Det var inte som vanligt. Det vill säga, jag satt i min vilsamma fåtölj och såg på TV. Huskorset satt i soffan bredvid och vi hade tidigare på kvällen avnjutit en icke helt oanständig middag med ett icke helt oanständigt vin till. På bordet stod en kopp kaffe och i glaset bredvid hade Huskorset serverat mig en Calvados av icke helt oanständigt märke.
-Du, sa hon.
-Ja, sa jag och avsmakade Calvadosen.
-Tänk va skönt det skulle vara om vi hade en husbil…
Yttrandet liksom svävade av egen kraft runt i rummet.
-Vad sa du, sa jag.
-Jo, sa hon, tänk dig om vi hade en husbil då skulle vi kunna åka till utställningarna dagen innan, ställa upp husbilen och sen sitta där och gosa oss till det blir läggdags. Inget mer uppstigande halv fyra och sen snärja in på utställningsplatsen på morgonen för att få en bra plats för tältet vid ringen. Allt där skulle vi kunna fixa kvällen innan och innan vi åt. Sen tänk dig att krypa ner i egen säng och äta frukost i något så när normal tid, bara lugnt och sansat promenera till utställningen och vara på plats några minuter innan det hela startar…
Låter det inte bra?
Det blev alldeles tyst medans jag begrundade vad hon sagt.
Det lät alldeles fantastiskt som hon lade fram det, nästan som om hon var anställd av en husbilsfirma för att sälja husbil till en sliten ”Kennelman”.
-Jo faktiskt, sa jag, det låter inte alls dumt men det kostar väl också.
-Inte så farligt, sa hon.
-Du har väl redan kollat, sa jag.
-Jo då, sa hon, kom här ska du se. Jag har plockat fram några intressanta objekt på datorn och i morgon ska vi åka och kolla på ett par som ligger i närheten.
Fortsättning följer nästa onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar