-Bra att du går ut, sa Huskorset.
Jag har varit justerad i tre veckor efter att ha ramlat omkull på toaletten. Det hela var så simpelt. Jag skulle bara hämta något på toan och halkade. Om det var golvet som var vått efter min dusch eller om jag glömt kvar en handduk som Huskorset hävdade spelar egentligen ingen roll. Jag ramlade och i knät lät det som en stenkross.
Så tog jag då mod till mig och gjorde en promenad i den vackra vintersolen. Som stöd hade jag gåstavar och på fötterna dobbar. När jag kom hem med rosor på kinderna, lätt flåsande efter ”tappad kondis”, såg Huskorset på mig uppmuntrande och sa:
-Det var väl skönt!
-Ja faktiskt, sa jag, man känner sig som en ny människa.
-Lysande, sa Huskorset och tog hundarna på en prommis.
Efter en god timmes prommis återkom Huskors och hundar. Hundarna stormade in och ville genast ut i hundgården medans Huskorset avklädde sig ytterkläderna. Hon tog av sig den tjocka tröjan och med den i handen sa hon:
-Fåglarna kvittrar så underbart.
-Jaha, sa jag.
-Det är vår i luften, sa hon.
-Knappast, sa jag.
-Jo då, sa hon. Och vet du fåglarna håller på för fullt i holkarna.
Hon tittade på mig med en lysten blick.
Det blev liksom tyst ett par sekunder sen sa jag:
-Det känns inte riktigt bra i knät i alla fall.
Så haltade jag ut i köket för att laga mat…
HH
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar