Fågel, fisk eller mitt emellan?

För en kort tid sedan var jag på en social samling med en massa människor. Det visade sig snart att de allra flesta var jägare, varför samtalet naturligt kom att handla om jakt. Jag var, kanske man skulle kunna säga, en udda fågel i flocken. Vi stod där en massa människor med glas i händerna och konverserade.
-Jaha, sa en man och riktade blicken mot mig, dig har jag inte sett förut?
-Nä, sa jag, jag har inte varit här förut.
Nähä, sa han, har du varit ute på jakten idag?
-Nä, sa jag, det har jag inte.
-Så du är inte här för att jaga, sa han.
-Nä, sa jag.
-Nähä, sa han. Är du med nån som jagar då.
-Nä, sa jag.
-Nähä, sa han. Ska du börja jaga?
-Nä, sa jag, jag tror inte det.
Det blev tyst och vi stod där och tittade på varandra.
-Jag har hundar, sa jag, för att liksom lätta upp det som blev en tryckt stämning.
-Jahaja, sa han, du har hundar.
Stämningen liksom lättade med en gång när vi fann en gemensam nämnare.
-Jahaja, sa han igen, du har hundar… betyder det att du har flera hundar?
-Ja, sa jag, min fru och jag har flera hundar.
-Är din fru med också, sa han.
-Ja, sa jag men hon pudrar näsan och kommer snart.
-Jahaja, sa han.
Det blev tyst igen, sen sa han:
-Vad jagar du med dom?
-Jag jagar inte, sa jag.
Han tittade på mig, sen tittade han sig runt i rummet liksom för att söka en hjälpande hand, eller snarare ett hjälpande sällskap.
Det var då Huskorset anlände med nypudrad näsa.
-Jasså, här står ni och språkar, sa hon.
Vi tittade på varandra, min konversations granne och jag, sen nickade vi unisont, liksom i det första samförstånd vi uppnått.
-En sån trevlig sammankomst, kvittrade Huskorset.
-Ja, är det inte, sa han.
-Jag har prtatat med din man och han berättar att ni inte är här för att jaga.
-Onej, sa Huskorset, vi har utställningshundar och ska vara med på utställningen i morgon.
-Jasså, jaha, sa han, ni jagar inte alls?
-Nej vi har riktat in oss på utställning, sa Huskorset, man kan ju inte göra allt och sen så är våra linjer av utställningsslag.
Han tittade på mig som om han inte riktigt visste vad han skulle tycka. Sen vände han sig till Huskorset och gav henne all sin uppmärksamhet. Han tyckte tydligen att vår tidigare knapphändiga konversation hade uttömt det som gick att uttömma i ett samtal med mig.
Huskorset fortsatte samtalet och berättade om våra framgångar i utställningsringen och vår målsättning med uppfödningen.
Samtalet flöt på och det till och med skrattades då och då. Jag nickade och höll med om det mesta.
Någon klingade i glasen och bjöd till bords och min tidigare konversationsgranne tog Huskorset i hand och tackade för ett trevligt samtal, sen nickade han åt mig, och tittade medlidande på Huskorset som om han beklagade att hon som var så trevlig fått en sån träskalle till man.
-Visst va han trevlig, sa Huskorset, vet du vi är inbjudna till fågeljakt på hans marker.
Jag nickade bara och kände mig som den gråsparv jag var bland alla fasaner och påfåglar.
HH
PS
Tror inte man jagar påfågel men de kan ju spänna fjädrarna…