Att fylla(s)

Som sagt, igår fyllde jag år. Huskorset slutade inte förrän bortåt 17 så jag anträdde eftermiddagsprommisen allena
När jag kom förbi grannens hus satt han och hustrun på altanen och njöt i eftermiddagssolen. Det var alldeles tyst så jag hade inte upptäckt dom om han inte börjat sjunga. Det var inte FBK:s kampsång som han sjöng denna gången utan "Ja må han leva".
Jag bugade och tackade för uppvaktningen innan jag gick vidare. För att få lite omväxling tog jag inte den vanliga prommisen utan kom tillbaka samma väg förbi grannen.
-Ja nu har det gått ett år te, sa han.
-Så länge har jag väl inte vart borta, sa jag för att skämta till det.
-Du vet vad jag mener, sa han, ska du ha en wirre?
-Jaaa, sa jag lite tvekande och tittade neråt vägen för att se om Huskorset var på väg.
-Va titter du etter, sa han.
-Jo vi ska äta när chefen kommer hem, sa jag, och hon är väl på väg.
-Då passer dä mä en klämtare innan. Kom å sätt däj här, sa han och pekade på en stol som han ställt på grusgången. Jaha du... så ska Tre Kroner möte Danmark. Förlorer di där så ska ja aldri se på hockey mer. Då blir dä schack för hele slanten.
-Spelar du schack, sa jag.
-Nä, sa han.
-Vad menar du, sa jag, ska du börja med schack?
-Ja inte ska ja se på hockey i alla fall.
-Inte ens på FBK, sa jag.
-Vi får se, sa han.
Det blev tyst och han slog på en wirre till i mitt glas.
Där satt vi på hans grusgång och var tysta. Kunde verkligen Danmark slå Sverige i hockey?
Våra tysta funderingar avbröts av ett glatt tutande från Huskorsets bil när hon bromsade in framför grannens hus.
-Jasså pojkar, här sitter ni och har det bra, sa hon.
Vi nickade båda. Jag tackade för dryckjomet och han nickade tillbaka så gick jag hem.
Huskorset tittade förvirrat på mig sen på Grannen så satte hon sig i blien och åkte hem hon också.
-Vad i all världens tid var det där om, frågade hon.
-Ja vi talade om hockeymatchen i morgon, sa jag. Tänk om Svetige får stryk av Danmark...
-Ja, och..., sa hon.
Jag svarade inte.
Idag vet vi vem som vinner. Klockan 16 börjar matchen.
HH