6
Regnet öste ner dag tre men som sonen sa,
-Ska du kunna sitta här på altanen i sommar så får vi allt hålla ett högre tempo…
Han tittade på mig frågande men jag såg ut som om det regnade... (förklaring kommer i nästa del)
Just då kändes hela projektet som något som kunde väntats med tills bättre, eller åtminstone torrare tider randades.
Tänk vad dom kan när dom sätter den sidan till, dom som kan menar jag.
I ett huj satt hela underdelen på plats med cc60 hit och en och tjugofem dit, för att inte tala om 45-120 och 45-70, skruvar i olika fason och balkskor…
-Sådärja, sa sonen. Nu är det bara resten kvar.
-Du säger det, sa jag.
-Yes, i morgon tar vi tag i golvet. Sen är det bara trappan och räcket kvar.
När sonen hade åkt stod jag och tittade på det som gjorts och även om det inte var jag som var hjärnan bakom bygget så kände jag ändå en viss tillfredsställelse med vad som gjorts.
Huskorset förevigade arbetet. Oftast bifogar jag inte kort till denna spalt. Jag anser att fantasin bör räcka till men Huskorsets kort är ändå ett slags bevis på att även jag deltog i arbetet. Här en liten försmak på vad som komma skall!
Forts. följer…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar