plank på det färdiga underlaget.
-Vi måste ha varannan lång och varannan kort, sa sonen, annars kommer alla skarvar på samma ställe.
Plankor langades och skruvades och innan ordet ”altan” var uttalat låg golvet på plats.
-Det gick ju som en dans, sa sonen och musikern. Han log lätt åt sitt skämt som det tog någon stund för mig att fatta.
Dom har ofta sådana där skämt musikerna, det är liksom sotarnas knoparmoj, eller vad det nu heter det där hemliga språket.
-Javisst, kontrade jag vi höll en bra takt…
Sonen tittade på mig och gav mig ett erkännande leende.
”Så var det med det”, tänkte jag, ” jag kan jag också!”
-Vi måste väl inviga golvet, sa huskorset och bjöd på kaffe.
Där satt vi och dinglade med benen på det helt nylagda altangolvet under baken. Mina tankar gick till kommande arbetsinsatser som handlade om räcke och trapp.
Som vi satt där försjunkna i vår framtid kom en bil uppkörande på gården. Det var före detta goda nästgårdsgrannen och numera påandrasidansjönboendegrannen.
-Jag kom perfekt, sa han och fikade efter fika.
-Sätt dig, sa huskorset och hämtade en kopp till.
Där satt vi som svalorna på en telefonledning, fast vi satt på altangolvet.
”Det finns inte så många telefonledningar längre…” tänkte jag ”kanske är det därför man så sällan ser svalor…”
Jag avbröts i mina tankar.
-Jaha ja, sa före detta grannen och påandrasidansjönboendegrannen. Bara räcke och trapp kvar. Jag kommer i morgon så tar vi räcket.
Han har en drivande energi, påandrasidansjönboendegrannen.
Den natten sov jag illa. Jag drömde om dansbanor och byggande. Svetten lackade och jag vaknade med lakarna snodda runt kroppen och stönande sa jag:
-Jag ska aldrig bygga en dansbana mer.
Huskorset tittade frågande på mig. Jag lösgjorde mig från sängkläderna och gick på toa.
7
-Vi börjar inifrån den del som du ska ha kvar, sa sonen, langar du upp golvplanken så skruvar jag.
Valet var inget, varför jag började med att lägga upp några plank på det färdiga underlaget.
-Vi måste ha varannan lång och varannan kort, sa sonen, annars kommer alla skarvar på samma ställe.
Plankor langades och skruvades och innan ordet ”altan” var uttalat låg golvet på plats.
-Det gick ju som en dans, sa sonen och musikern. Han log lätt åt sitt skämt som det tog någon stund för mig att fatta.
Dom har ofta sådana där skämt musikerna, det är liksom sotarnas knoparmoj, eller vad det nu heter det där hemliga språket.
-Javisst, kontrade jag vi höll en bra takt…
Sonen tittade på mig och gav mig ett erkännande leende.
”Så var det med det”, tänkte jag, ” jag kan jag också!”
-Vi måste väl inviga golvet, sa huskorset och bjöd på kaffe.
Där satt vi och dinglade med benen på det helt nylagda altangolvet under baken. Mina tankar gick till kommande arbetsinsatser som handlade om räcke och trapp.
Som vi satt där försjunkna i vår framtid kom en bil uppkörande på gården. Det var före detta goda nästgårdsgrannen och numera påandrasidansjönboendegrannen.
-Jag kom perfekt, sa han och fikade efter fika.
-Sätt dig, sa huskorset och hämtade en kopp till.
Där satt vi som svalorna på en telefonledning, fast vi satt på altangolvet.
”Det finns inte så många telefonledningar längre…” tänkte jag ”kanske är det därför man så sällan ser svalor…”
Jag avbröts i mina tankar.
-Jaha ja, sa före detta grannen och påandrasidansjönboendegrannen. Bara räcke och trapp kvar. Jag kommer i morgon så tar vi räcket.
Han har en drivande energi, påandrasidansjönboendegrannen.
Den natten sov jag illa. Jag drömde om dansbanor och byggande. Svetten lackade och jag vaknade med lakarna snodda runt kroppen och stönande sa jag:
-Jag ska aldrig bygga en dansbana mer.
Huskorset tittade frågande på mig. Jag lösgjorde mig från sängkläderna och gick på toa.
Forts. följer…
onsdag 15 augusti 2012
Ett Hundliv (del6)
…forts
6
Regnet öste ner dag tre men som sonen sa,
-Ska du kunna sitta här på altanen i sommar så får vi allt hålla ett högre tempo…
Han tittade på mig frågande men jag såg ut som om det regnade... (förklaring kommer i nästa del)
Just då kändes hela projektet som något som kunde väntats med tills bättre, eller åtminstone torrare tider randades.
Tänk vad dom kan när dom sätter den sidan till, dom som kan menar jag.
I ett huj satt hela underdelen på plats med cc60 hit och en och tjugofem dit, för att inte tala om 45-120 och 45-70, skruvar i olika fason och balkskor…
-Sådärja, sa sonen. Nu är det bara resten kvar.
-Du säger det, sa jag.
-Yes, i morgon tar vi tag i golvet. Sen är det bara trappan och räcket kvar.
När sonen hade åkt stod jag och tittade på det som gjorts och även om det inte var jag som var hjärnan bakom bygget så kände jag ändå en viss tillfredsställelse med vad som gjorts.
Huskorset förevigade arbetet. Oftast bifogar jag inte kort till denna spalt. Jag anser att fantasin bör räcka till men Huskorsets kort är ändå ett slags bevis på att även jag deltog i arbetet. Här en liten försmak på vad som komma skall!
Forts. följer…
6
Regnet öste ner dag tre men som sonen sa,
-Ska du kunna sitta här på altanen i sommar så får vi allt hålla ett högre tempo…
Han tittade på mig frågande men jag såg ut som om det regnade... (förklaring kommer i nästa del)
Just då kändes hela projektet som något som kunde väntats med tills bättre, eller åtminstone torrare tider randades.
Tänk vad dom kan när dom sätter den sidan till, dom som kan menar jag.
I ett huj satt hela underdelen på plats med cc60 hit och en och tjugofem dit, för att inte tala om 45-120 och 45-70, skruvar i olika fason och balkskor…
-Sådärja, sa sonen. Nu är det bara resten kvar.
-Du säger det, sa jag.
-Yes, i morgon tar vi tag i golvet. Sen är det bara trappan och räcket kvar.
När sonen hade åkt stod jag och tittade på det som gjorts och även om det inte var jag som var hjärnan bakom bygget så kände jag ändå en viss tillfredsställelse med vad som gjorts.
Huskorset förevigade arbetet. Oftast bifogar jag inte kort till denna spalt. Jag anser att fantasin bör räcka till men Huskorsets kort är ändå ett slags bevis på att även jag deltog i arbetet. Här en liten försmak på vad som komma skall!
Forts. följer…
lördag 11 augusti 2012
Mors, Mormors, Mormors Mors dag!!
Idag firar vi Mors, Mormors, Mormors Mors dag!!
Discovery's Irish Clare
Korint som fyller 11 år!!
Discovery's Irish Clare
Korint som fyller 11 år!!
 |
| Här var hon 9 år och BIS Veteran på VFKs Utställning i Skara! |
onsdag 8 augusti 2012
Ett Hundliv (5)
…forts
5
När den första gropen grävts och den andra just påbörjats, konstaterade den kreative sonen att urberget försåg oss med ett stabilt fundament. Sålunda mixades cementen med vatten och plintarna ”sattes”…
Det är inte varje dag som solen skiner, inte ens i ”Solens stad”. I horisonten var allt jag såg, Regntunga skyar. Snart var dom inte så regntunga mer för regnet föll i en inte obetydlig mängd på sonen och mig.
Vi satte ett par hinkar i skydd över plintarna på sonens inrådan sen blev det kaffe. Den tilltänkta kaffepausen drog ut på tiden och sonen sa att det han tänkt göra mer under dagen lika gärna kunde vänta tills kommande dag. Det regnade då också.
Två dagar senare var morgonen vacker och ljus, nästan så man kunde tro att det fanns en sol ovan molnen. Regnet var som bortblåst och det var inte underligt för blåste, gjorde det.
Sonen mätte, drog streck och beordrade mig att hålla här och där sen kapades det och mättes det.
-Vi ska sätta några balkskor innan vi sätter 75-orna på plats, sa han.
-Självklart, sa jag för man vill ju inte spä på uppfattningen om sin egen okunskap. Tanken måste ju ändå vara att barnen ska se upp till sina föräldrar.
Forts. följer…
5
När den första gropen grävts och den andra just påbörjats, konstaterade den kreative sonen att urberget försåg oss med ett stabilt fundament. Sålunda mixades cementen med vatten och plintarna ”sattes”…
Det är inte varje dag som solen skiner, inte ens i ”Solens stad”. I horisonten var allt jag såg, Regntunga skyar. Snart var dom inte så regntunga mer för regnet föll i en inte obetydlig mängd på sonen och mig.
Vi satte ett par hinkar i skydd över plintarna på sonens inrådan sen blev det kaffe. Den tilltänkta kaffepausen drog ut på tiden och sonen sa att det han tänkt göra mer under dagen lika gärna kunde vänta tills kommande dag. Det regnade då också.
Två dagar senare var morgonen vacker och ljus, nästan så man kunde tro att det fanns en sol ovan molnen. Regnet var som bortblåst och det var inte underligt för blåste, gjorde det.
Sonen mätte, drog streck och beordrade mig att hålla här och där sen kapades det och mättes det.
-Vi ska sätta några balkskor innan vi sätter 75-orna på plats, sa han.
-Självklart, sa jag för man vill ju inte spä på uppfattningen om sin egen okunskap. Tanken måste ju ändå vara att barnen ska se upp till sina föräldrar.
Forts. följer…
måndag 6 augusti 2012
Röntgen resultat
East Meadows I've Got A Feeling "Lynley"
nu har två av hans avkommor blivit röntgade hos Kennel Ember
Ember Barcelona - B
Ember Barcelona - B
Ember A Kind of Magic - B
//Lena, Ulf-Peter och Susanne
//Lena, Ulf-Peter och Susanne
fredag 3 augusti 2012
Lite resultat från Ransäter 2012
 |
East Meadows Keep An Eye On Me "Farin"Farin står för bästa resultatet från Ransäter 2012hon vinner unghundsklassen med CK och sedan 3:e BÄSTA TIK med R-CACIB |
 |
| Farin i rörelser (Bilderna kommer från VFKs utställning för 2 månader sedan där hon blev BEST IN SHOW) |
Brorsan East Meadows Starboy "Matisse"
vann även han ungshundsklassen med CK men oplacerad i BÄSTA HANE.
Mormorbror East Meadows I´ve Got A Feeling "Lynley" Ex
Morbror East Meadows Louis Armstrong "Louis" Ex
Båda i öppenklass
Domare för dagen i Ransäter: Cristian Stefanescu, Rumänien
vann även han ungshundsklassen med CK men oplacerad i BÄSTA HANE.
Mormorbror East Meadows I´ve Got A Feeling "Lynley" Ex
Morbror East Meadows Louis Armstrong "Louis" Ex
Båda i öppenklass
Domare för dagen i Ransäter: Cristian Stefanescu, Rumänien
onsdag 1 augusti 2012
Ett Hundliv (4)
…forts
Sonen är språklärare men även musiker och artist. (Det där lät som en Taube låt…) Trots denna humanistiska läggning, som han för övrigt ärvt från sin far, är han inte oäven när det gäller hantverksmässiga arbeten.
Sonen upprättade med relativ säkerhet en ”nödvändighetslista”, som han sa.
-Du förstår att det är bättre att ta det vi behöver lite pö om pö, sa han.
Lastningen av tum hit och dit tillsammans med ”Färdig betong” och sedan skruvar i osannolika dimensioner.
-Dom är franska, sa han.
Jag såg enbart förvirrad ut och accepterade vilket land dom än kom från bara dom gjorde den nytta som behövdes.
Väl hemkomna lossades lasten och sonen tog kommando.
-Håll här, sa han och gav mig ett snöre.
Den andra snörändan fäste han raskt vid huset sedan gjordes manövern om på en annan sida av huset och vips hade han räknat ut något…
-Här ska vi sätta en plint, sa han, så markerade han platsen och gjorde samma operation ett par gånger till.
Som sagt, de estetiska förmågor han ärvt av sin far, var han fått de praktiska från vet jag inte, möjligen också från sin far eftersom han inte har några kvar.
-Om du fixar lite vatten, sa han så ska jag gräva en grop.
Gräva en grop, det skulle jag aldrig komma på tanken att göra åt någon annan…
Forts. följer…
Sonen är språklärare men även musiker och artist. (Det där lät som en Taube låt…) Trots denna humanistiska läggning, som han för övrigt ärvt från sin far, är han inte oäven när det gäller hantverksmässiga arbeten.
Sonen upprättade med relativ säkerhet en ”nödvändighetslista”, som han sa.
-Du förstår att det är bättre att ta det vi behöver lite pö om pö, sa han.
Lastningen av tum hit och dit tillsammans med ”Färdig betong” och sedan skruvar i osannolika dimensioner.
-Dom är franska, sa han.
Jag såg enbart förvirrad ut och accepterade vilket land dom än kom från bara dom gjorde den nytta som behövdes.
Väl hemkomna lossades lasten och sonen tog kommando.
-Håll här, sa han och gav mig ett snöre.
Den andra snörändan fäste han raskt vid huset sedan gjordes manövern om på en annan sida av huset och vips hade han räknat ut något…
-Här ska vi sätta en plint, sa han, så markerade han platsen och gjorde samma operation ett par gånger till.
Som sagt, de estetiska förmågor han ärvt av sin far, var han fått de praktiska från vet jag inte, möjligen också från sin far eftersom han inte har några kvar.
-Om du fixar lite vatten, sa han så ska jag gräva en grop.
Gräva en grop, det skulle jag aldrig komma på tanken att göra åt någon annan…
Forts. följer…
onsdag 25 juli 2012
Ett hundliv (3)
…forts
Jag visste inte hur jag skulle svara. När vi hade byggt huset hemma hade min vän blandat sand och vatten i murbruket.
-Finns det färdigblandat? sa jag.
-Visst , sa den finnige med överläppen. Hur muke ska du ha.
-Till en stolpe, sa jag.
-En stolpe? sa den finnige med överläppen och såg undrande ut.
Jag samlade mig och redogjorde för mitt problem.
-Ä håle djupt? sa den finnige med överläppen.
-Nja, sisähär, sa jag och måttade med armarna, och så här brett, tillade jag för att göra bilden mer komplett.
-Då räcker dä mä tre säckar, sa den finnige med överläppen.
-Tre säckar?? dom läcker väl inte?? sa jag.
-Nä då, sa den finnige med överläppen, dom kanske dammar lite men dä Ä ingen fara.
Då lärde jag mig att färdigblandad cement inte innehåller vatten. Vatten tillsätter man när man kommit hem, ungefär som en sån där sockerkaksmix.
Denna historiska beskrivning av mitt kunnande när det anbelangar byggande kommer från vår byggnation av hundgården. Parentetiskt kan sägas att hundgården efter dryga 20 år, fortfarande är i bruk och lika stabil som då den byggdes men nu handlade det alltså om att bygga ut altanen.
Jag insåg snabbt att mitt kunnande i tum hit och dit eller 45/145, var av det mer begränsade slaget varför jag på stående fot beslutade om assistans.
Min tacksamhet mot den som uppfann mobiltelefonen kan inte mätas i kända mått. En av sönerna svarade och lovade att assistera sin far.
Jag visste inte hur jag skulle svara. När vi hade byggt huset hemma hade min vän blandat sand och vatten i murbruket.
-Finns det färdigblandat? sa jag.
-Visst , sa den finnige med överläppen. Hur muke ska du ha.
-Till en stolpe, sa jag.
-En stolpe? sa den finnige med överläppen och såg undrande ut.
Jag samlade mig och redogjorde för mitt problem.
-Ä håle djupt? sa den finnige med överläppen.
-Nja, sisähär, sa jag och måttade med armarna, och så här brett, tillade jag för att göra bilden mer komplett.
-Då räcker dä mä tre säckar, sa den finnige med överläppen.
-Tre säckar?? dom läcker väl inte?? sa jag.
-Nä då, sa den finnige med överläppen, dom kanske dammar lite men dä Ä ingen fara.
Då lärde jag mig att färdigblandad cement inte innehåller vatten. Vatten tillsätter man när man kommit hem, ungefär som en sån där sockerkaksmix.
Denna historiska beskrivning av mitt kunnande när det anbelangar byggande kommer från vår byggnation av hundgården. Parentetiskt kan sägas att hundgården efter dryga 20 år, fortfarande är i bruk och lika stabil som då den byggdes men nu handlade det alltså om att bygga ut altanen.
Jag insåg snabbt att mitt kunnande i tum hit och dit eller 45/145, var av det mer begränsade slaget varför jag på stående fot beslutade om assistans.
Min tacksamhet mot den som uppfann mobiltelefonen kan inte mätas i kända mått. En av sönerna svarade och lovade att assistera sin far.
Forts. följer…
onsdag 18 juli 2012
Fortsättning på Ett Hundliv
…forts
Altanen skulle alltså byggas om och ut. Detta krävde inte bara planering utan också en diger inköpslista.
Virke i massor, skruv av olika sorter fästanordningar så kallade balkskor och framför allt måste allt detta ha en stadig förankring i marken, förklarade den före detta goda grannen, som är lika god som tidigare men inte lika mycket granne. Han har flyttat till andra sidan sjön. Han ställer dock gärna upp med en hjälpande hand vid byggprojekt eftersom det så att säga ”ä hans liv å bygga”.
Inköpslistan var lång och innehöll en massa olika saker att inköpa.
Där stog jag alltså i bygghandeln och stirrade ner på säckar med så kallad färdig betong och tyckte att allt detta upplevts tidigare för si så där 24 år sedan.
Bakom disken stog en finnig yngling med en överläpp som nästan pekade rakt ut. Det var en liten springa mellan den och näsan och i springan spretade en tunn mustasch fram. Jag fascinerades av den öerhörda "prillan" under läppen och hörde inte svaret .
Jag stirrade fånigt på honom och sa:
-Förlåt.
-Ska de va färdiblandat? frågade han igen.
Färdiblandat??? Hur får man hem det? Rinner det mycket? Kan det rinna ut i bilen och kan man ta det i bilen?
Forts. följer…
Altanen skulle alltså byggas om och ut. Detta krävde inte bara planering utan också en diger inköpslista.
Virke i massor, skruv av olika sorter fästanordningar så kallade balkskor och framför allt måste allt detta ha en stadig förankring i marken, förklarade den före detta goda grannen, som är lika god som tidigare men inte lika mycket granne. Han har flyttat till andra sidan sjön. Han ställer dock gärna upp med en hjälpande hand vid byggprojekt eftersom det så att säga ”ä hans liv å bygga”.
Inköpslistan var lång och innehöll en massa olika saker att inköpa.
Där stog jag alltså i bygghandeln och stirrade ner på säckar med så kallad färdig betong och tyckte att allt detta upplevts tidigare för si så där 24 år sedan.
Bakom disken stog en finnig yngling med en överläpp som nästan pekade rakt ut. Det var en liten springa mellan den och näsan och i springan spretade en tunn mustasch fram. Jag fascinerades av den öerhörda "prillan" under läppen och hörde inte svaret .
Jag stirrade fånigt på honom och sa:
-Förlåt.
-Ska de va färdiblandat? frågade han igen.
Färdiblandat??? Hur får man hem det? Rinner det mycket? Kan det rinna ut i bilen och kan man ta det i bilen?
Forts. följer…
lördag 14 juli 2012
Resultat Tvååker 6-7 juli 2012
Dubbelutställningen i Tvååker
Fredag och Lördag 6-7 juli 2012
Fredag
Domare Jean Pierre Achtergael, Belgien
Fredag och Lördag 6-7 juli 2012
Fredag
Domare Jean Pierre Achtergael, Belgien
Matisse fick excellent och tvåa i unghundsklassen med ck
Lynley fick vg i öppenklass
Louis fick excellent och trea i öppenklassen med ck
Farin fick vg i ungtiksklassen
Uppfödargruppen blev 3a med hp
av tre deltagande grupper
Lördag
Domare Irene Krogstad, Norge
Matisse fick excellent och vann unghundsklassen utan ck
Lynley fick vg i öppenklass
Louis fick excellent och trea i öppenklassen med ck
Farin fick excellent och vann ungtiksklassen och 4a bästa tik
av tre deltagande grupper
Lördag
Domare Irene Krogstad, Norge
Matisse fick excellent och vann unghundsklassen utan ck
Lynley fick vg i öppenklass
Louis fick excellent och trea i öppenklassen med ck
Farin fick excellent och vann ungtiksklassen och 4a bästa tik
Uppfödargruppen blev 2a med hp
av tre deltagande grupper
av tre deltagande grupper
 |
| East Meadows Starboy "Matisse" |
 |
| East Meadows Louis Armstrong "Louis" |
 |
| East Meadows Louis Armstrong "Louis" |
 |
| East Meadows Louis Armstrong "Louis" |
 |
| Kennel East Meadows uppfödargrupp E M I've Got A Feeling "Lynley" E M Louis Armstrong "Louis" E M Starboy "Matisse" E M Keep An Eye On Me " |
Tack till Christoffer och Shahkaela för hjälpen i grupperna båda dagarna.
onsdag 11 juli 2012
Ett Hundliv (är tillbaka!)
Tiden går och vi förändras med den eller..?
Tidigare när huskorset störde mig i min vilsamma position intogs den på soffan i vardagsrummet. Nu intages denna position i en fåtölj med uppfällbart fotstöd. Den är sagolik och bidrar till stor del i min vällevnad, som jag för övrigt ordinerats av läkare.
År 2000 genomgick jag en så kallad hjärtinfarkt vilket fick till följ att jag inte kunde arbeta som tidigare. När min läkare frågade om jag rökte, svarade jag sanningsenligt ”ja” på frågan.
-Då syns vi snart igen, sa han.
-Så du menar att jag ska sluta, sa jag. Varvid han nickade instämmande.
-Hur är det med vin, kvinnor och sång, sa jag.
-Det är bara nyttigt, sa han.
Jag har alltid sagt att man ska lyda sin läkare. Huskorset delade däremot inte hans ordination så ”kvinnor”, i pluralis, var uteslutet. Jag bestämde mig också för att sluta sjunga!
Min fåtölj är alltså en del i den levnad jag ordinerats även om han inte uttryckligen sa att jag skulle köpa en fåtölj med uppfällbart fotstöd… men å andra sidan sjunger jag ju inte…
Tidigare när jag vilade som skönast fick alltid huskorset idéer om saker som skulle göras. I det fallet har inget förändrats… möjligen att jag sover lite hårdare på dagen och inte alltid hör hennes förslag på konstruktiva förändringar i omgivningen.
-Tänk om vi skulle bygga om altanen, sa huskorset.
Innan den djupa och vilsamma sömnen infunnit sig…
Det var startskottet till ett anal separata projekt som jag försökte förklara omöjligheten i att genomföra.
Forts. följer…
söndag 24 juni 2012
4 generationer!!
 |
| 4 generationer Discovery´s Irish Clare "Korint" East Meadows I´ll Follow the Sun "Yaya" East Meadows Jazz Summer "Summer" East Meadows Keep An Eye On Me "Farin" |
tisdag 12 juni 2012
Summer och Louis m fl
Jazz kullen fyllde igår 4 år och vi vill gratta
Summer och Louis alla syskon.
Hoppas ni har haft en strålande födelsedag!!
//Kennel East Meadows
Vänersborg 9 juni 2012
Lite resultat efter helgen i Vänersborg.
En något regnig lördag, mycket vatten och gegga.
Vi hade fyra hundar med oss till start.
Oakdene Key To EM "Lyx" - BIR Valp
East Meadows Starboy "Matisse" - Ex 1 ck i unghundsklass
East Meadows I've Got A Feeling "Lynley" - Ex i öppenklass
East Meadows Starboy "Matisse" - Ex 1 ck i unghundsklass
East Meadows I've Got A Feeling "Lynley" - Ex i öppenklass
East Meadows Keep An Eye On Me "Farin" - Ex 1 ck i juniorklass samt 4a bästa tik
söndag 3 juni 2012
BEST IN SHOW!!
 | |
| East Meadows Keep An Eye On Me "Farin" BEST IN SHOW |
 |
| Farin i BIS-finalen |
Domare: Nils Molin
Fotograf: Örjan Magnusson
Västsvenska Fågelhundsklubben
2 juni 2012
Fotograf: Örjan Magnusson
Västsvenska Fågelhundsklubben
2 juni 2012
måndag 28 maj 2012
East Meadows Starboy "Matisse"
 |
East Meadows Starboy "Matisse"(Multich Sumaric Shadow of Mr Jingles - East Meadows Jazz Summer)2nd best male at National Dogshow in Västerås 28th of april 2012Handler Lena Fosselius-PetersonPhoto Yvonne Jyborn |
måndag 14 maj 2012
Resultat från Lidköping 6 maj 2012
 |
| Oakdene Key To EM "Lyx" BIR-valp, hp BEST IN SHOW 3 Valp |
 |
| East Meadows Starboy "Matisse" Excellent 2 ck i unghundsklass |
 |
| East Meadows I've Got A Feeling "Lynley" Excellent |
 |
| East Meadows Keep On Winning "Tiffany" Excellent 1 i juniorklass |
 | |
| East Meadows Uppfödargrupp 3 kombinationer i väldigt olika åldrar 4 med hp Tack Wanja för hjälpen! |
fredag 11 maj 2012
En hane och en tik söker nytt hem..
 | |||
| En hane och en tik söker nytt hem från vår senaste kull. e. Svensk Vinnare 2011 Tysk Champion Discovery´s Love of My Heart u. Norsk Vinnare 2010 East Meadows I'll Follow the Sun välmeriterade, båda med HD-A De är leveransklara och säljs enl SKKs regler
Leverans enl överenskommelse samt att vi önskar gärna med en god kontakt efter valpköpet. |
 | |
| Kontakta Lena, Ulf-Peter eller Susanne för vidare information. Lena 0703-615999, 0553-41541 Ulf-Peter 0730-476748, 0553-41541 Susanne 0706-974508 |
söndag 15 april 2012
Vi har två pojkar kvar som söker nya hem
Liam och Bergman som finns lite längre ner på sidan söker nya hem!
Det har varit fint väder så valparna här ägnat sig mycket åt trädgårdsskötsel och att bara slappa i solen!
Bergman är en kavat kille som bara längtar efter en ny husse och eller matte!
Här är Liam som söker ett nytt hem!
Det har varit fint väder så valparna här ägnat sig mycket åt trädgårdsskötsel och att bara slappa i solen!
Bergman är en kavat kille som bara längtar efter en ny husse och eller matte!
Här är Liam som söker ett nytt hem!
torsdag 5 april 2012
tisdag 3 april 2012
torsdag 29 mars 2012
Valpar /Puppies 4 veckor
Yaya och Samsams valpar har nu blivit fyra veckor.
De har fått tänder så Yaya tycker inte att det är vidare trevligt att dia dom längre.
Men de fyra små äter nu med glädje Purina Proplan valpfoder.
Nu börjar den roligaste tiden.
När de upptäckt livet runt omkring dom, leker med varandra och
upptäcker livet utanför valprummet.
lördag 24 mars 2012
Valparna växer, nu tre och en halv vecka!
Nu när vi ser varandra och kan stå upp är det kul å busa lite!
Matt öppna en lucka i vår box å då fick vi en helt ny värld... jösses så stor!
När vi varit ute i världen går vi in å busar igen, det är kul!
Vi växer så det knakar! Nu äter vi köttfärs alldelse själva. Smaskens!
söndag 18 mars 2012
Valpar /Puppies 2 1/2 vecka
Valparna är nu 14 dagar gamla.
De slog upp ögonen i fredags och börjar nu fokusera med blicken.
I dag fick de smaka lite köttfärs för första gången det smakade gott tyckte de små liven.
onsdag 7 mars 2012
Valparna är nu 1 vecka
En vecka går fort när man har valpar.
De fyra har under veckan ökat sin vikt till det dubbla + lite till, det finns ju stor tillgång på en ledig mjölkbar som alltid är välfylld.
Här är lite nya kort.
Här är lite nya kort.
.
måndag 5 mars 2012
Valpar födda
På skottdagen föddes fyra nytillskott på Kennel East Meadows.
Två hanar och två tikar.
Stolta föräldrar är NO V -10 East Meadows I´ll Follow The Sun "Yaya" och SE V -11 VDH CH Discovery´s Love of My Heart"Samsam"
Intresserade av en ny familjemedlem slå oss gärna en signal.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)