Ett Hundliv del 8

8 slutet


-Du ser sliten ut, sa påandrasidansjönboendegrannen.
-Ja, sa jag, det var en hård natt.
-Jasså, sa påandrasidansjönboendegrannen.
-Ja, sa jag, jag vet inte hur många altaner jag byggt i natt, förresten blev dom dansbanor allihop och jag skulle driva dom. Där satt jag och bokade orkestrar och lyssnade till konstiga skämt som:

Är det trallvirke i dansbanan.

-Jag blev så trött efter allt arbete och orkesterbokningar, sa jag. Sen vaknade jag av att Huskorset skakade mig och sa till mig att sluta skratta för snarkningar hade hon vant sig vid men en person som ligger och gapskrattar i sömnen gjorde henne inte bara nervös utan nästan skräckslagen.

-Ja du, sa påandrasidansjönboendegrannen, du har det inte lätt du. Nu kör vi i alla fall igång så det blir klart när orkestrarna kommer.
Han gick småskrattande till bilen och hämtade en massa verktyg.

Det sågades, mättes, sågades, skruvades och monterades och så stod Huskorset med kaffebrickan klar på den del av dansbanan, ä, jag menar altan, som var brukbar.
Påandrasidansjönboendegrannen drack sitt kaffe med kaka och sedan jagade han på mig för att skruva vidare.

När lunchen var aväten och eftermiddagen närmade sig sitt slut satt allt på plats. Trappan, trappräcke och altanräcke.
-Det gick ju som en dans, sa påandrasidansjönboendegrannen. Han fnissade åt sitt skämt.
-Den hörde jag redan häromdagen av sonen, sa jag, så det så.
-Ja man kan ju inte alltid få nya skämt, sa påandrasidansjönboendegrannen. Jag tycker i alla fall att det har gått bra och dessutom ser bra ut.
-Tack för hjälpen, sa jag.

Där stod jag på gården och höll om huskorset och beundrade vår nya altan. Det var nästan som en väggbonad från förr.

Hur det blev?

Ta kolla på kortet här nedanför så ser du resultatet. Det blev förbaskat bra och det gick ju faktiskt som en dans…

Nästa vecka kommer det nya äventyr!