Detta med att besiktiga bilar.

Nu står den där på gården, guldgul och nybesiktigad. Den ser faktiskt nöjd ut, Guldklimpen. Ja den kallas så, Guldklimpen, mest för att färgen är guldgul, men också för att den faktiskt är billig att köra. I bränsle handlar det om mindre än hälften av vad Feen drar. Inget ont om Feen, den måste vi ha om vi ska åka med hundar och sånt.
För flera år sedan hade vi en Toyotaminibuss (Hiace). Det var vår dåvarande transportmedel för oss och hundar som vid den tiden var fler än de tre som idag finns på Kennel East Meadows.
Bussen hade inköpts begagnad och fyllde väl sitt ändamål tills vi beslutade att sälja den vilket är en historia i sig.
Besiktningen denna gång skedde 2 dagar efter det att sista dagen för ordinarie besiktning passeras. Vi har problem med detta med besiktning.
När det gällde Hiacen var det bromsarna som satte i igång det hela.

-Hur går det med bromsarna, frågade huskorset när hon passerade genom rummet på väg till någon syssla..?
-Jo tack, sa jag alldeles utmärkt.
-Ä dom klara?
-Nä, sa jag, inte förrän imorgon bitti, då har jag tid på verkstaden.

På verkstaden bad jag om en lite grundligare genomgång så att det inte skulle bli nåt problem vid besiktningen.
-Harru inte besiktiat, sa verksstadskillen.
-Tjhummaaa, svarade jag lite obestämt.
-Fan du ha ju en nolla, den skulle vatt inne i februari senast - dä ä körförbud pån då.
-Hummtjaummm, sa jag lite obestämt.
På vägen tillbaka till jobbet i arbetskamratens bil kunde jag inte låta bli och fråga om han trodde man kunde besiktiga på dagen.
-Harru inte besikitat... fan då har du ju körförbud pån, blev arbetskamratens svar.

På bilbesiktningen föreslog dom att jag skulle ta Drive in, alltså bara chansa på att det inte var för många i kö.
-300 kronor, sa besiktningsmannen.
-Va, sa jag.
-300 kronor kostar dä.
-Jahaja, sa jag och betalade.
Sen blev det tyst.
-Du, den här bussen ska besiktigas senast februari, sa mannen i den blågrå uniformen.
-Ja jag vet, sa jag och slog skamset ner blicken, det är lite sent men det kanske går bra ändå?.
-Sent, sa mannen i den blågrå uniformen, sent.... fan du ska besiktiga senast februari.
-Ja, sa jag.
-Februari nästa år. Du har ett år på dig. Här har du pengarna tillbaka.
-Tack, sa jag.
-Backa ut bussen, sa mannen i den blågrå uniformen.
-Nice doing business with you, sa jag.
Mannen i den blågrå uniformen tittade på mig när jag backade ut.

Denna gång var vi alltså 2 dagar sena så sitt sätt kan man säga att det är på väg att jämna ut sig. Jag tycker ändå att vi har plus och att någon dag här och där inte borde spela någon roll.
HH