Vaknade och himmelen hade öppnat alla portar. Drog mig till minnes för något år sedan då det regnade nästan hela sommaren. Hundarna var inte torra många dagar och till slut tycket jag att dom började mögla. Själv blev jag allt deppigare och längtan efter värme och ljus växte sig allt starkare. Det var då jag började odla tanken att flytta till andra breddgrader där solen skiner och det är varmt och torrare.
Såg i förra veckan på Girot som passerade en av de städer som drabbats av jordbävning...
En annan dag visade man översvämmningar där bilar och folk flöt omkring...
På andra ställen får vulkanerna utbrott och folk flyr från lavaströmmarna...
"Ä dä inte dä ena så ä dä dä andra", som kärringen sa.
På vårt berg, där vårt hus är beläget, är det en sjö 35 meter under vår höjd. Det tar ett tag innan det blir översvämmning.
Vulkaniska aktiviteter har man inte hört talas om i vår omgivning, aldrig, vad man vet.
Det mesta berget har rört sig var när dom sprängde på före detta Infanteriregemente no 2:s övningsfält nån mil bort.
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att vi har det ganska bra!
Därför sjungar jag i regnet, vem bryr sig om amn blir lite blöt när man hade en sån fantastisk helg!
HH
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar