FB bär skulden!

-Hej, det var länge sen du Bloggade, sa en glad kamrat på utställningen i helgen.
-Ja jag vet, sa jag, det blir liksom inte av, tiden bara rinner iväg när man måste kolla på Facebook vad alla håller på med, sen måste man ju meddela sig med omvärlden vad man håller på med, sen får man ett gilla eller en kommentar som man måste kommentera…
Hon tittade på mig och nickade instämmande.
-Vet du, sa hon, det var mycket roligare att läsa om vad du gör på bloggen än de där snuttarna på FB. ”Nu går jag upp”, ”Ska grilla ikväll”, ”Framme på utställningen och det var lång kö”. Vem bryr sig egentligen.
-Jag vet inte, sa jag, men på något sätt får man en sorts bekräftelse på att man inte är ensam. Du vet jag bor ju mitt ute i skogen och när Huskorset åkt till jobbet blir det lite Facebookande och sen mat och allt det där som man gör på dagrna.
-Jaha, sa hon, som att lägga skifferplattor då…
Det fanns ju inget direkt svar på detta så jag höll tyst och försökte ändra inriktning på samtalet.
-Vilken kö det var i lördags, sa jag, men det gjorde ju inte så mycket för sen gick det ju så bra för Summer.
-Javisst, sa hon, BIM och CACIB får man väl vara nöjd med.
-Ja, sa jag det var väl kul.
-Förreseten, sa hon , jag läste Sus Blogg, eller snarare såg bilderna.
-Jaha ja, sa jag. Bilderna. Ja jag försökte spexa till det lite på söndagsmorgonen och nu när bilderna blivit offentliga har jag förstått att man nog ska vara mer värdig i sitt uppträdande..
-Jasså, hurdå, sa hon.
-Jo när vi satt upp tältet i morse och jag satt inuti för att det var lite båsigt utanför, så hörde jag en alldeles främmande kvinnoröst säga: ”Såg du i tältet, där satt den där galningen som du visade mig på internet.” En mansröst svarade: ”Nähä, han i den där fula jackan, han med vantar mitt i sommaren? Vardå, såg han lika dan ut idag?”
Samtalet försvann men det räckte för att jag skulle förstå att om något skulle hållas så var det en låg profil.
Tills nästa utställning ska jag färga håret och skaffa helskägg, eller kanske raka av mustaschen.
HH