Visserligen har jag haft det på känn länge men att det skulle bli så uppenbart kunde jag aldrig tro.
År 2000 fick jag, eller säger man så? Fick jag. Få det är ju presenter och julklappar man får men en hjärtinfarkt? Inte får man den? Kanske drabbas? Men det låter så katastrofalt... När min pappa fick hjärtinfarkt var det traumatiskt och katastrofalt. Han fick inte röra sig utan ligga på rygg på lasarettet i Säffle, ja du vet den där staden som skulle vart by, i tre veckor. Sen fick han komma hem men inte utsätta sig för påfrestande rörelser.
När jag skrevs ut från Hjärtavdelningen efter min infarkt så frågade doktorn om jag rökte.
-Ja, sa jag.
-Då ses vi snart igen.
-Du tycker jag ska sluta, sa jag.
-ja, sa han.
-Hur är det med vin kvinnor och sång? frågade jag.
-Bara nyttigt, sa han.
Jag har säkert berättat den för dig förut. Det är ju en av mina favorithistorier när det gäller sjukdom men den har en viktig ingrediens som är viktig att trycka på: Kvinnor.
Jag brukar skämtsamt säga att Huskorset inte tillät just den ordinationen varför jag slutade med den liksom att sjunga och det bara återstod "vin", men istället för oändliga motionspass och prommisar med hundar skulle man alltså kunnat älska sig i form. Tillskillnad fån kära pappa som bara fick ligga men helt stilla utan stora ansträngningar Så fel dom hade. Det var ju den sortens ansträngning han skulle haft. På något ställe såg jag att om man kan gå uppför en normaltrappa så kan man också gök... humm ja du förstår.
Så har då slutligen den fullständiga bekräftelsen på kärlekens helande inverkan kommit.
Igår kväll, på TV. Inte i Vetenskapens värld eller nyheterna, inte fråga doktorn eller du blir vad du äter.
Nej i den form av TV som jag tycker mest illa om. I reklamen.
"Becel mycket omega 3 och sex. Var rädd om ditt hjärta!"
HH
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar