Kennel East Meadows

Valpar väntas!!

2012-01-11T18:37:00.005+01:00

NORSK VINNARE 2010 East Meadows I'll Follow the Sun "Yaya"

SVENSK VINNARE 2011 VDH CH Discovery's Love of My Heart "Samsam"

väntar valpar i början på mars med leverans i mitten på maj.

Intresserad? Hör av dig och var med redan från början med
din nya familjemedlem.
/Lena, Ulf-Peter och Susanne
0553-41541, 0706-974508

Grattis på 1 års dagen K-kullen!

2011-12-13T07:28:00.008+01:00

Grattis till vårt eget luciatåg på 1 års-dagen.
Ett år går fort och luciatåget som föddes för ett år sedan firar sin 1 års dag. Stort grattis till: Matisse, Tiffany, Farin, Kolan, Pyret, Naala, Saga och Elsa.
Visst har det gått bra!
Flertalet BIS-placerinagar, BIR- och BIM-placeringar och en Norsk Juniorvinnare som grädde på moset.

Matisse

Tiffany

Farin

Kolan

Tiffany och Matisse

Lite framgångar i grannlandet Norge

2011-11-29T11:30:00.005+01:00

I helgen har det varit Norsk Vinnar utställning i Lilleström. Några av våra hundar var där och tävlade, dem flesta med excellent och placerade i klasserna men bäst gick det för Tomas och Malins lilla Kolan i juniorklass. Vi deltog även med en uppfödargrupp som vi vann (men lämnade workover i finalen).

Kolan kan nu titulera sig som Norsk Junior Vinnare 2011

NO JV-11 East Meadows Keep the TM Going On "Kolan"

Foto copyright Tomas Wiklund

Grattis Tomas och Malin

// Lena, Ulf-Peter och Susanne

Tiffany på höstpromenad

2011-10-23T18:30:00.004+02:00

På valpbesök

2011-07-28T21:12:00.006+02:00

Idag var vi på besök på Kennel Black Other för att titta på
Lynleys (East Meadows I've Got A Feelnig) valpar.
Här kommer ett litet fotoalbum.
Valparna är nu 7 veckor och det finns fortfarande valpar som inte har fått egna hem.

Tikvalp"Blå"

Tikvalp "Omärkt"

Hanvalp "Röd"

Hanvalp "Omärkt"

Är du intresserad? Slå en signal eller maila så förmedlar vi kontakten!

Grattis till I-kullen som blir 5 år idag!!

2011-07-22T14:41:00.001+02:00

Yaya och Lynley hälsar och grattar sina kullsyskon på 5-årsdagen idag!!

Grattis alla i J-kullen på 3-års dagen!!!

2011-06-11T13:07:00.004+02:00

Vi grattar idag alla i J-kullen som fyller 3 år!!

Här nedan följer ett gäng av dem,
maila gärna bilder på era godingar

Allt på en gång

2011-06-08T09:47:00.001+02:00

I förra veckan vid sänggåendet, tror det var på fredagen, så utbrast Huskorset i ett skrik som från gravens avgrundsdjup. När hon skulle borsta tänderna på toaletten kom det ur handfatets kran en ”röd sörja”! Påföljande dag konstaterades att vår djupborrade brunn inte längre gav oss det vatten den så troget försett oss med under 23 år. Att inte ha vatten är ett megaproblem som man inte upptäcker förrän så att säga ”båset är tomt”.Mitt tekniska kunnande är ju, för de flesta, välkänt och omvittnat. Trots detta funderade jag ut en tillfällig lösning som nu förser både oss och hundar med områdets mycket välsmakande sommarvatten.
Men för att ta det hela från början. I februari när vi skulle göre en tur med bilen någon stans, jag vet inte riktigt vart vi skulle, detta är i alla fall av underordnad betydelse, så sprack framrutan på Feen. Efter konsultation med vårt försäkringsbolag beslutades att vi skulle vänta tills varmare väder med att byta framruta. Detta byte sker idag!
I förra veckan försvann alltså vattnet.
I förrgår när jag skulle radera en hel del inspelade TV-program på vår inspelningsbara digitalbox, kraschade den i boxen tidigare så utmärkt fungerande hårddisken. Jag tog kontakt med firman som hade producerat den tidigare boxen och fick till svar att det enda som fanns att göra var att köpa en ny inspelningsbar box och att för den tidigare boxen dricka gravöl!
Igår på väg hem från ett möte ringde min, i alla fall för tillfället fungerande mobiltelefon. Huskorset meddelade att diskmaskinen inte fungerade längre.Där jag kom hem gjorde jag det jag efter år av olika försök självklart inte borde gjort. Jag försökte laga diskmaskinen.Högröd i ansiktet, badande av svett och med ett svallande temperament förklarade jag för huskorset att det från och med nu blir handdisk som gäller.
-Bra, sa hon, se till att det är diskat då tills jag kommer hem från jobbet i morgon.
Nu finns det ju dom som har det värre. Hörde på nyheterna om ett vulkanutbrott i Sydamerika. Dom har det nog inte så roligt i Japan heller.
Ja det är inget annat att göra än att handdiska tills reparatören kommer nästa vecka. Framruta är väl lagad till lunch idag och min nya inspelningsbara box lär komma på frdag.Hur det blir med vattnet? Ja, jag vet inte men det är uteslutet att gräva, för här finns bara berg!
HH

Lillsemester i Danmark

2011-05-27T18:08:00.003+02:00

Att få ledigt tillsammans, bara vi två, är inte lätt. Det ska klaffa med arbete och hundvakt. Men vi lyckades. Goa Marie tog ledigt från sitt jobb för att se efter våra hundar så vi kunde åka på en välbehövlig lillsemster. Det fick bli Skagen i vårt grannland Danmark.

Vi hade tur regnet höllt sig borta tills vi var på väg tillbaka till bilen. Så lite blöta hann vi bli men det kunde ju ha regnet hela tiden.

Vackert var det och kan mer en gärna åka hit igen. Här nedan kommer några foton från ett i dag mulet och regntungt Skagen.

Best In Show VALP - SISK 22/5-2011

2011-05-24T09:47:00.002+02:00

East Meadows Keep the TM Going On
"Kolan"
äg. Tomas Wiklund/Malin Persson

(foto copyright Tomas Wiklund)

En kanonhelg i både söder och i mellansverige!!

2011-05-24T08:00:00.004+02:00

Goda resultat från Hässleholm Int Hundutställning 22/5-2011

East Meadows Jazz Summer
BIM, CACIB

domare: Kresten Scheel, DK

(BIR - Hot Sensations Joy of My Life)Även goda resultat från

SISK Rastorp 22/5-2011
domare: Inge E:son Thoor, SE

BIS-Valp 1 hp

East Meadows Keep the TM Going On

2 hp

East Meadows Keep On Winning

3 hp

East Meadows Kiss Of Passion

Ökk4 EX

East Meadows I´ve Got A Feeling

Ökk 2 EX Ck Btkl-3

NO V-10 East Meadows I´ll Follow the Sun

Vetkk 1 EX Ck Btkl-4 BIS-Veteran

Discovery´s Irish Clare

Hilleröd 8 maj 2011

2011-05-13T19:24:00.003+02:00

East Meadows Jazz Summer "Summer"

2 btkl med r-CACIB

Domare: Kresten Scheel, DK

(4,5 månader efter valpningen)

Fyra systrar på utställningsdebut

2011-05-02T20:05:00.007+02:00

Kolan och Tiffany

1 Maj i Värmland innebär att Värmlands Cockerklubbs genomför sin inofficiella utställning i Mariebergskogen.
I år var det extra roligt då fyra systrar från valpkullen efter Summer (East Meadows Jazz Summer) och Jingles (Sumaric Shadows of Mr Jingles) var anmälda. EM Keep on Winning "Tiffany", EM Keep The TM Going On "Kolan" ägare Malin Persson & Tomas Wiklund, EM Keep The Fire Burning "Pyret" ägare Eva-Lena Lennartsson och EM Kind Of Hapiness "Naala" ägare Jörgen Lindahl.
På plats fanns även EM Duke Ellington "Ellington" med matte Marie Johansson och EM In My Life "Storm" med matte Madeliene Nyström.
För att vara den första utställningen för små "flickorna" var de jätteduktiga. Och Kolan tog stor slam med att bli BIS Valp 4-6 månader. Ett stort grattis till Malin och Tomas.
Vår egen Tiffany placerade sig två i klassen, trea blev Naala med Marie som handler och fyra. Pyret med Tomas som handler. Alla fyra fick HP.
Här kommer några foton från en kall och blåsig söndag i Karlstad.

Vem ska vinna?

Kolan BIG 1 Valp Domare: Ann-Marie Öquist

East Meadows Keep On Winning "Tiffany"

Tiffany

Det är jobbigt att vara på utställning.

East Meadows Keep The TM Going On "Kolan" BIS VALP

Ett lydnadsdiplom har tilldelats en EM hund.

2011-03-28T10:14:00.005+02:00

Vi känner oss stolta över att få presentera att Alouette (E M It´s Only Love) nu kan titulera sig med Lydnadsdiplom 1.
Vann sitt sista 1:a pris i lördags med hela 182p.
Snyggt jobbat Carina och grattis!!

SE V-09 LP1 East Meadows It´s Only Love "Alouette"

//Stolta uppfödare
Lena & Ulf-Peter

En trevlig helg i Göteborg

2011-02-27T18:00:00.009+01:00

Att åka tåg är faktiskt inte alls dumt. Med vissa reservationer. Vad folk nyser och hostar i trånga kupéer. Jag har inte bacillskräck, snarare tvärtom. Men att sitta i en varm och trång tågvagn där folk hostar och nyser runt omkring, då kändes det som om bacillerna bara hoppade på mig.
Tåget kom varje fall fram i tid till Göteborg och peppar, peppar, jag känner mig fullt frisk.
Anledningen till Göteborgsbesökets var att jag hade blivit inbjuden av Västsvenska Fågelhundsklubben till att döma deras inofficiella utställning i Sätila. Min första tanke när jag blev tillfrågad var: ridhus = svinkallt.

Nu var ju temperaturen med oss denna helg och i Göteborg var det barmark, nästan, så jag tänkte stanna och inte åka hem till all snö igen.
Ridhuset där utställningen var får "excellent", "very good" välstädat golv, "good" storlek, och jag frös inte på hela dagen.
Många vackra hundar, valpar, vuxna och veteraner äntrade ringen under dagen. Det är alltid lika roligt att döma olika raser. Även om dagen blir lång och huvudet känns tungt efter en dags bedömning.

En stor eloge till Västsvenska Fågelhundsklubben för en bra arrangerad utställning.
Väl hemma i Värmland igen bjöd maken på söndagsstek med ett gott vin till. Sen ringde telefonen och jag blev tillfrågad att döma Filipstads Brukshundklubbs inofficiella utställning den 6 juni.
En trevlig avslutning på en trevlig helg.

BIS-finalen för valpar dömde jag tillsammans med Irene Hjeltman-Vinnhed ( på bilden, till vänster, också Marina Bengtsson ordförande i Västsvenska Fågelhundsklubben).

Foto: Örjan Magnusson

Hur kommer det sig...

2011-02-23T15:02:00.001+01:00

Nu är valparna 10 veckor och vi har bara ett par kvar att sälja. De som flyttat har fått så mycket beröm för hur duktiga dom är, förutom att dom är världens underbaraste valpar, världens vackraste och mest förståndiga. Allt är alltså som det ska vara både på bortaplan och hemmaplan. Allt detta får mig att tänka på hur det är att ha valpar. Inte alltid en dans på rosor och ganska mycket jobb. En del av jobbet är att ta vara överskottet. Det vill säga det som efter natt, vilopauser, mat och lek så att säga görs av med.
Hur kommer det sig att, när man med en plastpåse i ena handen i vilken man lägger ”pissiga” tidningar och med en toapappersrulle klämd mellan tummen och pekfingret i samma hand, och i andra handen ett avrivet papper från tidigare omnämnd rulle, plockar upp en deponi på golvet och papperet ger vika varvid ett par fingrar så att säga får närkontakt med deponin, samtidigt som man får ett hårstrå i munnen och detta enbart sker i sammanhang som här beskrivits?
Men visst är dom söta som man säger till sina valpköpare på besök…
HH

Mage som mage

2011-02-13T15:27:00.001+01:00

-Vilken fin mage du har, sa Huskorset.
Uttalandet som sådant var ovanligt.
-Tack, sa jag.
-Nu var det inte dig jag menade, sa Huskorset. Jag menar valpen.
Jag muttrade ett ”Jasså”, till svar från min relativt bekväma position i vardagsrumssoffan. Vi köpte en ny soffa till jul. Den gamla var så att säga utsliten av alla hundar som liksom jag använt den för en kort ”lur”.
-Titta, sa Huskorset, är hon inte alldeles underbar.
-Jo sa jag.
Vi har en valpkull nu bestående av 7 tikar och en pojke. En tik har flyttat, Kolan, döpte hennes ägare henne till. Det stolta kennelnamnet är East Meadows Keep the TM Going On.
Nu var det alltså dags för tik nummer två att flytta till sitt nya hem. Hon ska heta Farin som tilltalsnamn men heter egentligen East Meadows Keep An Eye On Me.
Huskorset undrade uppfodrande om jag inte skulle stiga upp snart för valpköparna var på väg.
-Jovisst, sa jag, om du säger att du tycker att min mage är fin…
-Du har en fin mage, sa hon och vände sig bort och mumlade något som lät som, men stor…

8 veckor och livet leker

2011-02-09T12:25:00.004+01:00

Kanonväder att leka i!

Playing in the sun!

2011-02-06T15:52:00.007+01:00

A wonderful winter day and the puppies love to be outside in the sun. Now they are eight weeks old and next weekend some of them will move to their new families.

Dom gör det i holkarna!

2011-01-27T13:04:00.001+01:00

-Bra att du går ut, sa Huskorset.
Jag har varit justerad i tre veckor efter att ha ramlat omkull på toaletten. Det hela var så simpelt. Jag skulle bara hämta något på toan och halkade. Om det var golvet som var vått efter min dusch eller om jag glömt kvar en handduk som Huskorset hävdade spelar egentligen ingen roll. Jag ramlade och i knät lät det som en stenkross.
Så tog jag då mod till mig och gjorde en promenad i den vackra vintersolen. Som stöd hade jag gåstavar och på fötterna dobbar. När jag kom hem med rosor på kinderna, lätt flåsande efter ”tappad kondis”, såg Huskorset på mig uppmuntrande och sa:
-Det var väl skönt!
-Ja faktiskt, sa jag, man känner sig som en ny människa.
-Lysande, sa Huskorset och tog hundarna på en prommis.
Efter en god timmes prommis återkom Huskors och hundar. Hundarna stormade in och ville genast ut i hundgården medans Huskorset avklädde sig ytterkläderna. Hon tog av sig den tjocka tröjan och med den i handen sa hon:
-Fåglarna kvittrar så underbart.
-Jaha, sa jag.
-Det är vår i luften, sa hon.
-Knappast, sa jag.
-Jo då, sa hon. Och vet du fåglarna håller på för fullt i holkarna.
Hon tittade på mig med en lysten blick.
Det blev liksom tyst ett par sekunder sen sa jag:
-Det känns inte riktigt bra i knät i alla fall.
Så haltade jag ut i köket för att laga mat…
HH

Nyfikna 6-veckors valpar/ 6 weeks puppies

2011-01-22T13:45:00.004+01:00

Puppies discover more and more of the house they have been out in the kitchen to take a look. To go out on the veranda in minus 10 degrees was no fun.

Valparna upptäcker allt mer av huset de har varit ute i köket och tagit sig en upptäcktsfärd. Men att gå ut när det var minus 10 grader var inget vidare tyckte de. Nosade på luften men gick in i värmen igen.

Barnvakt för 5-veckors valpar/Babysitting for the six-week puppies

2011-01-18T08:40:00.006+01:00

The puppies are growing fast and Summer gives them more freedom but still want some control on them. What could be better than to call up her uncle?

Valparna växer så det knakar och Summer ger dom större frihet men vill ända ha lite kontroll på dom. Vad kan då vara bättre än att kalla in sin morbror?

Lynley is eager to look after the puppies.

Lynley ställer alltid upp och passar valpar.

The puppies, however, has no real track of the sexes ...

-What! No teats? How do we get food?

Valparna däremot har inte riktig koll på könen...

-Va! Inga spenar? Hur ska vi då få mat?

A wonderful time / En underbar tid

2011-01-09T12:39:00.004+01:00

Tomorrow the puppies are 4 weeks. They are growing and playing more and more with each other. At this age, they are quite wonderful and every day you discover a new little star ...

I morgon blir valparna 4 veckor. De växer och leker alltmer med varandra. I den här åldern är de helt underbara och varje dag upptäcker man en ny liten stjärna...

Snart fyra veckor

2011-01-08T16:08:00.003+01:00

VALPBUS

Festmåltid för små valpar

2011-01-05T17:36:00.004+01:00

Nötfärs är smaskens för hungriga valpar.

Nyårsfirande och valpar 3 veckor

2011-01-02T17:57:00.004+01:00

Som vanligt firades det nya året in tillsammans med goda vänner/grannar

På gården välkomnades gästerna av ljus och eld.

UP övervakar så att allt går rätt till...

Maria och Bror underhölls av Örjan (i mitten).

Susanne, Lena och Graham njöt av den goda maten.

In på 2011 har nu valparna hunnit bli tre veckor och vår privata fotograf Örjan passade på att fota de små.

Summary of 2010 / Sammanfattning av 2010

2010-12-29T17:54:00.015+01:00

Time to summarize the past year. 2010 a year to remember. Yaya and Summer as well as Lynley Louis and Alouette has done well in the show ring with many outstanding results.

Dags att summera året som gått. 2010 - ett år att minnas tillbaka på som ett väldigt innehållsrikt och trevligt år. Yaya och Summer har gjort bra ifrån sig i utställningsringarna med många framstående placeringar, detsamma gäller Lynley, Louis och Alouette.

Utställningsårets började som vanligt på:

My Dog i Göteborg 10/1 Domare: Hans van der Berg, Nederländerna
E M Louis Armstrong “Louis” 2 Ukk ck,
E M Jazz Summer “Summer” 1 Ukk ck

E M I´ve Got a Feeling "Lyndley" 2 Ökk ck, Bhkl-R

Malmö 21/3 Domare: Britt-Marie Donell, uppfödare av stående fågelhund

E M Louis Armstrong - 1 UKK HP

E M Jazz Summer - 1 UKK CK 2 BTKL

E M I'll Follow the Sun “Yaya” - 2 ÖKK CK 3 BTKL

SFK/SVK Landskrona 22/5 Domare: Marie Nylander uppfödare av stående fågelhund

E M Louis Armstrong – BIM/BOS

E M Jazz Summer – BIR/BOB, BIS-2

SKK Int Hässleholm 23/5 Domare Inga Siil, Estland

E M Louis Armstrong - Bhkl 2, r-cacib

E M I´ve Got A Feeling - Bhkl 3

E M I´ll Follow the Sun - Btkl 3

FA Skara 28/5 Domare: Charlotte Jacobsson

E M Louis Armstrong – BIM/BOS

E M Jazz Summer - Btkl 2
Discovery´s Irish Clare “ Korint”- Btkl 3, BIS Veteran

NKK Drammen 5/6 Domare: Morten Berg, Norge

E M It's Only Love – BIR/BOB, CACIB, BIG-3

SKK Jönköping 19/6 Domare: Rita McCarry-Beattie, Irland

E M Jazz Summer – BIM/BOS, CACIB

Herning World Winner 26/6 Domare: Eeva Rautala, Finland

E M I've Got A Feeling – Excellent

Tvååker 10/7 Domare: Wenke Eikeseth, Norge

E M Louis Armstrong - 1ökk, ck, 2 Bhkl

E M Jazz Summer - 2 ökk, ck, 2 Btkl
E M I´ll Follow the Sun – BIR/BOB, BIG-1, BIS-R

Oslo NV-10 15/8 Domare: Wenke Eikeseth, Norge

E M I´ll Follow the Sun – BIM/BOS, CACIB NORSK VINNARE 2010

Visby 28/8 Domare: Martin Johansson uppfödare av stående fågelhund

E M It´s Only Love "Alouette" – BIR/BOB, BIG-2

The last months of 2010 we took it easy. In October Ulf Peter and Susan went to Belgium for mating Summer. Her cavalier VDHCH GBSHCH NLCH Sumaric Shadows of Mr. Jingles 2010 Irish Red Setter winner at Crufts. This handsome Irishman and Summer now has eight puppies born on 13 th of december. Three girls are left for sale. Now we are looking forward to a successfull 2011.
Happy New Year

Årets sista månader har vi tagit det lugnt. I oktober åkte Ulf Peter och Susanne ner till Belgien för att para Summer. Hennes kavaljer VDHCH GBSHCH NLCH Sumaric Shadows of Mr Jingles 2010 år Irländsk röd setter vinnare på Cruft en stiligt irländare och Summer har nu åtta valpar som föddes på Luciadagen. Tre tikar finns kvar att tinga.
Nu ser vi fram ett lika gott 2011.
Gott Nytt År

// Lena & Ulf-Peter

New picture puppies/ Nya bilder på valparna

2010-12-28T19:37:00.004+01:00

Almost two weeks / Nästan två veckor

2010-12-26T16:26:00.006+01:00

The puppies are now almost two weeks and we can see gaps in their eyes. They have also become quite large. Their legs are becoming firmer and it's not long before they will move themselves. We see that some are already trying to stand on all fours.

Nu är valparna nästan två veckor och vi börjar se glipor i ögonen. Dom har också blivit riktigt stor och tar för sig. Benen blir allt stadigare och det dröjer inte länge förrän de kommer att rulta på. Vi ser att en del redan försöker att stå på alla fyra.

Breakfast in bed

2010-12-20T15:49:00.004+01:00

Today the puppies were one week old and had breakfast in bed to celebrate. We also went up early as Lena began working at seven o'clock. When she comes home we'll celebrate a little bit more but then there will be people and large dogs that will be celebrating!

A talk with the neighbors and a puppy on the run!

2010-12-19T17:44:00.002+01:00

Today Summer and I took a little walk. On the way we met some neighbors who wanted to know how it goes with the puppies. Summer sat proudly next to me when I told them all about the puppies. Summer understood what we were talking about and that I praised her and her puppies. When we got home a puppy was on the run from the litter. Summer resolutely took the puppy in her mouth and put it back. Tomorrow we’ll have a one week party!

Idag gjorde Summer och jag en liten promenad. På vägen träffade vi några grannar som ville veta hur det går med valparna. Summer satt stolt bredvid mig när jag berättade. Hon förstod vad vi talade om och att jag berömde henne och valparna. När vi kom hem var det ett fasligt liv i Hundrummet och en valp var på rymmen från valpboxen. Summer tog resolut valpen i munnen och la tillbaka den i valpboxen. I morgon ska vi ha enveckaskalas!

Besök av Marie

2010-12-18T17:11:00.004+01:00

Idag är det lördag och snart har en vecka gått sen valparna föddes. Förra veckan vid denna tiden talade vi om att det kanske skulle dröja ytterligare nån dag innan Summers valpar skulle se dagens ljus. Vi gjorde i alla fall de sista förberedelserna i valprummet och Summer var med och tittade så att allt blev som hon ville.

Idag kom Marie, Ellingtons matte och vår numer "ibland",kennelflicka, på besök. Hon tog några bilder som kommer här:

Som synes mår valparna utmärkt och Summer likaså. Valparna blir allt mer försigkomna och får dom inte den bästa platsen med en gång blir det ett väldigt väsen.

Valpboxen är lugn och harmonisk och de små bara växer och blir större!

A walk in the snow

2010-12-17T14:19:00.003+01:00

Today Summer thought the puppies were old enough to be left alone a little while so she wanted to go for a shorter walk.Lena and Summer did a tour in the forest. We had "only" -10 degrees C and snow fell lovely today, too.The puppies are doing well and when Summer came home she had her lunch and then went to the puppies to give them their lunch.

Idag tyckte Summer att valparna var tillräckligt gamla för att lämnas en stund så hon ville gå på en kortare promenad.
Lena och Summer gjorde en tur i skogen. Vi hade ”bara” -10 grader C och snön föll vacker idag också.
Valparna mår bra och när Summer kom hem åt hon och gick sedan in till valparna för att ge dom lunch.

2010-12-16T15:18:00.002+01:00

The puppies are now 4 days and growing. I wonder what Summer is feeding them with because they are growing like crazy! If it continues like this we will soon have to by a new house...

We weighed them today and it is not just that you can see that they become larger, almost all have increased their weight by between 35% and 45%. Looks realy good!

Valparna är nu 4 dagar och växer. Undrar vad Summer har i sin mjölk för dom är riktiga små fetknoppar! Fortsätter det såhär får vi snart byta hus…
Vi vägde dom idag och det är inte bara syns att dom blivit större, i stort sett har alla ökat sin vikt med mellan 35% och 45%. Valparna artar sig alltså väl!

Slarva inte med hygienen

2010-12-15T15:39:00.001+01:00

Det är viktigt med hygienen. Summer ser till att alla valparna är rena och fina. Valparna är inte alltid inne på samma bana utan protesterar högljutt varje gång Summer genomför hygienkontroll.

Valparna en dag gamla!

2010-12-14T19:31:00.000+01:00

Så har valparna växt och blivit en hel dag äldre. Summer har visat sig vara en ansvarsfull och öm moder. Hon, liksom sin mamma Yaya, ser om sina små och städar och fejar. Hon bär också sina valpar till ”bästa” platsen i valpboxen. Skulle någon komma på avigvägar och för långt bort från kullen, hämtas de tillbaka av Summer. Natten som gick innebar endast lite sömn för Huskorset (Lena) som ju sover i valprummet de första veckorna. De små körde Luciatåg om och om igen så nu har den stolta ”matten” en viss sömnskuld. Som varande Husets Härskare tillbringade jag natten i min säng med Morbror (Lynley) och Gammelmormor (Korint) vid fotändan. Lussetåg är det ju bara en gång om året så vi ställer vår förhoppning till att valparna även lärt sig detta av sin ömma moder. Tack alla som hört av sig och lyckönskat oss till kullen. Mer info kommer här efterhand och självklart mer foton.
HH

Summer har blivit mamma!

2010-12-13T12:39:00.004+01:00

På lucianatten kom dom efterlängtade valparna! En Lucia sex Tärnor och en Sjärngosse!

Valpar, parning i Belgien och hos Fru Väster

2010-11-19T13:24:00.001+01:00

Tillbaka från Belgien… Jovisst, det var ju ett tag sedan men nu måste jag ju bara berätta hur läget är och hur allt utvecklar sig.
Jo, Summer är dräktig, ingen tvekan om det!
Hon har alla tecken som berättar att det är valpar på gång. Men låt oss ta det hela från början, nja inte riktigt från början utan från den 9 oktober, det var då vi hade bestämt att det var dags att åka.
Vi hade beställt prov hos veterinären för att veta om det var dags. Man vill ju inte gärna åka flera hundra mil bara för att konstatera att tiken är överlöpt eller som den gången vi beställt parning hos Fru Väster. Här krävs kanske ett förtydligande. Det var inte med Fru Väster parning skulle ske utan en av våra tikar skulle paras med en av Fru Västers hanar. Den parningen skulle ske strax före Jul var det bestämt. Vi, det vill säga Huskorset och jag, hade planerat att vara hemma dagen före Julafton då sönerna skulle komma för Julbordslunch på självaste Julafton.
När tiken väl skulle paras visade det sig att hon inte var speciellt intresserad av denna aktivitet. Det var då jag tänkte tillbaka på min ungdom och jag kände en samhörighet med den hane som ju på det brutalaste vis blivit avvisad medelst ett bett i nosen. Nu har jag aldrig fått bett i nosen men en och annan gång fick väl självförtroendet sig en törn. Liksom för den tilltänkta hanen lyckades även jag komma över mina misslyckanden. För hanen bar det åstad på självaste Julaftonsmorgonen i Fru Västers kök.
Vi firade således Jul hos Fru Väster och sönerna fick Nyårslunch i stället.
Detta skedde för många år sedan, det året var julen osedvanligt kall och när vi kom hem på Annandagen hade hela huset frusit. Huskorset tillbringade timmar under huset med varmuftspistol för att tina avlopp och vatten själv slet jag som en vettvilling i köket för att laga den mat som skulle ätas av familjen bara någon dag senare.
Nu hade vi alltså tagit det säkra före det osäkra och fick beskedet av veterinären att måndag skulle bli en bra dag att para på.
Nödvändigheter packades alltså och Summer och undertecknad begav oss till Götet och Sus från vilket vi nästa dag skulle anträda den långa resan till Houthalen där Kavaljeren Mr Jingles har sitt hem.
Vi, det vill säga Sus och jag, planerade att göra resan under en dag med avfart från Götet söndag morgon, vilket skulle innebära en beräknad ankomst sen eftermiddag vilket också skulle ge oss möjlighet att göra ett första parningsförsök.
Allt flöt som det skulle tills vi sinkades av vägarbeten på A1:an i Tyskland. Det var inte ett vägarbete utan arbete efter arbete. Köerna var milslånga och kröp fram. Vid ett tillfälle åkte vi in på en rastplats för att vi alla skulle få sträcka på oss och lätta på trycket, när vi kom ut på motorvägen igen var vi 10 bilar före dom vi tidigare låg efter…
Tidsplanen sprack men efter en natts sömn på hotellet infann vi oss vid halv nio hos Kavaljeren. Efter lite puss och smek var saken klar och vi som medverkat vid akten tog en koppkaffe och i förekommande fall en cigarett…
Akten upprepades påföljande dag och sen vände vi hemåt.
Nu närmar sig Lucia med stormsteg och det är då vi väntar ett antal små Lucior och Stjärngossar.
Som vanligt har Kavaljeren inte hört av sig men hans matte har meddelat att han undrar hur det går…
Vi får väl se om han har ett större ansvar än de tidigare pojkar som är far till våra valpar, fan trot!
HH

Hus i huvudet!

2010-10-15T18:14:00.000+02:00

-Titta, sa Huskorset och nickade menande åt TV-apparaten. Är dom inte bara fantastiska som ger sig på sådana projekt.
Huskorsets nya vurm är att se på ett program i TV där man får följa Engelska familjers strävan att renovera fallfärdiga byggnader. TV-programmet beskriver de anspänningar som familjen utsätts för under sina ibland år av arbete med en gammal sten lada eller fallfärdigt uthus på den Engelska landsbygden.
-Såg du alla dessa fantastiska hus som finns i Belgien när du var där, sa Huskorset.
Sus och jag hade nyligen avslutat en resa till Belgien för att para en av våra tikar, Huskorset hade på grund av sitt arbete nödgats stanna hemma.
-Jodå, sa jag, vi såg en del hus,
-Tänk om vi skulle göra en riktig renovering av huset, sa Huskorset.
-Humm, sa jag som anade riktningen på samtalet.
Jag har sagt det tidigare och säger det igen, jag är inte tekniskt eller praktiskt begåvad. Mina tummar kom aldrig längre ner på armen än till armhålorna. När Huskorset funderade på en riktig renovering i samband med att hon tittade på TV-programmet, anade jag det värsta.
-Hur menar du, frågade jag, ska vi rensa hela huset eller handlar det om lite målning.
-Jag funderar på det, sa hon, vi får se.
När det gått några dagar och inget nämnts om renoveringsarbete började jag känna mig säker på att saken förflyttats till projekt som kanske, bara kanske, sak tas upp i framtiden.
Jag fällde upp fotstödet på min fåtölj och slöt ögonen för en eftermiddagslur. Det var just då, när jag kände mig som säkrast och sömnen vaggade mig som jag hörde henne från köket där vår dator är placerad.
-Kom hit ska du får se, sa hon.
Jag rycktes abrupt ur min dvala och var snabbt på benen. Det var ju inte lätt att veta vad jag skulle få se.
På datorskärmen visades en bild av ett helt nytt hus i två våningsplan.
-Vi har ingen tomt, sa jag.
-Jodå, sa hon.
-Jasså, sa jag, var då?
-Här, sa hon.
-Här, sa jag frågande.
-Javisst, sa hon, vi har ju alltid sagt att vi bor på den mest perfekta plats för oss och hundarna. Bra gångvägar, bra natur inpå knuten och bra grannar.
-Vad menar du, sa jag.
En gnagande oro började ta form längst bak i mina hjärnvindlingar.
-Jo, vi kan bygga detta huset här så har vi allt som vi tyckt vara så bra. Fundera på det.
På TV:n visade dom en familj som höll på att renovera sitt drömhus. Dom hade bott två år i en husvagn för att få råd med att bygga om sitt hus.
Jag såg oss flytta in i Friggeboden med hundar och valpar. Jag såg mig med blodiga händer sträva för att få tak på vårt nyinköpta hus och jag såg hur månader förvandlades till år och mitt redan gråa hår blev längre för att så småningom hejdas på längden då det skavdes av mot byggnadsställningar och grundplatta.
-Visst bor vi bra som vi gör, sa jag, reste mig upp ur fåtöljen och gick ut med en hund innan jag hann att få svar.
HH

Summer and Mr Jingles

2010-10-12T18:40:00.004+02:00

Summer har varit och hälsat på en snygg kille i Belgien, Sumaric Shadow of Mr Jingles. Så nu hoppas vi på valpar i mitten av december. Tyvärr fick jag stanna hemma, jobbet kallade. Men Susanne följde med Ulf Peter och jag har haft hennes hundar här. Lite strul att få allt och passa. Hundarna kan ju inte vara själva hemma i åtta timmar. Tack Marie för att du ställde upp trots dina flyttbestyr.

Nu är trion på väg hem och räknar med att vara i Göteborg i natt. Här hemma blir det fotboll, Heja Sverige.

3 mål på fem minuter

2010-10-08T11:09:00.000+02:00

Hundarna var mer än vanligt dragiga när jag släpades nerför vägen mot grannens hus. Han stod på gården med krattan i hand och såg riktigt deppig ut.
-Hur är det fatt, flåsade jag när jag fått stopp på vilddjuren.
-3 mål på fem minuter mot Brynäs å sen 4-1 igår mot HV, sa han.
-Ja det är ju riktigt bra, sa jag.
-Dä va inte FBK som gjorde 3 mål på fem minuter dä va Brynäs, sen vann di igår mä 4-1 igår.
-Jasså, jaha, sa jag, men är inte det bra.
-Jo men dä inga stabilitet. Dä måste va nåt som inte står rätt te i kaffebörken.
-Hur menar du, sa jag.
-Jo förre åre så trodde ja nog att dä var som en engångsföreteelse, men nu börjer dä å se lika dannt ut igänn.
-Ja men, sa jag, det har väl hänt förut att FBK inte varit sådär lysande på försäsongen och sen har det blivit lyckat ändå i slutet. Om jag inte kommer ihåg fel så blev dom Svenska mästare efter en urusel höstsäsong, sen på våren tog dom placering efter placering.
-Jo dä dä nog sant, sa han , men dä ä annorlunda nu. Dä ä liksom inte bara nu i höst. Förre åre så sa di att truppen va för tunn. I år sa di att di hade en trupp som skulle slåss om gulde. Då kan tränera inte stå i TV å säge att lage inte höller ihop, att di inte ställer öpp för varann. Dä ä väl hans sak å se te att di speler för lage allihopa? Nä, ja vill inte va dänn som kraxer som en olyckskörp, men om di nu har fått alle di spelera som di velle ha då måste fele sitte nön annan stanns.
Han krattade lite bland löven och vände sig bort och jag gick vidare.
HH

Fågel, fisk eller mitt emellan?

2010-10-06T19:28:00.000+02:00

För en kort tid sedan var jag på en social samling med en massa människor. Det visade sig snart att de allra flesta var jägare, varför samtalet naturligt kom att handla om jakt. Jag var, kanske man skulle kunna säga, en udda fågel i flocken. Vi stod där en massa människor med glas i händerna och konverserade.
-Jaha, sa en man och riktade blicken mot mig, dig har jag inte sett förut?
-Nä, sa jag, jag har inte varit här förut.
Nähä, sa han, har du varit ute på jakten idag?
-Nä, sa jag, det har jag inte.
-Så du är inte här för att jaga, sa han.
-Nä, sa jag.
-Nähä, sa han. Är du med nån som jagar då.
-Nä, sa jag.
-Nähä, sa han. Ska du börja jaga?
-Nä, sa jag, jag tror inte det.
Det blev tyst och vi stod där och tittade på varandra.
-Jag har hundar, sa jag, för att liksom lätta upp det som blev en tryckt stämning.
-Jahaja, sa han, du har hundar.
Stämningen liksom lättade med en gång när vi fann en gemensam nämnare.
-Jahaja, sa han igen, du har hundar… betyder det att du har flera hundar?
-Ja, sa jag, min fru och jag har flera hundar.
-Är din fru med också, sa han.
-Ja, sa jag men hon pudrar näsan och kommer snart.
-Jahaja, sa han.
Det blev tyst igen, sen sa han:
-Vad jagar du med dom?
-Jag jagar inte, sa jag.
Han tittade på mig, sen tittade han sig runt i rummet liksom för att söka en hjälpande hand, eller snarare ett hjälpande sällskap.
Det var då Huskorset anlände med nypudrad näsa.
-Jasså, här står ni och språkar, sa hon.
Vi tittade på varandra, min konversations granne och jag, sen nickade vi unisont, liksom i det första samförstånd vi uppnått.
-En sån trevlig sammankomst, kvittrade Huskorset.
-Ja, är det inte, sa han.
-Jag har prtatat med din man och han berättar att ni inte är här för att jaga.
-Onej, sa Huskorset, vi har utställningshundar och ska vara med på utställningen i morgon.
-Jasså, jaha, sa han, ni jagar inte alls?
-Nej vi har riktat in oss på utställning, sa Huskorset, man kan ju inte göra allt och sen så är våra linjer av utställningsslag.
Han tittade på mig som om han inte riktigt visste vad han skulle tycka. Sen vände han sig till Huskorset och gav henne all sin uppmärksamhet. Han tyckte tydligen att vår tidigare knapphändiga konversation hade uttömt det som gick att uttömma i ett samtal med mig.
Huskorset fortsatte samtalet och berättade om våra framgångar i utställningsringen och vår målsättning med uppfödningen.
Samtalet flöt på och det till och med skrattades då och då. Jag nickade och höll med om det mesta.
Någon klingade i glasen och bjöd till bords och min tidigare konversationsgranne tog Huskorset i hand och tackade för ett trevligt samtal, sen nickade han åt mig, och tittade medlidande på Huskorset som om han beklagade att hon som var så trevlig fått en sån träskalle till man.
-Visst va han trevlig, sa Huskorset, vet du vi är inbjudna till fågeljakt på hans marker.
Jag nickade bara och kände mig som den gråsparv jag var bland alla fasaner och påfåglar.
HH
PS
Tror inte man jagar påfågel men de kan ju spänna fjädrarna…

På G igen!

2010-09-28T12:44:00.003+02:00

Hej! Jo jag är tillbaka. En smula tilltufsad efter allt som skett. Jag hade ju hoppats på en förändring. Det blev det inte. Nu får man rätta in sig i ledet och lägga upp en strategi för det fortsatta livet framöver.
När huskorset och jag gick igenom hösten sa hon att jag hade ställt för höga förväntningar.
-Du måste ta tag i det ”lilla”, sa hon. Alla kanske inte tycker som du och då ska du inte bli deppig för det.
-Ja men jag vet ju hur det ska vara, sa jag. Hela mitt liv såhär långt har jag samtalat med folk om framtidsstrategier och det har ju fastnat ett och annat även hos mig.
-Vet du, sa hon, titta ut, njut av att solen skiner och att svampen vi plockat blir till god mat i vinter. Tänk på alla framgångar vi haft med hundarna under året, och det är inte slut än. Tänk på hur bra det går för sönerna både dom här i Värmland och han i ”Fjollträsk”. Börja att se humorn i livet, skratta och dela med dig av skratten.
-Du är bra klok du, sa jag, men det är fortfarande det där med egoismen som stör mig så djupt.
Huskorset tystnade och tittade länge på mig, sen sa hon:
-Skit i det!
Ibland behöver man få just de där orden, ”Skit i det”.
Det är just det jag ska göra nu, ”Skita i det”.
Det är aldrig för sent att ta upp kampen.
Det är aldrig för sent att se det fina i tillvaron.
Det är aldrig för sent att börja skratta igen.
Låt mig därför berätta en liten historia ur levande livet, även om även den tufsats till lite för att passa i denna spalt.
Två goda vänner var på besök för en tid sedan. Svamparna fullkomligt sprutade upp som svampar i skogsmarken varför huskorset kommenderade stövlar/kängor/oömma fotdon PÅ!
Sällskapet begav sig ut i markerna för att plocka svamp.
-Hittar ni något, hörde jag huskorset ropa bakom en kulle.
-Inte mycket, sa jag.
-Kom hit, sa hon.
Jag traskade över kulle och där satt hon i skogen av svamp mitt i skogen. Det var trattkantareller i massor.
Vi plockade korg och medhavda reservpåsar fulla.
-Nu räcker det, sa hon. Vi går hem och rensar allt.
Vårt besök hade också en lyckad dag i skogen och när vi tömde vårt kap på köksbordet insåg jag att vi borde gått hem tidigare.
-Gör du trattissoppa, sa huskorset och adresserade frågan till mig.
-Visst, sa jag och skred till verket.
På TV hade jag följt alla matprogram och kände mig redo för en kulinarisk läckerhet.
Jag stekte Charlottenlök i smör, krossade en vitlöksklyfta och lät den steka med. Slog av lökarna i en kastrull av större mått och ersatte dessa med 1,5 l svamp i stekpannan. Svampen fick släppa sin vätska sen i med mer smör och när det hela stekts lite slog jag på 2 dl sherry och lät det hela koka ihop varpå även detta förpassades till kastrullen. Stekpannan slog jag lite vatten i för att få med eventuella kvarvarande smaker och sedan slogs även detta i kastrullen. Jag tillsatte 3 dl grädde och lät det hela koka upp.
Såhär lång gick allt som på dans.
Jag vet inte varför men jag kände mig som en ”Master Chef” och tog fram min mixer i vilken jag slog allt som tidigare fanns i kastrullen. Locket på och vrid på ”tillknappen”.
Allt fullkomligt exploderade och köket blev i ens trattkantarellbrunt. En färg som var poppis i början av förra seklet.
-Va hände, sa huskorset.
-Jag slog i lite för mycket, sa jag och vred på ”tillknappen” en gång till.
Resultatet blev exakt som tidigare med undantag att köket blev ännu mer trattkantarellbrunt, denna gång fylldes även den i närheten stående brödrosten med trattkantarellsoppa.
-Ska du rosta dom, sa en tidigare vän.
Jag tog brödrosten och förpassade den med några välvalda men mindre angenäma ord ut genom fönstret. Jag hade öppnat det först.
-Ja ha, sa den före detta vännen, där gick den in i omloppsbana. Ska Fuglesang upp i rymden igen behöver han inte ta med brödrost i alla fall…
Det var då Huskorset gjorde ännu en avgörande insats i mitt liv. Hom kom med en stor Wirre klappade mig på kinden och sa:
-Drick detta sen tar du stavmixern som du brukar.
Det är aldrig för sent…
HH

Det är aldrig för sent att ge upp

2010-08-27T12:17:00.002+02:00

Jag blir så trött på egoism, snålhet och illojalitet. Ja, det finns mycket mer också för den delen, men just nu känns det som om det bara är detta det handlar om. Att se till sitt eget bästa, inte ställa upp för andra, inte räcka en hjälpande hand, bara räkna sekiner som man har och tror man ska få.
Det som gjors har gjorts och är historia, hur bra det än gjordes och hur oegennyttigt det än gjordes. Sånt räknas inte.
Lojalitet räknas bara i det man själv kan ha nytta av.
Jag blir så trött.
Nä nu ger jag upp.
UP

Dags för flytt – igen.

2010-08-25T11:00:00.000+02:00

-Du får börja med sovrummen, sa Huskorset, flytta ut sängarna och skruva ner lamporna, ta bort allt som står på golven så börjar vi städa där.
Anledningen till denna arbetsorder var försäljning av vårt andra hus. Huset har tidigare bebotts av Huskorsets mamma men under några månader stått utan inneboende. När huskorsets mamma flyttade ut, möblerade vi det för att eventuellt kunna hyras ut. Varken hyresmarknaden eller försäljningsmarknaden har levt upp till de förväntningar som vi hade. Ingen uthyrning och få spekulanter. Huset är en alldeles utmärkt stuga med möjlighet till åretruntboende. Nå ja nu är den ju såld så jag behöver inte göra reklam för den.
Vi flyttade alltså ut svärmor. Vi flyttade in möbler för uthyrning och nu ska vi flytta ut dessa möbler.
Det är helt otroligt. Vi har inte bott i detta hus en enda minut och trots det är huset fyllt med möbler tavlor porslin och en massa annan bråte.
-Vart kommer allt ifrån, frågade jag Huskorset.
-Du köpte det för att vi skulle kunna hyra ut, sa hon.
-Jaaa, sa jag, men det hade ju varit bra om vi hyrt ut.
-Ja, sa hon, men nu gjorde vi inte det.
-Nä, sa jag.
-Men vi sålde, sa hon, och det är det inte många andra som gjort!
- Nä, sa jag. Det är ju i alla fall bra.
-Ja sa hon, det är bra men nu måste vi få bort allt innan de nya ägarna kommer och det blir kvällarna som vi får ta till så det är bra om du kan börja lite.
-Jag får väl försöka, sa jag, men du vet att jag är inte riktigt bra i ryggen och sen har jag fått en lårkaka.
-Lårkaka, sa hon, nä det är väl snarare en kaffekaka eller rättare flera kaffekakor och dom syns lite högre upp på din kropp. Det är bara nyttigt att du rör lite på dig. Flytta ut det du kan i vardagsrummet så hjälper jag dig att bära när jag kommer hem.
Jag förstod att det inte fanns någon väg ut ur denna arbetsinsats varför jag satte mig i favoritfåtöljen med en bok samtidigt som hon vinkade farväl och begav sig till jobbet.
Jag förstår nu varför alla pensionärer har så lite tid. Alla klagar ju på att dom inte hinner med.
Hur ska man kunna hinna med något när man har arbetslistor som skulle få en hel flyttfirma att sysselsättas?
HH (Husets Härskare)

Köttbullens dag

2010-08-21T09:26:00.001+02:00

Idag firar vi Köttbullens dag!
Ja, ja det är inte mig som avses så alla dåliga skämt betackar jag mig för. Nä detta är faktiskt seriöst. För några år sedan lades slakteriet i Kil ner. Lokalerna stod tomma tills Konsum Värmland beslutade att starta en del produktion i de gamla lokalerna. Det var då det blev produktion av Köttbullar i Kil. Ett Kommunalråd i kommunen utropade i rena euforin den 23 augusti till KÖTTBULLENS DAG.
Så är det. För att det ska kunna göras lite aktiviteter kring denna ödesmättade dag har den fått flytta på sig till närmaste lördag och det blir då idag.
Som den föreningsmänniska jag är, har jag också ett finger med i Konsums Butiksråd här på hemorten. Vi har därför idag ett storslaget firande av Köttbullens dag genom att bjuda kunder i butiken på, ja just det, Köttbullar.
Efter ett antal timmar med utbjudande av färdiglagade köttbullar tänker jag åka hem och grilla. Oavsett väder! Men till dess firar vi alltså Köttbullens dag.
HH

Morgonstund har guld i mund...?

2010-08-20T08:12:00.001+02:00

-Ska du verkligen gå ut nu? Sa Huskorset. Klockan är ju bara kvart över sex…
-Jepp, sa jag. Morgonstund har guld i mund!
-Har du tittat ut? Hundarna verkar inte vara på G precis!
Jag slängde en blick ut genom fönstret och såg vatten, bara vanligt vatten. Eller snarare vanligt regn. Hundarna vände sig bort från mig när dom såg vad som var i görningen.
-Ser du, sa Huskorset. Dom vill sova lite till.
Visserligen var det tidig morgon och gryningsljuset som borde vara strålande var mer strilande.
Natten hade varit lugn fram till halv fyra då vår Norska Vinnare 2010 (Yaya blev det i söndags på utställning i Oslo så vi är mäkta stolta över henne också, Huskorset och jag) bestämde sig för att något var i görningen utanför. Hon tog till sitt mest skräckinjagande skall och vägrade sluta förrän Huskorset smög upp för att se vad som stod på.
I grannhuset bor för närvarande Grannens son med en kamrat. Grannen är tysk likaså hans son liksom även sonens kamrat. Sonens kamrat har aldrig sett en älg, en missad upplevelse som han delar med en stor del av den tyska befolkningen. Det verkar som om tyskarna är mest intresserade av älg. I alla fall mer intresserade än övriga Europeer. För att råda bot på detta svarta hål bland upplevelser, hade gossarna helt sonika bokat plats på Älgsafari… Denna Älgsafari genomfördes under föregående natt och när dom kom hem vid tresnåret tyckte Yaya att det fanns alla skäl i världen att upplysa oss om detta. Sålunda var detta skälet till hennes envetna skällande.
Jag hade följaktligen endast slumrat en kort stund när klockan ringde halv fem. Dagen kändes som långt skriden varför jag alltså beslutade mig för att gå morgonprommis kvart över sex.
Mornar ska vara ljuvliga och lugna.
En katt satt vid vägkanten och tittade på oss en bit ner på gatan.
Katter ska inte sitta vid vägkanten och titta på en hel Kennel som är ute på morgonprommis. Detta konstaterande gjorde Alfahanen (då menar jag inte mig själv). Han började helt oannonserat att förflytta sig och tikarna mot den tittande katten. På släp efter kom jag. Jag lyckades få stopp på ekipaget innan frukosten så att säga var intagen…
Efter ytterligare några hundra meter blockerades vägen av en råbock som uppenbarligen ansåg att vägen var hans. Han rörde sig inte ur fläcken. Det gjorde däremot mina hundar, eller rättare sagt dom försökte att röra sig mot bocken. Jag stretade emot och lyckades med uppbådande av all min kraft och lite till att göra en omväg, förbi bocken.
Jag vill inte påstå att morgonen var lugn, ljus och ljuv, nä slitsam, svettig och skitig, blev den!
Jag trodde att den resterande delen av morgonprommisen skulle flyta bättre men i skogen sista biten hade tydligen ett djur med ett av djurvärldens mest intressanta dofter förflyttat sig. Det skulle nosas på varenda blåbärstuva och även på de förekommande lingontuvorna. Ingen av hundarna valde samma tuva utan olika och på samma gång. Då var det nära att kopplena formade Eiffeltornet och sedan Tekoppen! (Se blogg den 8 juli 2010)
När jag kom hem var jag blöt och slut.
Morgonprommisar i all ära men inte som idag. Nu ska jag vila. Hundarna har redan lagt sig tillrätta. Sofforna är upptagna av hundar. Min bästa TV fåtölj ockupera av Alfahanen. För mig finns bara hundkorgen kvar…
HH

Tillbaka på bloggen

2010-08-18T09:31:00.000+02:00

-Nu är det nån som har skrivit och undrat vart du tagit vägen, igen, sa Huskorset. Du måste rycka upp dig. Du kan inte bara låta bli att skriva.
Sommaren fick mig att liksom gå in i en tid av icke skrivande.
-Det är snart en månad sen du skrev i bloggen. Förstår du att folk undrar, sa hon.
Jag hade inte något direkt svar så jag tittade vidare på Gomorron i SVT1.
-Dom kan ju tro att vi har nån fnurra på tråden, sa hon.
På TVn kom ett intressant reportage om hur man odlade olika pumpor på kompost.
-Vad tittar du på, sa hon.
-Hur man odlar pumpor på kompost, sa jag.
-Va, sa hon.
-Hur man odlar pumpor på kompost, sa jag.
-Har du blivit intresserad av att odla, sa hon.
-Nä, sa jag men det fanns inget annat att titta på och TV4 tycker jag bara är osakliga i nästan allt.
-Jahaja, sa hon.
Hon vände på klacken och försvann ur rummet med en suck.
Jag började fundera över vad hon sagt.
Jag hade inte skrivit en rad sedan den 25 juli och då hade jag inte ens skrivit utan bara satt in några bilder på mig själv.
”Du har en underbar distans till dig själv.” Var en kommentar om bilderna av en god vän.
Nå ja, distans.
Det fanns en Engelsk komiker som hette Tommy Cooper. Han var popular på 70- och 80-talet. Han hade en show i Engelsk TV, den visades också i Sverige. I sina shower bar han en röd fez. Han trollade, oftast med mindre lyckat resultat, sen hade han en snabb monolog, som till exempel:
Last night I dreamed that I ate a giant marshmallow and when I woke up this morning my pillow was gone. ( Inatt drömde jag att jag åt en gigantisk marshmallow och när jag vaknade I morse var min kudde borta).
Så där var hans skämt och dom framfördes i ett rasande tempo och när hans shower var slut satt man som publik helt andfådd. Den 15 april 1984 avled Tommy Cooper i direktsändning i brittisk TV. Han segnade ihop och publiken jublade och applåderade i tron att det ingick i showen.
Vilket fantastiskt sätt att få lämna in som komiker. Till och med i dödsögonblicket jublade publiken. Eller kanske inte… Kanske är det problemet som komiker att du inte blir tagen på allvar. Alla förväntar sig att det ska hoppa lustigheter ur din mun. Eller att allt du skriver är med en anstrykning av komik.
Ibland måste man hämta andan. Skapa distans. Hitta fokus och mål.
I idrottens värld går kroppen ibland sönder, den orkar inte mer och då måste den vila för att orka på nytt.
Vi får väl se om jag vilat tillräckligt. Om jag hittat nytt fokus och nya mål. Nu ska jag i alla fall ta på mig de där glasögonen som får mig att se världen lite mer ut ett löjets skimmer. Kanske blir det då som fokus framträder och jag kan se livets alla galenskaper.
HH

Bilder på mig efterlystes på Facebook...

2010-07-25T13:01:00.005+02:00

Här kommer några:

Håll till godo!

Nästan alla var där...

2010-07-25T11:40:00.004+02:00

Igår var det fullt på altanen och grillen gick varm!

Sönerna med sonhustruar och barn kom för att traditionellt grilla och träffas. Ex-hustrun var också med liksom nuvarande hustrun. Saknades gjordes två av barnbarnen som var hos sin mamma.

Låter det komplicerat?

Nja inte så värst.

-Detta är ju som ett familjefoto hos Ingemar Bergman på Fårö, sa någon i församlingen, och visst finns det likheter.

På bilden nerifrån vänster: Ulrica med hunden Sacha, Ulrika är gift med Andreas, Lena (Huskorset) min hustru, Siw ex-hustru.
Ovanför Siw sitter Andreas. Ovanför Andreas sitter Maria som har sin sambo Mattias och dotter Rut till vänster om sig på bilden.
Ovanför Maria sitter Fredrik med sin son Jonathan i knät och som till vänster om sig på bilden har sin fru Carina. Nedanför Carina stitter Carina och Fredriks son Kasper och till vänster om Kasper på bilden sitter Andreas och Ulricas dotter Linnea.
Sen var det några som inte kom fram men dom kommer här:

I mitten är det ju jag, Husets Härskare, sen till vänster om Rut ovanför Ulricas axel sitter Sebastian, Ulrika och Andras son. Bakom mitt huvud sticker Samuels ansikte fram, det är också son till Andreas och Ulrica.

Sen saknas ju alla våra hundar på bilden men dom tar vi bild på nästa helg tillsammans med Sus och Öjje!

När jag tittar på bilderna känns det inte som en kopia av Bergmansfamiljen utan snarare en del av kortspelet "Löjliga Familjen".

Regnet öste ner hela morgonen!

2010-07-13T12:29:00.002+02:00

Det började ganska bra. Jag vaknade vid 3-tiden av att det regnade. Ja, regnade är en underdrift. Det formligen vräkte ner vatten frå ovan. I fjärran mullrade det lovande.

Nu är det inte så att jag är speciellt förtjust i åska men muller för oftast med sig regn och till och med oväder. Detta känndes lovande. Jag vände mig i sängen och somnade om.

Huskorset har ju tidigare deklarerat vilka arbetsuppgifter som står på tur och dagen skulle ägnas åt vedkörning. Det innebär att jag kör ved i skottkärran och Huskorset staplar i vedboden. Detta skulle alltså ske samtidigt som Tour de France nionde etapp avgjörs. En bergsetapp där vi tittare skulle få vara med från början. Med det ihållande regnandet såg det därför lovande ut inför dagen.

Vid nio-tiden slutade regnet plötsligt och vi, det vill säga hundarna och jag, kommenderades ut på morgonprommis.

Lugnt tänkte jag, väderleksspåmännen lovar mer regn så när vi kommer hem, om vi hinner hem, regnar det igen.

När klockan väl passerat tv-starttiden för Touren, sken solen från en klarblå himmel.

-Vi tar lite youghurt, sa Huskorset, sen börjar vi med veden.

Jag har spejat mot horisonten likt en gammal indian. Inget regn i sikte. Nu har Tourdeltagarna passerat flera berg...

Vedhögen är fortfarande ett jätteberg i mina ögon.

Kanske regnar det i morgon?

HH (Husets Härskare)

Hemma igen!

2010-07-12T13:13:00.003+02:00

Så är vi då hemma igen efter helgen i Götet och utställningen i 2åker. Vicken helg!

Jag tror Huskorset (hon är tillbaka som Huskors nu) flutit omkring i ett litet lyckorus.

Såhär såg det ut när hon blev BIS R.

Huskorset började sin semester idag. Hon har redan börjat planera vad som ska göras här hemma. Det ska renoveras och det ska målas och köras in ved. Så man kan säga att allt återgått till det normala. I alla fall tills vi gör en ny tripp.

Ingen rast och ingen ro, bara gno och bara gno...

Ska sanningen fram, tänker jag nog ta kompledigt någar dagar...

I detta ärende återkommar jag.

Det blev BIS 5 !

2010-07-10T18:19:00.003+02:00

Ett jättegrattis till min underbara Lena som med YaYa placerade sig som BIS 5:a till slut!
Kort kommer när och om vi får tag i några!

Vilken dag så här långt....

2010-07-10T17:58:00.004+02:00

Det började med att Louis blev klassvinnare och 2:a bästa hane. Sen vann YaYa sin klss med dotter Summer som tvåa och sen blev dom båda placerade 1:a 0ch 2:a i bästa tikklass. Men inte nog med det YaYa blev Grupp 1:a och nu väntar vi å BIS-finalen....
Lena är handler, en stolt sådan!
Bilden tog Sus påpassligt!

Eiffeltornet

2010-07-08T08:51:00.002+02:00

Ibland är morgonprommisarna underbara. Lagom varmt, syrerik luft. Fåglar som kvittrar. Inga andra, varken människor eller hundar som är ute.
Idag hade det alla möjligheter att bli en sådan morgonprommis.
Huskorset började tidigt idag. När hon är Webbredaktör, stiger vi upp vid halv fem. Vid sjudraget var morgonsysslorna avverkade så jag beslutade att det var dags för morgonprommis. Att gå ut sådär tidigt på morgonen har andra poänger också. En del hundägare, då gäller det framför allt ägare till så kallade brukshundar, har för sig att man aldrig ska ha sina hundar kopplade. När jag traskar förbi sommarstugor med allahanda innevånare, vet jag att det finns dom som är rädda för hundar och sen är det dom som hatar hundar. Jag har därför alltid mina hundar kopplade. Skulle dom vara lösa blir det för mycket bus. Fyra irländare kan hitta på massor av saker att göra och när dom gör det är husses inkallning inte alltid det första som är av intresse. Skulle dom dessutom stöta på en lös hund kan det bli rena rama kalabaliken.
Som sagt ibland är morgonprommisen helt underbar, andra gånger mindre underbar, som idag.
Jag vet inte vad som flugit i mina röda älsklingar men det där förnäma prommandet bredvid husse var som bortblåst.
Det skulle nosas, helt ok men idag samtidigt och inte på samma ställe. I alla väderstreck och helst inte i närheten av vägen. Efter nästan en timmes pärs var vi i alla fall hemma. Fyra hundar slängde sig ner för att pusta ut. Jag började reda ut kopplen, och vad får jag se. Den marigaste av alla sådanadär trådövningar: Eiffeltornet!
Låt mig förklara. När jag var mycket yngre än jag är nu, brukade tjejerna leka med trådar. Man skulle greppa tråden med fingrar och rätt som det var formade tråden en ”tekopp”, eller något annat finurligt.
Hundarna hade så gott som gjort Eiffeltornet av sina koppel. Inte undra på att dom var trötta…
HH

Nu bör det klippas

2010-07-07T09:42:00.003+02:00

-Ikväll jobbar jag länge, sa Huskorset.
-Jaha, sa jag.
-Ja, det vore bra om du kunde göra några grejor.
-Jaha, sa jag.
-Ja om vi ska på utställning i helgen måste det fixas lite innan.
-Jaha, sa jag.
-Kan du trimma hundarna, det är bara lite puts, sa hon, så ska jag bada dom när jag kommer hem. Sen vore det bra om du kan dammsuga och torka golven. Jag såg att gräset i vårt andra hus behöver klippas också innan helgen om det skulle komma spekulanter, så det vore bra om det kunde bli gjort också. Sen kommer Rörisen och fixar avloppet. Kolla efter garantin på tvättmaskinen också. Ha det så bra idag så ses vi ikväll. Puss,Puss.
Så var hon på väg till jobbet.
Telefonen ringde och en god vän som hjälpt mig med en reservdel till toaletten i det andra huset meddelade att jag kunde hämta den under eftermiddagen.
En del problem måste man lösa med en gång, andra kan man vänta med att lösa och en del löser tiden.
Nu ska vi se vilka som tiden löser...
Nu tar jag kaffe så får vi se hur det blir.
HH

Så var det klippt

2010-07-06T17:53:00.003+02:00

-Du kan inte se ut på det viset till helgen, sa Huskorset.
-Se ut? Vad då, sa jag.
-Ja du måste klippa dig!
-Jaha, sa jag.
Denna replikväxling utbyttes under helgen.
Idag var det dags att göra något åt saken.
När hundarna prommats och morgonsysslorna var gjorda förberedde jag mig för en tur till staden och frisören.
Redan på trappan hindrades jag av en liten svart ödla som solade sig och vägrade att flytta på sig.
-Flyttar du inte på dig kan jag trampa på dig, sa jag.
Ödlan tittade på mig och sa liksom att det skulle vara skönt att sola på mina fötter.
-Nä du, sa jag. Inget sådant om jag får be. Väck med dig!
Ödlan flyttade sig i sakta mak och jag åkte till staden för att klippa mig.
Det var tre före men min frisör är snabb så snart satt jag i stolen och hårtestarna flög åt alla håll.
-Jag tar bort hälften, sa han, och klipper fram öronen.
-Ja , sa jag.
Min frisör kommer från Kurdistan och är en hejare på att frisera.
När jag var klar betalade jag och lämnade bekymrad etablisemanget.
Inte var det som det brukar.
Såhär blev det,
jag tycker att det var bättre förut, men längre...
Det är inte bara jag som blivit klippt!
Hemsidan är också klippt! Telia har beslutat sig för att ta betalt för det som tidigare var gratis och nu måste man beställa ett nytt abonemang för hemsidan på Telias Webbhotell. Vi letar alternativ ska jag säga.
Visst är det bra med frihet som han Reinfelt pratar om men den friheten är bara till för de som vill och framför allt kan betala.
Jag blir inte bara klippt utan rödare och rödare för var dag som går och då handlar det inte om solbränna!
HH

Kvinnor som hatar män!

2010-07-02T10:41:00.000+02:00

Ja, jag vet att det finns kamrater som kommer att delita mig från sin ”kamratlista” redan nu, utan att ha läst hela bloggen. Men ge mig i alla fall en chans?
Tack!
Jag blev pensionär för ett år sedan. Jag valde att ”gå vid 63”. Skälet till detta var många, bland annat att jag under de senaste tio åren haft problem med hjärtat efter en infarkt. Ett annat skäl var att jag kände mig något sånär pigg och ville inte gå i pension förbrukad och oförmögen att njuta mitt ”otium cum dignitate”( njuta min vila med värdighet), som man säger.
Vad har då detta med manshatande kvinnor att göra?
Varje dag när Huskorset åkt till jobbet tar jag hundarna på en morgonprommis som sisådär tar en timme, lite kortare om jag går raskt och inte träffar någon. Dessa promenader ger mig tillfälle att reflektera över allahanda saker. Jag tror till och med att jag ibland för resonemang med mig själv genom att gå och mumla eller till och med tala mer eller mindre högt. Hundarna tycks ha vant sig för dom låter mig hållas och sysslar med sånt som hundar sysslar.
Idag reflekterade jag vidare på en tanke som jag började på igår. Jag tänkte då på Huskorset som ibland i denna spalt framställs som en delvis hård och dominerande kvinna. Så är inte fallet i verkligheten, vill jag påpeka. Den ”konstnärliga friheten” som jag tar mig i detta fall har om ingen, så i alla fall ringa likhet med förebilden.
Huskorset är en stark kvinna med idéer och vilja som ofta ställs mot mina i en konstruktiv diskussion. Hon har varit och är fortfarande ”ledare” i olika organisationsformer. I dessa uppgifter försöker jag att vara hennes bollplank och stötta.
I mitt professionella liv arbetade jag under lång tid med att vara just det, ett bollplank för ledare i olika positioner, allt ifrån suppleanter i en liten förening (dom är ju också ledare i ett visst perspektiv) till personer som aktivt under pågående utbildning eller under kommande år, styrde och styr, organisationer och samhälle i den absoluta toppen.
Oj,oj, oj, detta blir långt!
Jag har också under många år haft kvinnor som chefer. Flera av dessa kvinnor har varit utmärkta i sin ledarfunktion, faktiskt många gånger bättre än manliga kollegor jag stött på.
Det är liksom mitt kära Huskors, starka kvinnor med idé och tanke bakom sina ageranden, men med ett viktigt plus, empati.
Ofta har detta på ett påtagligt sätt visats genom att dom ”bryr sig” om sina arbetskamrater. Att ”bry sig” innebär inte bara undanfallenhet utan också att visa på en annan väg eller ett annat förhållningssätt i arbetet.
Jag har också träffat på motsatsen. Kvinnliga chefer som anammat sina manliga kollegors sämsta sidor. För något år sedan lyckades två sådana kvinnor hamna i samma organisation. Båda började intervjua sina medarbetare och strax därefter omorganisera och utesluta.
”Utesluta” i mening att oskadliggöra personer med lång och gedigen erfarenhet, någon kvinna, och flera män. Personer som tidigare varit kärnan i organisationens arbete, ja man skulle till och med kunna kalla dom organisationens själ. Flera fick sluta sina anställningar och några liksom jag fick välja att pensioneras. Kvar fanns bara personer som endera skrämts till tystnad och följsamhet eller sådana som genom följsamhet trodde sig kunna klättra i hierarkin. Genom sitt ledarskap tror jag att den organisation dom leder sakta kommer att förtvina och den relativa storhet och inflytande på samhället som organisationen tidigare hade kommer att försvinna.
Kvinnor som hatar män!
Deras människosyn har inget med jämställdhet mellan könen att göra. Det handlar inte om Feminism. Det handlar om en förvriden maktsträvan.
Vi kan bara hoppas att denna typ av ledarskap försvinner och att ”riktiga kvinnor” får chansen till att utöva ledarskap.
Till slut några ord till Huskorset.
Kära Huskors. Du har allt dessa manshatare saknar. Förutom en modern samhällssyn med strävan efter jämlikhet och ansvar, byggt på empati, ärlighet och rättvisa, är du en sjuhelvetes kvinna!
HH (husets härskare)

Väntan är över

2010-06-27T22:25:00.003+02:00

Nu är väntan över. Midsommar har passerat. Gästerna lämnat oss och det är bara Huskorset hundarna och undertecknad kvar. Sus och Örjan har kommit hem från Världsutställningen och allt har gått utan större framgångar eller om man så vill missöden.Sus sa att hotellet var över medel. Bra områden att rasta hundarna på och fint käk. Vad mer kan man önska? Möjligen en Världs Vinnare då.Lynley fick Excellent och det är helt OK i konkurrensen.
Huskorset och jag hämtar oss nu från helgen. Örjan sa att man borde fira annandag, tredjedag, fjärdedag midsommar osv.
Ligger nåt i det. Då är det ju snart Jul och då kan man börja på ny kula.
Så det lackar alltså mot Jul!
HH

I väntan på Midsommarafton

2010-06-24T18:57:00.002+02:00

-Va, är du på väg till bolaget idag, sa Sus på sin klingande Göteborgska när jag ringde henne från bilen idag på eftermiddagen. I morse sa dom på radion att det var köer som väntade utanför när dom skulle öppna.
-Jaså, sa jag, jag får väl försöka att ha tålamod då om det är långa köer till kassan.
Hennes skratt låg inte i närheten av ett leende inte ens ljusår i närheten av ett fniss, om ni förstår vad jag menar. Det var snarare ett uttryck för ett hysterisk skratt som bottnade i vetskapen om att om det är något som jag inte besitter så är det tålamod.
-Ja,ja, sa jag, skratta du men är det för mycket folk får Midsommargästerna hålla tillgodo med vad huset bjuder.
-Jasså, sa hon, och vad kan det vara?
-Det blir Bols Blåa Curaco som snaps alternativt Schwartzer Häger (en sorts sprit jag förärades för ett par år sedan av Tyska vänner), sen får det bli vatten eller folköl som måltidsdryck.
-Hummm, sa hon, det är synd vi ska till Danmark på Världsutställningen för detta Midsommarfirande hade jag gärna velat vara med om.
Jag tackade för hennes tro på mig och vi avslutade samtalet.
När jag kom fram till köpcentrat fanns endast ett fåtal parkeringar att uppbringa så Sus farhågor såg ut att besannas. Jag stegade in på Systembolaget och fann att köerna inte var speciellt långa. Efter fem minuter hade jag både plockat till mig det Huskorset skrivit upp på inköpslistan och betalat detsamma.
Sedan gjorde jag en raid genom matbutiken och allt som allt tog det 45 minuter.
Tillbaka i bilen ringde jag upp Sus för att påpeka att hennes farhågor kommit på skam.
-Vilken tur för dina gäster, sa hon.
-Javisst sa jag.
Sen blev jag tyst för bensinmätaren lyste som i neon: TOM TANK, TOM TANK!
Jag tyckte att bilen hackade till och svetten bröt ut i pannan. Skulle jag bli stående med soppatorsk också, när det gick så bra med allt annat bränsle?
Jag klarade mig till macken och hem också för den skull.
Nu väntar jag på huskorset som fått jobba över.
Det ser ut att bli midsommar i år också!
HH

FB bär skulden!

2010-06-22T08:53:00.001+02:00

-Hej, det var länge sen du Bloggade, sa en glad kamrat på utställningen i helgen.
-Ja jag vet, sa jag, det blir liksom inte av, tiden bara rinner iväg när man måste kolla på Facebook vad alla håller på med, sen måste man ju meddela sig med omvärlden vad man håller på med, sen får man ett gilla eller en kommentar som man måste kommentera…
Hon tittade på mig och nickade instämmande.
-Vet du, sa hon, det var mycket roligare att läsa om vad du gör på bloggen än de där snuttarna på FB. ”Nu går jag upp”, ”Ska grilla ikväll”, ”Framme på utställningen och det var lång kö”. Vem bryr sig egentligen.
-Jag vet inte, sa jag, men på något sätt får man en sorts bekräftelse på att man inte är ensam. Du vet jag bor ju mitt ute i skogen och när Huskorset åkt till jobbet blir det lite Facebookande och sen mat och allt det där som man gör på dagrna.
-Jaha, sa hon, som att lägga skifferplattor då…
Det fanns ju inget direkt svar på detta så jag höll tyst och försökte ändra inriktning på samtalet.
-Vilken kö det var i lördags, sa jag, men det gjorde ju inte så mycket för sen gick det ju så bra för Summer.
-Javisst, sa hon, BIM och CACIB får man väl vara nöjd med.
-Ja, sa jag det var väl kul.
-Förreseten, sa hon , jag läste Sus Blogg, eller snarare såg bilderna.
-Jaha ja, sa jag. Bilderna. Ja jag försökte spexa till det lite på söndagsmorgonen och nu när bilderna blivit offentliga har jag förstått att man nog ska vara mer värdig i sitt uppträdande..
-Jasså, hurdå, sa hon.
-Jo när vi satt upp tältet i morse och jag satt inuti för att det var lite båsigt utanför, så hörde jag en alldeles främmande kvinnoröst säga: ”Såg du i tältet, där satt den där galningen som du visade mig på internet.” En mansröst svarade: ”Nähä, han i den där fula jackan, han med vantar mitt i sommaren? Vardå, såg han lika dan ut idag?”
Samtalet försvann men det räckte för att jag skulle förstå att om något skulle hållas så var det en låg profil.
Tills nästa utställning ska jag färga håret och skaffa helskägg, eller kanske raka av mustaschen.
HH

Bröllopsdag och fotboll

2010-06-18T10:52:00.002+02:00

Igår för 21 år sedan lovade Huskorset och jag varandra evig trohet och kärlek. Det var en enkel men vacker ceremoni på vår altan. Vi hade ännu inte flyttat till det som sedan dess varit vårt hem. Det gjorde vi påföljande sommar.
Vår gästlista var något mindre än den som i dagarna tillkännages för det bröllop som avhålls i Stockholm på lördagen. Inte heller behövde jag eller min tillkommande fråga om någons lov. Vi bestämde själva. Förlovningen passerade lika obemärkt den 5 december 1987. Ingen press inga kameror och inga bilder i tidningarna!
Tillbaka till vårt bröllop. Det var väl sisådär ett 30-tal gäster. Grannar, Huskorsets föräldrar, syskon, barn och vänner och barnens kamrater utgjorde den muntra skara som efter själva vigseln i kortege åkte till Graninge Värdshus i Molkom för att därstädes intaga en Bröllopsmiddag. Detta inslag var ett absolut krav från min svärfar. Tärna och Bestman var Huskorsets syster Lotta och min älste son Fredrik.
Efter middagen begav sig sällskapet tillbaka till Österängarna för glam och stoj. Brudvalsen dansades på gårdsplanen till tonerna av An der Schönen Blauen Donau. En son med en kamrat framförde Schvamingjoner av Gustav Frödig. Kamraten tillsammans med Adde och Mattias numer medlemmar i det allt mer kända Showbandet StarBoys. Kamraten heter för övrigt Björn Starrin så lite stjärnglans hade vi på bröllopet även om ingen av ovan nämnda ungomar då tillhörde de mer kända.
Vi båda fick en minnesvärd dag. Inte minst kan detta bestyrkas då detta lilla kåseri har kommit till genom en inte alltför djup dykning i minnenas arkiv.
Gårdagen förlöpte inte lika minnesvärd även om vi åt gott och tittade varandra djupt i ögonen. Kära efter 21 år, men det är ju ostraffbart, eller hur?
Tidningarna fylls i dagarna av två saker Bröllop, dock icke vårt, och fotboll.
Båda tilldragelserna är ju historiska på sitt sätt. Fotbolls VM för första gången på den Afrikanska kontinenten och Kronprinsessbröllop i Sverige. Det tycks som om världens journalister samlats i Stockholm och Sydafrika.
För egna delar, det vill säga Huskorsets och min, tar vi det hela med ro och siktar in oss på Silverbröllop och en ny VM-turnering i fotboll där Sverige är med!
HH

Plattorna går igen!

2010-06-14T19:21:00.003+02:00

Jag har ju på denna plats beskrivit mödorna med att få förmiddagskaffealtanen i skick för att användas.
Huskorset har nu gjort en friserad beskrivning i Värmlands Folkblads "gomorron"-spalt med dagens datum(http://www.vf.se/Kronika/Varmland/Kampen-mot-skifferplattorna-100614.aspx).
Låt mig därför berätta om dagens övningar.
Vi begav oss under eftermiddagen til min födelsestad Åmål för att tillse mina föräldrars grav. Efter detta gjorde vi en prommis med hundarna i Örnässkogen, en skogspark väl värd att besöka. Vi parkerade vår bil vid Kamratgården. Detta är Idrottsföreningen Kamraternas näste. Vid återkomsten till bilen pekade jag på Kamratgården och meddelade att det var därledes mina svällande muskler, som beskrivs i Huskorsets morgonspalt, odlades.
Vid detta påpekande log Huskorset. Ja att påsta att det var ett leende är att betrakta som årets underdrift. Jag vill inte påsta att hom brast ut i ett okontrollerat gapflabb och rullade sig på marken. Nej, Mitt emellan dessa!
Vid hemkomst till Karlstad besökte jag därför en butik vilken för naturprodukter.
I afton vid sänggåendet ska jag smörja mina svällande muskler med jordnötsolja. Bara för att visa hur svällande dom är!
HH

2010-06-11T16:58:00.001+02:00

Ett stort grattis på två års dagen till alla J-kullsvalparna.

Detta med att besiktiga bilar.

2010-06-03T07:13:00.005+02:00

Nu står den där på gården, guldgul och nybesiktigad. Den ser faktiskt nöjd ut, Guldklimpen. Ja den kallas så, Guldklimpen, mest för att färgen är guldgul, men också för att den faktiskt är billig att köra. I bränsle handlar det om mindre än hälften av vad Feen drar. Inget ont om Feen, den måste vi ha om vi ska åka med hundar och sånt.
För flera år sedan hade vi en Toyotaminibuss (Hiace). Det var vår dåvarande transportmedel för oss och hundar som vid den tiden var fler än de tre som idag finns på Kennel East Meadows.
Bussen hade inköpts begagnad och fyllde väl sitt ändamål tills vi beslutade att sälja den vilket är en historia i sig.
Besiktningen denna gång skedde 2 dagar efter det att sista dagen för ordinarie besiktning passeras. Vi har problem med detta med besiktning.
När det gällde Hiacen var det bromsarna som satte i igång det hela.

-Hur går det med bromsarna, frågade huskorset när hon passerade genom rummet på väg till någon syssla..?
-Jo tack, sa jag alldeles utmärkt.
-Ä dom klara?
-Nä, sa jag, inte förrän imorgon bitti, då har jag tid på verkstaden.

På verkstaden bad jag om en lite grundligare genomgång så att det inte skulle bli nåt problem vid besiktningen.
-Harru inte besiktiat, sa verksstadskillen.
-Tjhummaaa, svarade jag lite obestämt.
-Fan du ha ju en nolla, den skulle vatt inne i februari senast - dä ä körförbud pån då.
-Hummtjaummm, sa jag lite obestämt.
På vägen tillbaka till jobbet i arbetskamratens bil kunde jag inte låta bli och fråga om han trodde man kunde besiktiga på dagen.
-Harru inte besikitat... fan då har du ju körförbud pån, blev arbetskamratens svar.

På bilbesiktningen föreslog dom att jag skulle ta Drive in, alltså bara chansa på att det inte var för många i kö.
-300 kronor, sa besiktningsmannen.
-Va, sa jag.
-300 kronor kostar dä.
-Jahaja, sa jag och betalade.
Sen blev det tyst.
-Du, den här bussen ska besiktigas senast februari, sa mannen i den blågrå uniformen.
-Ja jag vet, sa jag och slog skamset ner blicken, det är lite sent men det kanske går bra ändå?.
-Sent, sa mannen i den blågrå uniformen, sent.... fan du ska besiktiga senast februari.
-Ja, sa jag.
-Februari nästa år. Du har ett år på dig. Här har du pengarna tillbaka.
-Tack, sa jag.
-Backa ut bussen, sa mannen i den blågrå uniformen.
-Nice doing business with you, sa jag.
Mannen i den blågrå uniformen tittade på mig när jag backade ut.

Denna gång var vi alltså 2 dagar sena så sitt sätt kan man säga att det är på väg att jämna ut sig. Jag tycker ändå att vi har plus och att någon dag här och där inte borde spela någon roll.
HH

Kaffeverandan är klar!

2010-06-01T12:40:00.004+02:00

Jag anade ju att mitt tempo när det gällde att anlägga "Kaffeverandan" inte riktigt föll Huskorset på läppen. Redan förra veckan, innan vi åkte till Skara mumlades det om att verandan skulle färdigställas senast tisdag. Igår på måndagen tog alltså arbetet ny fart då Huskorset iklädde sig rollen som både projekterare och utförare. Skifferplattor provades och förkastades. Till slut inkallades experthjälp.
-Älskling kan du komma hit, hörde jag henne ropa.
Jag hade just börjat plocka ut disken från diskmaskinen när anropet kom.
Som den perfekta make jag är, strosade jag ut på altanen och såg projektet så att säga från ovan. Det fanns "utrymmen" mellan plattorna som skulle tätas på något sätt. Det var alltså för rymligt mellan plattorna och alla skulle de föras samman så att det blev en helhet. Efter en stunds skådande från fågelperspektiv angrep jag uppdraget under Huskorsets ledning. Hon hade nu intagit min plats för att från ovan avgöra vart plattorna skulle läggas. När de två första plattorna kommit på plats satte jag mig för att vila.
-Tack, sa hon, jag tror jag klarar mig nu.
Jag återvände till mina köksbestyr.
Idag på morgonen slutfördes så projektet. Resultatet kan beskådas på bifogade bilder.
Nu väntar jag bara på att bli tillfrågad om en kopp kaffe på vår nya "Kaffealtan", kanske med en bit paj till...
HH
Fortsättning:
Jovisst blev det kaffe och paj!

Hur mycket väger en Undulat?

2010-05-31T10:43:00.002+02:00

Det var en fantastisk helg nu också. Först trevligt sällskap och god mat hos Örjan på fredagskvällen sen utställning på lördagen med fina resultat för våra hundar.
Läste på Carina Petterssons hemsida att hennes Undulater fått ägg och några ungar. Detta fick mig att dra mig till minnes en händelse som inträffade för sådär 30 år sedan. Ja, jag vet att man inte kan tro att jag är så gammal men man kan inte rymma från sin ålder hur mycket man än vill. Bodil Jönsson, Professor i Lund har beskrivit vår syn på ålder. Jag gör en fri tolkning av hennes tankar, så att vi liksom träden kan sägas ha årsringar. Allt eftersom tiden går förändras det yttre och liksom träden blir barken grövre och mer motståndskraftig. Däremot ser vi inte oss själva i den åldersbelägenheten utan i ett yngre perspektiv så där i 30-årsåldern.
Det var i den åldern jag höll på med Undulatavel. Jag hade alltså ett antal undulater som jag parade kors och tvärs och fick naturligtvis ungar. Dessa sålde jag till djuraffärer för en liten summa pengar som knappast kan sägas vara av den digniteten att varken jag eller fåglarna kunde leva av det. Nåväl, i min bekantskapskrets fanns på den tiden en man som också tyckte om burfåglar och av mig införskaffat en undulat som han varje dag tränade till att tala. Fågeln tillbringade mycket tid, friflygande i lägenheten och hade sin favoritplats i mannens hår, som förövrigt var av modellen "fågelbo". En kväll ringde han förtvivlad till mig och berättade att hans älskling, det vill säga undulaten, var sjuk. Jag gav några råd och mannen kontaktade följande dag en veterinär som förskrev medicin. Medicinen avhämtades på Apoteket och hemkommen skulle sjuklingen kureras.
Jag fick ett nytt samtal där mannen frågade hur medicineringen skulle ske.
-Är det flytande medicin, frågade jag.
-Ja, sa han,
-Då använder du en pipett, sa jag, en sån där med en gummituta. Sen försöker du försiktigt att sticka in den i fågelns näbb.
Mannen blev tyst sen sa han:
-Hur mycket väger en Undulat?
-Inte mycket, sa jag.
-Nä, men vad tror du.
-Varför undrar du, sa jag.
-Jo det står att medicinen ska ges till fjäderfä och att det ska vara 1 cl per tio kilo kroppsvikt. Jag fick en 2 litersdunk.
HH

Va? Gick vi inte vidare?

2010-05-28T06:53:00.002+02:00

Någon som är förvånad? Vi har år efter år forlorat i position gentemot de "nya" länderna i Eurovisionsschlagern. Det är bara att inse. Vi ser fortfarande ut låtar som bara Sverige gillar. Det är inte som på den tiden vi var ledande med ABBA, Carola, Herreys, Charlotte eller till och med Malta. Nä nu är vi på musikens bakgård.Jag föreslår att vi tar upp en kamp med våra grannländer i en Nordisk musikkamp. Då går vi alltid till final även om vi blir sist där.
En bra sak för det i alla fall med sig. Vi behöver inte gräma oss över en sista plats i finalen på lördag.
Nu gäller det att se framåt. För egen del ska jag se fram emot Star Boys på Sandgundsudden den 5 juni.
HH

Att våga släppas lös...

2010-05-27T09:18:00.002+02:00

Nej det handlar inte om hundar som man skulle kunna tro. Detta handlar om barn, faktiskt.Läste nyligen en artikel i KT (Karlstads Tidningen) om hur barn inte ges frihet. Redan i de första skolåren utrustas dom med mobiltelefoner så föräldrar kan nå dem
När jag var liten tillbringade jag timmar i skogen. Vi bodde intill en skogspark där det kunde lekas alla tänkbara lekar. Vi byggde hyddor och ibland "krigade" Röda rosen och Vita rosen mot varandra. Vi byggde städer och gator bland träden och gjorde utflykter till sjön.
Visst låter det idylliskt, men det var faktiskt så. Det var ju en annan tid och det verkar som om det inte fanns lika många knäppgökar då som nu.
Mamma släppte till och med ut mig på jakt efter "Svarta Damen". Svarta Damen var en figur som dök upp på bioduken i filmen "Damen i svart". Året var 1958. Jag var då 11 år och fick naturligtvis inte gå på barnförbjudna filmer. Men, halva släkten var involverade i Åmåls Bio på den tiden och när det var storpremiärer fick jag endera tillbringa filmen i maskinrummet hos min farbror eller bredvid min pappa som "drog biljetter". När det blev spännande fick jag gå ut i foajén eller i bästa fall blunda. Det var i alla fall någon knäppgök som antog rollen som Svarta Damen och satte skräck i folk. Ja det var faktiskt inte ens en Svart Dam, hon uppträdde i snart sagt alla städer och dessutom samtidigt. Vi unga grabbar klädde oss i varma kläder, ficklampa i fickan, scoutkniven i bältet och sedan började jakten på cykel tills utegångstiden var upplupen och mamma väntade med kvällsmat.
Hon vågade släppa mig lös och jag klarade mig ganska bra, men som sagt det var väl andra tider. Jag skulle nog inte tillåta min 11-åring, om jag nu hade en son i den åldern att på tidig natt jaga Svarta Ninja eller vad et nu kan vara man jagar nu.

HH

I'm Singing in the Rain...

2010-05-25T11:18:00.004+02:00

Vaknade och himmelen hade öppnat alla portar. Drog mig till minnes för något år sedan då det regnade nästan hela sommaren. Hundarna var inte torra många dagar och till slut tycket jag att dom började mögla. Själv blev jag allt deppigare och längtan efter värme och ljus växte sig allt starkare. Det var då jag började odla tanken att flytta till andra breddgrader där solen skiner och det är varmt och torrare.
Såg i förra veckan på Girot som passerade en av de städer som drabbats av jordbävning...
En annan dag visade man översvämmningar där bilar och folk flöt omkring...
På andra ställen får vulkanerna utbrott och folk flyr från lavaströmmarna...
"Ä dä inte dä ena så ä dä dä andra", som kärringen sa.
På vårt berg, där vårt hus är beläget, är det en sjö 35 meter under vår höjd. Det tar ett tag innan det blir översvämmning.
Vulkaniska aktiviteter har man inte hört talas om i vår omgivning, aldrig, vad man vet.
Det mesta berget har rört sig var när dom sprängde på före detta Infanteriregemente no 2:s övningsfält nån mil bort.
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att vi har det ganska bra!
Därför sjungar jag i regnet, vem bryr sig om amn blir lite blöt när man hade en sån fantastisk helg!
HH

Firar idag med

2010-05-23T11:30:00.004+02:00

Tidig uppstigning sedan mot Hasseholm och SKK utstallning. En ny bra dag hittills.
Loui Bhkl 2:a med CK och reserv cacib.
Lynley Bhkl 3:a med CK.
Summer Uhkl 2:s med Hp
Yaya Btkl 3:a med CK
Uppf 1:a med Hp.
Nu vantar vi pa att ga in i finalerna.

Nu firar vi

2010-05-22T17:59:00.001+02:00

Vi firar!!!!!

2010-05-22T15:12:00.003+02:00

En sån dag. Summer blev BIS2 och tävlade i rasen mot sin bror om BIRet. Sålunda Resultaten från FA-utställningen i Landskrona:
BIR och BIS2 East Meadows Jazz Summer.
Brorsan East Meadowd Louis Armstrong blev BIM!
HH

Inget schack och plattor på kaffeuteplatsen.

2010-05-20T18:23:00.003+02:00

Det gick vägen. Sverige vann med 4-2... Det borde varit mer för en bra match gjorde inte Tre Kronor. Grattis i alla fall till Grannen som kan fortsätta se på Hockey.
Fem plattor har blivit 15! Huskorset såg nöjd ut när hon kom hem idag! Det fattas visserligen en del innan allt är klart, men nu är det i alla fall på väg.
HH

Att fylla(s)

2010-05-20T10:13:00.005+02:00

Som sagt, igår fyllde jag år. Huskorset slutade inte förrän bortåt 17 så jag anträdde eftermiddagsprommisen allena
När jag kom förbi grannens hus satt han och hustrun på altanen och njöt i eftermiddagssolen. Det var alldeles tyst så jag hade inte upptäckt dom om han inte börjat sjunga. Det var inte FBK:s kampsång som han sjöng denna gången utan "Ja må han leva".
Jag bugade och tackade för uppvaktningen innan jag gick vidare. För att få lite omväxling tog jag inte den vanliga prommisen utan kom tillbaka samma väg förbi grannen.
-Ja nu har det gått ett år te, sa han.
-Så länge har jag väl inte vart borta, sa jag för att skämta till det.
-Du vet vad jag mener, sa han, ska du ha en wirre?
-Jaaa, sa jag lite tvekande och tittade neråt vägen för att se om Huskorset var på väg.
-Va titter du etter, sa han.
-Jo vi ska äta när chefen kommer hem, sa jag, och hon är väl på väg.
-Då passer dä mä en klämtare innan. Kom å sätt däj här, sa han och pekade på en stol som han ställt på grusgången. Jaha du... så ska Tre Kroner möte Danmark. Förlorer di där så ska ja aldri se på hockey mer. Då blir dä schack för hele slanten.
-Spelar du schack, sa jag.
-Nä, sa han.
-Vad menar du, sa jag, ska du börja med schack?
-Ja inte ska ja se på hockey i alla fall.
-Inte ens på FBK, sa jag.
-Vi får se, sa han.
Det blev tyst och han slog på en wirre till i mitt glas.
Där satt vi på hans grusgång och var tysta. Kunde verkligen Danmark slå Sverige i hockey?
Våra tysta funderingar avbröts av ett glatt tutande från Huskorsets bil när hon bromsade in framför grannens hus.
-Jasså pojkar, här sitter ni och har det bra, sa hon.
Vi nickade båda. Jag tackade för dryckjomet och han nickade tillbaka så gick jag hem.
Huskorset tittade förvirrat på mig sen på Grannen så satte hon sig i blien och åkte hem hon också.
-Vad i all världens tid var det där om, frågade hon.
-Ja vi talade om hockeymatchen i morgon, sa jag. Tänk om Svetige får stryk av Danmark...
-Ja, och..., sa hon.
Jag svarade inte.
Idag vet vi vem som vinner. Klockan 16 börjar matchen.
HH

Mitt djupt kända tack... dock inte till kroppsarbete!

2010-05-19T08:20:00.003+02:00

-Nu ska vi fixa till på framsidan, sa Huskorset i förrgår.
Som jag berättat tidigare betyder oftast "vi" inte vi utan i stor utsträckning jag. Det vill säga undertecknad. Jag anade oro redan från början. Hon har talat om plattor i en något diffus precisering. Plattor kan ju innebära vad som helst men det gick snart upp för mig att det handlade om omläggning och förflyttning. Plattorna upp tillvår entré, som man så där elegant kan kalla den dörr som används som ingång till huset, har med åren satt sig. Dom lutar lite hit och lite dit. Sen hade hon planerat att bryta upp plattorna av skiffer, somgår upp till den så kallade hundaltanen, för att förflytta dom till en nyanlagd "kaffeuteplats".
När huskorset bestämt sig blir det ofta så.
Nu är de så kallade entréplattorna på plats men skifferplattorna...
Här kommer några av de invändningar jag förde fram.
-Dom måste ligga i en stabil grund av sand.
-Fixar vi, sa hon.
-Dom är jättetunga och ligger ju så fint där dom ligger, sa jag.
-Då bryter vi upp dom och flyttar dom, sa hon.
-Jamen dom är tunga, sa jag igen.
-Vi använder skottkärran, sa hon.
-Det blir ju tomt på gången upp till Hundaltan, sa jag.
-Vi kör på grus, sa hon.
I det läget kände jag att inga argument bet.
-Jag måste åka in till stan och köpa muttrar,sa jag.
Hon bevärdigade mig inte ens ett svar.
-Nu kör vi, sa hon.
Den inte helt invigde läsaren kan ju med dessa rader som intäkt få för sig att jag är lat. Så är inte fallet. Jag har jobbat mer än många. Det är bara det att min kropp inte behöver så mycket kroppsarbete.
Fem plattor av skiffer är nu på plats. Resten ligger i sorterade högar så att man lätt ska kunna hitta just den som passar i det hål som behöver just den plattan.
Jag har beslutat att göra detta med noggrannhet
-Har du bara fått dit fem plattor, sa huskorset.
-Ja, sa jag, där jag satt på en liten pall och tittade på det som åstadkommits Man kan inte jäkta när man lägger skiffer. Allt måste planeras annars blir det inte bra.
-Planera, sa hon, fem plattor på tre dagar. Planera mindre noggrant, annars får vi äta nyårs middagen här ute när det hela ska invigas.
Planering är ordet!
Mina kära, nu sen flera år bortgångna, föräldrar planerade, så att min födelsedag skulle infalla i den sköna månaden maj, närmare bestämt den 19 maj.
Jag vill på detta sätt tacka för gratulationerna som började komma in redan 00.21 på min nya mobil. Ja jag kan faktiskt läsa meddelandena nu.
Som sagt tack.
HH (Husets Härskare)

Visst kan jag...

2010-05-18T21:53:00.001+02:00

Vill med detta visa att jag nu klarar av fen nys telrfonen. Dett skrivs alltsa pa den. Vissa saker aterstar att lara, forutom hur man lagger in kort. Men det kommer. Hoppas jag.
HH

Växeln hallå...

2010-05-17T17:33:00.004+02:00

Det blir bara bättre och bättre. Nu börjar det verkligen kännas att man har nått nytt. I morse när vi var på morgonprommis med hundarna kom vi som vanligt ner till badstranden. Innan själva badet börjar finns en vacker björkbacke som nu som golv hade en underbar matta av vitsippor. Självklart skull den nya mobilkameran provas. Jag fotade åt alla håll och kanter. Huskorset drog fram sin "gamla" och fotade hon också. Jag sa så där lite stöddigt att hon kunde få en likadan som min när hennes tog slut.
-Nä, sa hon, jag kan inte sitta i tre dagar och försöka förstå min mobil.
Hon erkände att korten i min mobil blev ganska bra.
-Du kan ju lägga in dom i bloggen, sa hon.
För en stund sedan gjorde hon sin vanliga koll efter hus att köpa och upptäkte då att bloggen låg utan att bli avslutad.
-Du har inte lagt in kortet från i morse, sa hon.
-Nä, sa jag, jag hinner nog inte idag.
-Jasså, sa hon, du har ju hållit på sen i förmiddags, utan resultat...
-Ja, jag vet men jag tar det i morgon, sa jag.
Hon tittade spefullt på mig som om hon menade att jag inte kunde lägga in bilden.
Kanske får jag tid i morgon. Det var i alla fall en vacker bild.
När vi träffas kan jag visa den i mobilen för dig.
HH

Ryktet om vår död är betydligt överdrivet!

2010-05-16T17:34:00.005+02:00

Folk har mailat och undrat om vi är sjuka eller om vårt äktenskap har upphört. Svaret är :NEJ!
Vi lever, är friska och älskar varandra.
Ja, det vill säga jag, för huskorsets kärlek har satts på prov.
Jag har nämligen köpt en ny mobiltelefon och denna gång valde jag ett nytt märke som rekomenderades av äldsta sonen. En av tvillingarna tyckte jag skulle köpa en iPhone, men därvidlag satte ekononomin vissa gränser. Sus förespråkade Eriksons Aino, som inte fanns på lager. Det blev en Tattoo!
Nu är jag i alla fall i kontakt med omvärlden, även om det understundom inneburit påfrestninngar på vårt äktenskap.
När man köper en ny mobil av dessutom ett nytt märke, ställs världen på ända.
Jag har slitit dag och natt med att få in min adressbok. Härom natten när jag misslyckats med en "app" och i ren frustration skrek: Nej!
Föreslog Huskorset en temporär flytt till Svärmors hus som ju som bekant står tomt för tillfället.
Jag avböjde erbjudandet och lovade att bättra mig och åtminstonde inte försöka att anpassa min telefon nätter igenom. Med detta löfte som intäkt har jag tillbringat nätterna i vår sängkammare. När man inte kan pilla på sin nya telefon måste man pilla med något annat.
Jag har därför löst korsord.
Nu är i alla fall telefonen i fullt bruk, nästan.
Jag har just fått två mail eller så är det mess eller något på Facebook, eller nej det är det inte för den har jag inte aktiverat. Jag förstår mig inte på den. Kalla det ålder, men jag vill uttrycka mig i mer än två korta meningar.
HH

Tomten lever

2010-05-07T11:19:00.006+02:00

Om det nu skulle vara någon som missat det så säger jag det igen. Huset som svärmor bodde i ska säljas. Det är Huskorset och jag som äger det så det är inte bara flytten som det handlar om.
Hus ska ju stylas innan dom säljs och det hade vi ju gjort när svärmors möbler var kvar, men nu när hon flyttat måste ju det in nya möbler så det inte ser så tomt ut.
I detta ärende har jag meddelat grannar och vänner. Vi tar alltså emot allt som är gratis.
Därför fick jag ett erbjudande av en granne vars son hade en soffa som inte skulle användas av honom eller hans nära.
Sålunda kopplades kärran till bilen och vi begav oss till en närbelägen ö på vilken grannens son bodde.
När vi lastat på sofforna, för det var faktiskt två, kom sonens dotter hem. Hon var ett väluppfostrat barn, ja barn och barn. Hon tar studenten om några veckor.
Dottern sträckte fram handen och presenterade sig. Jag sa mitt namn och tillade att vi träffats förut.
Hon såg undrande ut, som om hon inte kände igen mig.
-Ja, sa jag, det är ju några år sen, då såg jag inte riktigt likadan ut som nu.
Hon tittade oförstående på mig.
-Ja, det var en jul, sa jag, det var jag som var Tomten.
Inte vet jag men det såg ut som om alla hennes illusioner rycktes undan. Där stod Tomten framför henne i keps, munkjacka och jeans, pålastandes en gammal soffa från hennes garage.
Kanske undrade hon vem som skulle få sofforna i julklapp.
Hon tittade länge efter mig och hennes farmor när vi åkte. Tänk att hennes farmor var kompis med Tomten.
HH

Sommaren är i alla fall på gång...

2010-05-06T09:03:00.004+02:00

...det konstaterade jag när jag läste sportbilagan i husorganet Värmlands Folkblad.
På lördag händer det, det som gör att sommaren absolut är i antågande, minusgrader eller ej!
Girot börjar!
Visserligen avgörs de tre första etapperna i Nederländerna. Prologen går som en tempoetapp i Amsterdam, sedan körs de två kommande som så kallade plattetapper, även dessa i Nederländerna.
Man skulle varit ute lite i tid och haft en bra cykel så kunde man hängt med, eller? Det brukar ju inte gå så där vansinnigt fort i början och slutet på de där långa etapploppen som Giro d'Italia.
Du kanske undrar varför jag är så intresserad av Cykelsport. Jo man får sådana underbata upplevelser med cykel. Naturen rusar inte förbi utan man hinner se allt som är intressant. Det är skillnad mot att sitta i en F1 racer eller en Rallybil där allt bara är ett suddigt virrvarr som susar förbi i flera hundra kilometer i timmen. Nä cykel ska det va.
Undrar du hur mycket jag cyklar varje år?
Inte en meter!
Jag tittar på TV som sänder Girot, Touren och Vueltan.
Där sitter jag skönt tillbakalutad i min sköna TV-fåtölj, med en kopp kaffe och en bulle.
Dag efter dag under hela maj månad pågår Girot, sen några veckors återhämtning innan Touren drar igång sen kommer Vueltan.
Äntligen sommar! Sen blir det höst och man kan bara konstatera att det lackar mot Jul!
HH

I selen igen

2010-05-05T10:10:00.005+02:00

Det känns som måndag fast det är onsdag. Bloggen är eftersatt men det har ju varit så mycket med flytt och allt.
Nu är i alla fall flytten klar och svärmors hus tomt.
Idag blev det som vanligt när Huskorset jobbar, uppstigning vid 05.30 och sedan efter frukost prommis med hundarna.
I morse var det minusgrader igen. Huskorset gjorde en filosofisk fundering och sa:
-Jag undrar om jag haft vinterjackan på mig såhär långt in i maj?
Jag svarade och sa:
-Jag har tänt eld i spisen varje morgon sen i september.
Vårt filosofiska samtal avslutades med att hon åkte till jobbet och jag gick ut med vovvarna.
Det är som sagt kallt. Detta hindrar dock inte sommargäster på området att med jämna mellanrum fråga när sommarvattnet sätts på.
Jag svarar lika artigt varje gång frågan ställs, att tjälen måste gå ur marken och att det endast varit ett fåtal nätter utan nattfrost och att denna nattfrost försenar tjälens återtåg. På vissa platser sägs det att tjälen gått ner nästan två meter.
Detta får mig att undra om vi är på väg mot permafrost. Ni vet såna där områden där tjälen aldrig riktigt går ur marken. Det blir bara lite sörjigt på ytan sen är det fruset för evigt längre ner...
Nej det blir nog sommar så småningom. Varmt och skönt. Sådär lagom svensk sommar!
Sommarvattnet sätts säkert också på, kanske redan till helgen, vem vet.
Grillat har jag redan ett antal gånger. Hört en Näktergal, som ju inte finns här... Nej, det var inte efter jag grillat och intagit grillolja, om nu någon trodde det
(grillolja anväds 1. för det man ska grilla och 2. för den som grillar. Oljan är dock ej av lka slag...). Huskorset hörde den också. Sen har jag sett en huggorm!
Som sagt nu är vi i selen igen.
Det ska krattas, det ska målas, det ska bäras, staplas virke, det ska brännas gammalt löv och planteras nya blommor.
Min gamla far sa alltid:
-Arbeta, arbeta säger alla.Ta en sup och en smörgås, säger ingen.
Tänk så rätt han hade!
HH

När man flyttar...

2010-04-30T12:13:00.002+02:00

...borde det vara lag på att minst en tredjedel av bohaget ska slängas, eller i alla fall det man inte använt på 3 år eller ens visste att man hade. Jag vill inte framföra klagomål till någon angående detta men det är mer att se som en allmän reflektion.
Vi är ju mitt uppe i en flytt nu, det vill säga inte vi utan Huskorsets mor. Det är detta faktum som satt mina hjärnceller i arbete.
Ett annat alternativ är ju att man arbetar med kompostmodellen. Man sorterar sålunda undan saker som inte används och placerar dom i ett för detta avsett hörn eller område i bostaden. Detta sker en till två gånger per år. Finns det sedan något man behöver för sitt dagliga, i någon av de högar eller kartonger eller lastpallar, eller vad man nu använder för sorteringsområde, tar man fram detta och så att säga aktiverar det igen. Det som blir kvar i "kompostområdet" i mer än två år är sådant som kan skatta åt förgängelsen, det vill säga dumpas, slängas eller om man så vill förflyttas till loppmarknaden. Detta bara om man strävar efter att utöka förmögenheten till att så småningom uppgå till en eller flera miljoner.
Jag har några exempel från vårt eget hem. För fem år sedan gav vår torktumlare upp. En ny inköptes och placerades ovanpå den gamla. Tanken var att den gamla skulle förflyttas till den plats där gamla torktumlare får evig vila, liksom på elefantkyrkogården. Vi kallar det återvinningscentralen eller mer förståeligt, sophögen!
Detta skedde alltså inte. Nu har vår nya torktumlare, som alltså är gammal, också gett upp. En tanke kan vara att köpa en ny och sedan placera den ovanpå den gamla som liksom en påminnelse om att inget varar för evigt. Eller så kan man ju helt enkelt köra hela skiten till sophögen.
Detta får mig att erinra mig en berättelse av en av mina favoritkåsörer, Herman Lindqvist. Han berättade om grannen som köpt en ny tvättmaskin, tror jag det var. Den gamla fungerade inte längre. I Frankrike ställer man ut sina sopor på en bestämd dag och så kommer man och hämtar det utställda för vidare transport till återvinningscentralen eller vad man nu kallar det i Frankrike. Nåja Hermans granne installerade sin nya tvättmaskin och placerade den gamla i den nya maskinens kartong för att på detta sätt bli av med både kartong och spis. Hela klabbet placerades på trottoaren för att påföljande morgon hämtas av kommunens sophanterare.
När grannen tidigt nästa morgon var på väg till jobbet upptäckte han att hans gamla tvättmaskin i en ny förpackning hade bytts ut mot en gammal spis...
Någon hade alltså trott sig göra ett fynd med att sno en ny tvättmaskin samtidigt som man blev av med sin gamla spis.
Nu ska jag ta mig en funderare på hur vi ska göra med våra torktumlare. Ställer vi ut dom på gatan kommer nog ingen och hämtar dom, eller?
HH

2010-04-29T10:53:00.002+02:00

Jag tjuvstartar lite med svärmors flytt. Har just kommit hem efter att ha fyllt kärran med kartonger av det slag som är mindre ömtåliga. Ska fixa lunchen sen åker jag in med ett lass med flytt. När jag kommer hem ska jag fylla kärran igen med sånt vi magasinerat i grannens hus. Det kör Huskorset och jag till den nya lägenheten, i morgon.
Det känns bra att vi får bort lite så att svågrarna kan koncentrer sig på möbler i första hand.
Så är då huset snart tomt och inga nya ägare, i alla fall just nu. Vi har en ny visning den 10 maj.
Jag förstår inte att det inte finns spekulanter. Här är ett hus som passar för året runtboende, 3 rum o kök och en lillstuga. Braskamin och luftvärmepump. Naturen inpå knuten. Billigt boende, cirka 3500 i månaden. Frisk luft.
Vi har bott på området i 22 år... Flyttar vi kommer det inte att bli tal om staden. Nä har finns frihet och lugn.
Känner du någon som också vill ha frihet och lugn? Tipsa om svärmors hus!
HH

Måndag, tisdag onsdag...

2010-04-28T17:15:00.003+02:00

...har mer eller mindre rusat iväg utan att jag haft tid att skriva lite i bloggen. Ja det är klart att det handlar om prioritering men också lite om inspiration.
Författandet i stort och smått handlar om en gnutta inspiration men om övervägande mängden svett och blod.
Följaktligen har jag inte prioriterat varken svett eller blod.
Läget är sådan i familjen nu att vi förbereder svärmors flytt, som ska ske på lördag. På Valborgsmässoafton kommer svåger från Åker hit. På lördagen hjälper han till att flytta medans jag demonstrerar. Sedan ska svåger åka till Åker och Huskorset och jag ska på fest hos Granne1.
Idag är vädret mindre tilltalande, i alla fall nu på eftermiddagen och Huskorset har just kommit hem så nu ska vi promma hundarna.
Så var det med det, svett och lite, lite, lite blod (har en självspricka i pekfingret).
HH

Hemma efter utställning

2010-04-25T18:07:00.008+02:00

Ja, då är vi hemma. Sus och Örjan har styrt kosan mot Skara och sen Götet för Sus del.
Marie åkte hem och lämnade kvar Ellington som ska vara inneboende tills på tisdagkväll.

Feen gick som en klocka både till Gurkstaden och hem, mobilen är knäpp och utställningen var ingen höjdare.

Jo, kanske i alla fall för Louis som fick en etta med HP (till vänster ).

Summer gick ur ringen med en slät etta (till höger nedan).

Det var många tvåor så en etta får man väl vara nöjd med trots allt... sen kom ju Louis 2:a i sin klass.
Det är konstigt med utställningar. Ena gången är man i topp andra inte riktigt lika bra, men det är väl det som är tjusningen. Om man alltid var bäst skulle det ju inte kännas lika kul när det händer. Det är som om man skulle vinna 82 mille på lotto varje helg... fy så tråkigt... eller...?

Fröken Öster tog allt så grattis!

Nå ja nu står köttfärslimpan i ugnen och sen ska den avsmakas med något gott vitt... mjölk heter det visst säger Huskorset.
HH
Fotograf med splirrans ny kamera är Örjan!

Kontakt men ändå inte...

2010-04-24T09:09:00.002+02:00

Så är det alltså. Jag kan inte lita på min mobil.
Igår blev den ju helt svart, sen lagade den sig, sen blev den svart, sen verkade allt fungera.
Jag ställde klockan på väckning 06.30 för att Huskorset skulle upp och till jobbet. Jag vaknade som vanligt 05.30, utan väckning och låg och drog mig till fem. Så gick jag upp och började förbereda dagen och väntade på att min klocka skulle ringa.
Det gjorde den inte!
Det går alltså inte att lita på mobilen längre. Nu går jag alltså i fundering att köpa en ny men med Feens kostnader denna månad kan det bli svårt. Därför vill jag göra denna uppmaning till alla som läser detta och eventuellt försöker att nå mig på min mobil:
Svarar jag inte så funkar inte mobilen.
Ring på hemtelefonen eller på Huskorsets mobil.
Jag meddelar självklart på denna plats när jag åter är fullt kontaktbar.
Nu ska jag städa Sus och Örjans rum, sen ska jag fixa matsäck för oss fyra till imorgon, pastasallad, blir det.
När Sus och Örjan kommer blir det grillad lax med kall sås på stenbitsrom, rödlök, dill och créme fraiche. Snuskigt gott!
HH

Hjälp! Min kontakt med omvärlden var bruten!

2010-04-23T11:04:00.003+02:00

När jag kom hem med hundarna möttes jag av sotarn. Det var ju ingen överraskning eftersom han meddelat sin ankomst för en vecka sedan. När han gjort vad han skulle eller snarare vad sotare gör, tackade han för sig och gick till grannen. Grannen var inte hemma, är i fjällen hela veckan. Jag greppade min mobil för att ringa honom och höra om jag skulle bistå sotaren att komma in och även hos honom göra det sotare gör?
Mobilen var svart. Ja den är visserligen svart i skalwet men även displayen var svart. Den ville inte visa något ljus hur jag än försökte. Jag som är oerhört kommunikationsintensiv, som det heter, kände de kalla kårarna börja krypa längst ryggraden. En annan granne ryckte in och ringde till den första grannen medans jag rusade hem för att försöka fixa den till synes helt döda mobilen.
Efter laddning hände inget. Desperationen tilltog. Jag började leta efter gamla mobiler som jag sparat som reserver.
Efter ytterligare en stund angrep jag mobilen igen för att försöka etablera kontakt med omvärlden. Plötsligt lyste den upp och krävde ett lösenord. Jag kände hur hjärtfrekvensen avtog och världen stabiliserades. Nu fungerar min mobil men det var en skräckfylld upplevelse. Men som sagt så mycket lite kan göra.
HH

Skorna går igen

2010-04-23T09:50:00.005+02:00

Igår fick vi inte bara tillbaka bilen. På eftermiddagen fick jag också ett mail att mina gympadojjor fanns att avhämta på macken.
Tänk vad mycket lite kan göra. Bil och skor på samma dag. Jag hämtade skorna samtidigt som vi gav oss iväg för att hämta bilen. Ja, bilen hade Huskorset redan hämtat ut men hon klarade inte av att köra hem två bilar!? Det behövdes alltså en karl för att klara av detta, så jag åkte med till staden för att köra hem en av våra bilar. Lotten för mig föll på Guldklimpen.Passande.
Hemkommen rev jag upp paketet för att prova mina nya skor.
Tänk vad lite kan göra mycket. Dom passade inte! Nu får jag gå i mina gamla ett tag till innan jag fått en storlek större. Detta är nackdelen med att köpa skor på postorder. Förresten att köpa vad som helst på postorder. Jag köper sällan kläder på postorder för min storlek finns inte mer än hos "min" klädaffär inne i staden. Fina grejor har dom, men dyra. Men som sagt kör man en Guldklimp kan ju bara det bästa var gott nog.
Nu får jag alltså skicka tillbaka skorna men Feen funkar!
HH

Det kom ett SMS

2010-04-22T11:08:00.001+02:00

Din bil är klar!!!!!!!!!

Tiden tryter

2010-04-22T09:49:00.003+02:00

Ingen Fee igår och ingen idag vad det verkar. Nu börjar det bli knappt om tid för på söndag kommer Marie hit och tar hand om hus och hemmavarande hundar medans Huskorset, Trollet och jag, tillsammans med Sus, Örjan och Louis beger oss till Västerås för utställningsaktivitet. Sus och örjan har inte bestämt om dom kommer hit först för att umgås men dt verkar som om dom tänkt att åka från Skara direkt till Gurskstaden.
Nå ja det skulle ju handla om Feen. Han är alltså på verkstad sedan i måndags. Vi väntar på reservdelar säger trevlige Christer på verkstaden. Då blir jag orolig. Visserligen säger Christer att dom kommer från Jönköping men, men...
Vi har ett par tyska grannar längre ner på gatan som var hör och såh om sin stuga under Påsken. Deras bil, en stor Nissan, blev justerad och lämnades in på verkstad i staden. Reservdelarna har inte kommit än vad jag förstår. Verkstaden löste det i alla fall på något sätt så dom kunde åke hem i tisdags.
Men vad är väl det mot att sitta fast i Thailand, Grekland, Spanien, Kanarieöarna, eller var nu en del tidiga semesterfirare, befinner sig eller har befunnit sig.
En del har ju haft tur och kommit hem i askmålnsgluggar andra har fått åka hem med buss. Tänk dig 60 timmar i buss utan toalett, 8 timmar mellan måltidsstoppen. Hur ser det ut på måltids eller kisstoppen när passagerare från 5 bussar ska gå på toa samtidigt? Kan man gå på busken utomlands? Jag säger bara: Vilken tur man har som är hemma i kyla, snö och regn, utan Fee men med en Guldklimp, hundar och Huskors! Hos oss finns det buskar runt knuten om toa skulle vara upptagen!
När vi får tillbaka Feen?
Ja inte vet jag. Christer har lovat att ringa när den är klar så nu vågar jag inte gå ifrån telefonen. Det betyder att man får väl hålla sig inne idag också, trots sol...

Snö och inställda jobb ute.

2010-04-21T06:24:00.003+02:00

Idag börjar Huskorset sin arbetsperiod. Det betyder att hudar och jag har dagarna för oss själva.
När klockan ringde 05.15 var det -2 och snö! Ja det började redan igår kväll. Jag hade visserligen hoppats att det skulle smälta bort under dagen men icke så.
Feen är ju på verkstad så det blir inga utflykter idag. Nä det blir att hålla sig hemma.
Idag hade jag därför planerat att gör lite ute. Jag hade tänkt måla huset. Sen skulle jag krattat gården. När det var klart skulle jag fortsatt med att rensa i vedboden. Sedan skulle jag plockat bort allt skräp bakom tvättstugan. Jag hade också tänkt att rensa på gäststugans altan. Huskorset och jag har talat om att ta ner några träd och det får ju anstå nu. Det finns lite ved som skulle sågas och som nu ligger på gården. Tja det kan jag ju heller inte ta tag i, och inte att måla huset en andra gång.
Jag får väl hålla mig inomhus.
HH

Carpe diem

2010-04-19T18:10:00.004+02:00

Så är man då tillbaka i vardagen. I helgen har jag varit upptagen annorstädes med andra aktiviteter än Huskors, hem och hundar. Nu ska dock sägas att Huskorset bistått mig genom att på morgonen fixa frukost och sedan ge mig skjuts till staden. I lördags när frukosten var aväten och färden skulle ställas mot staden och där väntande aktivitet, hände det. Bilen, den som nyligen servats för onämnbart många slantar, lät som ett tröskverk.
-Stäng av, kommenderade jag från passagerarplats.
-Vad är det, sa Huskorset.
-Hör du inte hur den låter?
-Jo, sa hon, vad är det?
-Inte vet jag, sa jag, men bra låter det inte.
-Nä, sa hon, vad ska vi göra?
-Ställ tillbaka den så tar vi "Guldklimpen".
Ja den kallas så då den till färgen är guldlik. Och en guldklimp kan man också anse den vara då den endast kräver litet dryckjom. Jag tankade den i november och sedan i mars, visserligen hade den inte tjänstgjort så mycket under denna tid men förbrukningen ligger på mindre än halva den som Feen drar.
Feen ställdes sålunda i väntan på samtal till verkstaden, vilket gjordes idag.
-Hur låter den då, sa verkstadsbasen Christer.
-Som ett tröskverk, sa jag.
-Hur, sa han-
-Tja jag är ju ingen tekniker, sa jag, men såhär har den aldrig låtet förut.
Det blev tyst i luren en sekund.
-Ska jag starta den så får du höra, sa jag, för det kan väl inte vara nån fara?
-Nä, starta den, sa han.
Motorn brummade igång, kanske inte med ett vrål men det lät inte bra och Christer höll med.
-Du får se till att få hit kärran, sa han, men kör den inte, ta bärgare.
Tänk vad livets erfarenhet i alla fall kan vara bra att ha. Och för en gångs skull hade jag inte tagit det billigaste alternativet utan kunde rak i ryggen ringa mitt försäkringsbolag som med servicevilja hjälpte mig att beställa bärgning.
Nu är Huskorset och handlar med "Guldklimpen", Feen står välbehållen i staden på verkstad, ditforslad av en bärgare, och jag bakar.
Allt är således lugnt för ögonblicket, snart nog kommer det ett besked från vänliga Christer på verkstaden om vad som felas Feen, men tills dess känner jag mig sorglös. Det gäller att fånga dagen.
HH

Hela kärran full

2010-04-15T11:31:00.003+02:00

Igår rensade vi i vedboden som jag skrev. Hela kärran blev full! I och för sig bra att få bort skräpet men att det var så mycket. Och inte nog med det, det finns säkert en kärra till i tvättstuga och gäststuga. Som det brukar stå i en del annonser: Allt ska bort!
I alla fall tycker Huskorset det. Jag för min del känner en större restriktivitet mot detta att"allt ska bort". Ofta tycker jag att just sånt man slängt är just det man behöver bara några dagar efter det att det förpassats till återvinningen. Just det Återvinningscentralen är en annan fråga. Här hos oss är den öppen tisdag, torsdag och lördag samt under vissa delar av året även måndagar. Detta innebär att det ständigt är kö för att få slänga sina icke önskvärda tidigare använda ägodelar. En annan sak är också att när folk står i kö för att få slänga förvandlas en del till rena rama terroristerna Ilskan bara ökar och så tar dom och tränger sig före i kön eller ännu hellre skiter i att det är en kö. Sånt gör mig så förbannad att jag skulle kunna drämma en gammal pedistal i huvudet på... skit så var jag där också.
Ett, två, tre, fyra... hundratio... tvåhundraelva...
Hur långt ska man behöva räkna för att lugna ner sig?
Näää man ska inte reta upp sig på andra idioter än sig själv. Dom andra kan man inte ändra på.
HH

Idag är det vardag igen... och mer dojjor.

2010-04-14T11:39:00.003+02:00

...även om det var fredagsmys igår kväll på tisdagen är det inte helg idag utan en helt vanlig onsdag. Eller vanlig och vanlig. Allt skräp rensat för ögonblicket ut ur vedboden för att imorgon köras till tippen. I vedboden ska plats så småningom göras för den nya veden som ligger på gården men innan den laddas in ska den gamla sorteras om, så att vi vet vad som är nytt och gammalt.
Hittade för övrigt högtryckstvätten under allt skräpet i vedboden så den lär väl ha frusit sönder. Typiskt. Ja, jag ska i alla fall prova om den funkar.
Jag har gått sönder mina skor. Denna gången gäller det gympadojjorna. Dom findojjor jag köpte ska jag använda ikväll nar jag ska på Konsum Värmlands föreningsstämma. Det börjar med en buffé sedan är det mötesförhandlingar. Fint ska det va.
Till lunch blir det däremot en helt vanlig stekt Falukorn med stuvade makaroner. Det påminner mig om när min morfar Hjalmar berättade om när han var vallpojke på Derrenäs, utanför Åmål. Han fick gå dit efter järnvägen och när han kom fram till gården hälsade bonden honom välkommen och välkommen till bords, sen sa han:
-Idag Hjalmar är du främmat och därför får du sitta på en fina sidan av bordet. Imorron är du tjänstefolk och då äter du på andra sidan.
Så är det alltså. Fint ena dagen och vanligt andra, Fredagsmys och sen Falukorv.
HH

Nu har vi ätit

2010-04-13T19:53:00.002+02:00

Gillians Chicken bjöds det på ikväll. Det betyder Kycklingfilér i ugnen liggande på en bädd av potatis, paprika, tomat och lök, kryddad med vitlök, salt, pepper och ingefära. Smakrikt så att gommen böjs dubbel! Till detta ett suveränt gott vin Agramont 2000. Ja, jag vet en tisdagskväll, men är det fredagsmys så är det! Detta avslutas med en god kopp kaffe och något gott till! Och sen...
...TV
HH

Varder ljus

2010-04-13T18:17:00.002+02:00

Trots vårdagjämning och sommartid är det inte så ljust när vi ska kissa hundarna för kvällen. Huskorset envisas med att hon ser i mörkret men jag tror henne inte. Jag behöver i alla fall en lampa för att ser vart jag går.
I höstas köpte jag två alldeles utmärkta lampor med sådana där lysdioder i. Jag har känt ett obehag för dessa lampors ljus som jag tycker går alldeles för mycket i blått och det främjar inte mitt seende så att säga. Nu fick jag tag i några som nästan hade vitt sken och det tyckte jag var alldeles utmärkt.
När jag för en tid sedan var hos Sus för att vi sedan skulle åka till Malmö, jag har bloggat om det tidigare, tog jag med mig pannlampan för att kunna gå ut med mina hundar även i storstaden Göteborg. Det visade sig att stadens ljus gav mig tillräcklig upplysning varför pannlampan inte kom att användas.
När jag så kom hem, detta är för snart en månad sedan, var min älskade pannlampa försvunnen. Idag i samtal med Sus som Huskorset hade, framförde jag frågan om lampan möjligen kunde ligga kvar hos Sus.
Svaret kom rappt och nekande.
-Har du tittat i hundväskan, sa huskorset.
Jag hatar när hon har så där enkla lösningar på problem som gnagt inom mig i flera veckor.
HH

Kennelpojke med bak.

2010-04-13T11:28:00.004+02:00

Sådär ja, så står degen på jäsning. Det blir några siktkakor idag också. Jag har liksom fastnat på det med siktkakor nu. Förut gjorde jag småfranska. Kanske ska jag växla om med småfranska ett tag.
Jag blir trött på köpebrödet. Som dom sa i "Macken": det är bara en massa luft och lite bös...
Huskorset går av ikväll så då ska vi ha fredagsmys...
Om det inte kommer nån och tittat på svarmors hus alltså. för då får vi skjuta upp myset nån timme. Men mys ska det bli!
Huskorset lägger upp sommarturnén tillsammans med Sus. Det betyder förmodligen utställningar från norr till söder, från öst till väst och så några dessemellan! Dom har pratat om nån tur till utlandet också. Lynley är ju klar för tävlingar utomlands och i maj får vi se om Summer går igenom också. Annars får man väl finna sig i lotten att vara kennelpojke på heltid...
HH

Ved

2010-04-12T18:14:00.002+02:00

Sånt rasande fint väder det är! Solen bara öser ner sina strålar. Visserligen var det minusgrader i morse, -4, men nu är det lockande att vara ute.
Därför ska jag grilla för andra dagen i rad. Ja det är ju ingen ovanlighet när väl grillen är framme men det känns som om man måste komma ikapp alla som grillat flera gånger innan jag startade.
När jag skrev om service häromdagen blev jag överhopad av mail och telefonsamtal från kamrater som ville köpa eller bli vid det som grannen lämnat efter sig.
Svärmors hus är ännu till salu. Jo, Jag nämner det för då kanske det mailar eller ringer nån som är intresserad!
Sen var det detdär med ved. Den kom idag! Så nu är gården full i ved som ska torka tills midsommar och sedan förpassas in i vedboden. Detta innebär att vi inte kommer att frysa nästa vinter... Ja man måste ju ha lite framförhållning.
Som jag brukar säga:
-Det lackar mot Jul.
HH

Elitserien

2010-04-12T10:36:00.002+02:00

Igår avklarades kvalet till Elitserien i hockey. Fyra lag hade chansen att gå upp alternativt klara sig kvar.
Södertälje var klara sen förra omgången och nu var det den återstående platsen som skulle besättas. Rögle mötte Södertälje och skulle i fall av egen vinst och AIK förlust mot Växjö klara sig kvar. Leksand var också spekulanter på en plats bland de bästa.
AIK lyckades i sista periodens slut klara de tre poäng som krävdes och är nu efter 8 år åter ett Elitserielag. Man får väl säga grattis AIK. Ni har ett styvt arbete framför e
r att bevisa att ni är mogna Elitserien. Säkert behövs nya spelare köpas in. Men hur gör ni med era supportrar? Senast blev det ju palaver när AIK mötte Rögle då AIK fansen tog sig in i Rögles avbytarbås. Sådant håller inte i den högsta serien. Så frågan är då. Är AIK-fansen mogna att ta steget upp i Elitserien eller har AIK råd att både köpa nya spelare och nya fans?
HH